Forskningen visar att hundar, precis som många andra djur, har en preferens för att använda olika sidor av kroppen. Det behöver inte bara handla om vilka ben som är dominanta. Vissa djur luktar till exempel hellre med den ena näsborren än den andra!
Kan hundar vara vänster eller högerbenta? Lyfter de till exempel alltid samma ben när de kissar?
Ja, forskningen visar att många djur har en preferens för att använda en viss sida av kroppen. Det behöver inte bara handla om tassarna. Kråkor kan till exempel ha ett favoritöga att kolla med, och hästar kan föredra att lukta med den ena eller den andra näsborren.
Det som skiljer oss åt från andra djur är högerhänthet är så vanligt förekommande hos människan (upp till 90%). Hos andra djur är det ungefär lika vanligt att föredra vänster sida som höger sida. Överskottet av högerhänthet hos människan tros hänga ihop med språkutvecklingen, där hjärnstrukturerna som styr språket skiljer sig åt mellan höger och vänster sida.
Människoapor på Zoologiska muséet vid Universitet i Cambridge, Storbritannien. Från vänster Borneo-orangutang (Pongo pygmaeus), hona respektive hane av västlig gorilla (Gorilla gorilla), schimpans (Pan troglodytes) och människa. Alla människoaporna är mer eller mindre nära släkt med oss människor, men allra närmast står vi schimpansen. Som kuriosa kan också nämnas att namnet orangutang kommer av det malajiska ’orang-utan’, som betyder skogsmänniska.
Varför kom människan till?
Det finns inget enkelt svar på denna fråga, av typen ”Människan kom till i syfte att ….”. För en biolog är människan ”helt enkelt” ett resultat av den evolution av livsformer som pågått i flera miljarder år. Det finns inget inneboende syfte med människan, eller för den delen med någon annan livsform. Det bara blev så, givet att det en gång fanns liv där individer med olika anlag överlevde och reproducerade sig olika bra.
En annan typ av svar är att beskriva vägen fram till människan, givet att det finns liv i den form vi känner det. Det kan låta så här: Evolutionen (utvecklingen) av olika organismer har skett för att organismer med egenskaper som i den omgivning de levde då klarade sig bättre än andra, givet att dessa egenskaper överfördes till nästa generation (via generna främst). Det vill säga att vissa individer överlevde och förökade sig bättre än andra av sin art. En brukar säga att vissa egenskaper gynnades av det naturliga urvalet. På detta sätt har det mellan varje generation skett små, små förändringar som till slut lett fram till de livsformer vi ser idag. Till exempel, en gång när allt liv enbart fanns i havet så gynnades vid något tillfälle individer som klarade sig ganska bra på land. Ett viktigt steg för att det skulle kunna bli landlevande djur och i förlängningen människor. Lite mer i närtid (enstaka miljoner år) så var vissa duktigare på att gå på två ben än sina artfränder, och så vidare. Med andra ord kan en betrakta det som miljoner små steg av förändring i livsformer, där nästa generation var lite bättre anpassad till den miljö de just då levde i. På detta sätt har en massa olika livsmiljöer genom årmiljonerna lett fram till att det finns människor (och massor av andra organismer naturligtvis).
Det är viktigt att komma ihåg att människan inte är ”förmer” än någon annan livsform, vi står inte ”högst” bland alla livsformer på något sätt. Däremot är det ett faktum att vi påverkar oss själva och alla livsformer mer än något annan enskild art och att vi måste förhålla oss till detta. Det finns naturligtvis mycket mer att säga om detta, men viktigast att komma ihåg att det inte finns något högre syfte bakom människans existens.
Amerikanen Robert Wadlow (1918-1940) var med sina 272 cm den längsta person som någonsin levat. Här är Wadlow fotograferat tillsammans med sin normallånga far. Att Wadlow var så lång berodde inte på några ärftliga faktorer, utan på att han hade en onormalt stor hypofys (en körtel i hjärnan som producerar olika viktiga hormoner). Wadlow hade därför onormalt höga halter av tillväxthormon i blodet och han fortsatte att växa under hela sitt (korta) liv.
Varför är inte alla människor lika långa? Vi förstår självklart att gener är inblandade, men finns det någon annan bidragande faktor som spelar roll? Till exempel att dragningskraften är starkare i länder med kortare befolkning?
Studier av människans längd visar att flera olika faktorer spelar in. Dels så har vi effekten av genetiska skillnader, som uppskattas förklara upp till 80% av variationen i längd som vi ser inom en och samma population. Men även näringen en får under sin uppväxt och ens allmänna hälsotillstånd spelar roll. Det är därför människans genomsnittliga längd har ökat med flera centimeter under de senaste hundra åren, alltså tack vare förbättrad näring och sjukvård, inte på grund av genetiska förändringar. Även hormonnivåer under fosterutvecklingen kan ha en effekt på längden som vuxen. Det finns vissa populationer som verkar vara genetiskt benägna att vara kortare överlag, som till exempel vissa Afrikanska folkgrupper som brukar kallas för pygméer.
Utifrån studier av andra djur kan vi säga att resurstillgången är en trolig förklaring varför vissa populationer är mer kortväxta av genetiska skäl, det vill säga att det har skett naturligt urval riktat mot mindre storlek. I en miljö där det är brist på resurser (det vill säga där det är svårt att få tillgång till näring) kan det vara fördelaktigt att utveckla en mindre kroppsstorlek, eftersom djuret då behöver mindre mat under sin livstid.
I Sverige finns några hundratal olika arter av blomflugor. Släktet som på svenska heter slamflugor, och på vetenskap Eristalis, omfattar hos oss knappat 20-talet arter varav många är väldigt lika. Just vilken art detta rör sig om kan vi inte avgöra, men vår mesta flugexpert Viktor Nilsson-Örtman menar att det är någon av arterna kustslamfluga (Eristalis abusiva) eller lillslamfluga (Eristalis arbustorum). Flugorna dansade så här vackert under högsommaren utanför Luleå. Bilden är tagen av Leif T. Olsson.
Bilden visar med all tydlighet den förmåga som dessa två hanar besitter i att manövrera i luftrummet, allt för att imponera på den hona som sitter på lövet. Hanarna behöll avståndet i förhållande till varandra och manövrerade som om de var förbundna med varandra med trådar. Jättehäftigt, och tänk att råka vara på plats och få se det hela, underbart! Jag har försökt artbestämma med hjälpa av Nationalnyckeln.
Ett intressant möte! Av vad jag kan se är det gulfotade slamflugan, Eristalis pertinax du har hittat. Kanske är det samma som du själv kom fram till med Nationalnyckeln?
– Andreas Nord
Jag måste tillstå att jag kom fram till att det var myrslamfluga, Eristalis cryptarum som jag kom fram till. Det var närmast de gula benen som jag gick på när jag ”valde” art. Jag hade ju endast bilden att gå efter och inte något insamlat exemplar så en artbestämning med hjälp av bestämningsnyckeln var inte aktuell i detta fall. Tack för hjälpen med artbestämningen!
Nu blev jag själv osäker, eftersom jag efter att jag skrev såg en mörk framfot på ett av djuren, och tyckte mig se mörka skenben på djuren i luften. Jag konsulterade därför vår mesta flugexpert Viktor Nilsson-Örtman. Han håller med om att det inte bör vara något av djuren pertinax eller cryptarum, men menar att det med en till synes smal ansiktsstrimma snarast rör sig om något i häraden abusiva/arbustorum, men inte heller det kändes vidare säkert. Viktor menar att det därför är säkrast att kalla denna för ”någon slamfluga” (alltså släktet Eristalis), men att lämna arttillhörigheten därhän!
Där ser man. Är det inte fantastiskt eller hur, att det finns så mycket att lära sig. Det är ju bara en av orsakerna till att intresset håller sig vid liv och dessutom bara ökar. Jag får försöka få med fler detaljer på sådana här kanaljer när tillfällen ges. Stort tack!
Djurspår på en stubbe i södra Dalarna. Vi tror att det mest sannolika är spillning från en räv; ett djur som gärna annonserar sin närvaro genom att ha sitt avträde på höga platser som stenar och stubbar. Bilden är tagen av Terese Danielsson.
Är det räven som bajsat på stubben tror ni? Den långa korven är omkring 3 centimeter, och vi gjorde observationen i skogsterräng i södra Dalarna.
Rävens spillning är oftast tydligt skruvad i hela sin längd, och 5-7 cm lång. Man ser också ofta tydliga inslag av hår, fjädrar eller ben från bytesdjuren, det vill säga en ganska stor mängd dåligt smält material. Räven är dock allätare, och spillningens färg, form och konsistens varierar en hel del beroende på vad den har ätit. Det är också typiskt rävar att placera sin spillning högt och synligt, så att den luktar och syns på lång väg. Räven är alltså en sannolik kandidat här, men jag tycker att det är svårt att vara helt säker. Det finns några andra däggdjursmöjligheter, bland annat skogsmård. Mården är också allätare och dess spillning varierar mycket i färg och form beroende på vad den här ätit. Här finns inget som tydligt avviker från hur spillning från en mård kan se ut. Men vad gäller mård så är spillning oftast tydligt längre än vad den är bred, inte tillnärmelsevis så rund som i ditt fall. Till sist vill jag inte helt utesluta att det är en spyboll från något fågel, alltså en sammanpressad massa av ben, fjädrar, hår och liknande som fågeln inte kunnat smälta och därför kastat upp igen. Jag tycker dock att lämningarna är alldeles för likartade för det, och jag hade nog förväntat mig tydligare inslag av till exempel långa hår, benbitar eller kärnor om så vore fallet. Här vore det enklaste att sönderdela bitarna och se hur de ser ut inuti, och hur de luktar. Det hade fört oss närmare sanningen, menar jag.
Beklagar att du inte kan få ett alldeles tydligt svar – det mest sannolika är nog ändå räv, givet fyndomständigheterna. Med djurspår av olika slag är det ofta så att vi vill använda de flesta av våra sinnen – till exempel känsel och lukt, tillsammans med en närmare besiktning med synen, för att bilda oss en uppfattning av sannolika ”skyldiga”!
En förbryllande cirkel i snön i vår frågeställares trädgård. Vilket djur har gjort den, och varför? Kanske har någon av våra läsare ett förslag? Bilderna skickades in av Markus Karlsson.
Jag hittade cirkel på bilderna i min trädgård, i snön med en hög i mitten. Jag förstår inte vad det är för djur som gör så, och varför? Är det en hare eller kanin som grävt, och är det bara en slump att det blivit en så perfekt cirkel? Jag har haft en råtta under min trappa men den är död, och jag tror inte där varit fler sen den dog.
Att det är ett djur som har letat efter någonting under snön, eller grävt ned något i snön, verkar alldeles tydligt. Av vad jag kan se har djuret grävt från kanterna och samlat snön i en hög i mitten. Det är osannolikt att syftet har varit ett skapa ett särskilt mönster, och att det blivit ett ganska runt område där det är grävt är nog mest slumpen.
I trädgården finns spår av många olika slags djur, men det verkar bara vara en spårlöpa som leder in och ut ur det grävda området. Jag kan inte avgöra vad det är för djur som gått in baserat på bilderna, men jag ser lite som talar för kanin eller hare. Bara baserat på spårlöpans utseende tycker jag att räv ligger närmare till hands. Bland annat rådjur gör också cirklar i snön när de sparkar fram en ”liggrop” att sova i, men då brukar det aldrig varit någon snöhög i mitten av gropen.
– Andreas Nord
Mina katter kan göra liknande mönster när de gräver ner avföring i snö. Det behövs absolut en bättre bild på spårlöpan, och kanske kolla vad som finns under snöhögen.
Flugfamiljen dansflugor (Empididae) omfattar i Sverige omkring 250 olika arter som alla är mer eller mindre spensligt byggda med smal kropp och långa ben. Just den här flugan, som ju faktiskt påminner litet om en mygga, hittade vår frågeställare utanför Luleå under försommaren 2014. Det är någon art i släktet Rhamphomyia, av vilka vi i Sverige har omkring 90 olika arter. Bilden är tagen av Leif Johansson.
För ett antal år sedan (2014-06-18) tog jag denna bild på en för mig okänd insekt hemma i Niemisel, Luleå kommun i Norrbottens Län. Jag gissar på någon art av hårmygga, men vill gärna veta exakt vad det är. Det är inte särskilt givande att ha bilder på saker som man inte vet vad det är för något!
Jag förstår hur du tänker, men någon hårmygga är det inte. Detta är en dansfluga i släktet Rhamphomyia. En art som ser ut som din fluga är Rhamphomyia nigripennis, vilket betyder just svarta vingar, men det finns flera liknande arter så jag kan inte säkert säga mer än Rhamphomyia sp., alltså ”någon art Rhamphomyia”.
Trepunktsskräpmal, Hofmannophila pseudospretella, påträffas mycket ofta inomhus. Den räknas normalt inte som ett svårt skadedjur, men det är ändå bra att hålla uppsikt över vad som finns i skafferiet om djuret hittas inomhus. Bilden är tagen av Lisa Johansson.
Jag hittade er sida Fråga en biolog när jag i panik googlade olika klädesmalar. Vi har precis flyttat in i ett nybyggt hus. En av de första nätterna flög en mal (?) och satte sig på min arm. När jag nämnde de för min pappa sa han att han sett ett flygande djur vid en lampa när han sov över. Nu när vi gick in på toaletten, så flög där en till som jag tog död på. Den upplevdes som stor, omkring 1 cm, och kändes grå/silvrig.
Vi har bott i en nyproducerad lägenhet innan vi flyttade hit. Där förvarade vi några av lådorna i en källare, men vi har aldrig någonsin sett något flygande i den lägenheten eller källaren.
Vad kan detta vara? Är det något som äter mina kläder, eller är det något som är vanligt i byggda hus och som lever i trä eller liknande?
Bilden är inte i bästa skick. Den är både otydlig och mörk. Dessutom är fjärilen rätt sliten. Men med de detaljer som ses och den information man får om storleken tyder på att det är en trepunktsskräpmal, Hofmannophila pseudospretella. Den påträffas mycket ofta inomhus, men det är sällan man ser den så sent på året.
– Bengt Åke Bengtsson, gästexpert
Flockblomsterplattmal, Agonopterix heracliana, finns särskilt i södra Sverige. Den övervintrar som vuxen och kan ibland ses i antal och ganska regelbundet när vårsolen börjar värma. Det är inget skadedjur. Bilden är tagen av Lisa Johansson.
Nu har vi sett en fjäril till! Bekräftar detta det tidigare spåret?
Det här är en annan art, en som övervintrar som vuxen och ibland ses rätt ofta på våren då det börjar bli varmt. Det är en vackert bevarad flockblomsterplattmal Agonopterix heracliana. Fjärilen kan variera i utseende, liksom nästan alla andra fjärilsarter. Det är inget skadedjur.
Brun björnblomfluga, Arctophila superbiens, är i Sverige framförallt en skånsk angelägenhet. Flugan flyger på hög- och sensommaren i fuktiga löv- och blandskogar. Ofta surrar den alldeles i trädkronorna, men den besöker också gärna olika flock- och korgblommiga växter. Bilden är tagen av Åke Lindström.
Jag sitter och röjer lite med bilder från i somras. Jag brukar sällan bry mig om de minsta krypen, men denna insekt (fluga?) var så vacker. Jag vet inte ens var jag skall börja leta för en bestämning, så jag börjar med Fråga en Biolog. Tips?
Det är en blomfluga, och med det håriga antennborstet finns egentligen bara två alternativ: en ovanlig färgform av den i hela landet allmänna humleblomflugan, Volucella bombylans, eller den i Skåne och södra Halland sällsynt förekommande bruna björnblomflugan, Arctophila superbiens.
Enligt mitt förmenande är det den senare, bland annat eftersom den tycks ha ett knubbigt (högre än långt) sista antennsegment (inte det håriga borstet). Helst vill en se vingarna tydligt: gör bakkanten en kraftig knyck inåt nedanför spetsen (Volucella) eller är den rak (Arctophila); är den yttersta cellen nedanför vingkanten helt omsluten av ribbor så att den ser ur som en liten ö (Volucella) eller är den öppen helt till vingens bakkant (Arctophila)? Jag ser vingen ganska dåligt på min skärm, men av vad jag kan se stämmer också alla dessa karaktärer bättre på Arctophila än Volucella. Men är bilden från något annat än sydligaste Götaland är det osannolikt (men aldrig omöjligt).
– Andreas Nord
Bilden är tagen under en promenad och bara ivägslängd för att flugan såg så fin ut. Det är tyvärr enda bilden jag har. Eftersom jag inte tänkte något speciellt på flugan kommer jag heller inte ihåg exakt var det var. Men, av bilderna runt omkring, och datum/klockslag inser jag att det måste varit när jag i somras besökte en kollega i Rickarum, ett par mil norr om E22 mellan Hörby och Kristianstad. Så ”mitt i Skåne”.
Jag klickade runt lite på Artportalen, tittade på bilder och så. Jag är inte tillräckligt duktig för att klara detaljerna, men jag noterar att humleblomflugan flyger nästan uteslutande i juni-juli och bruna björnblomflugan i augusti-september. Bilden är tagen 11 augusti.
Tack för mer information! Flygtiden ger bra ledning som du säger, och när jag nu förstorat upp bilden på datorn tycker jag det är tydligt att den bakersta vingribban löper mer eller mindre jämt längs med vingens bakkant, det vill säga att det inte är någon inbuktning och därmed ingen Volucella.
Kul fynd – det är ett tjusigt djur och heller inte en särskilt vanlig kamrat. I Mellanskåne finns helt klart mycket spännande att upptäcka!
– Andreas Nord
Stort tack igen! Då säger vi brun björnblomfluga. Mitt hittills enda blomflugekryss!
Rostvinge, Phragmatobia fuliginosa, är en nattfjäril i nattfjärilsgruppen björnspinnare (Arctiinae; vi har 36 olika i Sverige). Larven utvecklas på olika örter och buskar under sommaren och letar upp en plats att övervintra på hösten. När solen börjar värma på nyåret ger sig rostvingelarven av igen, den här gången för att hitta en plats att övervintra på. Just den här larven hittades i början av mars på Galterö i Göteborgs skärgård. Bilden är tagen av Kerstin Jacobsson.
Jag såg den här lilla larven (den var omkring 1,5 till 2 cm) på en stig på Galterö i Göteborgs södra skärgård, onsdagen den 2 mars. Det var soligt och 4-5 plusgrader. Vad kan det vara för en liten luden larv?
Av vad jag kan se är det här larven av en nattfjäril som heter rostvinge, Phragmatobia fuliginosa. Fjärilen tillhör familjen björnspinnare, och är kanelbrun med rödkantad bakkropp och rödanlupna bakvingar.
Honan lägger några hundratals ägg på sommaren, och larven lever sedan på flera olika buskar och örter. I slutet av sommaren är larven fullvuxen och kan ses krypa omkring långt in på hösten i jakt på en plats att övervintra på. När solen börjar värma på våren vaknar larven till och ger sig av på en ny tur – den här gången för att hitta en plats för att förpuppa sig på.
Rostvinge finns över hela landet, till och med allra längst i norr och ovan trädgränsen. Där kan larven ses krypa över snön på vårvintern. När jag bodde i arktiska Norge träffade jag ofta på rostvingelarver på skidturer i vårsolen.
Här finns utförlig information om arten, samt en utbredningskarta.
– Andreas Nord
Det är en larv av en nattfjäril som heter rostvinge, Phragmatobia fuliginosa. Den hör till björnspinnarna. Den övervintrar som fullvuxen larv och larverna ses ofta krypa omkring så här under tidig vår. Inom kort kommer den spinna en kokong och förpuppa sig.
Kommentarer