Fråga en Biolog

Gör det ont när myror bits?

Röd skogsmyra, *Formica rufa*, är en av våra vanligaste myror och den som oftast bygger de jättestora myrstackarna i skogen. Röda skogsmyran är liksom andra insekter fredlig, men kan trots allt bita så att det känns om den känner sig hotad. Andra myror, till exempel rödmyrorna i släktet *Myrmica* har en gadd att stickas med, och det kan svida till ordentligt. Bilden är tagen av Richard Bartz.

Hur hårt kan en myra bita? Hälsningar från Hökarna på Jordgubbens förskola!

Hej Hökarna!

Myror har ganska stora käkar och kan bitas så att det känns litegrann. Stackmyror, alltså den slags myror som gör myrstackar i skogen, kan nypas så att det gör ont, men nästan bara om de lyckas bita tag någonstans där huden är väldigt tunn, som mellan fingrarna. Det är ovanligt att myror bits, men kan såklart göra det om de känner sig hotade eller när de försvarar sin stack. Dessutom sprutar myror ut myrsyra när de blir hotade. Om man håller handen ovanför en myrstack, känner man snart att det börjar lukta lite kryddigt och syrligt. Det är myrornas myrsyra. Ett bra sätt att piffa upp en ostsmörgås som legat i ryggsäcken hela dagen!

Myror är en slags steklar, vilket betyder att de är släkt med bin och humlor. Därför finns det vissa myror som har en gadd de kan stickas med för att spruta in gift. Hit hör rödmyror eller ettermyror (de myror som i folkmun kallas för det litet elaka ’pissmyror’). Det både svider och kliar ganska mycket, men det är alltså inte för att rödmyrorna bits, utan för att de sticks. Rödmyror bor till exempel under grästuvor och mossa, både där det är torrt och där det kan vara litet fuktigare. De kan bli nog så arga om man av misstag trampar eller sätter sig på boet.

– Andreas Nord

maj 13, 2025

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Insekter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Äter skarven mer än andra fåglar?

Storskarv, *Phalacrocorax carbo*, är i rampljuset i Sverige i förhållande till dess interaktion med fiskbestånden längs Östersjökusten. Tillgänglig forskning visar emellertid att skarven inte är hungrigare än andra sjöfåglar i motsvarande storlek. Det kostar energi att leva och dyka i kallt vatten, i synnerhet om du har en jämförelsevis liten kroppshydda. Bilden är tagen av Charles J. Sharp.

Att skarv äter drygt ett halvt kilo fisk per dag är välkänt och är även en stort problem för våra fiskbestånd vid kusterna. Hur kan det komma sig att dess proteinbehov nästan kan jämställas med en fullvuxen människas? Dess storlek är mindre än till exempel svanar och gäss som klarar att hålla sig vid liv på vegetabilisk kost. Finns det någon motsvarighet i svensk fauna bland fåglarna som har ett så oproportionerligt stort behov av högvärdigt protein?

En fiskätarspecialist som behöver dyka mycket i ofta kallt vatten och aktivt jagar sin föda och samtidigt har en kroppstemperatur som håller uppåt 43°C under jakten, borde göra av med en hel del energi och därför behöva äta ganska mycket fisk. Som jämförelse äter tumlare mer eller mindre oavbrutet, trots sitt välisolerande fettlager.

– Anders Nilsson

Svanar och gäss äter väl för det mesta långt över ett halvt kilo per dag, och jobbar på så sätt med kvantitet över kvalitet, vilket är vanligt för djur som äter vegetabilier. Men det handlar ju också om totalt energibehov. Svanar och gäss har en mindre energikrävande livsstil än skarven, som har väldigt hög energiåtgång när den flyger och gör kostsamma dyk i kallt vatten.

Tillgänglig forskning visar att energibehovet hos skarv inte högre än vad man skulle förvänta sig från en havsfågel av den storleken. Skarven äter alltså inte mer än vad andra fåglar med liknande levnadssätt gör.

– Agnes Olin, gästexpert från Sveriges Lantbruksuniversitet

maj 12, 2025

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Fåglar

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vad kan det vara för mätarfjäril?

Grå mårfältmätare, *Epirrhoe alternata*, utvecklas som namnet antyder på olika slags måror. Den är vanlig i nästan hela landet. Just den här mårfältmätaren observerade vår frågeställare i nordvästra Skåne i slutet av april. Bilden är tagen av Bosse Johansson.

Jag fotograferade den här fjärilen i strövområdet Djurholmen i nordvästra Skåne på Hallandsåsen i slutet av april. Har försökt att hitta den i våra fjärilsböcker. Det närmaste jag kommer är backfältmätare, men jag är inte säker på att det är rätt. Kanske ni kan hjälpa mig att reda ut begreppen?

Du har alldeles rätt i att det är en mätare, men backfältmätare är inte riktigt rätt. Istället rör det sig om grå mårfältmätare, Epirrhoe alternata. Som namnet antyder utvecklas larven på olika måror (växtsläktet Galium) och fjärilen flyger allmänt i nästan hela landet.

– Andreas Nord

maj 8, 2025

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Ekologi Insekter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vad kan det vara för flygfä?

Svävflugor är parasitoider på olika vilda bin. Svävflugehonorna kan på våren och sommaren ses patrullera som små drönare utanför binas bohålor. När biet inte är på plats passar svävflugan på att lägga sina ägg i boet! Bilden är tagen av Ingrid Aspholm Söderberg,

Vad kan detta vara för en insekt? Jag har aldrig sett något liknande förut och försökte få svar från Google, men gick bet. Vet ni?

Det här fina flygfäet är en fluga i den spännande fluggruppen ’svävflugor’ (Bombyliidae). Av vad jag kan se på bilderna bör det röra det sig om arten Bombylius minor. Det finns två närstående arter i Sverige, men de har båda mörka fält på vingarna. Namnet svävfluga kommer sig av att djuren ofta syns sväva i luften, likt en kolibri.

Svävflugor är ganska lika bin, kallas faktiskt ’biflugor’ på engelska och ’humleflugor’ på danska! Men svävflugorna har faktiskt en annan koppling till bin också – de är nämligen parasitoider på olika arter av solitärbin. Honan patrullerar(svävande!) kring bohålen från olika vildbin och passar på att lägga ägg i boet när bihonan är borta. Ägget kläcks. Sedan äter svävflugelarven först upp bilarvens pollenförråd, och därefter sätter den i sig bilarven. Ganska otrevliga typer alltså, men icke desto mindre vackra djur med en fascinerande livshistoria.

– Andreas Nord

maj 7, 2025

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Ekologi Insekter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Insekter som hänger i luften runt vår sälg

Hårmyggor, familjen Bibionidae, påminner mycket om flugor med sina kraftiga kroppar och stora huvuden. Men det är faktiskt en mygga. Det ser man bland annat på att de har mycket längre och slankare antenner än flugor. Honorna har långsmala, ganska små, huvuden medan hanarna har klotrunda huvuden med stora facettögon. Många av våra hårmyggor svärmar tidigt på året och kan då förekomma i väldiga mängder. Typiskt är att benen hänger långt under kroppen i luften. Bilden är tagen av Martin Andersson.

Vi har en sälg på vår tomt utanför Varberg, nära havet. Runt sälgen flyger svarta insekter, mellan 1 och 1,5 centimeter långa, med en del av kroppen hängande nedåt. De liksom ’hänger’ i luften runt sälgen. De är helt omöjliga att fota! Går det att säga vad det kan vara utifrån denna vaga beskrivning?

Det är med allra största sannolikhet hårmyggor (myggfamiljen Bibionidae) som ni har sett. Vi har 24 olika slags hårmyggor i Sverige och många arter svärmar tidigt på våren och finns då i mycket stor mängd. Långsamma rörelser och hängande ben är typiskt, precis som du beskriver sett. På videon här nedanför ser du hur det kan se ut när de ’hänger med benen’, även om det ofta går långsammare än just här.

Larverna utvecklas i multnande organiskt material och fungerar där som skickliga nedbrytare. Larver och vuxna hårmyggor är också en viktig födokälla för bland annat småfåglar, och i vissa områden utgör de vuxna hårmyggorna ett uppskattat inslag i olika fiskars kosthållning. De vuxna hårmyggorna kan dessutom hjälpa till att pollinera tidigblommande växter, dit sälg ju hör. I vissa områden anses hårmyggorna vara särskilt viktiga pollinatörer.

Vi har skrivit om hårmyggor tidigare. Följ den här länken för att läsa inläggen.

– Andreas Nord

Åh, tack för snabbt och utförligt svar! Jag lyckades fota en som satt stilla lite längre och då kom jag fram till att det borde vara hårmyggor.

maj 6, 2025

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Ekologi Insekter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Spillningar på vår gräsmatta

Grävling är vanlig kring hus och hem, och är en riktig allätare. Spillningen varierar därför stort, helt beroende på vad djuret har ätit. Daggmask är en favorit, och brukar ge upphov till ganska lös och slemmig avföring. Grävlingen som lämnat den här spillningen verkar snarast ha försett sig av fallfrukt – en höstfavorit. Bilden är tagen av Göran Jönsson.
Detta ser ut som en typisk spillning från en igelkott, nästan helt bestående av fragment från olika insekter. De blåglänsande delarna kommer från skogstordyvel, en lättfångad och ganska stor skalbagge som uppskattas av såväl igelkotter som rävar och grävlingar. Bilden är tagen av Göran Jönsson.
Vår frågeställares trädgård tycks vara en uppskattad plats för flera olika smådäggdjur!
Hej Biologen! I höstas hittade vi spillning på vår gräsmatta och undrar vilket djur vi har besök av. Vet ni?

Spillningen på spaden ser för mig ut som typisk grävlingsspillning, med inslag av fallfrukt och insekter. Grävlingar är riktiga allätare. Spillningen som ligger på putsnätet ser för mig mest ut som lämningar av en igelkott – svart och torr spillning med rester av insekter (tordyvlar, i det här fallet), även om den är litet i största laget.

– Andreas Nord

april 30, 2025

andreasnord

Inlägget postades i

Däggdjur Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vems spillning i trädgården?

Vi tycker att detta ser ut som typisk spillning från vildsvin. Hur vildsvinet forcerat det ganska höga staketet, förbryllar oss dock en smula. Kanske har grisen haft en särskild anledning att ta sig in i trädgården?

I januari hittade jag denna spillning i min trädgård. Jag har två små taxar och det var den ena som markerade spillningen i trädgården. Vi bor lantligt, nära Grums i Värmland, och har mycket rådjur runt om och i trädgården. Men en sådan här spillning har jag aldrig sett häromkring. Jag är helt säker på att det inte är mina taxar, de skulle inte klara av att leverera något liknande. Trädgården är inom staket som är ungefär 90 centimeter högt, så det är inte troligt att en annan hund har lämnat detta. Vilket djur kan ha lämnat detta i vår trädgård?

Jag tycker att detta ser ut som typisk spillning från vildsvin. De är duktiga på att ta sig in där det inte borde vara möjligt, även om jag tycker att ett så högt staket borde utgöra ett effektivt vildsvinsskydd.

– Andreas Nord

Jag håller med om att det ser ut som vildsvin, men är lite förvånad att de tagit sig in i en trädgård med relativt högt staket. Några följdfrågor: är trädgården helt instängd med staket och syns några andra tecken? Vildsvin och de flesta andra djur brukar inte ta sig över, genom, eller under staket om det inte finns någon anledning.

– Bodil Enoksson

Tack för svaret! Jag ska hålla utkik efter vildsvin!

april 29, 2025

andreasnord

Inlägget postades i

Däggdjur Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Svamp som får enebusken att flamma upp

Svampen hagtornssrost, *Gymnosporangium clavariiforme*, har en fascinerade livscykel där svampen växlar mellan att infektera enar och hagtornsbuskar. På enarna lever svampen i flera år och gör inte så stor skada. Vid fuktig väderlek bildas de vackert färgade ’horn’ vi ser på bilden. Ur dessa utsöndras sporer som infekterar hagtorn, där svampen kan göra omfattande skada. Bilden är tagen av Mari-Anne Dahlqvist.

Jag var ute i skogen och hittade den här orange växten på enbuskar. Jag är mycket i skogen, men har aldrig sett det förut. Vad är det för någon svamp?

Detta är svampen hagtornsrost, Gymnosporangium clavariiforme, som omväxlande infekterar hagtorn (ibland även andra närbesläktade träd och buskar) och enar.

Livscykeln är mycket spännande, eftersom svampen värdväxlar mellan olika livsstadier. På enen har hagtornsrost sina vintersporer. De bildar geléartade ’horn’ vid fuktig väderlek. I detta stadium kallas svampen för ’eldtungesvamp’ på engelska. När hornen gror bildas så kallade basidiesporer, som infekterar hagtorn. Där utbildas svampens ’skålroststadium’ som ser helt annorlunda ut. Nu måste vi istället leta efter rostfärgade gropar på hagtornens blad. Svampen infekterar dock också hagtornets fruktämne, som sväller upp och får vita ’sportuber’. Ur dessa utsöndras sporerna som sedan infekterar enar. Du ser på bilden nedanför hur det ser ut.

När hagtornsrost infekterar hagtorn, får bladen rostfärgade, skållikt fördjupade, fläckar och fruktämnena sväller upp och får vita ’sportuber’. Ur dessa utsöndras sporerna som sedan infekterar enar. Bilden är tagen av Tomas Pocius.

I enarna lever hagtornsrost i flera år, men angreppen på hagtorn är ettåriga. Sporer från hagtorn kan inte smitta hagtorn, utan skålrostsporerna överlever bara på enar. Svåra angrepp uppstår därför bara om enar och hagtorn växer i närheten av varandra. För enens del leder in hagtornsrost till några större effekter, men om svampen breder ut sig i ett hagtornsbestånd kan konsekvenserna bli stora eftersom hagtornet förlorar alla infekterade fruktämnen.

– Andreas Nord

april 28, 2025

andreasnord

Inlägget postades i

Ekologi Svampar och mikroorganismer

Kommentarer

1 Kommentar Lämna en kommentar

Kan museiängrar föröka sig utan att äta?

Skalbaggar ur familjen ängrar (Dermestidae) lever dels utomhus, dels inomhus som skadedjur. Flera olika arter lever av dött organiskt material i våra hem och fungerar på så sätt som små renhållare. Ibland kan ängrar dock göra viss skada på bland annat pälsverk och ullprodukter, men ofta finns djuren i våra hem utan att orsaka större problem. Museiängern (*Anthrenus museorum*), som syns här ovanför, är vanlig både inomhus och utomhus. Den är en riktig överlevare, och anses kunna fortplanta sig utan att äta. Bilden är tagen av Karin Bucht.

Vi lyckades få in en population med museiänger som vi upptäckte förra januari. Vi har försökt ta kol på dem med olika metoder och nu kommer vi till perioden när de flesta blir baggar och vi vill såklart inte att de ska kunna reproducera sig. Sedan en tid tillbaka har vi inga växter inomhus och utomhus (uterum och liknande) så det finns absolut ingen pollen eller nektar att äta av för baggarna. Mina frågor är nu, när vi kommit till perioden när larverna når bagge-stadiet:
1. Kommer de dö av svält eller kommer de äta något annat istället?
2. Måste de ha nektar eller pollen för att kunna fortplanta sig eller är de redo att para sig redan när de blivit vuxna?
Det jag undrar över är helt enkelt om en population självdör om det inte finns pollen/nektar för baggarna är äta eller om det kan börja om igen om man inte lyckas döda alla.

Dessa bagar äter som du skriver gärna pollen och nektar som vuxna, men enligt David Rees, som författade boken ”Insects of Stored Products” (ISBN: 978-1840760606) kan de fortplanta sig utan att äta. Därför är det bara att fortsätta att vara uppmärksam.

– Olle Anderbrant

Museiänger gör också skäl för sitt namn – den kan vara nog så besvärlig inomhus på (djur)biologiska museum och förekomma i svårutrotade populationer som aldrig har tillgång till annat än torrt organiskt material. En torkad insekt, eller pälsverk, är liksom pollen en god källa till protein.

– Andreas Nord

april 24, 2025

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Ekologi Insekter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Är det en kackerlacka eller en skalbagge? Hur ser man egentligen skillnad?

Dykare lever hela, eller nästan, hela sitt liv i vatten. Därför har de strömlinjeformad kropp och platta bakben att paddla med. Detta gör dem osedvanligt klumpiga på land, där de mest snurrar runt eller rör sig långsamt framåt. Trots det är det vanligt att hitta dykare inomhus på vårkanten? Varför då? Jo, de är på jakt efter nya vattensamlingar att slå sig ned i, men luras ibland på villovägar av glittrande ytor som är förrädiskt lika en vattenspegel, till exempel fönsterrutor eller ett biltak. Flera arter flyger också på natten och dras liksom nattfjärilar till ljus. Bilden är tagen av Mathilda.

Är det här en skalbagge eller kackerlacka? Den gröna färgen beror på kameran. Egentligen var den brun. Jag hittade den i Uppsala i slutet av mars.

Det är en skalbagge. Närmare bestämt en art i den ganska stora skalbaggsfamiljen dykare, av vilka vi har omkring 150 olika i Sverige. Det går inte att avgöra vilken dykare du har hittat med ledning av bilden. Mest går mina tankar till någon av arterna i släktet Colymbetes, där flera är mycket vanliga.

Dykare, ska de inte vara i vatten, tänker du nu. Jo, det stämmer. Dykare lever nästan hela sitt liv under vattenytan, men vissa arter övervintrar på land och alla dykare är dessutom skickliga flygare. Det är en viktig egenskap för att kunna röra sig mellan olika vattensamlingar. På våren sker en sådan slags spridning, och då är det vanligt att dykare dyker upp inomhus. De har helt enkelt hamnat fel, eller lockats in av artificiellt ljus.

Kackerlackor har långa, slanka ben med taggar på, antenner med väldigt många leder, och två ”taggar” på varje sida om bakänden. Det är egentligen ett slags känselorgan som kallas för cercus, eller cerci i plural. Se bilden nedan. Skalbaggar har nästan aldrig så taggiga ben, högst 12 antennleder, och inga cerci.

Kackerlackor har långa, slanka antenner med massor av leder. I bakänden har alla kackerlackor också två utskott som kallas för cerci – ett slags känselorgan. Till sist har kackerlackor överlappande täckvingar. Skalbaggar har aldrig fler än 11 antennleder, saknar cerci, och har täckvingar som möts kant i kant över ryggen. På bilden, som är tagen av Jenny Johansson, ser vi en hona av skogskackerlacka, *Ectobius lapponicus*. Det är den vanligaste kackerlackan i Sverige.

– Andreas Nord

april 23, 2025

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Insekter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar