Exempel på ett slutet ekosystem (innan tillförslutning). Bilden tagen av Anne-Lise Heinrichs.
Jag studerar naturvetenskap vid Nyköpings Enskilda Gymnasium och har just startat upp ett projektarbete. Arbetet går ut på att skapa ett förseglat ekosystem som kan gå runt på egen hand utan vidare tillförsel av näring, vatten, syre m.m. Jag skulle verkligen uppskatta tips på fukttåliga och livskraftiga växter som skulle kunna ingå i systemet samt lämpliga nedbrytare. Att denna fråga ställdes kommer naturligtvis framgå i rapporten och jag hoppas därför att ni, trots att den är studierelaterad, svarar på min fråga.
Det viktigaste verkar vara att välja växter och nedbrytare som är ganska stryktåliga, eftersom nivåerna av fukt i jorden, koldioxid, och syrgas kommer att skifta ganska kraftigt med tiden. När det gäller växter föreslås t.ex. bönväxter. Ett slutet ekosystem som har överlevt sedan 60-talet innehåller en sorts växt som heter Tradescantia, tremastarblomssläktet. Vanliga daggmaskar kan säkert funka som nedbrytare. Bakterier kan tillföras genom att lägga in lite kompost.
Jag vill bli en biolog forskare i framtiden men varje dag läser jag att det kommer att bli nästan omöjlig att hitta mitt dröm jobb i framtiden. Jag undrar om ni har några tips om vad jag ska göra och om det verkligen är svårt att hitta mitt rätt jobb. Jag funderar över att anmäla mig till biogeovetenskap eller miljövetenskap och då läsa vidare till masterprogramet inom biodiversity. Jag hoppas att ni kan ge mig lite råd om hur det är.
Det viktiga är nog att man pluggar något man verkligen är intresserad av och sedan ger det sig. Man kan inte vara säker på at man fem år senare (efter masterutbildning) fortfarande vill forska eller hur situationen ser ut då. Det låter som om du främst ska kontakta miljövetenskap eller naturgeografi för det verkar vara de programmen du tittar på, kanske i Stockholm om det är där du funderar på att läsa.
– Gästinlägg av Jep Agrell, studierektor på Biologiska Institutionen
Lövskog är ett klimaxsamhälle. Bilden tagen av Oliver Herold.
Jag undrar om klimaxstadiet är på något sätt ”bättre” än successionstadiet, alltså är klimaxstadiet att föredra framför successionstadiet för organismerna i ett ekologiskt samhälle?
Det där är ju en värderingsfråga som inte har ett vetenskapligt svar. Det beror helt och hållet på vad som är ’bra’ och vad som är ’dåligt’, vilka organismer man är intresserad av, etc. Många arter finns bara i successionsstadiet och kan väl sägas trivas bäst då (vad nu trivas innebär), medan andra har bäst överlevnad, reproduktion mm i klimaxstadiet. En värderingsfråga som sagt. Vissa organismer trivs alldeles utmärkt på en soptipp eller i en övergödd damm med brun sörja, men det är inget argument för att de miljöerna är ’bra’ i någon vidare bemärkelse.
Celldifferentiering från stamcell till vävnad. Bilden skapades av OpenStax College.
Jag är väldigt intresserad av naturvetenskap, särskilt saker i Biologin, som molekylärbiologi, genetik och frågan om hur man kan förlänga människors liv genom genmanipulering. Jag läser och gör väldigt mycket research på internet och kollar av fakta och så, men ibland hittar jag inte vettiga svar, eller några svar alls. Så här har jag har några frågor, som jag hemskt gärna skulle vilja ha besvarade! 1: Vad kallas det när man manipulerar generna i en befruktad äggcell. Finns det ett begrepp eller något för detta? (Kan man kalla cellen något annat istället för befruktad äggcell?) 2: Vad är en stamcell och vad innebär stamcellsforskning, jag har sökt efter detta i google men hittar tyvärr inga vettiga svar. 3: Jag vet att man kan manipulera gener hos en befruktad äggcell, men jag undrar om man kan manilupera generna hos en levande flercellig organism, och hur man skulle göra det om det nu går.
När det gäller den första frågan skulle detta kunna kallas för zygotisk genmanipulering. Zygot är nämligen den tekniska termen för en befruktad äggcell. Det går även att genmanipulera vuxna individer, dock med förhållandevis sämre framgång än med zygoter. Se även ett tidigare svar om detta. Stamceller är celler som kan bli till flera olika sorters celler. En zygot är därför en såkallad totipotent stamcell – den kan bli till vilken sorts cell som helst. Andra stamceller kan bara bilda ett begränsat antal olika celler, till exempel hematopoitiska stamceller som finns i benmärgen och som kan endast producera olika sorters blodceller.
Djungelhönskycklingar. Bilden tagen av Josefina Zidar.
Någon som har någon idé om varför vissa fågelarters kycklingar (höns, änder) är gula och senare i livet får sin vanliga färg? Borde inte detta vara en mycket större risk för dem? hur kommer det sig att det blev så rent evolutionärt?
För att komplicera frågan ytterligare – eller förenkla den, så är ju inte alla kycklingar gula. Just nu har vi en höna med tolv små kycklingar varav hälften är m.l.m. gula och resten mörka. Vi räknar med att de mörka förblir mörka men att gula blir ganska ljusa. Det är Åsbohöns så de kan ju se ut lite hur som. Djugelhönskycklingar är ju definitivt inga gula påskkycklingar (utan ännu sötare!) så människan får nog helt ta på sig ansvaret för de gula kycklingarna. Ska man spekulera om selektion kan man väl snarare konstatera att de inte är jämnt färgade och därmed förmodligen lättare smälter in bakgrunden i den asiatiska djungeln.
– Bodil Enoksson
De flesta höns- och andungar är INTE gula. Kan våra tamkycklingars påskgula färg vara en effekt av människans hanterande och avel? De allra flesta (alla?) höns- och andungar är faktiskt mer eller mindre kamoflaguefärgade, precis som man (och frågeställaren) skulle förvänta sig. Hos dessa arter är ungarna ”borymmare” som redan efter en dag eller två rör sig runt själva (under föräldrarnas överinseende) i naturen, exponerade för rovdjurs ögon.
Jag har kollat lite i handböckerna, och tänkt efter från mina egna observationer, och visst finns det en del ungar som är lite gulaktiga (men då alltid med bruna inslag). På försommaren när ungarna kläcks finns det ju en hel del gulaktiga biotoper som de rör sig i, inte minst fjolårsgräs, så helt fel är det definitivt inte att ha en gulaktig ton på dunen. När andungar simmar öppet tillsammans med mamman spelar nog färgen mindre roll, för där avslöjar fåglarnas rörelser dem i vilket fall.
– Åke Lindström
Jag tror Bodil har alldeles rätt, jämför till exempel griskultingar med vildsvinsungar och ällingar av anka respektive gräsand.
Golden apple snail, Pomacea canaliculata. Bilden tagen av Chucao.
Vad heter denna snäcka? Tacksam för lite info gällande den om du vet!
Detta är med största sannolikhet en Pomacea, the golden apple snail. Snäckan kan bli stor som en knytnäve. Den är invasiv i Asien där den är ett stort problem för risodlingar.
– Johan Hollander
FÖLJDFRÅGA: Vill bara tillägga att den hittades på en strand på bali, uppspolad från havet. Vi trodde att den var tom, och min son tog med sig den hem. Senare bestämde han sig efter ca (1,5 veckor på torra land, utan att den visade sig levande) att släppa den och andra snäckor- dock var dessa som tur var tomma – i vårat sötvattenakvarium. Plötsligt på kvällen skriker han att det var en snäcka som rörde sig. Den har nu levt där sedan i februari månad i ett totalt sötvatten? Den åt till en början svartalger, men har sedan gått över till mer delikat mat som sallad. Tror du fortfarande det är en ”ris snigel”?
Jag tror fortfarande att det är en Pomacea, the golden apple snail. Vissa sötvattensnäckor är extremt tåliga och kan överleva en viss tid i saltvatten (det finns exempel på sötvattenssnäckor som kan fortplanta sig i saltvatten). Vidare kan akvatiska snäckor överleva många månader på torra land ifall de har ett operculum som den kan stänga till med och därmed bibehålla en hög fuktighet inuti skalet. Det låter ju logiskt att den kom ut när ni placerade snäckan i ert sötvattensakvarium.
Bärfisen Mustha spinosula. Bilden skickades in av Mattias Moberg.
Jag är ute och reser en del, och har stött på denna insekt både i turkiet och i sydostasien. Vad är det för något?
Jag skickade bilden till Rune på Entomologen, som svarade med följande: (det är således en skinnbagge i familjen bärfisar) ”Den hedder Mustha spinosula (Heteroptera, Pentatomidae). I Europa finns kun en art i släkten, med udbredelse i Syd-Öst. (I samlingerne her har vi den fra Turkey og Greece).”
– Lars Lundqvist
Sett den själv på Lesvos och fick bestämningshjälp av Carl-Cedric Coulianos, via en bekant: ”Ja så skall bärfisar se ut! Det är arten Mustha spinosula som förekommer i östra Medelhavsområdet från Albanien, Bulgarien, Grekland och österut till Armenien, Azerbadjan och Irak. Den är en riktig baddare som blir 25 mm lång och förekommer på diverse buskar och träd.”
Hornrost (Gymnosporangium) på rönnbär. Bilden skickades in av Roine Karlsson.
Hoppas att ni kan ge lite besked om vad som gjort att ett rönnbär på fått detta stickiga utseende. Har inte hittat något mer bland alla klasarna på aktuellt träd.
Jag tror detta är en gallbildande rostsvamp, släktet Gymnosporangium (hornrost). Det finns flera arter som kan bilda sådana här ”horn” på rosväxter (antingen på bladen och frukterna) under en del av sin livscykel. Du kan hitta mer information och bilder om du googlar på ”hornrost” eller ”gymnosporangium”.
Skogstordyvel (Geotrypes stercorosus) sedd underifrån. Bilden tagen av Carl-Magnus Helgegren.
Jag har fått en fråga om tordyvelns glansiga ”mage”. Har denna glansighet någon funktion i naturen?
Anledningen till tordyvlarnas vackert blåglänsande undersida är inte vetenskapligt klarlagd. Normalt syns den ju inte, och tordyvlarnas egen synskärpa är så dålig att de nog ändå inte skulle känna igen en artfrände med hjälp av synen. Möjligen kan den blåglänsande buken rädda dem från att bli uppätna av vissa fåglar (som ser både skarpt och i färg). Tordyvlarna är ju hårda och har starka taggiga ben som möjligen kan skada fågels strupe. Men detta är bara en hypotes, och inget som jag tror är vetenskapligt undersökt.
Kommentarer