Gråkråka, Corvus (corone) cornix. Bilden tagen av Martin Olsson.
Jag satt ute på min innergård idag då jag såg att 3-4 kråkor attackerade en lite mindre kråka ungefär 3 gånger med 5 min intervall. Skrämde iväg kråkorna en gång och den attackerade kråkan var så skadad att man kunde gå fram och ta på den, men den lyckades flyga iväg efter en stund. Det var precis som de försökte döda den. Vad beror detta beteende på att de försöker ha ihjäl varandra?
I slutet av juni är kråkorna fortfarande revirhävdande och förmodligen är det en unge som kommit in hos grannarna. Den anfallande gruppen kan vara föräldrar och deras ungar. Varför offrets föräldrar inte hindrat den att ge sig in på sådana farligheter eller försvarat den förstår jag inte. Kan de råkat ut för något?
Vattenloppa, Daphnia pulex. Bilden tagen av Paul Hebert.
Jag planerar ett gymnasiearbete angående Bisfenol A;s påverkan på vattenloppor. Jag hade helst velat undersöka påverkningarna under deras parning fram tills äggkläckningen. Finns det något sätt att skynda på denna period då den tar ca 7-8 månader? Jag funderar på att temperaturen spelar en stor roll i detta skede och undrar om det funkar att sänka/höja temperaturen efter loppornas behov?
The life cycle is different for different species of water fleas. I guess you will work with Daphnia magna or Daphnia pulex. These are the most common species in Sweden and they are also most commonly used for research. The life cycle of those two species is pretty similar.
The lifecycle of water fleas is not programmed, but the different life stages are triggered by stimuli from the environment. So this means you can speed up the sexual reproduction of the water fleas. But this also means you have to give them the right stimuli to get them to reproduce sexually.
For your project there are three critical phases. Normally, when water fleas are happy they reproduce clonally. In that part of the life cycle there are only females present. So first you need to make sure the water fleas are starting to produce males. In nature they start doing that at the end of summer, when the days are getting shorter, when there is less food around and when population densities are high. In the lab you can do this by shortening the period of the day they get light, reduce food and put more water fleas in smaller jars (make it more crowded).
Once there are males around, the water fleas will start to reproduce sexually. You can see this because the eggs in the brood chamber (on the back of the females) look differently. When they reproduce clonally you will see many loose eggs in the brood chamber, while when they reproduce sexually there will be two eggs in a so-called ephippia (resting eggs), which looks like a brown coloured pod with two beans in it.
Once the mothers released the resting eggs, you need to store them to simulate winter. There are various ways of doing that, but the most important part here is that the resting eggs are kept at low temperatures in the dark for a while. A normal fridge (4 degrees) is perfect for that.
Last step is to get the resting eggs to hatch. For this you need to expose them to room temperature and light (for instance a 16 hour light and 8 hour dark cycle). For us this works, but some people also peel off the ephippia or dissolve it with chemicals.
– Gästinlägg av Reinder Radersma, Daphniaforskare på Biologiska Institutionen
Man får med stor säkerhet en elakartad infektion om man får sina egna fekalier i ett öppet sår till exempel på underarmen. Därför undrar jag varför ingen människa någonsin verkar få infektioner vid inre blödningar i tjocktarmen, hemmorojder etc?
Det här är snarare en medicinsk fråga, men jag ska försöka svara. För det första så är det inte omöjligt att få en tjocktarmsinfektion, och även hemorrojder kan bli infekterade fast det är tydligen ovanligt. Men om vi antar att risken för infektion är mindre om man jämför med öppna sår på andra delar av kroppen, så kan jag komma på ett par möjliga förklaringar. För det första finns det en stor blodtillförsel till tarmarna, så på så sätt kanske de vita blodkropparna har lättare för att hålla efter bakterietillväxt. Blodet kanske också sköljer såret mer kontinuerligt eftersom en skorpa inte kan formas. Och sen är tjocktarmen anpassad till att vara full av bakterier, så det kan säkert även finnas andra faktorer som hämmar tillväxt till viss del.
Vombatsavföring, Vombatus ursinus. Bilden tagen av Bjørn Christian Tørrissen.
Varför är vombatavföring kubisk? Hur kan ett djurs tarmar forma avföring till kuber? Jag förstår den evolutionära fördelen med att markera revir med avföring som inte flyttar på sig, men hur kan ett djur, rent fysiologiskt, forma kuber? Hur kan muskler som ligger runt tarmen inte forma en cirkulär tarm? P.S. Är det för att vombatar är fyrkantiga? 😉
Det verkar inte som man vet säkert, men det finns en teori. Maten passerar sakten genom tarmen hos en vombat, vilket leder till att avföringen blir väldigt torr. Första delen av tjocktarmen har speciella flikar som kanske hjälper till att forma avföringen till att bli fyrkantig, och eftersom den är så torr behålls formen även efter djuret har bajsat.
Vanlig geting, Vespula vulgaris. Bild tagen av Frank Hornig.
Är just hemkommen från en attack jag aldrig varit med om/sett maken till. Jag stretade på min cykel uppför en backe och var fullastad med kassar innehållande blomplantor. Plötsligt kom en geting farande. Jag började vifta men den – ja, jag vet att det låter otroligt – tog liksom sats om och om igen. Jag hade en sjal på mej och viftade ivrigt med den. Getingen blev än mer ilsken och fortsatte som ett annat attackplan. Det slutade med att jag klev av cykeln som då föll (och jag över den!) Getingen fortsatte ytterligare några gånger men gav sej slutligen. Där stod jag med en massa avbrutna blommor. Mest var jag – faktiskt – jätterädd. Det var som att befinna sej i såna där filmer där alla möjliga varelser anfaller. Getingen var inte extremt stor, så jag misstänker ingen bålgeting. Vad fick den att bete sej som en målsökande robot?
Måste varit en skräckupplevelse. Jag misstänker att frågeställaren kommit för nära getingens familjs hem och beteendet var avsett som en skarp varning. Tydligen ansåg den att det fungerat. Hade den verkligen velat sticka tror jag den gjort det. Synd på blommorna. Bin kan surra på ett speciellt sätt som en skarp varning om de tycker man ska försvinna. Det är rätt tydligt vad dom menar. Lyder man inte sticker dom.
Korsspindel, Araneus diadematus. Bilden tagen av Michael Gäbler.
Denna bor på min balkong. Jag har aldrig sett en sån innan. Vad är det för spindel? Den har gul/bruna randiga ben, brun/gul kropp med gula streck (ser nästan ut som ett kors), gult huvud. Ca 1 cm lång kanske.
En fågelholk på Öland. Bilden skickades in av Nina Granat.
Jag har byggt holkar i alla år. men nu börjar jag tvivla om det inte behövs en pinne vid hålet på fågelholkar. När man har fågelbords matning så brukar jag sticka ner några jord tag så att dom kan landa innan dom äter av maten. i det fallet passar ju pinne bra. ska det ändå inte vara ett landings system för holkar också…
Det jag har hört om anledningen att man INTE sätter ”sittpinne” är att sådana mer hjälper potentiella boplundrare (främst däggdjur) än det hjälper fåglarna som häckar där. Dessutom görs alla stora holkstudier som jag känner till UTAN sittpinne. Hade det behövts är jag säker på att det varit satt i system redan. Jag undrar alltså vad som fått frågeställaren att tycka så. Om det bara finns en plats att sitta på inom några meter från holken, där de kan pausa innan infloget i holken och kolla att kusten är klar, så räcker det.
– Åke Lindström
En anledning till att fåglarna gärna pausar innan de flyger fram till fågelbordet är gissningsvis att de vill kolla vilka som redan är där. Och kanske också är på väg dit. Sitter där redan t.ex. en stor långnäbbad hackspett så föredrar nog en entita att vänta tills hackspetten gett sig av. Jag har tillbringat en hel del tid att titta på fågelbord och ibland kan man se rena kösystemet! En nötväcka dyker ofta ned som en torped till fågelbordet, och verkar på så sätt skrämma iväg fåglar som egentligen inte skulle flytta på sig för en nötväcka! Vissa fåglar har revir och finns fågelmataren inom deras revir är det naturligtvis bingo. Men artfränder utan sådan guldgruva kan mycket väg tänka sig att smyga in med ägarna vänder ryggen till. Och har all anledning att kolla läget innan de vågar sig fram. Dessutom fungerar ju ett fågelbord även som utfodring för rovdjur med all anledning att hålla extra koll innan man flyger dit. De senare skälen gäller ju främst mellanlandning på säker plats, dock. När det gäller en holk är det ju (förhoppningsvis) inga andra än föräldrarna som ska in och mycket mindre anledning till stopp. Dessutom är fågelföräldrar oftast för stressade med att leverera tillräckligt med mat så det flyger tvärt in.
Så strunta i sittpinnarna och ge gärna plats för fri inflygning sista biten till holken och därmed svårare för rovdjuren att komma intill.
Myskbock, Aromia moschata. Bilden tagen av Simon Eugster.
Jag hittade en intressant insekt när jag o barnen städade i fönstren och undrar vad den kan heta samt om det på nätet det finns insekts ’nycklar’ liknande krok-aglmquists för växter!?
Det är en myskbock, Aromia moschata, en fortfarande relativt vanlig långhorning vars larver lever i veden av olika viden, Salix spp., framförallt sälg Salix caprea. Den fullbildade skalbaggen lockas till blommor som älggräs och strätta men äter gärna bär som hallon. Namnet har den fått av den aromatiska vätska med myskliknande doft den utsöndrar om du exempelvis håller i den. Färgen varierar en del från individ till individ och vissa är betydligt mer gröna eller bronsfärgade. Uppgifter hämtade från Nationalnycklens långhorningsvolym.
Vad gäller tillgång till rena insektsnycklar på nätet vet jag inte om det finns något samlat. Däremot finns det här och där nedladdningsbara nycklar som exempelvis ”Norske insektstabeller” http://www.entomologi.no/journals/tabell/tabell.htm. Det är möjligt att det finns sammanställningar så titta på länksidor här och andra som Sveriges Entomologiska Förenings webb på http://www.sef.nu. Det finns också en massa FaceBook-grupper för olika insektsgrupper.
Kanske vore det en idé att utveckla något á la danska Mycokey, http://www.mycokey.com. Det är ju också meningen att Nationalnyckeln, förutom återupptagen bokutgivning, ska få en digital version.
Kommentarer