En grönalg av släktet Cladophora. Bilden tagen av Kristian Peters.
På vilket sätt är algbatterier biomimetik? Vad är det som algbatterierna härmar från naturen?
Detta är snarare en fråga för en kemist eller någon som jobbar med nanoteknik, men jag kan ge mig på ett svar ändå. Efter lite läsning på nätet kan jag säga att jag tycker inte att algbatterier kan egentligen räknas som biomimetik. Biomimetik innebär att man änvander konstgjorda ämnen till att bygga material som liknar biologiska strukturer. Algbatterierna verkar använda ett naturligt ämne utvunnet från grönalger för att öka laddningshastighet på batterierna. Spännande, men snarare en tillämpad användning att ett naturmaterial snarare än biomimetik. Du kan få mer information om algbatterier här: http://www.youtube.com/watch?v=fuYuiTaoOkc
Blomsterliknande plastkassar. Bilden tagen av material boy.
1. Varför måste man elda upp plastkassar. Kan man inte återvinna den typen av plast ? Varför ? Kan man inte tillverka plastkassar i återvinningsbar plast ? 2. Är det inte miljöfarligt att elda plastkassar? Dessutom bränna det som finns i skorstensfilter? 3. Vilka sopor som bränns är farligast för miljön genom att de kommer ut i luften ?
Anledningen till att man eldar upp kassarna är att man inte vill ha dem liggande på tipparna, det ger lite energi också. Om man kan återanvända dem eller inte beror nog på vilken typ av plast som man har tillverkat påsen av. Är den av rena kolpolomerer, dvs endast långa kolväte-kedjor så skulle det nog gå bra, man gör det ju med PET flaskor. Problemet är nog då snarast att det inte finns någon ekonomi i den hanteringen och inget intresse heller. Om man bränner dessa ’rena’ kassar så är det egentligen inte så miljöfarligt, restprodukterna man får är koldioxid och vatten, även om koldioxiden bidrar till växthuseffekten. I dag så tror jag åtminstone att det finns krav på att alla kassar skall vara av denna typen av plast. På frågorna om vad som är farligast att bränna så vet jag faktiskt inte, det finns för många ämnen som gör skada, men miljögifter som tungmetaller och dioxiner (som kommer ut i naturen framförallt genom “backyard burning” – okontrollerad eldning av avfall) kommer nog högt upp på listan.
Ett rymdskepp kan bli ett eget ekosystem. Bilden är från CK-12 Foundation.
Vi hade en diskussion om jorden skulle gå under hur man kan överleva! Vi pratade om att man kan ta sig upp i rymden med en rymdfarkost. Men sen kom självklart frågan hur man ska kunna överleva i ett rymdskepp tills man kan hitta en annna planet att bo på. Man måste självklart få mat och vatten osv så vi tänkte att man kanske skulle kunna på något sätt samla upp alla kroppsvätskor som kiss, svett, och tom andningen. Vi googlade självklart detta och kom fram till att man skulle kunna ta upp vätskan på något sätt och sedan värma upp den till ångor och sedan kyla ner den igen så den kondenserar vilket naturen gör när den tar upp vattnet för att det sedan ska regna. Vi undrar alltså om det är möjligt att flytta upp Jordens olika kretslopp upp i rymden så man kan få mat och vatten på detta sättet?
Det är teoretiskt möjligt, men än så länga klarar vi inte att bygga helt slutna ekosystem som kan hålla människor vid liv och god hälsa. Försök på detta har gjort på Biosphere 2 i USA. Största utmaningen verkar vara att bygga ekosystem som är tillräckligt robusta – dvs att de klarar av att hålla relativt konstanta förhållanden trots små rubbningar. Med för få arter blir det stora växlingar i t ex mattillgång eller koldioxidnivåer. Se även en tidigare fråga om detta.
Jag sitter för tillfället och läser om människans kognitiva utveckling samt dylika utvecklingsprocesser och tanken slår mig att hela vår mänskliga utveckling (fylogenesen?) är slående liknande ett virus utveckling i en kropp. Jag tänker mig vår arts påverkan samt utveckling (och eventuellt fortsatta utveckling ut i universum). Hur väl fungerar denna metafor? Håller den? Hur skulle man kunna distansera vår utveckling och påverkan på universum gentemot ett virus utveckling på en kropp?
Det var en intressant tanke, men jag tror inte att man kan säga att den håller som metafor – åtminstone inte ur vetenskaplig synpunkt. Visst kan människan orsaka förstörelse på jorden, och har förökat sig till tidigare omöjliga populationsstorlekar. Men där liknelserna slut. Virus kan för det första inte reproducera sig utan värdcellens maskineri, och därför blir det en ständig samevolution mellan virusen och värdcellerna. Människan anpassar sig till Jorden, men Jorden kan inte anpassa sig till oss. En annan stor skillnad är att när virus lämnar värdcellen så poppas den som en ballong och är totalförstörd, men det är ganska osannolikt att människan kommer någonsin kunna utrota allt liv på Jorden (inklusive bakterier osv). Sen kan vi såklart tänka och välja att göra annorlunda, vilket virus inte kan…
Kalksten kan malas ner för att kalka sjöar mot försurning. Bilden tagen av Bernd Haynold.
1. Hur och varför uppstår försurning? 2. Varifrån kommer försurning? 3. Vilka återgärder vidtas idag? 4. Vilka åtgärder skulle behövas vidtas? 5. Vad kan man göra själv?
1. Försurningen kan ha två orsaker. Den ena, mest debatterade och omtalade, är den som kallas antropogen (orsakad av mänskliga aktiviteter) och som orsakas av atmosfäriskt nedfall. De försurande ämnena utgörs i detta fall av svavelsyra och salpetersyra, i vilka det är vätejonerna som orsakar försurningen. Den andra orsaken är den naturliga försurning som sker av mark i samband med nedbrytning av organiskt material. Dels bildas det då koldioxid, som reagerar med vatten till kolsyra, H2CO3, dels bildas det humussyror som också är sura. I många jordar kan vätejonerna neutraliseras av bikarbonatjoner, men i t ex Småland och inre Norrland sker detta endast i liten utsträckning och då transporteras vätejonerna ut i vattendrag och sjöar. I Skåne och andra jordbruksbygder är jordarnas buffringsförmåga dock tillräcklig. Detta är en del av förklaringen, men mer finns att säga. T ex är nederbördsmönstren, jordlagrens tjocklek och relationen mellan sjöars vattenvolym och den tillrinnande vattenvolymen av betydelse. 2. Den antropogena försurningen orsakas dels av att industrier släpper ut svavelsyra till luften, dels av att bilismen släpper ut nitrösa (kväve-) gaser i stor mängd. En stor del av svavelsyra nedfallet importerar vi från Storbritannien och övriga Västeuropa, men vi exporterar ungefär lika mycket österut. 3. a/ Kalkning av skogs- och myrmark samt sjöar. Dock diskuterar regeringen att halvera budgeten för detta ändamål. b/ Internationella överenskommelser har givit mycket goda resultat när det gäller svavelsyrautsläppen i Europas länder. Däremot har man inte nått så långt när det gäller att minska utsläppen som orsakas av bilismen. Dels är bilismen i många länder en helig ko, dels ökar bilismen i t ex de forna Öststaterna, vilket man anser kommer att ”neutralisera” effekterna av t ex katalysatorer på Västeuropas bilar. 4. Mer omfattande internationella överenskommelser angående utsläppen från bilismen. Begränsning av bilismen och omfattande utbyggnad av ”allmänna kommunikationer”, dvs bussar och tåg. 5. Åka tåg och buss i stället för bil och flyg, elda sin värmepanna med lågsvavlig olja – eller ännu bättre – undvika fossila bränslen (olja, naturgas) och i stället använda alternativa energislag, t ex jord- eller luftvärmesystem och biobränsle. Kärnkraft är inte försurande men har andra nackdelar, som Du säkert läst och hört om i nyhetsförmedlingen.
Hästmusslan, Modiolus modiolus. Bilden tagen av Georges Jansoone.
Jag undrar hur man kan åldersbestämma musslor. Vid besök i BC, Canadas W kust fann jag i havet sk ”horse mussel” upp till 22 cm långa och undrar hur gamla dessa är.
Genom att studera tillväxtlinjer (årsringar) inuti skalet hos musslor går det att åldersbestämma exemplevis blåmusslor. Men jag är osäker på om alla musslor efterlämnar dessa årsringar vid tillväxt.
– Johan Hollander
Enligt Wikipedia blir en hästmussla ca. 4 cm lång vid 4 årsåldern. Man kan nog inte anta att musslorna växer 1 cm per år hela livet ut, men en 22 cm lång mussla torde vara många år gammal.
Bålgeting, Vespa crabro. Bilden tagen av PiccoloNamek.
Vi har haft två getingbo runt huset under sommaren, ett jordgetingbo (i marken ca 40 m bort) och ett bålgetingbo (i taket). För några veckor sedan inspekterade jag jordgetingboet, och så var alla getingar plötsligt borta. Jag undrar om det kan vara som så att bålgetingarna hade nyligen upptäckt jordgetingboet och lyckats äta upp alla jordgetingarna?
Det låter inte orimligt eftersom bålgeting är rovdjur, och kan äta både bin och andra getingar. Å andra sidan var väl hösten på väg redan då, så kanske jordgetingarna hade dött av kylan?
– Jessica Abbott
Hemma är i alla fall bålgetingarna svåra på mina bin… Fast jordgetingar låter ju tufft.
Varför räknas inte en äng som ett slutet ekosystem?
Ett slutet ekosystem har inget in- eller utflöde av biomassa. Ängar, för att förbli ängar, bör slås och då man tar bort en stor del av det som producerats där.
Varför inte kastanjer växer upp rakt under sitt moderträd? Jag tänkte att det hade med brist på ljus och näring att göra men jag har förstått att det kan finnas ngt slags ”preventivmedel” i jorden som rötterna utsöndrar??? Eller, stämmer det?
Sådana ”preventivmedel” (allelopatiska substanser) som hindrar frön från att gro och som utsöndras av moderträdet antingen från rötterna eller från bladen existerar i växtvärlden, men jag känner inte till att så skulle vara fallet med just kastanjer. Däremot så behöver ju de stora ”kastanje-fröna” mjuk jord för att komma ned i marken så att de kan gro, och sedan behövs det som du skriver en hel del ljus för att de skall kunna växa vidare, så jag skulle snarare tro att bristen på småplantor direkt under kastanjeträd beror på att marken där är för hård så att få eller inga frön gror, eventuellt i kombination med att de frön som eventuellt ändå gror dör av ljusbrist efter en tid.
Kommentarer