Älgen Gustav från Grönåsens Älgpark. Bilden tagen av C.Schultz.
Information om angivna vattenfotavtryck på producerade köttprodukter är relativt lätt att hitta på internet. För att kunna jämföra med vattenfotavtrycket på viltkött har jag sökt information men utan resultat. Finns beräkningar på viltkött eller kan inte det göras pga att det inte är producerat på liknande sätt som vid köttprodktion?
Jag har kontaktat experter om viltvård och klövdjur på SLU i Umeå för att försöka få ett svar på denna fråga, men du har nog tyvärr rätt. Det finns helt enkelt inga beräkningar som gör en direkt jämförelse möjlig. Även om man skulle försöka göra en uppskattning finns det så många variabler och olika felkällor att det hade förmodligen inte blivit mer än en kvalificerad gissning. Kilo för kilo har viltkött säkert ett mindre vattenfotavtryck än köttindustrin, men jag tror inte det går att sätta siffror på det.
Kärrspindel (Dolomedes sp.). Bilden skickades in av Mats Österby.
Om du kan och vill så får du gärna berätta för mig vad detta är för sorts spindel. Det största JAG har sett här i sverige i alla fall! Kroppen är ca 15 mm…och hela spindeln är ca 45 mm lång. Den kom krypande i snön idag!
Per Lundberg o jag gissar på kärrspindel, speciellt om det var i närheten av av vatten.
– Jörgen Ripa
Man skulle också kunna fundera på om det kan vara en källarspindel. Kärrspindlar har väl oftast gula streck längs kroppssidan?
– Staffan Bensch
Det är inte en husspindel: Troligen är det en juvenil kärrspindel (Dolomedes sp.). De blir ca 20 mm (kroppslängd) som vuxna. Jag har själv sett kärrspindlar krypa på is en nollgradig och mulen vinterdag. De klarar tydligen det. Men visst borde den ligga i dvala i någon grästuva eller liknande.
– Gästinlägg av Lars Jonsson, spindelexpert från Högskolan Kristianstad
Kopparödla Anguis fragilis. Bilden tagen av Marek_bydg.
Jag och min son såg en ormunge, svart med ett gult streck på ryggen. Jag blev konfunderad då jag lärt mig om de tre ormarna som finns i sverige och när jag googlat ser ingen ut så. Vad var det vi såg?
Det var antaglien en kopparödla. Arten kallas även kopparorm eller ormslå. Det är i alla fall en benlös ödla som är rätt vanlig i stora delar av södra och mellersta Sverige, inklusive norrlandskusten. Som ung har den ett markant streck längs hela ryggen.
Jag har problem med att läsa av primaters släktträd. Trädet är baserat på proteinet myoglobin. Jag undrar således, överensstämmer släktträdet med den allmänna uppfattningen om släktskap mellan organismerna? Om inte – vilka kan vara orsakerna till avvikelserna? Hur är de tre primaterna – människa, gorilla och schimpans – placerade i förhållande till varandra. Människa Human, dödskalleapa SAISC, orangutang PONPY, babian PAPAN, schimpans PANTR, lemur LEPMU och gorilla GORBE.
Om man skulle konstruera ett fylogenetiskt träd baserat på många gener skulle man få ett artträd som kan skrivas som en kod i så kallat Newick-format:
Om man skriver in denna kod i en textfil (t ex i notepad) kan man öppna den i programmet FigTree (gratis för nerladdning http://tree.bio.ed.ac.uk/) och få trädet uppritat (programmet gillar inte å, ä och ö).
Att aminosyrasekvenserna för myoglobin genen inte ger någon upplösning (ett träd där många arter hamnar på samma gren – dvs är identiska) beror säkert på att den är utsatt för stark konserverande selektion (de flesta nya mutationer selekteras bort).
Hål i ozonlagret innebär att växter och djur utsätts för mer UV-strålning. Hur hade livet anpassat sig till högre strålning? Mer specifikt, hur hade både djur och växter påverkats och är det möjligt att livet som vi känner till det hade utrotats/förändrats helt? Och i så fall, hur lång tid hade en sådan process tagit om inte Montrealprotokollet hade implementerats?
Även om strålning kan vara farligt, är det i alla fall inte troligt att livet på jorden hade utrotats om ozonlagret inte hade funnits. Den övriga atmosfären bidrar ändå med ganksa mycket när det gäller att skydda jorden från kosmisk strålning. Ökad UV-strålning kan dock såklart vara skadligt, framförallt för att den leder till cancerframkallande mutationer. Det finns många sätt som djur och växter kan skydda sig från UV-strålning. Människor kan till exempel bilda mer hudpigment. Växter kan bilda ett tjockare vaxlager (kutikula) eller utveckla håriga blad. Cellerna hos djur och växter kan även bli mer toleranta av UV-strålning genom att utveckla bättre reparationsmekanismer när kromosomerna blir skadade och mutationer uppstår. De flesta däggdjur och fåglar har inte så mycket hud som exponeras direkt för solen, så negativer effekter av ökad UV-strålning blir förmodligen kraftigast på ögonen. Men även om växter och djur påverkas av strålning, på det hela taget är det nog människan som lider mest av ökad UV-strålningen. Dels för att vi har mycket hud som exponeras direkt för solen och dels för att vi har en lång livslängd, vilket ökar risken för cancer. Desto längre liv desto fler skadliga mutationer hinner man samla på sig.
Komposterade matrester. Bilden kommer ifrån Kessler Photography.
Min undran gäller hur ämnen bryts ner/tas upp i och ur jord. Jag är glutenintolerant och noga med att äta glutenfritt för att inte bli sjuk. Men jag vill kunna kompostera enkelt i lägenhet för att fylla på odlingen i sommar och har blivit tipsad om Bokashi (http://www.bokashi.se/) som en enkel och miljövänlig lösning. Man strör bokashi och vetekli över avfallet – och min fråga gäller nu det här med vete. Vad jag förstår ska vetekli i sig inte innehålla gluten och om det skulle göra det borde väl detta brytas ner? Frågan är kanske långsökt, men finns det risker med att använda vetekli på detta sätt – och sedan till matjord?
Nedbrytning av organiskt material i t ex jord sker genom att den komplexa strukturen av många olika ämnen som utgjorde biomassan (fetter, protein, stärkelser, etc) bryts ned till mindre beståndsdelar, och slutligen till de minerala byggstenarna (därav termen mineralisering som är synonym med nedbrytning). Mineralt kol är CO2, mineralt kväve är salter med ammonium eller nitrat (NH4+ eller NO3-) och mineralt forfor är en rad olika salter av forfat (PO4). Ibland sker mellansteg under nedbrytningens gång till mellanprodukter, och några av dessa kan tom vara ganska resistenta mot fullstädning mineralisering (når aldrig de enklaste minerala formerna), som t ex lignin i växtmaterial.
Upptag av näring från jord sker från både minerala och organiska former, men celltransporten sätter gränser för hur stora molekyler som kan tas upp. T ex proteiner är för stora, men deras beståndsdelar (aminosyror) brukar gå utmärkt. Stärkelse är också för stor, men t ex de monomerer och dimerer de består av (e.g. glukos, laktos) kan ofta tas upp intakta. I en jord är mikroorganismerna nästan alltid begränsade av en brist av kol-föreningar (alla små organiska föreningar i vattenlösning i jorden) vilket innebär att de alltid kämpar sitt bästa för att ta upp precis allt som finns av dessa. Eftersom mikrobcellerna är så små, så många, och är så bra på att fånga upp små molekyler (har effektiva transportörer) konkurrerar de i princip alltid ut växter för dessa substanser. Något som nedbrytarmikroberna är relativt ointresserade av, däremot, är minerala former av kväva och forfor, vilka därmed blir över för växter. Med sin egen källa till kol (fotosyntes) är det just de andra näringsämnena växterna har ont om, främst kväve och fosfor som det går åt mest av.
Efter att dina matrester (organiska materialet) fått kompostera ett tag (mao brutits ned av mikrober) anrikas det i minerala näringsämnen. Kolet från det organiska materialet har respirerats bort av mikroberna till CO2 (som lämnar komposten som gas), men de andra minerala näringsämnena, som mikroberna inte är så intresserade av, anrikas. Lägger man kompost till sin matjord anrikas den därmed i växt-näringsämnen som gynnar växternas tillväxt.
Glutenallergi är (om jag förstår det riktigt) överkänslighet mot ett protein (en beståndsdel av gluten; gliadin). Det som dina växter tar upp från komposten kan innehålla mineralt kväve från gluten, eller tom aminosyror från gluten, men aldrig intakt gluten (det är fysiologiskt omöjligt). Alltså — ingen risk.
Ang vetekli och den kommersiella produkten du nämner. Det fungerar säkert bra. Men du hade nog kunnat få en lika fin kompost om du slängde på lite halm (innehåller mycket kol som passar mikrober som gör fin kompost) eller gräs eller liknande, och slängde över en näve jord varifrån som helst (innehåller miljarder bakterier, och definitivt passande arter för din kompost, som du sedan ”odlar fram” rätt medlemmar från mha halmen / växtmaterialet). Men även om vetekliet innehåller gluten kommer det inte in i växterna du så småningom odlar på din matjord.
Har hittat en skadad fågel, typ gråsparv. Den låter sig bäras och vi har gett den mask och försökt med pinjenötter och saltade solrosfrön, nu har det druckit lite mjölk. Vad göra och vad ska man inte ge den osv.
Kattmat (burkmat eller uppblött torrfoder; kanske hellre kött- än fiksvariater dock) brukar vara en bra stadardföda för fåglar och f.f.a. fågelungar. En vuxen gråsparv eller pilfink äter dock helst frön. De ska däremot INTE vara salta. Havregryn, matvete etc går också bra. Vatten är också bättre än mjölk, men du kan blanda i lite druvsocker i det för snabb energi (speciellt i början, om fågeln är medtagen). Det finns två böcker på svenska som kan vara till hjälp; Paul Thomsen – Hjälp åt skadade och svältande djur (dock från 1973, så den kan vara svår att få tag i) och Helen Rundgren & Siri Reuterstrand – Oj den rör sig : att ta hand om skadade djur. Kolla med biblioterket om de har eller kan ta hem dem åt dig.
Stenknäck, Coccothraustes coccothraustes. Bilden tagen av Martin Mecnarowski.
Jag bor i Hovslätt utanför Jönköping i en villa med bland annat ett 3,5 m brett fönster. Där har vi sen drygt 2 veckor tillbaka påhälsning av en Stenknäck. Han kommer hela tiden till exakt samma plats vid fönstret, han knackar på fönsterrutan några gånger sen flyger han iväg. Därefter kan det gå 1 minut, 5 minuter eller kanske en kvart. Sen kommer han igen och knackar på oss. Jag har ingenting innanför fönsterrutan som han kan vara ute efter. Så här har han hållt på hela dagarna. Vi undrar nu: Varför gör han så här? Undrar också om det är en vanlig fågel här, och är det vanligt att de beter sig så här? Skulle bli jätteglad för lite information om detta.
Stenknäcken kanske ser sin spegelbild i fönstret. Kan utlösa aggressivt beteende.
– Dennis Hasselquist
Har varit med om att talgoxar gör så här. Då har förklaringen varit att de är ute efter fönsterkittet. Vet inte om en stenknäck skulle kunna vänja sig vid en så pass underlig näringskälla? Dennis förklaring är nog rimligare?
– Lars Lundqvist
Jag har haft talgoxar hemma som knackat på fönstret. Vid dessa tillfällen har det tveklöst handlat om tala om att talgbollarna var slut och beteendet upphörde så snart jag fyllt på.
Det beskrivna beteendet är (i alla fall i mina ögon) lite märkligt om det skulle handla om något utpräglat aggressivt beteende?
Stenknäckens vanlighet i mellersta Småland kanske någon annan har bättre kläm på, men jag gissar att den inte är särskilt ovanlig i lövskogsmiljöer speciellt om det finns fågelbär.
– Sigvard Svensson
Stenknäck äter aldrig på talgbollar så att den skulle försöka få påfyllning av det tror jag är osannolikt. Att den skulle påkalla uppmärksamhet för att det saknas frön i fågelbordet – det har jag aldrig hört talas om. Stenknäckar är ganska oregelbundna vid fågelborden vilket skulle tala emot den förklaringen (medan tex talgoxar är mycket mer regelbundna och kanske skulle kunna tillägna sig ett sådant ”påkalla uppmärksamhets”beteende.
Fönsterkit pickande är typiskt för mesar (framför allt talgoxe) och enligt min erfarenhet mest på våren (då de behöver mycket kalk inför äggläggning). Men jag har aldrig hört om stenknäck i detta sammanhang – och det är långt innan häckningssäsongen.
Jan-Åke Nilsson har sett mesar som verkar äta små insekter på fönsterrutor – men det är inte någon föda för stenknäckar vid denna årstiden (de matar säkert sina ungar med insekter – men de äter väl knappast insekter själva?)
– Dennis Hasselquist
Vi har haft både sädesärlor och pilfinkar som slagits med sina spegelbilder och goda vänner har haft en blåmes som gjorde likadant, så varför inte en stenknäck? En förutsättning för att stenknäcken skulle be om mer mat är a) att den regelbundet äter av utlagd mat och b) att den maten är slut.
Enligt Svensk Fågelatlas finns det relativt gott om stenknäckar i Jönköpingstrakten.
De fåglar som hittills visats flyga längst utan mellanlanding är myrspovar, som kan flyga direkt från Alaska (där de häckar)till Nya Zeeland (där de övervintrar), en sträcka på mer än 1000 svenska mil som det tar omkring 9-10 dygn att flyga. Den art som flyttar längst är annars silvertärnan, som årliegn färdas mellan Arktis och Antarktis, en sträcka på 2000 svenska mil. Tärnorna tar 40-100 dagar på sig för sin flyttning så den sker i många flygetapper med mellanliggande peroder då tärnorna söker föda och lagrar upp fett.
Jag skulle vilja få förklarat för mig om cellens genetik.Jag har läst jättemycket i min biologibok men jag fär inget sammanhang hur det funkar.(jag har dyslexi och läsningen är jätte jobbig för mig). DNA; RNA, Celldelning,dubbla enkla kromosomuppsättningar.Vad är en kromosom? Eukaryota, vad betyder det? Det är massa med andra saker men jag tror det blir lätttare om detta först klarnar.
Jag förstår att du kan ha svårt att tillgodogöra dig allt som står i avsnittet om celler och de genetiska termerna. Det hade jag också utan dyslexi. Jag hittade en sida på nätet som jag tror att du (och andra) kan ha en hel den nytta av under inläsningen. Det är en förklaring av massor med molykelärbiologiska termer på svenska och engelska och den sköts av Svenska biotermgruppen som har tagit på sig att reda upp i begrpps djungeln i området.
Kommentarer