Bakteriofagen P2 är ett virus som infekterar tarmbakterier E. coli. Bild tagen av Mostafa Fatehi.
Finns det ej levande organismer i naturen?
Det beror på om man har ett holistiskt synsätt eller ej! Vissa tror på teorin om ”Gaia” och ser då hela jorden och även universum som en enda stor organism. Det är alltså en samverkan i en mer eller mindre komplicerad struktur som är en organism, dvs. helheten av all små ingående element.
Det andra synsätet kräver kanske inte ett lika strikt holistiskt sysnsätt utan kräver helt enkelt att organism=levande väsen. Sedan är det ju alltså upp till var och en att definiera vad levande är.
Till exempel virus är något av ett gränsfall. De kan betraktas som levande eftersom de kan reproducera sig själv, men å andra sidan kan de inte göra det utan hjälp av en värdcell, och saknar dessutom många andra egenskaper som man förknippar med liv.
Fortsätter ozon hålen att växa? Var finns ozonhålen? Försvinner ozonhålen efter ett tag? Vad har ozonhålen för efekter på levande växter, djur och människor? Hur och när upptäckte man dom första ozonhålen?
Ozonhålen har vad jag vet slutat att växa, eller åtm. så har tillväxthastigheten drastiskt sjunkit.
De största ozonhålen har tidigare befunnit sig över jordens polarområden och polerna. Ozon är ju något som bildas kontinuerligt, (t.ex. vid åska) och skulle alla ämnen som påverkar ozonlagret negativt sluta att användas så skulle dessa ozonhål självläka. Jag hörde en siffra precis nyligen på hur lång tid det skulle ta att täppa igen dessa hål i ozonlagret och det var något mellan 100 – 150 år om jag inte minns helt fel.
Ozonet har en skyddande effekt på alla levande organismer på jorden, utan detta ozon skulle den farliga UV-strålningen stråla rätt ner på oss och den är så stark och farlig att vi skulle ta skada av den. De allra flesta organismer klarar inte av att skydda sig mot denna starka instrålning av detta skadliga UV-ljus. (Det finns dock organismer som klarar sig bättre än andra och inte tar skada i samma utsträckning). UV-ljus finns i flera olika varianter UV-A, UV-B, etc. och vissa varianter är farligare än andra.
Ekologiska anpassningar, eller adaptationer som vi också kaller dem ibland, är egenskaper som som en art har speciellt anpassade för den miljön de lever i, vilket ger dem en ökad överlevnad jämfört med dem av samma, eller andra arter, som inte har denna anpassning. Det finns några kriterier som måste uppfyllas för att vi skall anse att de är ekologiska anpassningar. De måste vara ärftliga d.v.s de skall kunna föras vidare från föräldrar till ungar. De skall ha selekterats (valts) fram av det naturliga urvalet, vilket är precis hur ekologiska anpassningar ’uppstår’ eftersom urvalet ’väljer’ de individer (egenskaper) som har bäst förmåga att överleva och få ungar i miljön där de lever. Det finns otroligt många exempel på ekologiska anpassningar i djur och växtvärlden, alla arter har dem. Dock så finns det inga ’perfekta’ anpassningar.
Ägg av Schistosoma mansoni, arten som ger upphov till snäckfeber (bilharzia).
Vilka är världens farligaste maskar?
Det finns en djurgrupp som plattmaskar, bland dem finner vi sugmaskarna eller, vetenskapligare, trematoderna. Alla sugmaskar är parasiter. Det finns sugmaskar som sitter utanpå sin värd ektoparasiter, och sådana som finner sin utkomst inuti värdens kropp, endoparasiter . Lungmasken är en sådan endoparasitisk nematod, levermasken är en trematod. Värst av dem är kanske medlemmarna i släktet Schistosomum, som orsakar snäckfeber hos människor och andra ryggradsdjur. Alla trematoder och de flesta andra parasitiska maskar har komplicerade livscykler. Äggen lämnar den slutliga värden t. ex. med avföring eller urin (för Schistisomum) eller genom upphostat slem (hos lungmaskar). Äggen måste hamna i vatten för att kunna kläckas. Trematodlarver infekterar ofta sötvattenssnäckor eller andra blötdjur. Efter att ha parasiterat ett tag i snäckan har larven utvecklats vidare till något som kallas en cerkarie, vilket är en frisimmande liten organism som söker upp nästa värd.
Började fundera på sambandet mellan den ökade värmen på jorden och mängden olja som pumpas upp. Jordens massa måste ändå minska rätt mycket, vilket borde föra oss närmare solen, eller har jag fel?
Att vi pumpar upp och förbränner olja förändrar inte jordens massa. Oljans atomer blir kvar på jorden eller i vår atmosfär och bidrar därför lika mycket till gravitationen mellan jorden och solen. Det ständiga kretsloppen av kol, syre och kväve mellan växter, jord, berg, hav och atmosfären påverkar alltså inte jordens massa.
Faktum är att massan inte har något med avståndet till solen att göra heller. Om jordens massa skulle minska så minskar solens dragningskraft, men samtidigt minskar kraften som behövs för att hålla kvar jorden i omloppsbana. Effekterna tar ut varandra. Om man tänker efter så ligger ju inte planeterna uppradade i strikt storleksordning heller. (I stället finns ett strikt samband mellan avståndet och hastigheten, men det är en annan femma). Man kan tänka det som att planeter i omloppsbana (eller satelliter i omloppsbana runt jorden) befinner sig i fritt fall, och hastigheten påverkas då inte av föremålets massa (som Galileo visade en gång för länge sen).
Kvävefixerande noduler syns tydligt på sojabönans rötter.
Hur kommer kväve in i växter?
Jag antar att du menar hur kväve kan komma in i växter som ”fixerar”, dvs binder in oorganiskt kväve i organiskt material. Luften betstår till en stor del av kvävgas som är fritt kväve i oorganisk form. T ex ärtväxter kan sedan med hjälp av bakterier omvandla detta till nödvändigt organiskt kväve i sina egna vävnader. Luften kommer in i växten i små ”porer” som kallas klyvöppningar.
Snoken är ett växelvarmt djur. Bild tagen av Marek Szczepanek.
Jag har en allmän fråga om jämn- och växelvarma djur! Vad i ligger skillnaden mellan dessa olika arter beträffande kroppskonstruktion och organfunktioner (t.ex. hjärta, lungor etc.). VARFÖR sänker t.ex. en orm sin kroppstemperatur om det blir kallt?
Fysiologin är jag inte insatt i (det kan man få mer information om på Fråga en Zoofysiolog). Däremot har jag några synpunkter på för och nackdelar med att vara jämn- respekitve växelvarm. En mycket stor del av ett jämnvarmt djurs energibehov går åt att hålla temperaturen uppe. Om det är ont om föda under en årstid så är det en oerhörd fördel att kunna överleva vid en låg temperatur. I gengäld är det tydligen svårt att konstuera muskler som arbetar snabbt vid låg temperatur. När kroppstemperaturen är låg äre man därför ett lätt byte för rovdjur. Det behövs alltså en viss föreberedesletid så man hinenr uppsöka ett skyddat ställe när man är avkyld. Kan man däremot räkna med att klara att få mat nog att hålla värmen uppe så är man ju å andra sidan väl utrustad för att inte bara klara sig udnar rovdjur, man kanske till och med ka näta så mycket så man växer bätte än andra som går i ide. Det är alltså lite av en chansning. Bäst vore förståss en fullständig flexibilitet men eftersom det behövs både fysiologiska omställingar och andra förberedelser (boplats) så fattas ”beslutet” att vara varm eller kall under bristsäsonger oftast på en nivå över individen. Dock är djurvärlden inte så kalrt uppdelad i jämn och växelvamra som man ibland tror. Många däggdjur sänker ju temperaturen om vintern (igelkott, fladermöss). Fladdermöss kan tom göra så om somamren om det blir ont om mat (liksom ungar av tornseglare). Många växelvarma djur kan genom att väsla mellan varma (solfläckar) och svala ställen hålla en ganska jämn temperatur där dras muskler är anpassade att arbeta särskilt bra. En delormar kan t o m öka temperaturen genom muskelsammandragnignar (darrningar) och på så ästt ruva sina ägg (pytonormar). En reptil eller groda som har en låg temperatur om vintern, kanske nära noll grader är ändå inte helt stelfrusen utan kan röra sig en del. Bra om övervintringslokalen håller på att bli översvämmad, t.ex. vid snösmältnignen.
Jag har en fråga angående så kallade hjälprävar (oftast fjolårshonor som stannar hos sin mor för att hjälpa henne att uppfostra den nya kullen). Varför stannar dessa honor kvar, är det p.g.a. att de ska få lära sig att uppfostra en kull så att de kan det när det är dags för dem själva att få valpar, eller finns det en annan anledning. Efter diskussioner med personer i bl.a. Kanada har jag fått reda på att detta beteende är något som är ganska unikt för Europa, stämmer detta? Om så är fallet vad är då anledningen till detta? Det är ju också så att man kan se en skillnad även i Sverige. Hjälprävarna (hjälphonorna) är vanligare i söder än i norr. Jag skulle uppskatta om ni kunde förklara detta beteende och de skillnader som kanske finns?
Det är nästan helt omöjligt att ge säkra svar på dessa frågor om hjälprävar. Anledningen till att unga rävhonor stannar kvar hemma även som vuxna är förmodligen att de ökar sannolikheten för att de i framtiden skall kunna föröka sig med egna ungar i ett ”eget” revir. Att utvandra medför stora risker att dö i förtid, speciellt om det finns ont om lediga revir kan det ta lång tid (=stor risker) innan honan kan etablera sig och föda egna ungar. Att stanna kvar hemma minskar riskerna att dö pga revirstrider ochj långa vandringar i okända trakter. Att stanna kvar hemma innebär också att honan kan ärva sin moders revir och därmed föda egna ungar ”hemma”. Det är riktigt att hjälparrävar är sällsynta eller till och med helt okända i Nordamerika. Anledningen till detta KAN vara att det i nordamerika finns flera andra rovdjursarter med liknande kroppsstorlek och ekologi som rödräven. Detta kan innebära att mellanartskonkurrensen om föda och utrymme (=revir) är så stor att det aldrig finns tillräckligt med resurser i föräldrareviret för ungrävaran att stanna kvar hemma. En liknande förklaring kan ligga bakom observationen att hjälprävar är ovanligare i norra Sverige där födofluktuationerna (smågnagare) är betydligt större än i södra Sverige. Under goda födoår finns det resurser tillräckligt för alla honor att föda ungar, det finns alltså massor av lediga revir. Under dåliga år kan ingen räv reproducera sig och det stora flertalet utvandrar för att finna föda.
Den manliga bröstvårtan kan tyckas vara överflödig.
Varför har män bröstvårtor?
Någon gång för längesedan har det uppstått s.k. sexuell reproduktion , d.v.s. att encelliga könceller,s.k. gameter, från två olika individer smälter samman och bildar en zygot som ger upphov till en ny individ. Gameterna innehåller varsin uppsättning genetiskt material, den nya individen får alltså dubbel uppsättning genetiskt material. Det genetiska materialet kommer att delas upp igen i den nya individens egna könsceller. Sexuell reproduktion har varit ( och är) ett mycket framgångsrikt reproduktionssätt, särskilt i kombination med två olika KÖN, som har små respektive stora könsceller ( t.ex. spermier och äggceller). Detta reproduktionssätt har uppstått långt innan det fanns däggdjur, tex hos alger , maskar , mollusker m.m. Det grundläggande skillnaden mellan könen är att hannar har många små gameter, och honor få men stora gameter. Detta gör att olika egenskaper kommer att gynnas hos hannar och honor, eftersom t.ex. kostnaden för att producera gameter, bästa sättet att få sina gameter ”träffa” andra sortens gameter m.m., är olika för de olika könen. MEN varje individ, både söner och döttrar, får gener både från sin mamma och sin pappa, så sönerna kan få ärva gener som bara är bra för döttrar, och tvärtom. Vilket kön en individ får bestäms bara av en liten del av det genetiska materialet ( hos däggdjur X- och Y- kromosomerna), de flesta generna är ”unisex”- gener, och gemensamma för hannar och honor. Vissa gener får däremot olika mycket uttryck hos hannar och honor , t.ex hårväxt i ansiktet hos människor. Genernas uttryck brukar emellertid sällan ( ?) vara helt avstängt. Rent genetiskt är alltså kvinnor och män väldigt lika, och för att skillnader mellan könen beroende på förstärkning eller förminskning av genuttryck skall gynnas av naturlig selektion måste skillnaden medföra en fördel för könet ifråga. När det gäller genen/generna för bröstvårtor har det uppenbarligen inte funnits någon stark selektion för att helt stänga av deras uttryck hos män, medan däremot selektionen mot kvinnor utan bröstvårtor naturligtvis varit total ( under förutsättning att det någon gång uppstår en mutation som stänger av genen för bröstvårtor). Bröstvårtorna bildas för övrigt längs två körtelsträngar, och i början av fosterutvecklingen ( hos människor och andra däggdjur) har vi två rader av bröstvårtor, som sedan hos människor tillbakabildas alla utom två.
Efter en skogsbrand, i delstaten Washington i USA.
Vad heter de växter som behöver eldssvådor i skog och mark för att föröka sig, växa bättre, osv?
På svenska säger man brandgynnade växter om de växter som klarar sig bättre på grund av bränder. Ett utländskt ord är pyrofiler. Exempel på brandgynnade växter är brandnäva och svedjenäva. Dessa båda arter är totalt beroende av bränder för sin fortplantning eftersom fröna kräver eld för att gro. Andra arter som är brandgynnade är ärtväxterna. Man hittar många ärtväxtarter på ett nybrunnet område till skillnad från t.ex. ett kalhygge.
Kommentarer