Trädens blad bli ju gula och röda på hösten och jag har förstått att detta är eftersom att de går in i vintervila och klorofyllet bryts ner så därför syns röda och gula färger, trädet tar upp energin som finns för att “överleva vintern”. Men hur är det med vintergröna växter varför bryts inte klorofyllet ner i dem?
Intressant och aktuell fråga.
Innan bladfällningen bryter bladet ner vad det kan, bland annat klorofyll och proteiner, och skickar ämnena tillbaka till stammen. Det är först och främst mineralämnena som kväve, magnesium, fosfat etc. som skickas tillbaka, för de är dyrbara. Växterna konkurrerar med andra växter om att ta upp dem från marken, så de bör inte lämna ifrån sig dem. Kolföreningarna/energin kan växten bilda nya i fotosyntesen nästa år så en del av dem blir kvar. Alar fäller bladen gröna, men de har egen kvävefixering och växer normalt i träsk där inga andra trädarter klarar sig.
Fördelen med vintergröna blad är att de får en tidigare start på växtsäsongen och har inte unga blad när alla bladätande insekter anfaller. Nackdelen är att det krävs avancerade kemiska och strukturella skydd mot vinterns frost, uttorkning och bildning av giftiga föreningar, bl a fria radikaler.
– Allan Rasmusson
En intressant notis är att klorofyll bryts ner på ett helt annat sätt än det bildas. De flesta ämnen i cellerna brukar annars bildas och brytas ner i syntesvägar som mer eller mindre är varandras spegelbilder. Klorofyll bryts snabbt ner till en annan molekyl som visserligen har stora strukturella likheter med en klorofyll molekyl men den kan inte absorbera ljus. Detta är viktigt för att avgifta cellen från klorofyll när fotosystemens beståndsdelar bryts ner. Speciellt fritt klorofyll + ljus + syre ger mycket reaktiva syreradikaler som bryter ner cellerna. Antagligen sker detta i ganska stor utsträckning också i vintergröna växter i kyla trots att klorofyllet sitter bundet i de proteiner som deltar i fotosyntesens ljusberoende reaktioner (oxidation av vatten som ger bildandet av NADPH och ATP, och syrgas). Vid varmt väder kan energin som absorberas av klorofyll kanaliseras i bildande av socker via fotosyntesen men i kallt väder sker kemiska reaktioner (inklusive fotosyntesen) långsamt men fotonerna som träffar klorofyllet är oberoende av temperatur så då är det större risk att syreradikalerna bildas. Vintergröna växter måste bygga upp system som skyddar dem mot dessa radikaler. Det kostar säkert energi att göra detta och det måste balanseras mot nyttan av att kunna fortsätta med fotosyntesen längre in på hösten, under tillfälliga varma dagar under vintern och att komma igång tidigt på våren.
– Mats Hansson
