På vårkanten när det blir varmt vaknar fågellopporna från sin vintersömn. Det är vanligt att de hittas inomhus, ibland för att våra sällskapsdjur för dem med sig, ibland för att vi själva kommer i kontakt med gamla fågelbon vid trädgårdsarbete och liknande. Lopporna kan vara nog så besvärligt eftersom betten ger upphov till svår klåda. Den goda nyheten är dock att fågelloppor inte kan överleva på däggdjursblod, och därför löser problemet sig själv med tiden. Bilden är tagen av Oscar Johansson.
Vad är det för insekt vi hittade i sängen för någon vecka sedan? Jag har fått små bett på ben och armar och vill få bort djuren fortast möjligt!
Bilden är knapphändig, men av vad jag kan se rör det sig om en fågelloppa (släktet Ceratophyllus). I så fall bör du kunna hitta röda kliande bett som ligger på rad, på kroppen. Fågelloppor finns normalt i fågelbon, men om man handskas med fåglar eller fågelbon (t.ex. rensar gamla fågelholkar) eller har katt kan de följa med in. Du bör se efter om det finns någon möjlig ”källa” som ni har fysisk kontakt med i närheten av hemmet. Fågelloppor kan leva ganska länge inomhus, och kan vara till besvär eftersom betten ibland ger upphov till svår klåda. Det gäller att vara noga med att tvätta textilier varmt, eller lägga dem i frysen minst några dagar. Problemet med just fågelloppor brukar dock lösa sig självt efter en tid, eftersom de inte kan överleva på människoblod. Det bygger ju såklart på att det inte är en stadig tillförsel av nya loppor.
Videbocken, Lamia textor, är ett respektingivande djur som utvecklas i veden av asp och olika viden. Smedbocken, som bara finns på Gotland, är dock mer än dubbelt så stor! Bilderna är tagna av Pernilla Bjering.
Jag har nyss flyttat till Oskarshamn, alldeles vid havet. Den här skalbaggen satt på dynboxen på altanen ikväll, på altanen. Den var 4-5 centimeter lång. Är det en smedbock som tagit färjan hit från Gotland, eller är det något annat? Jag har aldrig råkat på en så stor skalbagge tidigare i mitt liv tidigare. Jag lade en snusdosa bredvid som storleksjämförelse.
Det är en videbock, Lamia textor. Videbocken är en av våra största och kraftigaste långhorningar. Det är en sävlig skalbagge som till största delen är nattaktiv, även om man ofta kan hitta den krypande på marken under dagen. Larven utvecklas under 2-4 år i rötterna av olika vide-arter och popplar, och den vuxna skalbaggen är ovanligt långlivad (uppemot 10 månader). Den är inte jättevanlig, och alltid rolig att se.
Smedbock (Ergates faber) är minst dubbelt så stor och finns bara på Gotland och Gotska sandön. Den flyger på högsommaren, med start i mitten av juli ungefär. På fastlandet ska du dock hålla utkik efter den nära släktingen taggbock (Prionus coriarius), som är en annan jättestor långhorning. Den är ganska vanlig i nordöstra Smålands kustlandskap.
Enkelbeckasinen har ett spännande beteende. Hanarna flyger på hög höjd och störtar snabbt nedåt. När luften passerar de utspärrade stjärtfjädrarna uppstår det mycket särpräglade ljudet vi hör i ljudklippet här ovan.
Jag skriver för mitt barnbarn Victor. Han är superintresserad av djur och växtliv, samt universumet. I kväll (20 april, vid elvatiden) satt vi ute och såg på en meteorsvärm. Vi har då ett märklig ljud, som vi också hört tidigare utan att kunna identifiera det. Vi hörde den gång på gång när den flög i en cirkel runt huset och oss, ungefär varannan minut. Vi klarade inte att se vad det var, även om den måste ha flugit rakt över våra huvuden. Fladdermöss borde man ju sett, tror jag, och de kan väl inte heller göra ljud som vi kan uppfatta? Ljuden hörs ungefär 13 sekunder in i inspelningen.
Enkelbeckasin (Gallinago gallinago).
Tack för ditt mejl och ljudupptagningen! Ni har hört en enkelbeckasin; en fågel som påminner litet om en morkulla till utseendet, men med de ljusa ränderna på huvudet på längden istället för på tvärs.
Ljudet ni hör är hanens spelflykt. Den gör såhär för att markera sitt revir och ljudet alstras faktiskt från enkelbeckasinens stjärtfjädrar! Fågeln flyger till hög höjd, störtdyker och spärrar ut de yttersta stjärtpennorna. När vinden snabbt rör sig över stjärtfjädrarna uppstår det här kusliga ljudet.
På den här länken kan ni läsa mer om enkelbeckasinen, och även se en bild på hur det ser ut när den spelflyger.
– Andreas Nord
Oj, så otroligt roligt! Men så konstigt att vi inte klarade alls se den. Vi kanske inte tittade tillräckligt högt upp? Men så roligt att veta den har revir hos oss.
De flyger ganska snabbt, och kan flyga både högt och bakom trädkronorna. Men nu vet ni vad ni ska titta efter!
– Andreas Nord
Ja nästa gång ska vi se högt uppe också! En liten fråga till: fågeln flög i en radie på ungefär 50 meter, eftersom vi hörde den på samma punkter varje gång. Var vi inkräktare på hans revir kanske? Jag har en jordbruksfastighet med flera gärden, men också en mindre ankdamm med på 10 gånger 50 meter, med naturliga växter runt. Kan hans hona ruva runt här kanske ? Det är inte våtmarker här, men det har hänt jag har sett beckasin på grusvägen i byn jag bor.
Det låter rimligt att de häckar i närheten på din beskrivning. Miljön låter lämplig. Kul!
Hasselsnoken, Coronella austriaca, är en av våra mest exklusiva reptiler som förekommer sällsynt och lokalt i södra Sveriges kustband och på de Öland och Gotland. Den är också sparsmakad – till favoritfödan hör ödlor och andra ormar. Bilden är tagen av Magnus Claeson.
Vi bor på en ö i Blekinge skärgård där jag sett mycket huggorm. I slutet av april såg jag en ny variant, omkring 40 centimeter lång. Kan det vara en hasselsnok? Jag har tyvärr bara en bild och jag noterade inte pupillgeometrin som jag förstår är en bra ledtråd. Tacksam för besked!
Det är absolut en hasselsnok – vår allra mest sällsynta orm, så det är alltid extra glädjande att se en. Hasselsnoken är värmeälskande och förekommer uteslutande i Sydsveriges kustband. Det är en litet speciell orm, såtillvida att den gärna äter huggormar och andra reptiler. Till skillnad från såväl snok- som huggorm saknar fjällen dessutom ”köl”. Det gör att hasselsnoken känns helt och fullständigt slät i handen. På engelska heter den faktiskt ”smooth snake”.
På den här länken kan du läsa mer om hasselsnok och se var andra svenska fynd har gjorts. Eftersom hasselsnoken är så sällsynt vore det också fint om du ville rapportera ditt fynd på Artdatabankens webbplats, www.artportalen.se.
En nymf, alltså ännu ej fullvuxen, av en kackerlacka som inte hör hemma i Sverige. Vi tror att det rör sig om någon art i det stora kackerlackssläktet Cariblatta, och att den följt med hem till vår frågeställare med importvaror från Ikea.
Vad är detta för kryp? Den hittades inomhus i Norrland i maj, var under en centimeter lång och snabb, nästan så den skuttade lite. Jag hade just köpt en liten prydnadscypress på Ikea, samt några lådor med garderober. Är det någon främmande art från dem, har den kommit utifrån, eller bor den i huset? Måste jag ringa saneringsfirma?
Det är absolut en exotisk kackerlacka, som med stor sannolikhet följt med från Ikea. Det är en nymf, alltså en ännu ej fullvuxen kackerlacka, och jag kan inte avgöra säkert vad det rör sig om för art. Den påminner mest om en art ur det stora släktet Cariblatta, som ibland hittas inomhus när de liftat med handelsvaror. Om du har djuret kvar i levande skick kan du sända det till mig i Lund, så ska jag försöka föda upp den. Då blir det lättare att avgöra precis vilken art det är.
I alla händelser hade jag inte varit orolig – nymferna kan inte reproducera sig, och det vore osannolikt om du fått med dig fler än en kackerlacka hem.
– Andreas Nord
Tack så jättemycket för svar. Tyvärr slog jag ihjäl den i ren skräck och spolade ner i toaletten. Jag tror också det är den kackerlacka du föreslår, för efter mycket googling så ser den inte exakt ut som något annat jag hittat, till exempel Neostylopyga rhombifolia eller Neoblattella detersa som var det närmaste jag som lekman kunde komma.
Skönt att fått höra från en riktig expert att jag inte behöver vara jätterädd. Kartongerna från Ikea har dock legat lite längre i värmen inomhus. Ska hålla ögonen öppna så denna inte har några syskon.
En hona av ängsblåvinge, Cyaniris semiargus, från Värmland. Ängsblåvinge förekommer över nästan hela Sverige och hittas i blomrika miljöer på friska eller fuktiga ängs- och betesmarker, längs skogsbilvägar, i kraftledningsgator och på strandängar.Äggen läggs i blommorna hos olika ärtväxter, i Sverige särskilt på rödklöver. De vuxna fjärilarna flyger från mitten av juni till mitten av juli. Bilden är tagen av Crume Luren.
Jag undrar om jag kan få hjälp med att artbestämma denna fjäril. Provat i nätgruppen ”Vilken fjäril” och bland privata fjärilsintresserade. Buden står mellan klöver-, silver-, ängs- eller en sliten mindre blåvinge. De flesta tycks tendera till silverblåvinge men på grund av att den är fotad i Värmland (runt midsommar 2018, tyvärr har den lega obeaktad i arkivet sedan dess) känns det osannolikt även om något enstaka fynd har gjorts här. Fjärilen sitter för övrigt på ett strån av kvickrot, om det hjälper för storlekens skull. Vad tycker experterna?
Det är en ängsblåvinge på bilden. För att vara på den säkra sidan hörde jag med kollegor också och de bekräftade bestämningen. Jag skickar med en länk till den tyska sidan Lepiforum som är bland de bästa när det gäller att ha många och bra bilder av fjärilar. Där går det att se att mängden prickar på vingarna kan variera en hel del inom arten. Det är Cyaniris semiargus ssp. semiargus som är den vi har här. Titta till exempel på hona (weibchen) nr. 9. Den stämmer ganska bra i teckning. På den här sidan finns mer information om ängsblåvinge.
Storleken, färgen och formen på den här spillningen gör det mest sannolikt att det mycket riktigt är en råtta som varit i farten. Kluriga djur, som trivs bra alldeles i människors närhet.
Vad kan detta vara för spillning? Bilden är tagen i ett hus i Spanien i Alicante-trakten. Den hittades under en bougainvillea. Är det en råtta vi har fått in?
Baserat på spillningens allmänna utseende och storlek tycker jag att det mesta tyder på att det är en råtta som varit i farten.
Många insekter använder lukt och smak för att hitta en partner eller sin middag, och hos flera olika insektsgrupper är det viktigt att kunna känna av och reagera på kemikalier. I en bikupi, till exempel, talar drottningen om för arbetarna vad de ska göra genom att utsöndra olika kemiska ämnen i luften. Vissa nattfjärilar har så bra hörsel att de kan höra det högfrekventa ljudet från fladdermöss och därmed undvika att bli uppäten av dem. På bilden ser vi ett flikfly, Scoliopteryx libatrix, som är en ganska vanlig nattfjäril i hela Sverige. Bilden är tagen av Åsa Lundholm och har inget med frågan att göra.
Vilka sinnen är mest välutvecklade hos insekter?
Som du vet finns det många olika typer av insekter och väldigt många arter, så det är svårt att ge ett enkelt svar.
De kemiska sinnena, det vill säga lukt och smak, är välutvecklade hos många insektsgrupper och hjälper dem att hitta mat, plats att lägga ägg på eller en partner att para sig med. Någon form av känsel/beröring finns säkert också hos alla insekter. Synsinnet eller någon form av ljuskänslighet är också vida spritt hos olika grupper. Hörsel, däremot, är mera begränsat till vissa grupper eller arter, till exempel hopprätvingar (gräshoppor och vårtbitare). Det finns även en del nattfjärilar som kan höra ljud från fladdermöss och därmed undvika att bli fångade av dem.
Insektsarter som är aktiva under en ljusa delen av dygnet har ofta mer utvecklad syn än de som är aktiva på natten, men det finns också till exempel nattaktiva bin eller andra steklar som ser väldigt bra på natten. Dagfjärilar använder synen för att hitta mat och partner, medan nattfjärilar i första hand använder luktsinnet. Variationen är alltså stor både mellan och inom olika grupper av insekter.
I Sverige finns det fyra olika arter av vedborrar (skalbaggar i barkborresläktet Trypodendron). Två av dem lever i lövträdsved, meda de andra två utvecklas i barrträd. Vi kan dock inte avgöra just vilken vedborre vår frågeställare har hittat bara baserat på fotografiet ovan.
Vad är detta för skalbagge? Den var liten, omkring 4 millimeter lång, huvudet och antennerna hade samma form som hos en nyckelpiga, men kroppen var mer avlång. Den hade två gul- eller guldfärgade streck på längden på vardera täckvinge. Den var mycket vacker.
Detta är en barkborre i släktet vedborrar, Trypodendron, med fyra arter i Sverige. De skiljer sig från varandra bland annat genom benens färg och antennklubbans form. Det är svårt att avgöra från bilderna vilken art det är. Alla arterna finns i stora delar av Sverige. De gräver tunnlar och lägger ägg i barrträd (Trypodendron lineatum och T. laeve) eller lövträd (T.domesticum, T. signatum), vanligen i försvagade eller nyligen döda träd. På den här länken finns bilder att jämföra med.
Öronvivlar hör till den stora skalbaggsgruppen vivlar, som alla har en mer eller mindre lång, utdragen, snabel framför ögonen. Öronvivlar är växtätare och många tycker särskilt om olika prydnadsbuskar som syren, liguster och snöbär. Därför är öronvivlar vanliga i trädgårdar varifrån de kan komma in i våra bostäder. Vissa arter kan också utvecklas i blomkrukor. De vuxna skalbaggarna gör mycket karakteristiska gnagskador i kanten på bladen. Det ser ut ungefär som att någon har tagit en stor tugga, och just dessa gnag brukar vara bästa sättet att se var vivlarna finns. Inomhus brukar växthusöronvivel (Otiorhynchus sulcatus) vara vanligast.
Jag undrar vad detta är för djur. Jag har hittat 2 stycken med 2 veckors mellanrum. Den ena kröp på köksfönstret (inga växter står i det fönstret), den andra kröp på golvet i lägenheten. Jag bor i en bostadsrätt i Nyköping. Storleken är 5 till 6 millimeter. Är det ett skadedjur? Tacksam för svar och hur jag ska få bort dem.
Det är en så kallad öronvivel – en grupp skalbaggar bland den stora skalbaggsfamiljen vivlar (Curculionidae) med hundratals svenska arter. Öronvivlar förs till släktena Otiorhynchus och Dodecastichus. Gemensamt för dem alla är att larverna lever av växtrötter, medan de vuxna skalbaggarna gnager på blad. Din bild räcker inte till för en säker bestämning, men baserat på kroppsform och fyndplats tror jag att det det är växthusöronvivel, Otiorhynchus sulcatus. Den lever på många olika slags växter, både utomhus och inomhus. De kan leva i blomkrukor, men vanligast när de hittas inomhus är att de kommit in med krukor som förvaras ute under sommarhalvåret och så småningom vaknat till i värmen. Liksom många öronvivlar är växthusöromviveln spridd över stora områden, på grund av, eller tack vare, att de åker snålskjuts vid handel med växter. Den kan eventuellt påverka dina växter litegrann, men den är helt ofarlig för byggnadskonstruktioner och liknande.
– Andreas Nord
Tack så jättemycket för en så intressant och lärorik information. Jag bar ut den lilla krabaten då jag såg den, hoppas dock jag slipper se fler inomhus!
Kommentarer