Skogstordyvel (Geotrypes stercorosus) sedd underifrån. Bilden tagen av Carl-Magnus Helgegren.
Jag har fått en fråga om tordyvelns glansiga ”mage”. Har denna glansighet någon funktion i naturen?
Anledningen till tordyvlarnas vackert blåglänsande undersida är inte vetenskapligt klarlagd. Normalt syns den ju inte, och tordyvlarnas egen synskärpa är så dålig att de nog ändå inte skulle känna igen en artfrände med hjälp av synen. Möjligen kan den blåglänsande buken rädda dem från att bli uppätna av vissa fåglar (som ser både skarpt och i färg). Tordyvlarna är ju hårda och har starka taggiga ben som möjligen kan skada fågels strupe. Men detta är bara en hypotes, och inget som jag tror är vetenskapligt undersökt.
Sveriges största daggmask, Lumbricus terrestris. Bliden tagen av Michael Linnenbach.
I en laborationsbok finns ett experiment där man undersöker om daggmaskar föredrar torr eller fuktig jord. Det finns i experimentet tre fack, ett med torr jord, ett med fuktig jord och ett tredje mellan med bara luft dvs ingen jord (öppningar mellan facken). Nu undrar jag om försöket blir bättre om man undviker mellanfacket? Frågan handlar ytterst om hur bra maskarna är på att känna av fuktig eller torr jord.
Du har nog helt rätt. Ett mellanfack utan jord kan mycket väl utgöra en barriär som maskarna ogärna tar sig över, och det är dessutom osannolikt att de skulle kunna känna av jordfuktigheten på avstånd tvärs över det tomma facket. En del flygande insekter kan känna av luftfuktigheten och navigera därefter, men så vitt jag vet känner man inte till något sådant sinne hos daggmaskar. Självklart kan de avgöra fuktigheten av den jord de kryper i och vända om när de når för blöt eller för torr jord, men för detta räcker det med ett kontaktsinne för fuktighet. Det är möjligt att försöket trots allt fungerar: Om facken är små och maskarna är aktiva kommer de ofta att råka byta fack. Om de blir nöjdare och lugnare i fuktig jord, men aktivt söker komma bort från ett för torrt område kommer de ju statistiskt att oftare befinna sig i facket med fuktig jord.
Gullbrämad dykare, Dytiscus marginalis. Bilden tagen av E. van Herk.
Jag skulle vilja kolla med er om denna skalbagge jag träffade på uppfarten är en dykarbagge som är relativt ovanlig? Jag läste på länsstyrelsens hemsida att man skall rapportera. Den var jättestor för att vara en dykarbagge. Och jag undrar även varför den befann sig på bohus björkö?
En hona av gulbrämad dykare. En ganska allmän skalbagge, som gärna flyger under natten. När de söker vatten för att landa tar de inte sällan miste på annat som blänker, till exempel odlingslådor täckta av glasrutor. Kanske har uppfarten varit blöt och i månskenet blänkt som ett vattendrag? Skalbaggarna är ivriga rovdjur, såväl vuxna liksom som larver, som kan ge sig på andra stora insekter, grodlarver och till och med små fiskar.
Fotosyntes bedrivs i växternas kloroplaster. Bilden tagen av Dr. Thomas Geier.
Jag trodde att det finns bara ett fotosyntes. nyliga läste jag i en bok om fotosyntes ett och två och jag bara undrar varför finns det två fotosyntes i kloroplasten?
Det finns bara en fotosyntesreaktion i kloroplasterna. Ibland delar man upp den i två delar, ljusreaktionen som ansvarar för att fånga energin i solljuset och omvandla ljusenergin till kemisk energi. Den kemiska energin behövs i den ”andra” delen i fotosyntesen där luftens koldioxid omvandlas till kolhydrater. Dessa kolhydrater är grundstommen för att sen bygga olika typer av organiska ämnen, aminosyror, olika socker, fetter och lipider.
Om vi återgår till fotosyntesens ljusreaktion, så utförs den av flera stora membranproteiner som finns i kloroplasterna. Två av dessa ansvarar för att absorbera energin från solljuset och dessa två kallas Fotosystem 1 och Fotosystem 2.
Aubergine, Solanum melongena. Bilden tagen av Joydeep.
Har varje typ av frukt ett kön attribuerat till sig?
Det enkla svaret torde vara Nej. Frukter har normalt inget kön och de frön de innehåller kan växa upp till såväl han- som honplantor (förutsatt att frukten innehåller mer än ett frö). Jag känner inte till något undantag från denna regel, men är ändå inte helt främmande för att det skulle kunna finnas någon mycket speciell växt där fröna som blir hanplantor respektive honplantor alltid kommer från olika frukter.
– Torbjörn Tyler
Det påstås ibland att det finns både hanliga och honliga auberginefrukter, men jag hittar inga vetenskapliga belägg för detta.
– Jessica Abbott
FÖLJDFRÅGA: Är det orimligt att konkludera att varje frukt per se därför växer upp till antingen en han- eller honplanta? Är det ingen frukt ni är medveten om som inte gör detta?
Nej, varje frukt växer inte nödvändigtvis upp till en hon- eller hanplanta. Växter har många olika könssystem. Tvåbyggare (dioik) har två helt separata kön, dvs det finns hanplantor och honplantor, som t.ex. nässlor. Hos dessa växter växer all frukter, eller snarare frön, upp till antingen en han- eller honplanta. Men det finns också sambyggare (monoik) som kan ha antingen både hanliga och honliga organ inom samma blomma (som t.ex. äpplen), eller skilda hanblommor och honblommer på en och samma individ (som t.ex. hassel). Det finns även vissa växter som kombinerar flera olika sorters blommor (honliga, hanliga och tvåkönade blommor) i samma individ, t.ex. hos ask. I dessa fall är definitionen ”hanplanta” eller ”honplanta” inte så betydelsefull, eftersom hela växten har inget enskilt kön.
En näckrosrot som hittades i havet. Bilden är tagen av Gabriella.
Vad är detta för någon växt? Ett par sådana här har spolats upp på sydkusten. Kan det vara giftigt för hundar?
Ser ut som jordstammen av någon näckros – som kanske kommit ut i havet från någon å i närheten.
– Stefan Andersson
Håller med, näckros, och sådana är inte giftiga för människor eller gräsätare och således sannolikt inte heller för hundar även om det är något som jag inte vet så värst mycket om.
I en artikel från Fråga en Zoofysiolog står det att myggor lockas av CO2 halten i andedräkten, mjölksyra i svett (komb. Av dessa), 1-okten-3-ol i svett samt ammoniak i svett. Finns det skillnader mellan t.ex. hästar och människor, ser myggor olika på arter eller lockas de av samma ämnen hos olika arter? Hästar svettas ju en hel del vid arbete.
Jag kan inte komma på att jag stött på någon så specialiserad mygga. Men, för säkerhets skull kontaktade jag Rikard Ignell i Alnarp som ju jobbar med dessa kryps luktsinne sedan många år. Han kunde bekräfta att artspecifika stickmyggor inte är kända, men:
”Det finns arter som är starkt antropofila eller zoofila, och i en valsituation alltid skulle välja ”rätt” art. Men tar man bort valet kommer de för det mesta att ta blod från andra värdar. Detta är styrt av dofter till stor grad. Sen kan man inte uttala sig om enskild substanser då även dessa kan skilja sig åt i mängs från värd till värd, vilket vi visat, och ge upphov till intressanta beteendeförändringar. Den mest antropofila arten, Anopheles gambiae (afrikansk malariamygg) suger även blod från kor i stor grad. Andra husdjur är också drabbade men till betydligt mindre grad.”
Vi ska göra ett gymnasiearbete, och vi tänkte avla fram möss ett antal generationer för att testa Mendels teori angående dominanta/recessiva gener gällande pälsfärg. Men vi har förstått att om pälsfärgen sitter på mer än en gen kan det bli svårt. Vi undrar om det är möjligt att följa pälsfärgen i ett korsningsschema? Och i så fall, vilken färg är dominant? Vi har letat på internet men inte hittat någon trovärdig information.
Jag är ingen expert på möss, men jag ska försöka svara så gott det går. Möss har egentligen bara två ”grundfärger”, svart och gult. Alla andra pälsfärg skapas av olika kombinationer eller modifieringar av dessa två. Till exempel agoutifärgen skapas när hårstråna är ”randiga”, med alternerande svart och gul färg. Gråa möss skapas genom att den svarta färgen ”späs ut” med vitt. Det som kanske kan vara en idé för er är att behandla era korsningar som testkorsningar istället för att testa fördelningen – dvs att ni använder korsningarnas utfall för att försöka lista ut vad mössen från den första generationen hade för genotyp. Till exempel om en individ var heterozygot kan en recessiv färgvariant dyka upp i senare generationer, och då kan man jobba bakåt för att räkna ut vad anfadern hade för genotyp. Det finns mycket information om genetiken bakom mössens pälsfärg här.
Jag såg en dokumentärfilm om att ha ett evigt liv och en fråga dök upp i mitt tänkande. Om genetikvärlden upptäcker nu det perfekta genomet som gör att människan befrias från naturligt åldrande, är det då möjligt att genmodifiera människor de nya generna vid vuxenålder? Eller är det bara möjligt att göra innan att en befruktad äggcell fördelar sig?
Ja, det är möjligt att genmodifiera en vuxen individ, men förmodligen mer praktisk att göra det vid ett tidigare stadium under utvecklingen – t.ex. som befruktad äggcell, som du säger. Väldigt nya försök på möss har visat att det faktiskt går att reparera mutationer hos en vuxen, med hjälp av ny teknologi som använder sig av såkallade CRISPRs (clustered regularly interspaced short palindromic repeats). Metoden går ut på att klippa DNAt på väldigt specifika ställen, för att exempelvis klippa bort en felaktig genvariant. En av studierna på möss visade att man kunde reparera DNAt hos 1/250 celler i levern med CRISPR/Cas9 teknologi. Och det är därför genmodifiering på vuxna individer är mer problematisk än hos ett befuktat ägg. Det är svårt att modifiera alla celler hos en vuxen, och för vissa sjukdomer kanske det räcker inte med bara en liten proportion celler med den friska genvarianten. Gör man en genetisk modifiering på ett befruktat ägg kommer alla dotterceller ärva modifieringen, och den kommer att dessutom föras vidare till nästa generation.
Kommentarer