Vi brukar åka ut på en exkursion till Östersjön ifrån vår skola. En grupp brukar bl.a. få i uppgift att påvisa att mjukbotten har en redoxklin. Aldrig hittar vi denna. Är denna redoxklin en teoretisk skapelse?
Redoxpotentialen är ju en teoretisk skapelse för att beskriva elektrontransporten i kemiska och biologiska system. Elektrontrans- porten existerar alltså och är också mätbar. Din fråga innehåller för lite information för att jag ska kunna ge ett riktigt bra svar. Jag tror att ert problem kan ha flera orsaker. 1/ Redoxelektroden är dålig, dvs fungerar inte. 2/ Jag vet inte hur era elektroder ser ut, men kanske är mätytorna för stora för att kunna ge någon upplösning i en snabbt föränderlig redoxklin. Förändringen i redoxpotential kan nämligen ske inom mycket små avstånd i sedimentet, ibland på någon mm eller bråkdel av mm. Detta skulle då innebära att ni bara får ett redoxvärde för bottenvattnet och ett värde för sedimentet, men att ni inte kan mäta förändringen.
Regnbåge (Oncorhynchus mykiss) är en Nordamerikansk art som är inplanterad i Sverige.
Antag att man skulle vilja ha en ”liten” damm med ädelfisk hemma. Vad bör man tänka på innan man börjar? D.v.s vattentemp., syretillgång o.s.v?
Regnbåge är den lämpligaste ädelfisken att försöka odla. Den har inte så väldigt stora krav på miljön som t ex öring och röding. Regnbåge tål normala sommartemperaturer i relativt grunda dammar, dvs upp till 20°C. På sommaren brukar fisken klara av att inte dö av syrebrist även om dammarna är relativt näringsrika med mycket undervattensväxter och alger. Under långvariga vintrar kan det bli problem med syret, och t ex sistlidna vinter känner jag till ett fall där samtliga öringar dog. Syresituationen förbättras givetvis om det finns ett genomflöde av vatten genom dammen, men kalla vintrar kan ju flödet minska drastiskt. Om du allvarligt tänker försöka odla regnbåge, så tala med någon i närheten som har försökt. Glöm inte heller att kontrollera med länsstyrelsen om du måste ha tillstånd. Man får inte sätta ut/odla främmande organismer hur som helst i vårt land.
Hur ser de senaste rapporterna om starens status i Sverige ut? Är det fortfarande en art som minskar i antal? Vad är i så fall huvudorsaken till detta? Jakt i Sydeuropa? Brist på lämpliga bohål? Eller andra faktorer?
Ja, staren minskar fortfarande. Det märks framförallt i norra Sverige. De svenska stararna verkar inte vara bland de som dödas vid fruktodlingarna i sydeuropa. Orsakerna till starens minskning finns nog i omvandlingen av det svenska jordbrukslandskapet och igenväxningen av hagar och ängar.
Vid Hornborgasjön såg vi i slutet av juni hundratusentals av de här små krypen. Vingbredden är ca 1 cm. Går det att säga vad det är?
Det är någon art av familjen slamsländor (familjen Caenidae), troligen släktet Caenis, som hör till ordningen dagsländor (Ephemeroptera). Det finns 8 arter slamsländor i Sverige, bland annat Caenis robusta, Caenis horaria, Caenis lactea, Caenis luctuosa, och Caenis rivulorum, som alla har reproducerande (dvs icke-hotade) bestånd i Sverige. Man känner igen gruppen på att de saknar bakvingar (har således endast 1 par vingar) och att det praktiskt taget saknas tvärribbor i framvingarna. Gruppen har fått sitt namn efter larvens levnadsmiljö som är slambottnar.
Det går bra att gödsla med komposterade matrester. Bilden kommer ifrån Kessler Photography.
Kan man kompostera hundbajs, om man sedan skall använda ”jorden” i grönsakslanden?
All naturlig gödsel är avföring från djur, dock oftast växtätare. Möjligen kan det finnas bakterier hos hund som inte är bra hos människa. Så jag skulle nog avstå.
Att ormar anses ha stel blick kan bero på att de saknar ögonlock. När de sover får de koppla bort synintrycken på något annat sätt än att blunda. Jag tror att en ännu viktigare faktor är att de flesta ormar sällan följer saker med blicken, dvs ögonen rör sig inte. Åtminstone en del ormar gör det dock, t.ex. så rör sig ögonen ofta på en del stora afrikanska huggormar (t.ex. Gabonhuggormen). De ser genast lite livligare ut!
Insekterna som en svala äter kan känna av väderförändringar.
Jag har läst att svalor flyger lågt innan regn för att det gör även insekterna som svalorna äter. Men då undrar jag självklart varför svalans mat (insekterna) flyger lågt innan det ska bli regn. Alltså; Är det som så att djur är bättre metereologer än människan och i så fall HUR?
Faktum är att det finns förvånansvärt lite vetenskapliga observationer av djurs förmåga (om någon) att förutsäga vädret. Om de har någon sådan förmåga måste den ha uppstått genom evolutionen och alltså skall man förvänta sig skillnader i framgång mellan de som är duktiga meterologer och de som inte är det. Till exempel en trollsända som kryper ur sin puppa i början av en veckas regn och rusk kanske överlever sämre än den trollslända som kunnat förutsäga att en period med dåligt väder var i antågande. Ifall ett vädersinne skall kunna utvecklas beror i så fall på hur stor skillnad det blir mellan trollsändan som struntar i vädret och den som anpassar sin kläckning till väderprognosen. Detta gäller också för andra djur som kan tänkas ha nytta av ett vädersinne. I de flesta fall kanske det räcker med att hålla reda på årstidernas växlingar och att rätta sig efter den rådande väderleken. Det finns också uppgifter om att duvor kan känna små luftrycksförändringar och att de möjligen kan höra infraljudet från ett annalkande oväder. Det verkar också som flyttfåglar ibland inväntar ett väderomslag innan de skall passera över öppet hav och ge sig iväg vid den tidpunkt som kommer att ge dom medvind under den kritsika delen av resan, även om de kan ha motvind när de startar. Man vet att insekter är mycket duktiga på att känna förandringar i temperatur och luftfuktighet, men det är okänt ifall de använder detta för att förutsäga vädret.
Var är bäckforellen om vintern då många bäckar är bottenfrusna? Det bör påpekas att älvarna som bäckarna rinner ut i är reglerade och därmed i princip stillastående.
Det finns egentligen ingen fisk som heter bäckforell (namnet kommer från kokböckerna!). Den fisk du troligtvis menar är bäcköring. Öringarna lämnar inte bäckarna under vintern, trots isproblem. Under stränga vinterförhållanden söker de upp djupare områden, t.ex.där grundvatten sipprar ut och där det alltså inte fryser. Fiskarna håller sig också så aktiva som möjligt under natten för att på så sätt reducera risken att bli infrusna.
Det går bra att gödsla med komposterade matrester. Bilden kommer ifrån Kessler Photography.
Hur skall jag på bästa sätt ta hand om min kompost under vintern? Den är inte varmfodrad, men vi tillsätter ändå köksavfall året om.
Min egen erfarenhet av Sydvästskånska komposter är att de brukar klara vintern mycket bra utan att vara fodrade. Detta gäller även maskkomposter hos en vän som använder en kommersiellt tillgänglig masksort, som enligt uppgift ursprungligen kommer från Italien. I komposthögar, liksom överallt annars där organiskt material är stadd i nedbrytning, frigörs värme. I södra och mellersta Sverige torde den vara tillräcklig för att hålla processerna i gång. Om man rör om i komposten då och då, så ser man ganska väl om nedbrytningshastigheten balanserar den mängd köksavfall man deponerar.
Die Lebensalter (människans levnadsåldrar), av Hans von Marées.
Jag är nyfiken på att veta en sak ur ett biologiskt perspektiv. Är döden en sjukdom? Och om döden är en sjukdom varför gynnades den av evolutionen? Här menar jag den normala döden som finns i våra arvsanlag om jag har rätt, eller döden som orsakas av biokemiska ändringar i en organisms kropp.
Men den ”normala döden” så antar jag att du undrar egentligen varför vi åldras. Detta är faktiskt en riktigt intressant fråga, tycker jag. Det är klart att det finns många oilka mekanistiska förklaringar som har att göra med att kroppen slits ut på ett eller annat sätt; till exempel att celler förstörs av fria radikaler, eller att celler genomgår en ”programmerad död” för att telomererna har blivit för korta (båda av dessa exempel har varit mycket i media de senaste åren). Men det finns vissa organismer som aldrig åldras, framförallt bakterier och andra encelliga mikrober. Det visar att det är möjligt att utveckla metoder för att undvika eller reparera kroppsligt slitage, bara det gynnas under evolutionens gång.
Det finns två olika huvudteorier varför vi (och de flesta andra djur) åldras. Det finns bevis för båda två i olika sammanhang, och det är mycket möjligt att de samspelar. Den första är mutationsackumulering; dvs att nya mutationer kommer till hela tiden under vår levnad, och till sist blir det så många mutationer att celler förstörs. Den andra heter antagonistisk pleiotropi, och går ut på att det finns egenskaper som är bra när man är ung men dåliga när man är gammal. Till exemple försök på bananflugor har visat att honor som lägger många ägg i snabb takt lever kortare än honor som lägger färre ägg i långsam takt, förmodligen just för att kroppen slits ut snabbare. Snabb äggläggning är med andra ord bra för flugan när hon är ung (för att hon producerar avkommor snabbare än sina konkurrenter) men dåligt när hon blir gammal (för att hon dör tidigt).
Fast det kan inte vara hela historien, för att en fluga som lägger många ägg som gammal och få som ung borde egentligen klara sig lika bra som en fluga som lägger många ägg som ung men som dör i förtid, eller hur? Saken är att selektionen försvagas under livstiden, när man ser på hela populationen. Ju längre man lever desto större blir chansen att man dör av en slump – en långlivad bananflugehona kanske kan drunkna i ett vinglas eller bli uppäten av en spindel. Den andelen individer som fortfarande lever vid en viss ålder kommer därför att ständigt krympa med stigande ålder, även om kroppen skulle aldrig slitas ut. Det betyder att fördelar vid ung ålder ”väger tyngre” i selektionen än fördelar vid gammal ålder, bara för att yngre individer är fler. Så även om den långlivade och den kortlivade bananflugehonan kan producera lika många avkommor totalt kommer den kortlivade honan att gynnas för att vissa av de långlivade honorna kommer att dö slumpvis innan de har lagt alla sina ägg.
Att undvika eller reparera kroppsligt slitage kommer dessutom alltid att kräva energi eller andra resurser, och detta medför en kostnad till individen. Kostnader (och fördelar) som kommer tidigt i livet kommer att väga tyngre än kostnader (och fördelar) som kommer sent i livet, så evigt liv kan oftast inte selekteras i naturliga populationer. En individ som kan reparera kroppen kan visst leva länge, men kommer att betala en kostnad jämfört med de som inte investerar lika mycket i reparationer, och har ändå ingen garanti om ett långt liv just på grund of slumpvisa dödsorsaker.
Så nej, döden är inte en sjukdom. Man kan snarare säga att den är inbyggd i systemet.
Kommentarer