Fråga en Biolog

Hur alstrar den elektriska ålen sin spänning?

Den elektriska ålen, som egentligen inte är en ål utan ingår i familjen knivfiskar. I princip så använder ’ålen’ hela svansen för att ’bygga’ upp spänningen, där finns celler som bygger upp en aktions-, eller membranpotential, genom att pumpa joner åt olika håll. Spänningen lagras sedan i kringliggande elektrolytceller, som fungerar ungefär som kondensatorer, i stjärten. Man kan see hela ’ålen’ som ett batteri med plus polen i svansen och minus i huvudet (om jag minns rätt). Sedan kan ålen ladda ur elektrolytcellerna som den känner för och skicka spännings stötar på 70 till 100 V mer eller mindre kontinuerligt. Ju större ålen är desto kraftigare laddningar kan den åstadkomma och ’fullvuxna’ (upp till 2 m) kan utlösa enstaka stötar på runt 600 V, vilket är tillräckligt för att döda en häst, på nära håll. Man vet att ålen använder stötarna till att jaga (ungefär som elfiske), orientera och kanske även kommunicera med. Dock finns det en del fakta som man inte har kommit fram till ännu, huvudsakligen hur andra ålar påverkas av stötarna. Man har sett att i vissa sammanhang så kan spänningen användas för att driva bort andra ålar, som t.ex. vid konkurrens om revir eller föda, då verkar det som om andra ålar påverkas. Medan när ålarna parar sig så har man mätt upp mycket kraftiga spänningar, utsända från bägge könen utan att den andra verkar ta någon skada. Jag har inte hittat några data på vilka strömstyrkor som ålarna använder och om de kan reglera dessa också… så här finns lite att undersöka fortfarande.

april 17, 2015

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Jag har fått tag på ett par örhängen gjorda av tänder av något djur jag inte vet, men gärna vill få reda på. Jag vet inte om det framgår av bilderna, men det är v-formade sprickor på vardera tand som slutar ungefär där det ser ut som att roten börjar. Jag skulle tro att det är ett djur som finns i trakterna kring Grönland, då örhängena är därifrån.

Tanden på den inskickade bilden ser ut att vara framtanden från en ren. Jag får tacka mina kollegor på Laurier University i Kanada för identifieringen.

– Jessica Abbott

april 14, 2015

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Hur ligger det egentligen till med släktskapet mellan Kondorer och Kalkoner, förutom näbben så har de ju t.ex likadana huvuden osv. Finns det nåt känt släktskap?

Moderna fåglar grenade upp sig för ca 120 miljoner år sedan, då strutsar och andra flygoförmögna fåglar skiljde ut sig från resten av nu levande arter. Nästa delning i fågelträdet hände för ca 100 miljoner år sedan då anfadrar / mödrar till änder, svanar, gäss och hönsfåglar (inklusive kalkon) bildade en egen gren skiljd från den släktlinje som gav upphov till alla andra arter (rovfåglar, gamar, kondorer, vadare, tättingar, etc). Kondorer tillhör gruppen ”nya världens gamar” som trots att de liknar gamar som finns i Europa, Afrika och Asien endast är avlägset besläktade med dessa. Likheterna mellan kalkoner och kondorer/gamar har därför inget med släktskap att göra eftersom de utvecklats längs olika evolutionära linjer i 100 miljoner. Likheterna kan därför tolkas som en evolutionär nyck, en tillfällighet som har andra förklaringar. Att gamar/kondorer utvecklats till att sakna fjädrar på hals och huvud har troligen med deras ekologi att göra, en anpassning till att inte kladda ner sig när de rotar med huvudet i ruttna kadaver. Kalkonens fjäderlösa och färggranna huvudteckning är däremot troligare ett resultat av så kallad sexuell selektion, en process som som ofta ger upphov till artspecifika särdrag som kan te sig väldigt märkliga (t ex. påfågelns pråliga stjärtfjädrar). Av någon anledning föredrog ur-kalkonhönor ur-kalkontuppar som hade fjäderlösa och färggranna huvudteckningar, och efter generationer av selektion har detta lett fram till kalkoner av dagens utseende.

– Staffan Bensch

april 13, 2015

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar