Jag brukar cykla i Malmö tidigt på morgonen, vid klockan 5. Kaniner och igelkottar väjer och springer ifrån min cykel medan råttor springer rakt framför och vid ett flertal tillfällen även sprungit rakt in mot hjulet. Nu senast sprang en råtta rakt in mot och ”krockade” med min ankel. Som tur var har de aldrig sprungit in i ekrarna och alla råttor som sprungit in i min cykel har verkat okej och sprungit vidare. Hur kommer detta sig?
Det här är en spännande observation, men också en som är svår att svara på. Jag kan dock spekulera lite.
Råttor är ju vanliga i Malmö, och de flesta brukar vara ”normalt rädda” för människor. Kanske kan det här bottna i att råttor är mycket intelligenta varelser som har bättre kontroll på sin omedelbara närhet än till exempel en kanin? Jag tänker här på en fågelparallell, där intelligenta fåglar som skator, kråkor och råkor gärna sitter kvar på vägen obehagligt länge, medan andra (duvor, till exempel) flyger bort ganska snart. Detta motsägs i och för sig av din krock med en råtta, som väl någonstans tyder på att den inte riktigt var med på vad som hände och blev överraskad när du kom med cykeln. Kanske är det en kombination av faktorer som spelar in här: råttor har en lång och obruten historia av att existera i människors absoluta närhet. De är också uppfinningsrika och intelligenta, och kan därför navigera i stadens landskap med bravur. De vet vad som händer och när de behöver flytta sig ur vägen för att inte råka illa ut, men ibland blir det räknefel som gör att ni krockar.
En intressant ”bubblare” är att möss och råttor kan infekteras av en toxoplasmos – en encellig parasit som på vetenskap heter Toxoplasma gondii. Den sätter sig i hjärnan på gnagarna. Varför är det intressant i det här sammanhanget? Jo, för parasiten kan bara reproducera sig i magtarmkanalen hos katter, så för att den ska överleva måste den se till att den infekterade gnagaren blir uppäten av en katt. Och det gör den genom hjärnkontroll! Studier har visat att gnagare med toxoplasmos inte alls visar samma rädsla för katter och andra möjliga rovdjur. Jag vet inte hur sannolikt det är att råttorna i Pildammsparken är mindre rädda för dig för att de bär på toxoplasmos – förmodligen är den låg – men det är spännande att tänka sig att ett visst beteende kan uppstå av många olika anledningar, både som en anpassning till en speciell livsmiljö eller som ett resultat av att vara ”med på noterna”, eller som en konsekvens av yttre påverkan (här genom en parasit).
– Andreas Nord
