För att det förorenade vattnet från bostadsområden och vägar inte skall gå rakt ut i sjön Gerdsken i Alingså anlägger man dammar som skall rena. Vart tar föroreningarna vägen? Hamnar de i marken istället för i sjön?
Att anlägga vårmarker och dammar för att ta hand om dagvatten i bostadsområden, dvs vatten som kommer ned med regn eller smältande snö, är ett vanligt sätt att undvika att för mycket näringsämnen och föroreningar kommer direkt ut i vattendrag och sjöar. När det gäller näringsämnen som kväve och fosfor så är detta ju inga gifter, utan högst nödvändiga för att våra vattenekosystem skall fungera bra. Men, för mycket av dessa näringsämnen leder till övergödning och till och med till syrebrist och fiskdöd i sjöar. Genom att anlägga våtmarker/dammar så bromsar man upp näringsämnena som istället för att nå vattendragen/sjöarna tas upp av framförallt växter. När det gäller giftiga ämnen som t ex tungmetaller i dagvattnet så blir det mycket riktigt så att de till viss del kommer att stanna i den anlagda våtmarken/dammen och lagras upp där i växter och sediment (bottenslam). Andra giftiga ämnen som till exempel oljeprodukter kan brytas ned av bakterier till ofarliga ämnen när de når våtmarken/dammen, även om detta kan ta sin tid.
– Gästinlägg av Per Carlsson, lektor i akvatisk ekologi.
