En klubbhornsstekel i släktet Cimbex. Kanske är det arten Cimbex connatus, vars larv utvecklas på olika alar. Bilden är tagen av Anna-Lena Hellgren.
I vassen nedanför vår sommarstuga, som ligger 2 mil nordväst om Norrtälje vid sjön Närdingen, kröp en stor och fin insekt. Jag tyckte att den såg ut som en bålgeting, men samtidigt stämde den in riktigt med de som flyger runt här. Är det en bålgeting?
Nej, din magkänsla är riktig – det här är ingen bålgeting. Om du tittar närmare på djuret ser du att antennerna har en klubba allra längst ut, medan bålgetingar har helt jämntjocka antenner. Dessutom har det här djuret ingen ”getingmidja”, utan är ganska jämntjockt längs hela kroppen.
Det här är istället en klubbhornsstekel, som hör till den ganska stora och dåligt kända gruppen växtsteklar. Gemensamt är att växtsteklarnas larver lever av växter. Vissa är allvarliga skadegörare med stor ekonomisk betydelse. Just ditt djur tycker jag ser ut som arten Cimbex connatus som är bunden till al (både klibbal och gråal). Honan lägger sina ägg på bladen. Larven äter av bladen och förpuppar sig sedan i marken eller bland vegetationen.
Igelkotten, Erinaceus europaeus, är fortfarande en någotsånär vanlig (om än minskande) gäst i våra trädgårdar i södra Sverige. Bilden är tagen av Gaudete.
I mitt bostadsområde, nära natur och skog, har vi några igelkottar som är mycket omtyckta och som bjuds på mat varje kväll. Jag vet att det är fler än jag som matar, men jag vet inte hur många vi är. Jag vet inte heller vad de andra bjuder på men jag brukar lägga lite av min katts torrfoder (ca. 3 matskedar) i blöt och blanda det med mosad banan eller hårdkokt ägg eller små osttärningar av 10-procentig ost. Oftast blir det bara kattmat + banan. Detta delar jag upp på två mål med några timmar emellan. Oftast är det en liten hona (?) och en stor hanne (?) som delar på denna mat. Vatten finns ständigt tillgängligt för dem i några olika skålar.
Kottarna bajsar mycket och gärna där de äter (på min lilla uteplats) och jag brukar samla ihop bajset dagen efter och slänga i soporna. Men – nu, efter några veckor av den mat jag bjuder på – tycker jag att deras bajs förändrats. Det har blivit väldigt löst och idag såg jag att den enas bajs var ljust grön-gult. Har de diarré och har det med mitt kattfoder att göra, tro? Min kisse äter njurfoder och jag tyckte vid övergången till detta foder att hans avföring också blev lös och gulaktig. Det är den fortfarande efter två-tre år (vi har diskuterat detta med vår veterinär, men det är inget hon tycker vi ska oroa oss för).
Tror ni att det är jag som är skyldig till kottarnas eventuella tarmbesvär och bör jag köpa ”vanligt” torrfoder för katt till dem? Eller något helt annat? Det är svårt att avgöra hur stor andel av deras föda som ”min” mat utgör, men jag vill bjuda på så bra mat som möjligt.
Trevligt med regelbundna besök av igelkottar!
Jag måste erkänna att jag inte är speciellt insatt i igelkottars matsmältning, men som du säger äter kottarna säkert på fler ställen. Och dessutom en del de hittar ute i naturen. Så det är ju inte säkert att deras lösa magar beror på kattmaten du ger dem. Dock lite bestickande att det är samma sak med katten. Å andra sidan, om er veterinär inte är oroad över kattens avföring, så är det kanske inte något att oroa för när det gäller igelkottarna heller.
Om du vill, kan du ju ge dem något annat en tid och se vad som händer. Återgår avföringen till det normala så är väl kattmaten misstänkt. Men sedan är ju frågan hur allvarligt detta är, och det vet jag tyvärr inte.
Skogskackerlacka, Ectobius lapponicus. Bilden är tagen av Kajsa Stoor.
Vad är det för insekt som min storebror hittade i sommarstugan?
Ni har hittat en skogskackerlacka, Ectobius lapponicus. Det är vår enda naturligt förekommande kackerlacka, och den förekommer allmänt utomhus över hela landet. Det är på intet sätt ett skadedjur, och individer som hittas inomhus har utan undantag tagit sig in utifrån. Ditt djur är en hona. Det ser man på den svullet runda bakkroppen och de korta täckvingarna. Hanarna har spetsig (nåja, spetsigare) bakkropp och täckvingar som når utanför bakkroppsspetsen.
Taggbock, Prionus coriarius. Det som sticker ut baktill är honans äggläggningsapparat. Bilden är tagen av Emma Håkansson.
Jag var i Blekinge, Sölvesborg, den 23 juli och såg ett tiotal av dessa baggar. De var 4-5 cm långa och hade en tagg(?) baktill som de kunde fälla in. Vad är detta för bagge?
Du har fotograferat en långhorning som kallas för taggbock, Prionus coriarius. Det är en av våra större långhorningar. Detta, tillsammans med dess spektakulära utseende med kraftigt taggig halssköld, tycker jag gör taggbocken till ett imponerande djur!
Det är en ganska sällsynt art, vars larv utvecklas i olika lövträd och tall i södra Sverige. Eftersom grov ved är på stark retur i den svenska skogen är taggbocken rödlistad i kategorin ”missgynnad” (NT). Det är därför glädjande att höra att du har sett en sådan stor förekomst.
Taggen du ser baktill är honans äggläggningsapparat. De är alltså i färd med att säkerställa framtida taggbocksgenerationer. Du ser också på den uppsvällda bakkroppen att honan är full av ägg.
Flygande tornseglare, Apus apus. Frågeställaren försöker etablera en koloni av denna karismatiska fågel i sin trädgård. Men hur hanterar man bäst bona när ungarna flugit ut? Kan man minska risken för att nästa års hyresgäster drabbas av parasiter? Bilden är tagen av Klaus Roggel.
Vi håller på att bygga upp en tornseglarkoloni i vår trädgård. Kan det vara vettigt att efter avslutad häckning, eller innan påbörjad häckning, spruta radar eller något annat insektsmedel för att få bort svalflugans larver/puppor? Finns några risker? Hur gör era forskare?
Ett roligt projekt, men jag tycker det låter som en dålig idé att bespruta bona. Man ska vara väldigt försiktig med olika typer av gifter, eftersom man inte riktigt vet hur de verkar och vad de verkar på. Det betyder att ni riskerar att skapa en giftig miljö också för fåglarna.
I största allmänhet får man tänka på att djur har utvecklats tillsammans med sina parasiter, och därför klarar av dem ganska bra. Vill man minska ”bördan” för djuren kunde man tänka sig att man kunde ta bort gammalt bomaterial efter avslutat häckning och/eller på annat sätt städa ur holken ordentligt. Så gör t. ex. många forskare som arbetar med holkhäckande småfåglar för att minska antalet fågelloppor som övervintrar i boet.
Spillning från igelkott, Erinaceus europaeus? Bilden är tagen av Tor Lidén.
Vad kan detta vara för bajs? Den är 4-5 cm lång och omkring 12 mm i diameter.
Detta är en svår fråga att svara på när man inte vet var bilden är tagen. Ser inte heller så noga på bilden hur bajset ser ut, men är fotot taget någonstans i södra Sverige (Götaland) och på en villatomt, är min gissning att det är från en igelkott. Jag inbillar mig att jag ser att korven glänser av insektsrester.
Vitfläckig guldvinge, Lycaena virgaureae. Bilden är tagen av Solveig Alvefur.
Jag har sett en för mig ovanlig fjäril och undrar vad det är för sort. Jag har försökt leta i fackböcker och tror det kan vara en höfjäril, men vilken?
Det är en vitfläckig guldvinge, Lycaena virgaureae. Här finns mer information.
Knubbsälen, Phoca vitulina, är ett av ganska få marina däggdjur i Sverige. Hur går man tillväga om det är just sådana djur man vill arbeta med? Bilden är tagen av Andreas Trepte.
Jag vill gärna jobba med marinbiologi med inriktning marina däggdjur. Helst vill jag jobba i fält med djuren ifråga, vare sig det gäller räddning, provtagning eller något annat. Vad ska jag plugga till då? Jag är främst intresserad av hajar, valar, delfiner och späckhuggare.
Göteborgs universitet har utbildningar i marinbiologi på alla nivåer (kandidat-, masters-, och doktorsexamen), men det går också bra att läsa allmän biologi och sedan välja ett kandidat- eller mastersarbete som handlar om marinbiologi för att fördjupa sig. Med en mastersexamen inom biologi och lite relevant erfarenhet blir du då behörig att söka tjänst som fältassistent eller liknande, alternativt doktorandtjänster inom marinbiologi.
– Jessica Abbott
Både Stockholms och Uppsala universitet har också marinbiologisk forskning. Men är man intresserad av djur som valar, delfiner, hajar etc. kanske man ska kolla upp utländska universitet också. Men kanhända är det bästa att skaffa sig en grundexamen i Sverige och sedan ge sig av utomlands för master- eller doktorandstudier. Det är också lättare att få jobb som fältassistent e. dyl. om man har en grundexamen.
Men man ska också vara lite observant för det finns en del mindre seriösa organisationer/privatpersoner som mer drivs av entusiasm och i en del fall, tyvärr, av rent kommersiella skäl. Här får då ofta volontärer jobba gratis inom vad man uppfattar som ett naturvårds- eller forskningsprojekt, medan verksamheten inte gör så mycket nytta när man synar den i sömmarna. Men det finns naturligtvis också många seriösa och bra projekt och det kan ju vara en chans att få erfarenhet av de djur man är intresserad av.
Och så kan vän av ordning inte låta bli att påpeka att hajar inte är däggdjur.
– Bodil Enoksson
Att få jobba som marinbiolog och speciellt med hajar eller valar är nog en dröm för väldigt många. Men hur når man dit? Jag har nog tyvärr inget annat än ett ganska luddigt svar att ge dig. Du kan läsa en kandidat- och masterutbidning i Marinbiologi, och därefter sikta mot en forskarutbildning med inriktning mot marina djur. Denna utbildningsväg är delvis praktisk, men framför allt teoretisk. Du kan kanske läsa en djurskötarutbildning och specialiserad dig mot marina djur. Detta blir en betydligt mer praktiskt inriktad utbildning, men det var ju det som du verkade mest intresserad av. Jag vet dock inte om man kan specialisera sig mot marina organismer som djurskötare. Kolla detta med en djurskötarutbildning. Ett annat sätt att få jobba nära marina djur är att bli guide. Världen över finns många som jobbar med att ordna valsafari och liknande.
Jag rekommenderar dig att försöka ta kontakt med någon som jobbar med marina djur och fråga om de har några tips på hur du ska kunna nå ditt drömjobb.
– Lotta Persmark, studievägledare i biologi vid Lunds universitet
Större dallerspindeln, Pholcus phalangioides, trivs i fuktiga vrår i våra hem.
Jag har en långbensspindel i badrummet. Det är inte den vanligaste med rund kropp, utan en med lång kropp med bakdel och framdel. För det första undrar jag vad den kallas och så undrar jag varför den dödar andra spindlar av samma ras? Den har nu dödat två spindlar som försökte vara på samma plats som den, men dom är ju likadana så varför döda varandra?
Utifrån din beskrivning så låter det som att det skulle kunna vara en större dallerspindel (Pholcus phalangioides) du har i ditt badrum. Dom äter ofta andra spindlar, både artfränder och andra arter.
Du kan läsa mer om arten här, och jämföra bilderna med din spindel.
Gräsgrön fältmätare, Colostygia pectinataria sydväst om Jönköping i juli 2020. Bilden är tagen av Jenny Thalenius
Jag har letat på internet efter denna art utan framgång. Fotot är suddigt, men djuret är ändå så karakteristiskt. Den satt på en kikare på vår altan under dagen i mitten av juli, omkring 5 mil sydväst om Jönköping. I området finns gran och tall, lövskog och högt gräs med vilda blommor. Fjärilen är ca. 3 cm stor, och ser ut att vara kamouflerad som en barkbit med teckningarna på vingarna. Det är den gladaste fjäril jag sett 🙂
Detta är en gräsgrön fältmätare, Colostygia pectinataria. Teckningen på vingen gör den ganska omisskännelig. Till en början är den mer grönfärgad, men den bleknar med tiden och får då denna gulbruna färg. Larven lever av några olika växtarter, bland annat måror och plistrar.
Kommentarer