Hål i ozonlagret innebär att växter och djur utsätts för mer UV-strålning. Hur hade livet anpassat sig till högre strålning? Mer specifikt, hur hade både djur och växter påverkats och är det möjligt att livet som vi känner till det hade utrotats/förändrats helt? Och i så fall, hur lång tid hade en sådan process tagit om inte Montrealprotokollet hade implementerats?
Även om strålning kan vara farligt, är det i alla fall inte troligt att livet på jorden hade utrotats om ozonlagret inte hade funnits. Den övriga atmosfären bidrar ändå med ganksa mycket när det gäller att skydda jorden från kosmisk strålning. Ökad UV-strålning kan dock såklart vara skadligt, framförallt för att den leder till cancerframkallande mutationer. Det finns många sätt som djur och växter kan skydda sig från UV-strålning. Människor kan till exempel bilda mer hudpigment. Växter kan bilda ett tjockare vaxlager (kutikula) eller utveckla håriga blad. Cellerna hos djur och växter kan även bli mer toleranta av UV-strålning genom att utveckla bättre reparationsmekanismer när kromosomerna blir skadade och mutationer uppstår. De flesta däggdjur och fåglar har inte så mycket hud som exponeras direkt för solen, så negativer effekter av ökad UV-strålning blir förmodligen kraftigast på ögonen. Men även om växter och djur påverkas av strålning, på det hela taget är det nog människan som lider mest av ökad UV-strålningen. Dels för att vi har mycket hud som exponeras direkt för solen och dels för att vi har en lång livslängd, vilket ökar risken för cancer. Desto längre liv desto fler skadliga mutationer hinner man samla på sig.
– Jessica Abbott
