Jag funderar på övervintring hos större och mindre vattensalamander. Efter att ha sökt på många platser som i övrigt har relevant information om salamandrar, verkar de flesta undvika att ange om salamandrar kan övervintra under vatten. När jag inventerar salamandrar hittar jag ofta framförallt större vattensalamander mycket tidigt på våren, i slutet på mars i Mälardalen. Dessa är aktiva under isen, när det har bildats ny is efter en varmare period. Bland dessa finns även juvenila exemplar som jag misstänker är på sitt första kalenderår. Varför skulle de ha uppsökt lekvattnet om de inte tillbringat vintern där?
Finns det något som utesluter att våra arter inte kan övervintra under vatten. Frågan kan vara viktig för planering av restaureringsarbeten i lekvatten.
Det är en intressant fråga du ställer!
Det är känt att larver av våra vattensalamandrar ibland inte hinner växa klart och metamorfosera – alltså tappa de yttre gälarna och omvandlas till landfasen – innan vintern kommer. Med litet tur kan de då överleva vintern och istället metamorfosera följande vår eller sommar. Detta tros vara vanligare norröver än längst i söder och det förekommer hos båda våra salamanderarter. Huruvida det i förekommande fall berör majoriteten av larverna i en population eller bara ett fåtal individer som ’hamnat på efterkälken’ är nog inte studerat i detalj, och torde variera från fall till fall.
Bevisen för adulta individers övervintring i vatten är inte lika glasklara. Såväl svenska som danska böcker nämner att så ibland sker, men oftast utan att några explicita exempel ges. Bengt Sjögren refererar i sin bok ”Våra groddjur, ödlor och ormar” till en rapport av Torkel Hagström från 1970 om att stora mängder av båda salamanderarterna hittats nere bland rötterna av vattenväxter i botten av en damm som tömdes – till synes vintertid. Även om Sjögren inte nämner något datum så låter det som om djuren övervintrade i bottensubstratet.
På Artportalen finns 42 observationer av vattensalamandrar i vatten under februari månad. Noteras kan att flertalet av observationerna gjorts efter den 20:e februari under de periodvis mycket milda vintrarna 2020, 2021 eller 2022, samt att majoriteten av observationerna är från Skåne. Som kontrast finns det bara två observationer i vatten från januari månad; båda från södra Skåne. Beror denna obalans i antalet observationer mellan vintermånaderna på
(1) att ingen letar efter salamandrar i dammarna förrän en bit in i februari;
(2) att de salamandrar som övervintrar i vattnet ligger stilla i bottenslammet och är osynliga för oss människor fram tills mitten av februari, varefter vi börjar se dem simma omkring, eller;
(3) att salamandrar under milda vintrar börjar vandra ner till dammarna först en bit in i februari?
Det är svårt att säga. Och hur skiljer sig deras eventuella övervintring i vatten mellan Skåne och nordligare trakter?
Jag har själv funnit en adult större vattensalamander krypandes på land, i riktning mot lekdammen, en senvinternatt då det var markfrost och begynnande isskorpa på dammen. Jag misstänker att mildväder under vintern får vissa individer att – åtminstone här i sydligaste Sverige – gå ner i lekdammarna redan i februari. Den milda vintern 2020 fann jag i en skånsk, isfri damm redan den 15:e januari fyra hanar av större vattensalamandrar i lekdräkt. De var otvetydigt ”ute och aktiva”, och nosade på varandra. Men hade de kommit till dammen nyss eller hade de varit där länge? Svårt att veta!
Jag har, liksom du, funderat på vilken månad det är lämpligast att utföra restaureringsåtgärder i vatten där amfibier leker. Våra brungrodor övervintrar ibland i vatten, ibland på land. Även vanlig padda tycks ibland övervintra i vatten. Restaureras då en damm vintertid torde ju risken vara stor att eventuella övervintrande djur dör. Jag tror därför att det är lämpligare att försöka restaurera dammar på hösten – efter att flertalet amfibier metamorfoserat men innan de hunnit söka sig ner till övervintringsvatten.
– Björn Lardner, gästexpert
