Jag är bland annat religionslärare på en högstadieskola utanför Göteborg och har lite frågor som rör fiskdöd och fågeldöd. När man undervisar religion så dyker det då och då upp frågor som rör visa religiösa domedagsprofeter som sprider oro skulle jag vilja säga, bland unga. De tar upp just fiskdöd och fågeldöd som ett tecken på den sista tiden. Min fråga är: har inte detta fenomen med fiskdöd och fågeldöd skett ganska många gånger genom åren vi människor vistas på denna jord? Finns det någon forskning man kan hänvisa till? Skulle vilja ge en mer nykter bild av det hela som kan förklara mer med det vi vet, istället få oro och ångest vissa känner inför det de läser och ser på bland annat youtube.
Angående frågan om ”fågeldöden”:
Först är det viktigt att verkligen förstå att alla organismer dör, förr eller senare. Detta är inget raljerande, jag förstår att frågan berör huruvida fåglar dör i en onormalt hög eller i en katastrofartad takt just nu. Jag vill bara betona att det är helt normalt att djur dör.
I Sverige häckar det ungefär 70 miljoner fågelpar. Under häckningen får dessa ut, mycket grovt räknat, tre-fyra ungar per par. Det betyder alltså att det blir ett tillskott varje sommar på 210-280 miljoner fåglar. Nästa år är det återigen ungefär 70 miljoner fågelpar som går till häckning. Det betyder att 210-280 miljoner svenska fåglar har dött under året, av en stor mängd olika anledningar. Svält, olyckor, rovdjur, sjukdomar, mm. mm. De flesta har dött i ung ålder redan under de första veckorna efter att de lämnat boet. Av flyttfåglarna har många dött under flyttningen eller i övervintringskvarteren. Av de som stannat i Sverige över vintern har många frusit eller svultit ihjäl. De flesta fåglar som dött ses aldrig av någon, vare sig när de dör eller efter att de har dött. I naturen finns gott om organismer som snabbt tar hand om och bryter ner döda djur.
Dock, i sällsynta fall hittas större mängder fåglar (eller fiskar) döda samtidigt och på en och samma plats. Oftast beror detta på sjukdomar eller förgiftning. Det är av detta fenomen som begreppen ”fågeldöd” och ”fiskdöd” kommer. Jag är ingen expert på just dessa fall, men orsakerna bakom döden i dessa fall är för denna fråga mindre viktig tycker jag. Den viktigaste frågan är huruvida dessa (ovanliga) fall av ”fågeldöd”, och alla annan dödlighet, är något som påverkar antalet fåglar.
Vi har i Sverige mycket bra koll på hur det går för våra fågelpopulationer, vilka som ökar och vilka som minskar på lång sikt och ”just nu”, dvs. de de senaste 10 åren. Den stora bilden är helt klar. Just nu är det ungefär lika många arter som ökar (25 % av arterna) som minskar (25 % av arterna). Resten, 50 % av arterna, har alltså ingen tydlig förändring i antal. Vad gäller antalet arter som häckar i Sverige så är det till och med så att de blir fler och fler. Se mer i den populärvetenskapliga rapporten på denna länk:
http://www.fageltaxering.lu.se/sites/default/files/files/Rapporter/sverigesfaglar_2018.pdf
Det är alltså inte någon generell pågående katastrof i naturen vad gäller antalet fåglar. Det är uppenbart att väldigt många människor tror att så är fallet, men det beror i huvudsak på att de flesta människor får sin uppfattning antingen från 1) medierna, som allra helst vill skriva om minskningar och katastrofer, eller 2) från intressegrupper, som av olika anledningar vill att det skall framstå som att det är en pågående katastrof i naturen.
Oaktat detta är det så att enstaka arter är illa ute, och att det går generellt dåligt vissa grupper av arter, till exempel fåglarna i jordbrukslandskapet. Många gånger går det dessutom dåligt för dessa arter beroende på direkt elle indirekt mänsklig påverkan. Samtidigt så går det bra för många arter på grund av mänsklig påverkan…
Någon pågående katastrof i den svenska fågelvärlden är det alltså inte.
-Åke Lindström
När det gäller massdöd av fiskar, som såklart ser otäckt ut, hittar man i regel alltid en biologisk förklaring. Ofta beror det på syrebrist i vattnet. Detta kan uppstå om det finns ett överskott av näring (särskilt kväve och fosfor) i vattnet. Under nedbrytningsprocessen förbrukar mikroorganismer då nästan allt syre så att fiskarna (och andra vattendjur) får svårt att andas. Sådana problem är särskilt allvarliga under sommaren, när vattenmassan är skiktad (kallast vid botten) och rörs om ganska lite, samtidigt som den biologiska aktiviteten är hög.
Övergödningen i Östersjön som resulterat i ohyggligt stora områden med ”döda bottnar” är ett utmärkt exempel på detta. På samma sätt kan syrebrist uppstå om stora mängder organiskt material tillsätts till vattnet, t.ex. efter en kraftig algblomning när algerna ska brytas ned, eller vid oavsiktliga läckage från bondgårdar eller industrier. Ibland har man också spekulerat i att massdöd, men då av mer lokalt slag, kan ske efter perioder med mycket kraftig pålandsvind där fiskarna ”tappar fotfästet”. Givetvis kan faktiskt förgiftning också ge samma resultat.
I tillägg till tidigare svar om massdöd av fåglar, som vi sett några exempel på i Sverige de senaste åren och som ibland är mer förbryllande: Vid en massdöd där mängder av råkor och kajor hittades döda i Skåne för ett par år sedan, kunde Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) att dessa fåglar dött av yttre våld och man fann inga tecken på förgiftning eller sjukdom. Hur och varför vet man inte riktigt, men dödsorsaken lyckades man åtminstone etablera. I andra fall har vi människor en än mer direkt roll: för inte länge sedan spolades hundratals döda måsar och trutar upp på en ganska kort strandsträcka i Nordnorge. Det var till en början förbryllande, men man kunde sedan konstatera att dessa fåglar under en episod med hårt väder fastnat i en ringnot (ett slags fiskeredskap) vid sillfiske och där drunknat. Vinden såg sedan till att djuren flöt iland. Sjukdomsutbrott kan också orsaka massdöd, men som tidigare talare påpekar är detta en naturlig process.
Slutligen vill jag helt instämma med tidigare talare, både när det gäller fiskar och fåglar: den massmediala termen ”massdöd” är olycklig men effektfull. För många djurarter, men såklart inte för alla, finns det väldigt många individer (många fler än man kan gissa). Så även om det, på goda grunder, ser obehagligt ut med stora mängder döda djur behöver det inte betyda så hemskt mycket för populationerna. Det är, med det sagt, ohyggligt olyckligt och djupt beklagligt när mänsklig aktivitet direkt eller indirekt leder till att många djur dör. Men när så sker finner man oftare än inte den verkliga orsaken, som hittills aldrig kunnat härledas till något åt det mer apokalyptiska hållet.
Hoppas detta hjälper.
-Andreas Nord
