Om en av fågelföräldrarna dör, till exempel en koltrast, talgoxe, eller blåmes, fortsätter då den andra att mata ungarna eller överger den boet och ungarna?
I princip kommer en ensam fågelförälder ofta att försöka föda upp ungarna på egen hand. Men det beror lite på omständigheterna. Om en förälder förolyckas ganska tidigt under häckningen är sannolikheten lägre att den kvarvarande föräldern klarar av uppgiften. Om de ändå försöker brukar ungarna vara i ganska eländigt skick när de lämnar boet. Om en förälder försvinner lite senare i häckningen så brukar det däremot gå bättre, för då har ungarna tagit sig igenom den mest intensiva tillväxtperioden och behöver alltså inte lika mycket mat. Det är lätt att förstå hur tufft det är att ta hand om fågelungarna när man tänker på att en enda blåmesförälder gör mellan 300 och 400 matningar i boet varje dag under häckningen.
Det är också mer sannolikt att en ensam hona kommer försöka föda upp ungarna, än en ensam hane. En möjlig förklaring till det är att honan har investerat mycket mer i häckningen redan, eftersom hon byggt boet, lagt alla äggen och ruvat de till kläckning ensam (för de arter du nämner). Hanen har mest bidragit med själva parningen, och lite mat till honan på boet.
Det ska också nämnas att det finns en hel rad fågelarter där antingen honan eller hanen alltid tar hand om ungarna ensam. För sådana arter gäller att ungarna dör om föräldern försvinner.
– Andreas Nord
