Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar
Vad är det här för spindel?
Ser ut som en kärrspindel, Dolomedes fimbriatus. Jag citerar wikipeida: ” Den är relativt aggressiv.” Förmodligen är det den enda svenska spindel som kan ge ett ”bett” som människor noterar med obehag.
– Jon Loman
Vi har även haft en tidigare fråga om kärrspindlar.
– Jessica Abbott
Finns det någon studie som visar vilka hormonella förändringar som inträffar hos däggdjur om man låter de vistas en längre tid i en uv- resp infrarött fri miljö? Gärna ett konkret svar tack.
Jag känner inte till några studier där man undersökt vad miljöer utan UV- eller IR-ljus har för inverkan däggdjur, men det är inte otroligt att sådana studier faktiskt gjorts med avseende på UV. Man vet att UV påverkar huden på olika sätt och därigenom kan ha hormonstyrande funktion. Dessutom gäller att långvågigt UV, på gränsen till violett, påverkar halten av hormonet melatonin via en speciell sorts ganglieceller i ögat. Någon effekt av IR har jag inte hört om, och skulle heller inte förvänta mig.
– Dan-E Nilsson
1. Hur förökar sig kvalster och hur tar de hand om sina ungar? 2. Hur rör sig spindlar? 3. Pappa långben/lockspindelns ben kan fortsätta sprattla om de har avlägsnas från kroppen, varför?
1. Kvalster förökar sig genom att hona och hane parar sig och sedan lägger honan ägg. Äggen kläcks till nymfer, små ungar som ser ut ungefär som vuxna fästingar fast mindre och ofta med bara sex ben (vuxna fästingar har oftast åtta). Nymferna växer genom att ömsa skinn ett antal gånger, tills de blir fullvuxna och själva kan fortplanta sig. Var och när de fortplantar sig och hur många ungar de får är svårt att svara på eftersom det varierar mellan arter och kvalster är en jättestor djurgrupp med väldigt många arter (det finns ca 40 000 arter beskrivna i världen, men det finns fortfarande många nya okända kvalster att upptäcka som inte beskrivits). Många kvalsterarter är parasitiska och då kan det vara så att de behöver få i sig blod för att kunna fortplanta sig, som t.ex. fästingar. Kvalster tar inte hand om sina ungar alls, de lägger ägg som de överger och så får ungarna klara sig själv så fort de kläckts.
2. Det där var en riktigt intressant fråga! När vi själva rör oss gör vi ju det genom att vi har muskler som jobbar åt olika håll och på olika sätt. Vissa muskler sträcker ut lederna, andra böjer dem och genom att kombinera dem på olika sätt kan vi t.ex. springa, spela piano eller lyfta en väska. Spindlar gör ungefär likadant, men istället för att ha muskler som jobbar mot varandra kombinerar de muskelrörelse med hydraulik. Det senare innebär att de använder sig av vätsketryck i kroppen för rörelse. Spindlars ben sträcks genom att vätska pumpas ut i benen så att lederna rätas ut, det fungerar precis som när man vrider på vatten ut i en vattenslang – gör man det med tillräckligt högt vattentryck kommer eventuella böjar och knyckar på slangen att rätas ut och samma sak händer med spindelns leder. När benen sedan ska böjas görs det med muskler som böjer och trycker ihop leden, och då trycks vätskan i leden tillbaka in i kroppen. Det här kanske låter omständigt, men är ett mycket snabbt och effektivt sätt att röra sig som gör att spindlar kan gå väldigt snabbt från stillastående till full hastighet. Men eftersom vätska som pumpas åt ett håll alltid måste tillbaka igen innebär det också att spindlar rör sig lite ryckigt och knyckigt, och om de springer fort kan de ofta inte springa mer än en kort stund utan att ta en kort paus.
3. Detta är jag alls ingen expert på, men i avklippta leder kan man få nervryckningar vilket gör att leden fortsätter att röra sig en stund efter att den avlägnats. Det här är inte unikt för lockespindlar utan förekommer hos en rad organismer.
– Gästinlägg av Kajsa Mellbrand, spindelexpert hos forsknings- och utvecklingsinstitutet Aronia, Finland.
Jag har en fråga om fladdermöss. På somrarna bor vi i ett gammalt torp. Mellan den timrade väggen och panelen på södergaveln bor en fladdermuskoloni. Huset ligger i en öppning i skogen och varma sommardagar blir det hett som i en gryta särskilt mot söderväggen. Hur kan dom klara det? Vi hör också under somrarna ett krafsande , rafsande och prasslande ljud från väggen och undrar vad dom håller på med hela dagarna? Och så undrar vi vad det kan vara för en art av fladdermus? Torpet ligger i norduppland i ett köldhål och platsen har ett ganska bistert vinterklimat men sommardagarna kan vara stekheta så uppenbarligen är det väldigt anpassningsbara djur! Ytterligare en sak som vi undrar över är varför dom flyger omkring dagtid i solen under sensommardagar? Vi har till och med sett någon ”hänga sig” på skorstenen , utanpå alltså, som för att sova under dagen.
Jag skall se om jag kan klara av alla frågorna även om jag inte är helt säker. Det är troligen Dvärgfladdermus (Pipistrellus pipistrellus) som ni har i erat torp. Det är den minsta av våra fladdermus arter och den har ofta sina ungar i kolonier, ibland med över 100 fladdermöss på samma ställe. På dagtid, när fladdermössen ’sover’ sänker de kroppstemperaturen till samma som utomhustempen, för att spara energi till de kan ge sig ut och jaga. Om de blir varmt på sovplatsen kan fladdermössen vakna och flytta runt för att finna det svalaste stället. Jag skulle gissa att det är detta ni hör i väggarna, men det kan också vara ungarna som rör sig lite. Jag skulle inte tro att era fladdermöss bor i stugan på vintern, utan det är nog en ungkoloni för dem. Fladdermössen som ni ser på eftermiddagen under sensommaren och förhösten är sannolikt Stor fladdermus (Nyctalus noctula) som jagar vid myggsvärmar. Detta är inte helt ovanligt, speciellt om det har varit en varm, klar dag, så kan man se dem på eftermiddagen. Fenomenet kallas just dagflyganingar.
– Från frågearkivet
Jag har en fråga om en person som hette Karl von Frisch. Skulle ni kunna berätta lite om honom och vad han gjorde för några upptäckter?
Han är en av föregångsmännen vad det gäller att förstå hur bin kommunicerar med varandra. Han har skrivit en mycket bra bok som heter Binas språk som jag tror att du kan hitta på de flesta biblioteken. Han kom fram till att bin har olika uppgifter i sitt ’samhälle’ under olika ålder också att de har olika sysslor i kupan. Det finns dom som kontrollerar temperatur och fuktighet, andra som tar hand om ägg och larver. Han visade också att våra vanliga honungs bin Apis Melifera, ’berättar’ var de har hittat honung. De kan med sin dans, som det kallas, visa hur långt och vilken riktning det är till fyndplatsen. Sedan har samlar bina med lite smakprov som de delar ut till andra samlare i kupan som ett mått på kvaliten på nektar som de samlar in. Karl visade också att andra arter av bin lägger ut små doftspår som kan följas i terängen och ytterligare andra arter tar med några bin från kupan och visar vägen till ett bra område. En av de fräckaste upptäckterna som han gjorde, tycker jag, det är att när en ny drottning lämnar kupan och tar med sig en del av svärmen så skickar hon ut spanare. Dessa spanare letar upp nya tänkbara boplatser, sedan flyger de till det ställe där drottningen (och huvuddelen av svärmen) sitter. Nu visar spanarna, med sin dans, för de andra bina var den plats de funnit finns och ger någon form av information om hur bra de tycker att den är. Sedan ’röstar’ bina om vilken av spanarna som har hittat det bästa bostället genom att dansa tillsammans med den spanaren som de röstar på. Tillslut ger sig hela svärmen till stället som fått flest röster.
– Från frågearkivet
Jag har letat ohört länge efter litteratur om människans begär efter att skaffa barn. Så min fråga till er blir: Vad säger evolutionsteorin om människans fotplantering? Finns det ett biologiskt begär inom människan att föröka sig? Och jag har i åtanke att människan är dessutom kapabel till att kunna reflektera över detta, att välja bort det.
Evolutionsteorin säger att gener från individer utan fortplantningsbegär kommer att försvinna från populationen ganska snabbt. Ytterst så är människans sexdrift då en sorts ”fortplantningsförsäkring”. Innan preventivmedel fanns var det enda säkra sättet att avstå barn att också stå emot sin sexdrift, och avstå från sex helt och hållet – oftast lättare sagt än gjort. De som ibland gav efter till sitt begär har förmodligen gynnats under evolutionen. Däremot är det inte alltid adaptivt att skaffa barn hur som helst. Man kan välja att ha färre barn och därmed kunna investera fler resurser per barn. Har man fått en bra start i livet kanske man klarar sig bättre än andra, så det har säkerligen även funnits selektion för att någorlunda kunna planera sitt barnafödande. Så det finns ingen motsättning i att både sexdriften och den reflekterande förmågan att ibland välja bort att få barn kan ha selekterats av evolutionen, beroende på situationen.
– Jessica Abbott
Evolutionsteorin säger att ärftliga beteenden som leder till högre överlevnad och/eller fler avkommor (”barn”) än andra beteenden, kommer att spridas och leva vidare. Det ”begär efter att skaffa barn” som du frågar efter är helt enkelt vår sexdrift. Det vi delar med i stort sett alla andra (”högre stående”) djur är att vi har två (biologiska) föräldrar som haft sex med varandra. Detta är det ”biologiska begäret”, som du uttrycker det. Den andra biologiska mycket viktiga driften i sammanhanget är att ta väl hand om barn, inte minst om vi tror/vet att de är våra egna. Det är ingen slump att människor kan göra nästan vad som helst för sina barn!
Det är ofrånkomligt att bärare av gener som sett till att dess bärare har haft tillräckligt med sex, samt gener som har sett till att de egna barnen tas hand om väl, kommer vara de som får flest överlevande barn. Sådana gener kommer alltså snabbt få övertaget och bli vanliga. Tänk dig motsatsen: en gen som får sin bärare att undvika sex och/eller strunta i sina barn kommer snart att vara försvunnen. Den genen dör ut med sin barnlösa bärare.
MEN, detta är inte samma sak som att vi ”bör” eller ”borde” skaffa barn. Precis som du säger har vi idag möjligheten att i stor utsträckning välja om vi vill ha barn. Evolutionen kan bara tolkas bakåt i tiden: det vi ser idag är det som var framgångsrikt i tidigare generationer. Evolutionen har inget att säga om hur det ”borde vara”. Så det helt ”OK” att inte vilja ha barn, för den som tycker så, och evolutionen blir inte ”sur”.
– Åke Lindström
Vi bor i sydöstra Spanien, Cabo de Palos, och jag fann en stor ”larv” i vårt kök. Den såg ganska skräckinjagande ut och det skulle vara bra att få besked om vad det var. Vi har varit förskonade från obehagligheter som kackerlacker etc. Så här såg den ut: ca 10-12 cm lång, brun färg med svarta tvärränder och utstickande ben. Stjärten hade 2 spjutliknande spetsar. Kroppen var silverglittrande när den rörde sig.
Låter ju som om det var något skolopenderaktigt, kanske Scolopendra cingulata som finns i medelhavsområdet och stämmer storleksmässigt? Googling på ”Chilopoda Spain” gav mycket bilder.
– Sigvard Svensson
Hur ofta ska en en tjur matas och hur mycket och med vad? Kan man mata den 8 och 20:00 om det är så?
Tjurar och kor äter hö och andra växtprodukter, t.ex. krossad säd, majs eller gammalt bröd (eller levande gräs och blommor om det finns förstås). Det fungerar bra att mata dem två eller tre gånger per dag om de står inomhus och de behöver då 2–3 stora famnar hö varje gång. Om man ger dem lite mer än vad de orkar äta upp på en gång så att det räcker till ett litet ”mellanmål” också så brukar det räcka att mata dem två gånger per dygn, men då helst en gång mycket tidigt på morgonen och en gång ganska sent på eftermiddagen. Sedan dricker de massor av vatten också så det behöver de ha tillgång till hela tiden. En tjur som bara äter torrt hö dricker lätt 20–30 liter vatten per dygn.
– Torbjörn Tyler
Jag bor på västkusten (Tjörn). Här är utbredningen av ny ek väldigt påtaglig. Fins det någon möjlighet för mellanspetten att ätervända?
Det är ju svårt att säga, men rent generelt så skall det nog mer till än att ekoskogen utbreder sig eller tillåts att öka i omfån på vissa fläckar för att en art skall komma tillbaka.
Mellanspetten var på sin ”rand zon” då den fortfarande häckade i Sverige, dvs. den var i sina yttre regioner av sin utbredning. Tyvär så verkar den minska i sin förekomst inom övriga utbrednings områden också. Den närmaste vi har här i Sverige är Polen och där minskar den. En eventuell åter etablering skulle väl om den inträffade vara troligast att den blev någonstans på östsidan av Sverige, kanske Blekinge. Sedan den föklarades utdöd och ej längre häckade i Sverige i början av 80-talet så har den endast påträffats en gång mig veterligen.
– Från frågearkivet
Min kompis har set en svart ekorre i skogen ved sin stuga nåra Sibbhult/Såboda. Kan det stämme? Her i Danmark har vi bare svarta ekorrer på Langeland og Fyn.
Det är inte omöjligt. Det finns tre möjliga olika förklaringar.
1) Det var en vanlig europeisk röd ekorre (Scirus vulgaris) som råkade vara mörkare än genomsnittet. Färgen på ekorrarnas päls kan skifta över året och de brukar vara gråare i pälsen på vintern.
2) Det var en vanlig europeisk röd ekorre som hade en ny mutation som gjorde att pälsen blev helsvart. Mutationer i pälsfärg (till helvit eller helsvart) är överlag hyfsat vanliga hos många olika djurarter, så detta är inte lika sannolikt som det första alternativet men är inte omöjligt.
3) Det var en Nordamerikansk ekorre (Scirus carolinensis) som hade lyckats ta sig till Sverige på något sätt. Den Nordamerikanska arten kan vara grå eller svart, och svarta individer har introducerats till vissa regioner i Europa. Detta känns dock som det minst sannolika alternativet eftersom det finns väldigt få rapporter om svarta ekorrar i Sverige i nuläget.
– Jessica Abbott
Kommentarer