Vi har ett svanpar som varje sommar häckar i vår vik i Trosa skärgård. Då de är återkommande varje sommar blir det ju oundvikligen en hel del ”soffstudier” av dessa vackra djur, och nu har vi ett par funderingar vi gärna skulle få svar på.
1. Hur vanligt är det att ett svanpar som varje år fått en kull ungar, helt plötsligt inte får några ungar alls? Vilka anledningar kan det finnas att inga ungar kommer? Slutar de få ungar vid en viss ålder?
2. Hur gamla är svanungarna när de får lämna boet med föräldrarna första gången? Är de efter denna premiärtur alltid med när föräldrarna ger sig ut, eller händer det att föräldrarna lämnar ungarna i boet själva?
3. Är det vanligt att fjolårets ungar återvänder ”hem”? Och i så fall, blir de då alltid ivägkörda av föräldrarna?
Härligt med soffstudier av svanar!
1. Svanar lägger ägg och får ungar livet igenom, men vanligtvis lägger de färre och färre ägg ju äldre de blir. Det gäller för många fåglar, och stämmer ganska bra också för flera andra djur. Att de inte får några ungar alls kan bero på många saker. En gissning kan ju vara att ett rovdjur har ätit upp alla äggen, eller att ungarna förolyckats efter kläckningen. Det är inte ovanligt att hela kullen förloras. Ibland börjar föräldrarna på ny kula, men inte alltid. Om de gör det beror till exempel på hur bra form föräldrarna (särskilt honan) är i och om det är tidigt eller sent på säsongen (”hinner vi?”).
2. Svanar är så kallade borymmare och lämnar boet redan något dygn efter kläckningen. Sedan återvänder de inte till boet igen, utan rör sig fram och tillbaka i föräldrarnas territorium där de övernattar på olika platser varje natt.
3. Svanar tar hand om sina ungar i fyra till sex månader. Sedan blir de, ibland ganska bryskt, ivägkörda och får klara sig själva. Vanligtvis ansluter de sig till en flock med andra svanar och stannar i mer eller mindre den sociala gruppen tills de själva börjar reproducera sig vid några års ålder. Det kan säkert hända att de återkommer till platsen de föddes på, men i så fall av slump och inte för att ”här känner jag mig hemma”.
– Andreas Nord
