Det enda träd i släktet popplar som växer vilt hos oss är asp, Populus tremula. Flera utländska arter förekommer dock i odling, och av dessa har många förvildats. Vi tror att knopparna på den här bilden kommer just från en sådan utländsk art, men vilken det är kan vi inte avgöra. Bilden är tagen av Vera Fjellborg.
Jag har tagit bilder på blomknoppar på en kvist som jag tror är en asp. Men jag tittade lite på nätet och hittade liknande knoppar på träd av typen poppel. Nu undrar jag till vilket träd de här blomknopparna tillhör? Bilderna är tagna på Lidingö i Stockholmsområdet i slutet av april.
Asp är ju vår enda inhemska art i släktet popplar (Populus), men det finns åtskilliga utländska arter i samma släkte som odlas och förvildats hos oss. Arterna i släktet ser ganska lika ut när de blommar, trots att bladen kan vara väldigt olika.
Jag misstänker att du hittat någon av de utländska/odlade arterna, men jag kan inte från dina bilder säkert avgöra vilken art det är.
Här har en hare sprungit förbi. Det är typiskt att hararna har två pariga avtryck längst fram, gjorda av bakfötterna, och två mindre avtryck på rad däremellan, gjorda av framfötterna. Harar är också kända för att plötsligt byta riktning i spårlöpan och börja springa åt ett annat håll, nog för att göra det svårare för rovdjur att följa efter. Bilden skickades in av Lena Malmberg.
Jag hittade de här spåren på vår tomt i Småland nu i vintras. Spåren både börjar och slutar ”plötsligt”, det vill säga med orörd snö både i början och slutet. Jag undrar också över de lite fyrkantiga avtryck som syns i början och slutet. Vem kan ha gått här?
Spåren som löper in i bilden är gjorda av en hare, men det går inte att avgöra om de kommer från skogs- eller fälthare. Typiskt för båda arterna är spår med fyra avtryck, där de nästan pariga stämplarna längst fram kommer från bakfötterna och de mellersta spåren från framfötterna. Det är ganska vanligt att harar snabbt byter riktning i spårlöpan, eller att de kastar sig åt sidan och fortsätter springa i en annan löpa. Det kan vara bra för att förvilla rovdjur, men det förvillar också oss eftersom det kan ge spårlöpan ett litet märkligt utseende.
Det fyrkantiga avtrycket i bildens nederkant ser spännande ut. Kanske har haren stannat upp och spanat, så att det är avtrycket från ändan vi ser?
Här ser det mycket riktigt ut som att en björn har gått förbi. En bild på hela spårlöpan, där steglängden syns, hade gjort bestämningen ännu enklare. Bilden skickades in av Ida Eklund.
Kan detta vara björnspår som jag såg i Norrtälje kommun nu i vintras? Det fanns flera spår, men min lilla vovve började spåra hejvilt direkt och jag hann inte dra undan henne innan hon hade hoppat sönder spåren framför oss. Det var liknande gångart och steglängd som hos björn, och jag vet att flera sett björn i trakten 2020 och 2021.
Givet den väldiga storleken i kombination med vad som ser ut som tydliga tåavtryck, och med tanke på var observationen gjordes, känns björnspår sannolikt. Spårstämpeln är dock otydlig och det hade varit bra att få en uppfattning om hur själva spårlöpan ser ut. Steglängden kan ge bekräftande information: hos en vuxen björn varierar den mellan 100 och 150 centimeter, vilket är mycket längre än hos andra icke-klövdjur.
Jag rekommenderar att du besöker platsen igen för att ta några mått. Man mäter avståndet från framkanten av en spårstämpel till nästa spårstämpels framkant från samma fot. Det spelar ingen roll vilken fot du väljer, bara det är samma.
Gråsuggor, här källargråsugga Porcellio scaber, är kräftdjur som i huvudsak lever på land. Deras marina bakgrund gör dock att de kräver fuktiga platser för att inte torka ut. Därför har de en hel del sinnrika knep för att hålla en bra vattenbalans. De är också känsliga för lågt pH-värde, för då får de svårt att bygga ett starkt skal, och forskning har också visat att deras matsmältning påverkas negativt på sura marker. Kanske kan det förklara varför gråsuggor inte är så vanliga i barrskog? Bilden är tagen av JMK.
Vi pratade om gråsuggor vid frukostbordet . Jag är uppvuxen i Dalarna och Värmland på 1970- och 80-talet. Jag lekte mycket ute i skogen men minns det som att jag såg gråsuggor första gången när jag flyttade till Göteborg på 1990-talet. Kan det stämma?
Var trivs gråsuggor? Jag bor kvar i Västsverige och nu ser jag dem så fort jag vänder på en sten eller kruka utomhus. Är de kanske mindre vanliga i barrskog i inlandet?
Gråsuggor är vanliga nästan överallt där det är lite fuktigt, men öppna data från Artdatabanken visar att det finns långt färre gråsuggefynd från nordvästra Värmland och sen vidare upp i inlandet:
Den svenska fyndbilden visar att det är mest sannolikt att stöta på gråsuggor i Götaland och i mellersta och norra Sveriges kustlandskap, medan de i större utsträckning saknas i barrskogsbältet och fjällvärlden i landets nordvästliga delar. Data är hämtade från Artportalen i april 2023.
Det finns säkert många olika anledningar till det, inte minst rena effekter av folktäthet (färre personer som är ute och letar efter gråsuggor), men det kan såklart också finnas biologiska orsaker. Gårsuggor trivs till exempel inte där markens pH-värde är för lågt. Det beror dels på att det är svårt för dem att tillgodogöra sig det kalcium (kalk) de behöver för sitt hårda ytterskellet, och dels på att deras matsmältningsapparat (som i hög grad är beroende av nyttiga tarmbakterier) påverkas negativt vid lågt pH i marken. Det har vi skrivit mer om här.
Gråsuggor äter olika slags dött organiskt material, gärna i det allra översta lagret i jorden. Eftersom barr från barrträd, som det ju finns gott om i Värmland och Dalarna, är ganska sura så är det inte omöjligt att gråsuggorna inte trivs så bra där det mest finns sådant att äta. Det kan såklart också vara så att det är lättare att hitta småkryp i en trädgård än i en skog, eftersom det finns långt färre lämpliga gömställen där.
De två långhorningarna lövdvärgbock (Tetrops praeustus) och apeldvärgbock (Tetrops gilvipes). är båda vanliga i södra Sverige. Tyvärr är de så lika varandra att det inte går att skilja dem åt utan att dissekera en hane för att studera formen på penisen. Liksom en del andra långhorningar kan de dyka upp inomhus om de kläcker ut från vedträn eller andra trävaror som tagits in till braskaminen eller för dekoration. Några skadedjur är dvärgbockarna emellertid aldrig, så det finns ingen anledning till oro om de dyker upp i hemmet. Bilden är tagen av Linn Langefors.
De senaste dagarna har vi hittat fem sådana här småkryp i vår lägenhet. Hittills har vi bara sett dem i köket/vardagsrummet (öppen planlösning) och de har krupit i taket eller högt upp på väggarna nära taket. En klättrade på glasrutan till balkongdörren.
Huvud och halssköld är tydligt mörka, antennerna är långa och bakkroppen smal och brun, åt det kopparaktiga hållet, men lite mörkare. Det är inga stora varelser. Min tumnagel på bilden är 1,3 centimeter lång. Några av krypen har haft något som stuckit ut på bakkroppen. Det påminner lite om klon på en tvestjärt, men är inte alls så lång, bara någon millimeter. Det syns tyvärr inte jättetydligt på bilden, eftersom jag klämde ihop den när jag tog den med pappret.
Det här är en skalbagge i familjen långhorningar (Cerambycidae). Det finns omkring 120 olika i Sverige, och flera av dem kan hittas inomhus på vintern. Nästan alla långhorningar utvecklas nämligen i död ved och larverna förpuppar sig därinne i väntan på vår och sommar. Det betyder att långhorningar, och flera andra vedlevande skalbaggar för den delen, gärna lägger ägg i timmerstaplar och ved- eller rishögar, helt ovetandes om att det kommer bli deras död. Just detta benämns ibland som en ”ekologisk fälla”, alltså något som ser bra ut för ett djur men som i själva verket är det helt motsatta.
Hur som helst, era små långhorningar är antingen lövdvärgbock (Tetrops praeustus) eller apeldvärgbock (Tetrops gilvipes). De är så lika varandra att det inte går att avgöra vilken utan att dissekera en hane för att studera formen på penisen. Bland skalbaggarna finns det många exempel på arter som är identiska till utseendet, men har distinkta könsorgan. I alla händelser är det inga skadedjur. så det finns ingen anledning till oro. Det som sticker ut baktill kan antingen vara flygvingarna som inte är riktigt infällda, eller honans äggläggningsrör, vilket går inte att avgöra utan en bättre bild.
– Andreas Nord
Tack för det utförliga och informativa svaret. Då vi saknar dissektionsmöjligheter hemma får den exakta arten bli ett mysterium. Gissningsvis följde de med några kvistar trollhassel som vi tog in och gjorde påskris av. Vi har inte hittat några fler nu på ett par dagar.
Kan detta vara ryggkotor från en skogshare, Lepus timidus? Bilden är tagen av Agneta Pettersson.
Jag hittade dessa två ryggkotor i skogen i dag. Tyvärr tänkte jag inte på att jämföra dem med något men barrkvisten bredvid kan ge viss ledning kring storleken. Skogen ligger i Spekeröd i Stenungsunds kommun, fyra mil norr om Göteborg.
Det är svårt att säga något definitivt från bilden, men given storleken i förhållande till grankvisten ligger kanske skogshare nära till?
Klädesmalen, Tineola bisselliella, är en tjusig men stundtals besvärande fjäril, eftersom larven låter sig väl smaka av till exempel hår, päls och fjädrar. Särskilt tycker den om yllefibrer. Förr i tiden var klädesmalen därför en allvarlig skadegörare i våra hem. Problemen har minskat i takt med ökad användning av syntetiska kläder och ett torrare inomhusklimat, men utbrott kan fortfarande uppstå här och där och kan då vara svåra att få bukt med. Såväl värme som kyla är beprövade metoder för att göra sig av med malarna. Bilden är tagen av Olof Leillinger.
Vi har fått in mal i lägenheten. Jag undrar om man kan bekämpa larver i kläder med en steamer/ångstrykjärn. Jag har läst att de dör vid 47 grader.
Både värme och kyla är beprövade metoder mot skadegörare inomhus. Den exakta temperaturen och hur lång tid den måste överskridas för att larverna ska dö kan jag inte, men 47 grader låter rimligt. Utmaningen blir att behandla alla ställen där de kan finnas och sedan måste ju all fukt bort för att förhindra andra problem. Ett tips är också att kontakta sitt försäkringsbolag, eftersom skadedjursbekämpning brukar ingå i hemförsäkringen.
Vilket djur har lämnat denna spillning hos vår frågeställare i Roslagen? Kan det vara sommarspillning från en älg? Bilden är tagen av Ulla Ledin Ockenström.
Vi hittade denna spillning under vårt fågelbord i början av september. Vi bor i Roslagen på Rådmansö och har ett aktivt djurliv ute hos oss. Men vi kan inte komma på vad detta är för spillning!
Storleken på spillningen tyder på att det kommer från ett stort djur. Vilket går inte att avgöra utan närmare undersökning, men jag spekulerar lite.
Jag tror att det kan röra sig om sommarspillning från en älg eller en annan större hjort, även om jag inte är helt införstådd med hur den hamnat under fågelbordet. Normalt sett tänker vi oss att hjort- eller älgspillning består av ganska små, ovala kulor. Men den här spillningen har djuren bara under höst, vår och vinter. Då äter de torr, svårsmält föda som till exempel bark från träd, kvistar och tallbarr. Svårsmält föda stannar länge i älgens magtarmkanal. Eftersom maten redan från början var torr tas det mesta av vattnet upp när den stannar länge i tarmen. Kvar blir hårda och ovala spillning som ligger kvar länge i naturen. På sommaren, när det finns färska löv och färska växter att äta av, får älgarna i sig mat som är betydligt mer lättsmält och betydligt blötare från början. Då går det fortare att smälta maten, så den är kortare tid i matsmältningssystemet. Det betyder att hjorten/älgen inte hinner ta upp lika mycket vätska i tarmen, och avföringen blir mycket lösare och blötare. Sommarspillning från hjortdjur påminner därför om kobajs. Om det är hjort- eller älgspillning kommer den att vara ljus inuti, brunaktig eller gulgrön till grön, och bara bestå av mycket finfördelat material eftersom hjortdjur är idisslare som är duktiga på att bryta ned den annars mycket svårsmälta cellulosan. En del andra djur som lämnar stora spillningshögar har grövre material, och ofta flera olika slags innehåll, i spillningen.
Se detta som en fingervisning och inte absolut sanning. Att identifiera spillning är ofta svårt, i synnerhet från bild, och kräver i regel att man undersöker lukt, konsistens, innehåll och plats noggrant.
Vi tror att det är vildkaniner, Oryctolagus cuniculus, som gräver hål i vår frågeställares gräsmatta. Kaniner tycker mycket om sandiga, därmed lättgrävda, jordar i södra Sverige. Bilden skickades in av Gunilla.Vi tror att det är vildkaniner, Oryctolagus cuniculus, som gräver hål i vår frågeställares gräsmatta. Kaniner tycker mycket om sandiga, därmed lättgrävda, jordar i södra Sverige. Bilden skickades in av Gunilla.Vad är det som ställer till det i vår frågeställares trädgård?
Återigen är vår gräsmatta full av hål. Vi har hittat tassavtryck. Vem är det som förstör gräsmattan?
Vad som orsakat skadorna på gräsmattan är svårt att säga med ledning av bilden. På närbilden tycker jag mig se ett typiskt kaninhål, vilket också passar bra in på de sandiga jordarna (som ju kaniner tycker om). Kaniner brukar dock vara lätta att få syn på där de finns.
Att annat alternativ är grävlingar, som är betydligt mer hemlighetsfulla även om de är vanliga överallt. Grävlingar kan ställa till en del oreda när de bökar efter saker att äta – daggmaskar är favoritfödan. Jag kan åtminstone inte utesluta grävling baserat på spåren i gräsmattan.
Ingångshålen på tycker jag ser ganska runda ut, även om det är svårt att avgöra på bilderna. Om det är så, är kanin den rimligaste hyresgästen. Om hålen istället är formade litet som ett D vänt på sidan, bör ni misstänka grävling. Båda djuren är vanliga i södra Sverige, så det är såklart en möjlighet att ni har besök från dem båda.
Harlekinpigan, Harmonia axyridis, är en nyckelpiga som ursprungligen hör hemma i Sydostasien. Den har i modern tid introducerats på många platser runt om i världen för biologisk bekämpning av bladlöss. Det visade sig senare att harlekinpigan är mycket invasiv. I södra Sverige har den under det senaste årtiondet utvecklats till att på sina håll vara den allra vanligaste nyckelpigan, särskilt i stadsmiljö. Den övervintrar gärna i grupp inomhus, men just där gör den ingen direkt skada. Bilden är tagen av Jacopo Werther.
Jag har turen att mina fönster och balkongdörr är en koloni för övervintrande harlekinnyckelpigor. Men det är inte så hållbart att ha dem i balkongdörrens karmar. Jag behöver öppna ibland, men då finns risken att jag klämmer dem eller att de trillar in eller ut. Jag undrar om jag kan förvara dem på något sätt inomhus eller på balkongen, så de kan överleva tills de vaknar igen?
Harlekinpigan betraktas som en skadeinsekt eftersom den kan ställa till med besvär på många sätt och också påverka den naturliga biodiversiteten negativt. Det står ganska mycket om den på till exempel Wikipedia, bland annat:
På de platser där harlekinpigan i dag förekommer vilt betraktar man den alltmer som en skadeinsekt. En anledning är att den på hösten i stora svärmar söker sig in i bostadshus. Värst drabbade tycks de vara som bor i hus med en ljus fasad och ett öppet fält framför.
Nyckelpigorna kan även innebära en ekonomisk förlust för jordbrukare. Inför vintern behöver de nämligen lagra socker och det hittar de på fruktodlingar. De lär inte göra någon skada på själva frukterna, men när dessa sen samlas in för exempelvis vinframställning, kan förekomsten av nyckelpigor förstöra smaken.
Min tanke är att man helst inte ska gynna denna art överhuvudtaget.
– Olle Anderbrant
Harlekinpigan har ökat markant i Sverige sedan den först påträffades 2006 (i Malmö). Numera är det en av våra allra vanligaste nyckelpigor, i stadsmiljö i södra Sverige den i särklass vanligaste. Det går såklart att spekulera i att harlekinpigans expansion har kommit på bekostnad av en tillbakagång hos andra, inhemska arter, men det finns ingen sådan forskning än. Däremot har forskarna sett att harlekinpigan är aggressiv gentemot andra nyckelpigor, där larverna konkurrerar ut inhemska arter genom att vara större och äta mer, men också genom att faktiskt äta andra nyckelpigelarver. Jag håller med Olle – det är ingen art som bör gynnas.
Vi har skrivit om harlekinpigor vid flera tidigare tillfällen. Här hittar du inläggen.
Kommentarer