Skogsmården är en påhittig krabat som gärna letar mat alldeles nära våra hus och hem. Lättast känns den igen på de stora öronen, den buskiga svansen, och den gulvita haklappen.
Jag fångade den här på övervakningskameran i natt. Vi bor i Obbola utanför Umeå, nära havet. Är det en mård eller en mink? Jag tänkte rapportera den, men blev plötsligt osäker.
Ni har filmat en skogsmård! De är finurliga varelser som gärna letar mat nära människor. Det är lättast att skilja den från en mink på den långa och borstiga svansen, de utstående öronen, och den stora gulvita fläcken som sträcker sig ända ned på bröstet. Minken har en kort svans, tilltryckta öron, och en väldigt liten, vit, haklapp.
Större och mindre husspindeln är riktiga nyttodjur som tar hand om en massa olika smådjur i hemmet. Husspindlar har ganska stökiga hem, och har en eller flera spindlar bott länge på samma plats kan det lika rörigt som på bilden. Just dessa husspindelnät fotograferades av Sara Kjellin.
Jag såg de här spindelnäten i Västervik i början av maj. De satt med 10 till 15 centimeters mellanrum mellan mark och ett golvet på ett skåp. Varför packa allt i en påse? Och varför spara så många förpackningar? Packmaterialet liknar mest gullfiber. Och dammsugarpåsedamm. Ett konstverk!
Du har hittat nät av antingen större eller mindre husspindel (Eratigena atrica eller Tegenaria domestica). De gör nät på det här slarviga och skräpiga sättet, i mörka utrymmen gärna i närheten av människan. Man hittar dem både inomhus (i källare, uthus, garage, med mera) och utomhus (under altaner, i stenrösen, högar med bråte och så vidare).
Alla nätbyggande spindlar lindar in sina byten i silke innan de äter dem. Det är sättet de jagar sina byten på, insekten trasslar in sig i nätet och då kommer spindeln fram och lindar in den så den ska hålla sig stilla. Sen biter den sitt byte och sprutar in sitt gift. Detta gör att bytesdjuret luckras upp och spindeln kan suga i sig sin mat.
Husspindlarna är inte särskilt prydliga av sig och i detta fall så har nog en eller flera spindlar bott länge på samma ställe och då bli det mycket nät men också mycket matrester, som de lämnar i nätet och inte städar bort. Du har också flera öms som sitter i näten och dessa kommer ifrån när spindeln växer, då byter den skinn och lämnar det gamla sittandes i nätet.
I Vilhelm Mobergs utvandrarepos längtade Kristina ofta hem till Duvemåla i det gamla landet. Karl Oskar såg hennes längtan och skrev hem till Sverige ”efter äpplakärnor från en astrakanapel i hennes föräldrahem”. Han planterade kärnorna vid gaveln på deras nya hem i Minnesota. Äppelsådden lyckades, och Kristina hinner nätt och jämnt lukta på de första mogna frukterna på sin dödsbädd. Astrakanen på den här bilden har det litet kämpigare. För varje år blir det fler och fler krulliga, luddigt vita blad. Vad kan det bero på? Bilden är tagen av Suzanne B.
Vad händer med vår astrakan? Trädet är omkring 3 år gammat och har fått de här missformade bladen varje vår. Fler och fler för varje år, och i år har det drabbat ungefär hälften av alla blad som slagit ut hittills. Bladen och blomknopparna blir vita, skrynkliga och hårda. Första året blev det inga äpplen, det andra året kom 25 blommor, som blev ”äppelkartar”, med de flesta blev fula och ramlade av. Bara 4 mognade till ätbara äpplen. Vad kan vi göra?
Apelspinnmalen, Yponomeuta malinellus, får bladen att bli missformade som på bilden. Men, då borde det också finnas larver och spinn som de producerar för att skydda sig under larvtiden.
– Olle Anderbrant
Beskrivningen att ”bladen och blomknopparna blir vita och skrynkliga” får mig att tänka på äppelmjöldagg, en svampsjukdom som orsakas av sporsäckssvampen Podosphaera leucotricha. Mjöldagg kan ge upphov till skrynkliga blad och angriper också blomanlag och frukter. En rekommendation brukar vara att ta bort angripna blad så tidigt som möjligt för att minska risken för spridning. Kemiska preparat kan också användas för att komma tillrätta med problemet.
– Andreas Nord
Det skulle kunna vara äppelmjöldagg som orsakas av svampen Podosphaera leucotricha. Svårt angripna träd kan få skörden påverkad och ditt träd är ju ganska ungt så det kan helt klart bli kraftigt påverkat. Svampen övervintrar som mycel i knopparna. Angripna knoppar är tunna och uppfläkta i spetsarna, till skillnad från friska knoppar.
Vid bladsprickningen finns redan en massa svamphärdar i träden som kan infektera nya blad. Mjöldaggen kan komma igång redan vid 4 grader och då kan svampen breda ut sig. Nya skott kan alltså vara angripna redan när de slår ut.
Plocka bort alla skott och knoppar som ser angripna ut. Lägg inte på komposten utan bränn eller kasta de angripna delarna. Man kan också se till att trädet får ordentligt med vatten och gärna lite näring nu på våren, särskilt som det fortfarande är ungt.
En nattfjäril i släktet plattflyn (Conistra). Vi tror att det kan röra sig om lingonplattfly, Conistra vaccinii, men är inte alldeles säkra. Bilden är tagen av Nettan Bojfelt.
Jag vore tacksam för hjälp att få ett namn på denna fjäril, som flög omkring på vårt kontor en natt sent i mars. Den släpptes ut på morgonen när det var omkring 5 grader varmt.
Det är en nattfjäril i släktet plattflyn, Conistra. Jag kan inte riktigt avgöra vilket från bilden, men det skulle kunna vara lingonplattfly, Conistra vaccinii.
Vi tror att det mest sannolika är att ett rådjur har varit i farten här.
Denna spillning låg på en skogsväg i Storsjö i Härjedalen. Vad kan det vara? Jag kan inte identifiera via nätet.
Det är spillning av någon slags hjort. Om det var ganska liten spillning skulle jag säga att den kommer från ett rådjur, men om den istället var ”större än vanligt” gissar jag att den är en kronhjort som har varit i farten. Från att ha haft en ganska begränsad sydlig utbredning i Sverige har kronhjorten expanderat snabbt och mycket. Den förekommer nu regelbundet upp till södra Norrland.
– Andreas Nord
Spontant skulle jag säga rådjur, men jag har faktiskt aldrig sett den sitta ihop som pärlband!
Pestskråp, Petasites hybridus, är en korgblommig växt som blommar med mycket typiska blomställningar tidigt på våren. Först senare kommer de stora, gröna bladen, som påminner litet om hästhovsblad i jätteformat. Bilden är tagen av Elisaberth Bergegårdh.
Jag hittade denna underliga växt vid en grusväg strax utanför Nässjö i Småland. Jag har aldrig sett något liknande under mina dryga 60 år! Vad kan det vara?
Det är pestskråp, Petasites hybridus. Den blommar tidigt på våren på det här sättet, och lite senare kommer bladen som är ljusgröna och jättestora. De ser ut ungefär som hästhovsblad i (väldigt) stort format. Pestskråp förekommer allmänt i hela Götland, med mer spridda fynd längre norrut.
Vår gästexpert, tillika Sveriges främsta kännare av kattugglor, är säker på att det är en ekorre som tagit över uggleholken.
Jag hälsade på min dotter och hennes familj i ett skogstorp utanför Emmaboda, Blekinge under påsken, för att se om det hade flyttat in några kattugglor i deras uggleholk. Holken har suttit uppe i några år och var bebodd senast förra året. Då blev det två ungar.
I år blie det inga ugglor i holken, för en massa kvistar och smågrenar spärrar ingången! Vem har fyllt holken med kvistarna så att ugglehäckningen blev förstörd? Är det medvetet sabotage av någon fågel eller annat djur? Har ni någon teori?
Det är egentligen bara ekorre eller kaja det skulle kunna vara. Kajor brukar dock inte ha en “en massa kvistar och smågrenar” så jag vågar nog säga att det är en ekorre som varit i farten här.
– Johan Nilsson, gästexpert och kattugglekännare
Tack för svaret! Så då kanske det blir ekorrungar i holken istället.
Vi tror att detta kan vara larven av en blomfluga i släktet Volucella, som utvecklas i geting- och humlesamhällen. Hur den hamnat bland frågeställarens vinbär kan vi dock bara spekulera i. Bilden är tagen av Sebastian Gilljam.
Jag hittade en liten larv när jag rensade svarta vinbär jag plockat i Halland i juli. På bilden kryper larven på min tumme, så jag skulle gissa på att den är omkring 5 millimeter lång.
Jag är inte säkert, men tankarna förs till en hoptorkad larv av någon av blomflugorna i släktet Volucella. Det är stora blomflugor som utvecklas i bin eller getingbon. Det kunde ju tänka sig att det finns ett getingbo, eller ett hushumlebo, i närheten till exempel i en vägg eller på vinden, som kan förklara hur larven hamnat där. Kanske är jag fel ute, så se svaret som en fingervisning.
Trädgårdsborre, Phyllopertha horticola, är en av de vanligaste skalbaggarna i gruppen bladhorningar. Larverna lever av växtrötter, gärna i gräsmattor, och kan svärma i väldiga mängder i maj och juni.
Jag håller på att anlägga en äng där jag tidigare haft gräsmatta. Sedan några år så har jag inplanterat örter och ängsblommor, men det finns fortfarande en del vanligt gräs kvar. Jag ska nu gräva upp ett stycke på 3 till 4 kvadratmeter, och har beställt ängsblommor till denna yta.
Jag upptäckte härförleden att det är en del larver i jorden och tror att det är pingborre eller trädgårdsborre. Nu undrar jag om dessa larver kan skada plantorna jag vill etablera, eller kan jag låta dem vara? Hela den gamla gräsmattan ska bort och det är inte mycket kvar av den.
Eftersom larverna ser ganska små ut tror jag att det handlar om trädgårdsborre, Phyllopertha horticola. Jag kan dock inte helt utesluta pingborre, Amphimallon solstitiale, som också är vanlig i gräsmattor. Båda arterna lever av växtrötter, och betraktas ibland som skadedjur. Särskilt tycker de om gräsrötter, men det är möjligt att de också kan ge sig på ängsblommor. Eftersom en äng i regel är ganska näringsfattig och väldränerad tror jag dock inte att trädgårds- eller pingborrar kommer trivas särskilt bra där på sikt. I utgångspunkt hade jag ändå tagit bort larverna jag hittat, för att vara på den säkra sidan. Lämnar du dem ute på gräsmattan kommer de utgöra ett välkommet näringstillskott för till exempel skator eller koltrastar.
Det blandade innehållet i spillningen, tillsammans med det litet oformliga utseendet, gör att vi tror att det är en grävling som har varit i farten. Grävlingen är en av våra mesta allätare, och spillningshögarna kan därför variera stort i storlek, färg, och form. Bilden är tagen av Petronella Virdhedotter.Grävlingar tycker mycket om daggmaskar och olika tjocka skalbaggslarver. Det händer att de gräver upp gräsmattor i jakt på sådana godsaker! Bilden är tagen av Petronella Virdhedotter.
Dessa korvar tillsammans med en stor mängd hål fyller gräsmattan här hemma. Det vore så roligt att få veta vad det är som jag kryssar mellan. Min hund är inte särskilt intresserad, konstigt nog!
Det är med största sannolikhet spillning från en grävling. Det är typiskt med de små hålen, som grävlingar kan gräva ut i jakt på mat (de tycker till exempel mycket om daggmaskar). Spillningen visar också att djuret ätit en massa olika saker. Jag ser bland annat rester av tordyvlar, och vad jag tolkar som fruktskal. Det är ganska typiskt för en grävling att äta fallfrukt, vilket gör spillningen ljus. Bland fallfrukt är det vanligt att hitta tordyvlar, som lockas dit av den jäsande frukten. Grävlingsspillning luktar ganska tydligt av mysk, men aldrig direkt fränt eller illaluktande. Det är ett bra sätt att skilja spillning från grävling från till exempel rävspillning, vilket inte alltid är så lätt eftersom rävar också äter lite vadsomhelst.
Kommentarer