Nu tar Fråga en Biolog sommarlov. Det innebär färre antal poster per vecka och längre svarstid än vanligt. Vi är tillbaka i full skala i slutet av augusti. Men det går precis lika bra som vanligt att skicka in frågor och bilder via bloggen, e-post eller Facebook och Twitter.
Under sommaren kommer vi också att presentera alla medlemmar i Expertpanelen, som är själva hjärtat i Fråga en Biolog. Så håll koll på bloggen om ni vill ha ett ansikte på alla de som svarar på era frågor!
Spillning från något däggdjur, räv eller grävling tror vi, som vår läsare hittade på sin tomt utanför Falun. Bilden skickades in av Linnea 34.
Vi bor granne med skogen, en halvtimme från Falun. Ofta har det hänt att vi sommartid hittar någons bajs runt vårt hus på morgonen, som inte fanns där kvällen innan.
Bajset är oftast som en rund korv (ser lite ut som en skogssnigel), mörkt svartaktigt och av lite varierande storlek (kanske är det inte ens från samma djur?). Det är inte gömt utan ligger fullt synligt. När man petar med en pinne innehåller det inga synliga saker.
Kan ni hjälpa oss lista ut vilket eller vilka djur som går på vår gård?
När jag ser de här bilderna förs mina tankar till antigen räv eller grävling. Jag tycker att det är lite svårt att avgöra från bilderna. Grävlingen har nästan alltid ganska lös avföring som innehåller rester av bär, vingar från insekter, kärnor, osv. Ibland är den ganska ljus och torr men ibland är den istället slemmig och mörk, särskilt om grävlingen ätit mycket maskar eller sniglar. Grävlingar brukar som regel använda toalettgropar, så kallade latriner, som är 10-15 centimeter breda och djupa hål som grävs i marken för att användas som toalett. Det stämmer inte så bra in på din bild. Rävar brukar som regel ha ganska avlång, korvformad avföring, som gärna är skruvad i hela sin längd, eller i varje fall spetsigt utdragen i ena änden. Här ser en ofta inslag av benbitar, hår eller fjädrar från bytesdjuren. Räven är dock, liksom grävlingen, allätare och avföringen kan innehålla insekter, kärnor eller skal från bär. Då blir både färg, form och konsistens annorlunda.
Jag vill därför inte ge ett definitivt svar på den här frågan. Som alltid vill en gärna undersöka noga själv. Just när det gäller att skilja spillningen från räv och grävling är lukten till god hjälp. Grävlingsspillning har en sötaktig doft som är ganska tyngd av mysk, medan rävens spillning luktar fränt och obehagligt. Undersök detta nästa gång ni hittar spillningen nära er!
En råka, Corvus frugilegus, med vita fläckar som en av våra följare såg i Lund i februari 2022. Man brukar säga att mörka fåglar med delvis ljus fjädrar är ’partiellt leucistiska’. Flera olika fåglar har den här typen av färgfel, som i regel har en genetisk grund. Det är litet vanligare i stadsmiljö än på landsbygden. Bilden är tagen av Heléne Friström.
I mitten av februari såg vi denna lite annorlunda tecknade råka med två normaltecknade kompisar som gick och letade mat i gräsmattan längs Möllevångsvägen i Lund. Hur kommer det sig med denna variant av teckning?
Vita fläckar i päls eller fjäderdräkt är rätt vanliga abnormiteter hos däggdjur och fåglar. En del människor har en vit hårlock. Detta är inte albinism. Albinoer hos däggdjur saknar helt pigmenten melanin och feomelanin. De har därför röda ögon. Jag vet inte vad som orsakar vita fläckar. Kanske saknas de pigmentbildande cellerna (melanocyterna) inom det vita området eller också fungerar dessa celler inte där.
Precis som Anders skriver är det inte väldigt ovanligt att fåglar, och de flesta andra djur, har avsaknad av mörka pigment på delar av kroppen. Det brukar kallas för ”partiell leucism” (som betyder ungefär ”delvis vit”). Hos fåglar är det ganska vanligt hos till exempel koltrastar och grönfinkar, och för den delen även duvor.
Vad som orsakar fenomenet är inte helt utrett, men det mesta tyder på att det handlar om olika slags mutationer som påverkar funktionen av vissa gener i djurens arvsmassa. Min uppfattning är att det är vanligare att se partiellt leucistiska fåglar i stadsmiljö, men varför det är så går det bara att spekulera i.
Vi har skrivit om fenomenet tidigare, se här. Om du följer den här länken kan du på engelska läsa mer om vad leucism är och hur det kan uppstå, samt se bilder på olika djur som är helt eller delvis leucistiska.
Allövbaggen, Agelastica alni, lever som namnet antyder på al. Det är en vanlig skalbagge i hela södra Sverige. Bilden är tagen av Jonas Lindström.
Vad kan detta vara för krabat? Den var vackert blå och omkring 8 mm lång. Jag såg den vid kusten strax öster om Karlshamn.
Som följdfråga undrar jag om skalbaggar har full storlek från början av sitt liv, eller om de är små och växer till sig?
Det här är en skalbagge i familjen bladbaggar (Chrysomelidae, med knappt 300 arter i Sverige) som heter allövbagge, Agelastica alni. Som namnet antyder lever den på al, hos oss särskilt klibbal (Alnus glutinosa). Det är en ganska typisk bladbagge, som liksom många andra arter har kraftig metallglans, kullrig kroppsform och ganska kraftiga ben. Allövbaggen är ett vanligt djur på våren och försommaren, och ganska snart kommer ni se baggens larver ätandes på albladen. De kan göra ganska stora gnagskador på enskilda träd och buskar.
Skalbaggar har det som kallas för ”fullständig förvandling”. Det betyder att de börjar sitt liv som ett ägg, därefter har ett larvstadium och ett puppstadium, och sedan kläcker ut som en fullbildad skalbagge. Det är samma slags livshistoria som bland annat fjärilar har. När skalbaggen väl kläckt från puppan växer den inget mer. Däremot kan olika individer av samma art variera ganska stort i storlek. Det finns en viss ärftlighet i det, men miljöpåverkan som till exempel näringstillgång och temperatur under larvstadiet är mycket viktigare utslagsgivare för hur stor en skalbagge blir som vuxen. Samma sak gäller många andra insekter också. Insekter som inte har fullständig förvandling har i stället ”ofullständig förvandling”. Dessa djur går igenom flera olika larvstadier där de ser ut som små kopior av de vuxna djuren. För varje nytt larvstadium byter ”larven” hud. Det här gäller vanliga djur som bland annat gräshoppor och vårtbitare, och förklarar varför vi inte hör gräshoppor spela förrän på högsommaren. De är nämligen i sina tysta larvstadier under vår och försommar!
Stor svävfluga, Bombylius major, är liksom andra svävflugor parasitoider på olika solitära bin. Svävflugehonorna kan på våren och sommaren ses patrullera som små drönare utanför binas bohålor. När biet inte är på plats passar svävflugan på att lägga sin ägg i boet! Bilden är tagen av Jonas Lindström.
Häromdagen fotograferade jag en lustig, långbent humla (eller?) i Botaniska trädgården här i Lund. Vad är det för något?
Den långbenta humlan är alls ingen humla! Tittar du noggrant ser du att den bara har ett par vingar, medan humlor och andra steklar alltid har två vingpar. Så det här är faktiskt en fluga som förs till den i Sverige ganska lilla familjen svävflugor (Bombyliidae). Din art heter ”stor svävfluga” på svenska, och Bombylius major på vetenskap. De är faktiskt ganska lika olika bin. Det engelska namnet är ”biflugor” och i Danmark kallas de humleflugor!
Men svävflugorna har faktiskt en annan koppling till bin också – de är nämligen parasitoider på olika arter av solitärbin. Honan patrullerar kring solitärbins boöppningar och passar på att lägga ägg i boet när bihonan är borta. Ägget kläcks. Sedan äter svävflugelarven först upp bilarvens pollenförråd, och därefter sätter den i sig bilarven också. Ganska otrevliga typer alltså, men icke desto mindre en fascinerande livshistoria.
Djurspillning som vår läsare träffade på utomhus. Den tydliga segmenteringen gör att tankarna förs till tamkatt, men det är svårt att utesluta andra alternativ, till exempel tamhund, baserat på bilden allena. Bilden är tagen av Bo Martinsson.
Är det här grävlingsspillning? Eller vad kan det annars vara?
Min magkänsla är att det här spillning från en tamkatt, eftersom den är så tydligt segmenterad och ganska avlång. Det går dock inte heller att utesluta spillning från en tamhund, tycker jag. Grävling är dock osannolikt, även om dess spillning är väldigt varierande. Ofta ligger den i små toalettgropar, men inte alltid. I regel är den dock betydligt lösare än såhär, och den är nästan aldrig tydligt segmenterad.
Vad tror du, kan platsen där du hittat spillningen vara en sådan där katter eller hundar ofta går? När det gäller katter är vi ju vana vid att de gräver ner sin spillning, men det är en sanning med viss modifikation: inom ett revir vill katter inte alltid skylta med sin närvaro, men i utkanten av reviret kan de gärna markera att ”här finns jag” lite extra!
Parasitsteklarna är en stor, mångformig och dåligt förstådd grupp av insekter i Sverige och världen. De lever alla genom att lägga sin ägg i andra insekter eller deras larver. Många parasitsteklar utnyttjar bara en enda annan insektsart som sin värd. De har därför en viktig roll i ekosystemen. Bilden är tagen av Peter Strand.
Vad är detta för insekt? Jag har fått in några stycken i huset på södra Öland de senaste dagarna (28-30/5). De är omkring 1 centimeter långa, från spröt till stjärtpigg. Är det något skadedjur?
Det är en parasitstekel av något slag. Det är ofta det när antennerna är långa och slanka och har väldigt många (fler än 16) segment, och huvudet är litet, runt och tydligt avsatt.
Vi har flera tusen olika kända arter i Sverige, och säkerligen minst några hundra som återstår att upptäcka. Något för den hugade att ta sig an, med andra ord! Just vilken art det är kan vi tyvärr inte avgöra från den här bilden. Julia Stigenberg och Mattias Forshage på Naturhistoriska Riksmuseet är bra på de här djuren och kan kanske komma närmare en art-, eller åtmistone släktes-, bestämning.
Parasitsteklarna är aldrig skadedjur såsom vi brukar tänka på sådana. Däremot lägger alla parasitsteklar sina ägg i andra insekter eller i deras larver. Parasitstekellarven äter sedan upp värddjuret inifrån, och ut kommer en vuxen stekel. Därför är de ju i allra högsta grad skadedjur för värddjuren, men som sagt aldrig för oss. Sambandet mellan parasitstekel och värd kan vara nog så intimt, och många parasitsteklar utnyttjar bara en enda, eller ett fåtal, värdar. Det här parasit-värd-förhållandena är ofta dåligt utredda och förtjänar mer uppmärksamhet – här finns mycket att lära sig om såväl arternas släktskap som deras ekologi och evolution.
Kattugglan, Strix aluco, är en ganska vanlig uggla nära människor. Den har ett karakteristiskt, klagande eller skriande, läte som hörs på lång väg. Bilden är tagen av Martin Mecnarowski.
Sent igår kväll, i slutet av maj, hörde jag via det öppna fönstret att det skreks utanför. Jag tror att det är en rovfågel av något slag. Jag stack ut telefonen och lyckades spela in det höga ljudet. Nu har jag lyssnat och jämfört via appar och på webben, men blir inte säkrare på lätet. Vad är det för fågel? Eller är det en fågel ens?
En kattuggla bjuder oss på sitt karakteristiska läte i Färmsnäs i Dalarna. Inspelningen gjordes av Johan Hedberg i slutet av maj 2022. Ugglan hördes från en relativt orörd skogstomt på 1 hektar med aktiv fågelmatning med mycket småfåglar. Här finns också ett 15-tal småfågelholkar med mycket aktivitet i.
Det där låter som en kattuggla, Strix aluco, om än kanske en ovanligt entusiastisk sådan. Ropet brukar vara lite kortare, man brukar säga att det låter som ”klä-vitt”. Den här ugglan drar ut lite på lätet och får till detta skriandet istället, men det är inte ovanligt att dom låter så här.
En äldre, hamlad pil med angrepp av rökticka, Bjerkandera fumosa, och säkert också flera andra svamparter. Pilar kan leva väldigt länge med svampangrepp. Ett bra exempel på det är de långa pilevallarna som förr kantade åkrar och småvägar i Skåne. När träden börjar dö startar en ny fas i deras liv – den nedåtgående, där trädet alltjämt lever men erbjuder livsutrymme för en väldigt mängd insekter, fåglar, svampar och bakterier. Därför är det bra att låta döda och döende träd få vara ett naturligt inslag i skog och trädgård. Bilderna är tagna av Matilda Kahl.
Vi har en gammal pil på ön Löparö i Stockholms skärgård. För ett år sedan upptäckte vi att det växte svamp på trädet. Den hade letat sig in i stammen. Vi började hacka ur det det som såg skadat ut och insåg att det var ungefär två tredjedelar av stammens diameter.
Vad är det för svamp, och kan trädet behandlas mot detta? Kommer trädet garanterat att dö? Hur många år får vi med trädet? Det är trädgårdens hjärta ❤️🩹
Om vi börjar med vilken svampart det kan tänkas vara, så blir det en gissning, om än ganska kvalificerad. Men svampbestämning från bilder är alltid svårt! Byggt på trädslag, att det ser ut vara huvudsakligen vitröta och fruktkropparnas utseende så är min gissning rökticka, Bjerkandera fumosa. Men det är nästan säkert flera arter inblandade. Rökticka är en ganska vanlig ticka på olika Salix-arter, som pil, särskilt om trädet varit återkommande beskuret/hamlat och det ser ditt träd ut att vara. Beskärningen orsakar skador och ger möjligheter för svampsporer att gro och etablera sig.
Som du skriver är det ett gammalt träd och flertalet gamla träd är infekterade av mer eller mindre aggressiva nedbrytande och/eller parasitiska svampar. Det är en naturlig del av dess åldrande. Processen i ditt träd började för länge sedan och det är ingenting du kan göra något åt, men det kommer säkert att leva i många år till, i varje fall delvis grönskande, och efter det är det en bas för mycket annat liv: insekter, svampar, fåglar, med mera.
Ett bra exempel på hur länge träden kan leva med rötskador är de kvarvarande skånska pilevallarna. Träden där är nästan alltid ihåliga, men lever vidare väldigt länge ändå. Så var stolt över att du har en rik källa till stor biologisk mångfald på tomten och du ska absolut inte rensa ur det halvt nedbrutna innanmätet (innanmätet kallas för ”mulmen”). Den är livsrum för en massa andra organismer! Du bör av samma anledningen inte heller ta bort trädet helt när det väl ger upp sitt eget liv. Nedbrytning av ved är en, ofta, långsam och alltid komplicerad sak, med många inblandade organismer – bakterier, insekter, svampar i olika kombinationer och i olika ordning och ofta förutsättningar för varandra. Om det finns mycket skrivet och säkert ännu mer kvar att ta reda på!
I landskapet idag är det stor brist på död och/eller döende ved, så alla sådana här träd är väldigt värdefulla. ”En levande skog kräver döda träd!”
Vi har tre olika vivlar i släktet Sitophilus i Sverige. De lever alla inomhus där de uppträder som skadedjur i spannmål och annan torrskaffning. Det är bra att försöka hitta ”härden”, alltså där det ursprungliga angreppet skedde, för det kan bli problematiskt med risvivlar om de tillåts sprida sig i hemmet. Bilden är tagen av Elisabeth.Skalbaggar ur familjen ängrar (Dermestidae) lever dels utomhus, dels inomhus som skadedjur. Flera olika arter lever av dött organiskt material i våra hem där de kan göra viss skada på bland annat pälsverk och ullprodukter. Larven ser mest ut att komma ifrån museiängern, Anthrenus museorum, eller en närstående art. Bilden är tagen av Elisabeth.Detta tycker vi ser ut som ett björkfrö. Bilden är tagen av Elisabeth.Detta är inga insektsägg, men vi är osäkra på vad det annars kan vara. Kanske en svamp av något slag? Bilden är tagen av Elisabeth.
Jag undrar vad detta är för småkryp och vilket eller vilka kryp det är som lämnar sådan här små skal som nästan ser ut som små frön och sådana här vita ägg? Jag har hittat dem inomhus. Äggen har jag även hittat i vår husvagn.
Det här är en litet blandad kompott, men bilderna är såväl små som oskarpa så det är svårt att ge definitiva besked.
Djuren på pastahjulen är någon av vivlarna (skalbaggar alltså) i släktet Sitophilus. Hos oss har vi tre olika; risvivel, kornvivel och majsvivel. De är ganska svåra att skilja åt även under lupp, men alla är skadedjur som lever inomhus av spannmål eller annan torrskaffning. Det kan bli ganska besvärligt med dem, så försök att hitta paketet djuren är vanligast i, släng det, och städa resten noggrant. Väl tillslutna behållare i skafferiet är sedan vägen framåt. Om problemen inte går att lösa med städning är det bra att kontakta Anticimex.
Den lilla avlånga saken med hår på kan kanske vara larven av en änger; en ganska stor grupp av skalbaggar som äter olika slags dött organiskt material och kan uppträda som skadedjur (om än sällan allvarligt). Den ser kanske lite väl symmetrisk och kort ut för det, men kanske luras bilden. Om det är en änger är den mest sannolika boven baserat på larvens utseende museiänger, Anthrenus museorum, eller någon närstående. Här är det bra att hålla uppsikt och avlägsna larver eller vuxna skalbaggar ni hittar. Det gäller också att undersöka särskilt filtar av ull, gamla kuddar med tagelstoppning eller pälsverk som ni kanske har hemma.
I övrigt tycker jag mig kunna identifiera ett frö från någon slags björk (den ljusbruna och litet kantiga saken). Det är vanligt att sådana blåser in utifrån. De vita formationerna är inga insektsägg. Jag vet inte riktigt vad det kan vara i stället, men om jag spekulerar utifrån bilderna undrar jag om det inte kan röra sig om någon slags svamp, men jag har svårt att avgöra om det ens är något som lever.
Kommentarer