Korsspindel, Araneus diadematus. Bilden tagen av Michael Gäbler.
Jag såg denna spindel precis på vår uteplats. Är den farlig?
Det är en korsspindel du fotograferat. Du har fotograferat magen på den, men på ryggen har den ett tydligt kors. En korsspindel bits inte om man inte fångar in den och provocerar den. Och om man skulle lyckas bli biten så är det inte värre än ett milt getingstick. Så för mig skulle den gärna få sitta och fånga myggor i sitt nät på min uteplats (om jag haft en uteplats).
– Viktor Nilsson-Örtman
Du kan läsa andra svar om korsspindlar här, här, och här.
Jag har funderat på detta att man kan hjälpa njursjuka med hjälp av osmos, men hur funkar det? Och vad innebär det?
Nja, det är väl snarare med diffusion, vad jag förstår. Osmos är när vatten rör sig från ett område men låg koncentration till ett område med hög koncentration. Diffusion är när partiklar rör sig över ett membran (dock oftast också från låg koncentration till hög koncentration). Dialysmaskiner funkar genom diffusion – alltså att vatten och avfallsprodukter rör sig över ett membran för att rensa blodet.
Hypoaspis stabularis. Bilden skapades av Anthonie Cornelis Oudemans.
Är en hängiven naturfotograf. Sorterar mina bilder tagna under den gångna sommaren. Upptäckte på en humlebild att den bar på någon snyltgäst som kan likna en fästing.
Det finns flera arter av kvalster som kan gå på humlor och som finns namngivna i Europa. Säkert någon av dessa. Den lite mörkt rödbruna tonen liknar visserligen varroakvalstret som går på honungsbin, men varroa kan inte föröka sig på humlepuppor, men skulle ev. kunna hamna på en humla om bi och humla besöker samma blomma och kvalstret av någon anledning råkar byta värd.
– Bengt Nihlgård
Nej, jag tror inte det är ett Varroa-kvalster. Det finns, som Bengt skriver, en hel rad ”humlekvalster”, både i familjen Laelapidae, där det finns ett (under-)släkte, Hypoaspis (Pneumolaelaps), med flera arter som är associerade med humlor, och familjen Parasitide. De flesta av dessa arter lever i humlornas bo, av vad är inte lätt att veta, men där finns många födokällor. Pollen, allmänt avskräde, eller humle-larver. När bona överges i slutet av sommaren och de nya drottningarna ger sig av följer en del kvalster med honan och uppehåller sig på hennes kropp tills hon nästa vår börjar anlägga ett nytt bo. Då lämnar de henne och återtar sitt bo-parasitiska leverne.
Kammaneten Bolinopsis infundibulum. Bilden tagen av NOAA.
Lekte med hunden i vattnet i Varberg, Femte viken igår. Såg en manet jag inte sett förut – tänkte att det var den kammanet, den som kommit senare år men blev osäker och artbestämde den till en ”klimp”. Den var ca 10-12 cm lång och ”små små pärlor” lyste i olika färger längs ”sömmarna”. Jag har letat efter hur dessa rör sej i vattnet. På youtube hittar jag filmer på den amerikanska kammaneten som nu finns hos oss på västkusten, men den ser ut att inte röra sej, bara flyta? Den jag såg drog ihop sej, blev lite vitaktig och sedan helt genomklar i utdraget format, nästan svår att se i vissa lägen. Vattnet är ju inte så kallt jag stod med vatten till knähöjd och tittade på den. Är väldigt osäker på vad det kan ha varit. Vad tror ni är troligast?
På din beskrivning så låter det ju definitivt som en kammanet. Jag har sett mängder av den amerikanska kammaneten på västkusten och jag håller med dig om att den inte alls rör sig så som du beskriver utan mest passivt följer med strömmen. Det finns dock två andra stora kammaneter som man skulle kunna träffa på i grunt vatten längs västkusten: Bolinopsis infundibulum (upp till 15cm) och Beroe cucumis (upp till 16 cm). Jag har inte sett dem själv men Bolinopsis infundibulum beskrivs i Moen & Svensen’s Djurliv i Havet (en mycket fin bok!) som planktonisk. Det vill säga att den precis som den amerikanska kammaneten bara följer med strömmen och äter andra mindre plankton. Beroe cucumis däremot är ett rovdjur som äter andra kammaneter, främst just Bolinopsis infundibulum. Så jag kan tänka mig att Beroe cucumis är lite mer ”aktiv”. Jag tittade på lite filmer på youtube, det fanns ganska många, men jag hittade inte någon där den såg ut att simma riktigt så som du beskriver. Men du kan väl kolla själv och se om det liknar maneten du såg?
Stenkrypare, Lithobius sp. Bilden skickades in av Astrid K Asplund.
Vilket djur är det som jag hittade i en kopp med olja på hyllan bredvid min säng? kan det vara en tusenfoting eller pälsängel? Jag vill också veta hur jag ska bli av av med dessa djur om jag hittar fler.
Det är en tusenfoting, som hör till gruppen enkelfotingar och släktet Lithobius. På svenska kallas de stenkrypare. De är rovdjur, så vill du inte ha insekter i huset kan du låta dessa vara i fred, de jagar nämligen insekter och andra smådjur. Normalt lever de ute i översta markskiktet, under mossa eller under bark på döda eller halvdöda träd. Jag skulle tro att de i normala fall dör ganska snabbt om de kommer inomhus.
Kanadagäss, Branta canadensis. Bilden tagen av Dori.
Jag bor i Göta (LillaEdet) Vid våran sjö Ryrsjön finns det en kanadagås som inte följt med de andra… Den är ensam kvar och tam. Den kan flyga. Min fråga är om den klarar vintern här?
Kanadagåsen är inplanterad från Nordamerika till Sverige i början av 1900-talet. Den har sedan dess blivit en vitt spridd häckfågel i Sverige. Kanadagässen i Sverige är tuffa fåglar som bara flyttar så långt söderut de behöver för att komma undan hård vinter, alltså is och snö. Då lämnar många landet för att söka sig till mildare klimat i Danmark och Tyskland. Så svaret på din fråga beror helt på hur vintern blir. En mild vinter har gåsen stora chanser att klara sig. En hård vinter med mycket is på sjöar och vattendrag och djup snö som döljer maten, blir det riktigt tufft. Det faktum att den är ”tam” kan möjligen indikera att den är sjuk på något sätt, vilket naturligtvis gör dess överlevnad än mer osäker.
Större nattfly, Noctua pronuba? Bilden skickades in av Eva-Kerstin Lundborg.
Vad ska denna krabat bli? Och vad heter den. Vad den äter vet jag redan..allt från tomater till kål…
Detta är en fjärilslarv, familj nattflyn (Noctuidae). Ser ut som en större bandfly (Noctua pronuba), en rätt vanlig art. Kan inte helt utesluta att det finns andra nattflyarter med larver som ser likadana ut.
– Yann Clough
Svar på en tidigare fråga om nattflyn hittar du här.
Fryxellsjön i Antarktis. Bilden tagen av Joe Mastroianni.
Vad är det för pH-värde på Antarktis is? Om den smälter kommer den att ytterligare sänka pH-värdet i haven?
Arktis består av is som tillkommit dels genom fruset havsvatten, dels genom pålagring av nederbördssnö. pH-värdet i den senare styrs av luftens kolsyra och bör hålla sig kring 5,6. Det kan givetvis dessutom finnas kvar sura nederbördspartiklar som gör att pH-värdet i några skikt är lite lägre. Det är alltså delvis saltfattigt (0,05%) och svagt surt nederbördsvatten som smälter till havet, som i sig har en hög och buffrande salthalt (3,5%) med pH kring 8-8,2. Man kanske därför i början inte trodde att smältvattnet skulle ha någon avgörande pH-effekt, men den verkar i svagt sänkande riktning och förstärker alltså den effekt som den ständigt ökande koldioxidhalten i atmosfären har. Det blir också en mycket större vattenyta som kan absorbera luftens koldioxid. Negativa pH-effekter av den smältande Arktis tycks märkas i Canada, som också oroas av utspädningen av havsvattnets salter, eftersom många organismer behöver kalcium och andra salter i den koncentration de varit vana vid i årtusenden. Man får väl förmoda att liknande effekter gäller i Antarktis också.
Jag gör ett arbete i nionde klass; har valt att skriva om ämnet ”Livet i Östersjön” (såväl växt som djurliv), och jag tänker även inkludera orsakerna till arters försvinnande, liksom hur evolutionen har påverkat och förändrat arterna i havet. Så hur kommer det sig att vissa arter dör ut? Gissningsvis på grund av hastigt förändrade förhållanden som livet inte hinner anpassa sig efter (som det blir nu med global uppvärmning), men hur kan man, med exempel då jag sannerligen inte är typen som fuskar, spinna vidare på denna tråd? Och utöver detta, hur ser livet i Östersjön, i det stora hela, faktiskt ut? Med bräckt vatten följer inte en lika stor mängd arter (för den specifika saltnivån finns det inte många som klarar av), inte sant? Som sista fråga hade jag en undran: Djur, liksom växter, har växt sig högre och högre med tiden, hur kommer det sig? Exempelvis har vi Napoleon som var 1,69 meter, vilket var den tidens medellängd, men då det inte längre är det blir ju frågan varför? Hur tjänar mänskligheten som art på att växa?
Angående storlek, så skall du snarare tänka på andra hållet. En art med en viss kroppsstorlek finns för att det fanns livsutrymme för dess förfäder att ha den storleken, snarare än en annan. Vid förändrade livsförhållanden kan de stora organismerna ligga dåligt. Vi ser till exempel att antalet arter av riktigt stora djur har minskat sedan människan “kom till”. Arter har selekterats både för störe och mindre storlek, men de som är stora hamnar lätt i fokus, pga att människor tycker om rekord, och vi ser de stora lättare. Alla vet att tigern är det största vilda kattdjuret, men vem kan namnge det minsta?
– Allan Rasmusson
Livet i Östersjön är som nämns i frågan en utmaning för många arter. Att leva i ett bräckt vatten ställer stora krav på de arter som annars lever i sötvatten och i marina hav. Alla arter klarar givetvis inte denna omställning och det gör att vi inte finner den biodiversitet av de arter som vi annars kan se i sjöar, åar och i helt marina hav. Arter som däremot klarar av Östersjöns bräckta vatten kan däremot fortfarande leva under stor stress, och ifall ytterligare stress inkluderas, så som miljögifter, mindre syresatt vatten etc, så finns det givetvis en risk att populationer eller arter lokalt dör ut. Intressant nog ser vi också att arter under stress i Östersjön kan anpassa sig och till och med bilda nya arter, unika just för ett bräckt vatten.
Angående att människor blir längre i modern tid har givetvis många olika orsaker, men en förklaring är näringsintag. Ett exempel är när man jämför adoptivbarn med barn från dess ursprungsländer där man kan se en högre medellängd hos de personer som blivit adapterade till västvärden pga av att de har fått en bättre (annorlunda) näringsintag.
Karl Johanssvamp, Boletus edulis. Målad av Elisabeth Östman.
Jag arbetar som lärare och läser om Skogen i åk 4. Jag fick en fråga från en elev, som jag inte kan svara på. Kan svampar bryta ner sig själva?
Det finns programmerad celldöd hos svampar liksom hos djur och växter. Svampar kan också parasitera på och bryta ner andra svamparter.
– Allan Rasmusson
Visst kan de det. Något som svampar generellt är duktiga på är att växa under näringsfattiga förhållanden i mark. En vinnande strategi som de utvecklat för att maximera sitt resursutnyttjande är “autolys”. Svampar växer ofta filamentöst i form av hyfer, som långa rör, och deras utbredningssätt är ofta som ett mycelium vilket är ett nätverk av svamphyfer. Det gör att de kan komma åt en stor volym av marken och utvinna resurser från många olika håll. Men det innebär också att de behöver investera resurser i den infrastruktur de bygger upp. För att göra detta på effektivast möjliga vis använder de autolys — självnedbrytning — för att omfördela resurser inom sitt mycelium-närverk. Den repertoar av enzym och fysiologi som gör autolys möjlig är även något som vissa svampar blivit speciellt duktiga på att anpassa till nya ändamål. Dessa specialistsvampar är bra på att bryta ned andra döda svampar (som annars utgör det organiska materialet i mark som är svårast att byta ned, och bidrar mycket till den humus som byggs upp över tid), och några är dessutom bra på att byta ned andra svampar trots att de lever — de har blivit svamp-patogener.
Kommentarer