Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar
Jag skulle bli tacksam om jag kan få veta vad detta är för växt. Den långa stängeln kommer flera gånger om året. Den får små vita blommor i toppen. Men växten växer inte. Det får lite vatten då och då. Står i fönster mot öster. Har haft den i 5-6 år.
Någon art i släktet Haworthia.
– Torbjörn Tyler
Mer information om släktet (på engelska) finns här.
– Jessica Abbott
Jag har precis kostat på mig proffsig fönsterputsning, men hann bara njuta av resultatet i ett par dagar. Sedan blev det mesta förstört av ett regn i kombination med pollen, oklart vilken sorts – troligen björk eller tall. Min fråga är: När är det lämpligast att putsa fönstren på våren om man vill undvika pollenkladd? 🙂 När är den värsta tiden över? Bor i Stockholm.
Ja, putsa fönster är ju inte det roligaste. Men det görs ju pollenrapporter och pollenprognoser för allergiker så det är lätt att hitta den information du söker. Bl.a. har Riksmuseet en webbsida (http://pollenrapporten.se/) där man kan se aktuella och tidigare prognoser för olika orter. Dessutom finns en generell pollenkalender där man kan se när vissa arter brukar vara som vanligast.
Hoppas du får bättre tur med fönsterputsandet nästa gång!
– Bodil Enoksson
Vi bor ute i skogen i Hallands inland och har fått jätteproblem med mördarsniglar. Finns det några faror med att använda icke inhemska nematoder som bekämpning av sniglarna? Kan nematoderna ge sig på andra djur? Skogssniglar till exempel? Vi vill inte ta hit något som kanske stör ekosystemet ännu mer än mördarsniglarna och vore jätteglada om ni kan hjälpa oss att bli lite klokare.
Utan att på något vis vara nematodexpert, gissar jag att dina nematoder med största sannolikhet kommer att ge sig på alla arter av landlevande sniglar som kommer i deras väg. Studier (med ’preparatet’ Nemaslug – dvs. nematoden Phasmarhabditis hermaphrodita) pekar nämligen på att risken (chansen?) att en nematod infekterar snigeln med bakterien den bär på främst styrs av närhet till värddjuret, och storleken på detsamma. Det är främst små sniglar som drabbas. Dessutom verkar den vara mer effektiv mot åkersnigel (Deroceras reticulatum).
Effekten verkar också vara kortvarig, och preparatet är dyrt. Som mest effektivt är det vid rätt jordmån – mycket organiskt material gör att nematoden förökar sig bättre, och sprider sig över längre avstånd. Mineralrik jord, och sandiga jordar, är däremot inte lika bra. Hur som haver, så tror jag att du får räkna med att en del naturligt förekommande sniglar kommer att stryka med på kuppen – men hur stor, och långvarig, effekten av nematodutsättningen är, är svårt att svara på.
Jag läser för övrigt på nätet om en norsk metod, som i korthet går ut på att göra en snigelcocktail: insamlade sniglar läggs i en balja med ljummet vatten vari Nemaslug tillsätts. Efter en tid, när nematoderna har angripit sniglarna och börjar föröka sig, klipper man sniglarna i bitar och sprider de i trädgården som föda åt andra mördarsniglar. Det ska tydligen vara mycket effektivt (och mindre kostsamt), och man kan ju tänka sig att man begränsar eventuell spridning av nematoderna något med denna mer kontrollera utsättning – samtidigt som man ökar sannolikheten för att sniglarna faktiskt blir infekterade! Men vad jag vet saknas formella studier fortfarande.
– Andreas Nord
Jag är absolut ingen expert, men innan jag själv använde nematoderna kollade jag att kölsniglar inkl. t. ex. pantersnigel (Limax) inte drabbades. Däremot angrips den svarta skogssnigeln.
– Allan Rasmusson
Jag håller på att läsa om bokskogen och jag undrar varför just bok dominerar just i vissa områden mer än andra arter. Är det på grund av miljön eller är det för att den är planterad och därför dominerar mest och iså fall varför finns det andra exempelvis andra träd som björk som dyker upp i bokskogen, hur hamnade just den björkfrön där?
Jag antar att den frågande menar varför de flesta bokskogar i Sverige nästan uteslutande består av bokträd. I grunden beror detta på att de flesta av våra bokskogar är produktionsskogar (virkesproduktion), där man genom aktivt skogsbruk håller dem ”artrena”. Andra arter gallras bort. Därtill är boken själv ordentligt konkurrenskraftig och ljuskrävande arter har därmed svårt att tränga in i bokskog. Men i helt naturliga bokskogar ingår flera andra arter. Det går att läsa detta och mer om boken i boken (!) ”Skogsdynamik och arters bevarande” av Mats Niklasson och Sven G. Nilsson (Studentlitteratur 2005).
– Åke Lindström
Åtminstone en del av förklaringen är att bokplantor klarar bättre av att växa i djup skugga än de flesta andra trädplantor. Bokar växer därför lätt upp i skuggan under andra träd, samtidigt som det blir så mörkt under fullvuxna bokträd att inga andra trädplantor klarar av att växa upp. Ofta blir det därför så att på ett hygge eller annan öppen mark etablerar sig många olika trädarter och därför blir det först en skog med stor blandning av trädslag, men när skogen väl slutit sig så är det nästan bara bokplantor som klarar av att växa upp inne i skogen och efter några trädgenerationer (typ 200 år) finns blir det nästan ren bokskog.
Sedan spelar förstås andra miljöförhållanden också roll. Bok är exempelvis känsligare än många andra träd för syrebrist kring rötterna och därför kan bok inte växa på mark som blir väldigt blöt på vintern eller som är mycket lerig, så på sådan mark blir det andra trädslag som dominerar skogen.
– Torbjörn Tyler
Jag har sett ett par stora larver nu på gångvägarna senaste veckan är det normalt för årstiden, var tar de vägen nu?
Svårt utan en bild, men utifrån årstiden så skulle jag tipsa dig om att googla efter bilder på larven av Gräsulv (Macrothylacia rubi). Det är en fjäril vars relativt stora och håriga larver är väldigt vanliga i oktober då de vandrar omkring i jakt på ett lämpligt ställe att förpuppa sig. De förpuppar sig i marken så jag antar att de vill hitta ett ställe med lagom tät jord. Larven lever äter en mängd olika växter så man kan påträffa dem i många olika miljöer.
– Viktor Nilsson-Örtman
I bestämningsboken ”Småkryp” av Åke Sandhall anger han storleken på en fjädermygga till mellan 8 – 13 mm. Har vi inte mängder av fjädermygg som är mindre än 8 mm!?
Jag är enig med dig i att 8-13 mm avser stora fjädermyggor (dvs. längduppgifterna är generöst tilltagna, på samma sätt som en fiskare ofta är generös med beskrivning av fångstens storlek).
Poängen är alltså att man regelbundet, som du mycket riktigt också har noterat, stöter på fjädermyggor med en kroppslängd under 8 mm. Ett riktigare längdspann är rimligen 2-13 mm, även om detta skall ses mer som en indikation snarare än mycket precisa storleksuppgifter (som för insekter ju ofta handlar om tiondels och hundradels millimeter).
Att det smyger sig in faktafel, eller till dels oriktiga/orimliga uppgifter, händer emellanåt i den entomologiska litteraturen. Det grundar sig inte sällan i det omfattande arbete det innebär att producera bestämningslitteratur för insekter och andra ryggradslösa djur. Vi talar ju i regel om ett stort antal arter, som inte sällan är dåligt kända. I Sverige har det t.ex. påträffats 635 arter av fjädermyggor, varav 572 anses vara reproducerade. Totalt 890 arter är sådana som skulle kunna förekomma även i Sverige, men för stunden endast är kända från våra grannländer. Det gör familjen fjädermyggor (Chironomidae) till tämligen stor med svenska mått mätt.
I skrivande stund finns inget modernt verk som behandlar bestämning och taxonomi av de svenska arterna. Kanske kommer det med tiden att publiceras ett sådant i Nationalnyckel-projektet.
– Andreas Nord
Såg en fin spindel i somras som jag aldrig sett förr. Vad kan det vara för sort?
Bör vara en art i släktet Tetragnatha, på svenska sträckkäkspindlar. Vågar dock inte säga vilken art, det finns sju svenska arter.
– Lars Lundqvist
Jag undrar om det är så att vargar och rävar är mer avlägsna släktingar genetiskt än människa och schimpans? Och jag vill gärna veta lite mer om vad det innebär när man säger att man är t.ex 99% lika genetiskt. Är det 99% av kvävebaserna som är lika i hela DNA:t eller är det 99% av generna som är samma eller tittar man på speciella gener eller vad menas med det egentligen. Jag har nämligen en debatt med en kreationist som tror att vargar och rävar har gemensamt ursprung (mikroevolution) men inte människa och schimpans. Jag vill kunna stärka min argumentation.
Enligt Wikipedia separerade hundar/vargar och rävar för 11,9 miljoner år sen (https://en.wikipedia.org/wiki/Canis), medan separationen mellan schimpanser och människor anses vara yngre än så, typ 5 miljoner år sen.
– Jörgen Ripa
När man pratar om genetisk likhet så menar man oftast en jämförelse mellan enskilda baspar, och då får man en skillnad mellan människa och chimpans på ca 1,2%. Men om man även tittar på sekvensduplikationer och annat så kan man få en siffra på 3,9% skillnad mellan människa och chimpans. Men faktum är fortfarande att människa och chimpans är mer lika än tex chimpans och gorilla. Och den genetiska skillnaden mellan valfri människa och chimpans är bara ca 10 ggr större än mellan två obesläktade människor, eftersom man räknar med att ca en på tusen baspar skiljer sig åt mellan två obesläktade människor. Vi är alltså inte bara släkt med människoaporna – vi ÄR i allra högsta grad en människoapa.
– Dennis Eriksson
Men då får man kanske påpeka att vad som menas med att människa och chimpans skiljdes åt, är att då, för fem till sex miljoner år sedan, levde den senaste gemensamma förfadern. Det var ju inte så att det i nästa generation fanns människor respektive chimpanser. Vad som fanns var början på två olika utvecklingslinjer som skulle komma att leda till två olika arter. Sedan dess har det ju utvecklats flera människo-liknande släkten, Australopithecus är kanske ett av de mest kända, och flera arter av släktet Homo, till exempel Homo erectus och Homo neanderthalensis.
– Lars Lundqvist
Man kan givetvis göra på olika sätt men med så lika arter som människa och schimpans kan man säkert lägga hela DNA sekvensen för människa och hela DNA sekvensen för schimpans intill varandra och genordning såväl som kvävebaserna kommer att vara densamma (kvävebaserna till 99%). Samma sak med räv/varg. Skulle man göra samma sak med exempelvis räv och människa så skulle säkert de också ha liknade genordning och 80-90% identiska kvävebaser.
– Mats Hansson
Med risk för att bara blotta min stora okunnighet undrar jag lite försiktigt: Kan man verkligen göra jämförelsen så bokstavligt som att lägga genomen intill varandra? Jag trodde det var en jämförelse mellan ’ekvivalenta gener’, vad det nu innebär, och att man då hittar en skillnad på någon procent i basparssekvenserna. Gener rör ju på sig, dupliceras, icke-kodande delar växer och krymper, osv. Ni som vet mycket bättre får gärna bringa klarhet i detta.
– Jörgen Ripa
Jo, jag håller med, den här skillnaden i enskilda baspar är ofta inte relevant. Det mesta av den genetiska skillnaden mellan människa och chimpans ligger förmodligen i delar av genomet som inte kodar för funktionella proteiner. Vad som skulle vara det riktigt intressanta, och vad folk skulle ha lättare att förstå, är ju därför att jämföra de gener som kodar för funktionella proteiner. Har ingen aning om hur många som då utgör skillnaden mellan människa och chimpans, men skulle gissa att det inte är mer än ett fåtal. Någon som vet?
– Dennis Eriksson
Tja, att lägga genomen intill varandra var väl ett försök att förenkla. Tror dock fortfarande att gen-ordning såväl som baserna inte skiljer sig så mycket mellan schimpans och människa. Givetvis vet jag inte utan spånar bara utifrån vad jag vet om olika gräs-genom där genordningen ofta stämmer bra mellan till exempel korn, vete, ris och Brachypodium. SNP variationen är heller inte så stor utan PCR primers från ett av gräsen kan nästan alltid ampifiera motsvarande ekvivalenta DNA-bit i de andra arterna utan att SNP variationen ”stör”. Det är givetvis ännu intressantare att titta på sekvenserna på proteinnivå. Alltså aminosyrasekvenserna. När vi klonar gener från korn och analyserar motsvarande proteiner så är kornets aminosyrasekvenser ofta nästan identiskt till motsvarande protein hos de gräs jag räknade upp ovan. Till vilken växt eller alg som helst brukar identiteten ligga på 60-90%. Jämfört med bakterier, arkéer och djur brukar det vara mellan 30-50% identitet. I ett fall som jag har erfarenhet av, enzymet ferrokelatas (bildar häm genom att sätta in järn i en tetrapyrrol), är det bara 28% identitet om man jämför ”mitt” ferrokelatas från bakterien Bacillus subtilis med ferrokelatas från mus. Det är ännu lägre grad av identiska aminosyror om man jämför det med Escherichia coli, bakjäst, människa eller korn men när vi löste den tredimensionella strukturen så har de ändå samma konserverade struktur. (Det kan ju vidare vara intressant att veta att om man gör en jämförelse mellan två icke-besläktade proteinsekvenser så är de ofta 20-25% identiska, alltså inte noll procent, enligt de program som man använder för att jämföra sekvenser. Då aminosyrorna är 20 och kvävebaserna bara 4 så antar jag att siffran är ännu högre om man gör jämförelsen på DNA-nivå.)
– Mats Hansson
Utanför mitt arbete – har vi en kråka som inte kan flyga. Den skuttar omkring på marken och har gjort sådan sedan tidigt i somras.den föddes nog i våras. Den har aldrig flugit och min fråga är hur jag och mina kollegor kan hjälpa den under vintern.
Katastrofhjälp för fåglar och vilt är nog ett bra tips: http://www.kfv-riks.se/
– Mats Hansson
Jag är journalist på Kristianstadsbladet och fick bilden som är bifogad. Tacksam om jag kan få ett svar på vad som orsakat denna marmorerade färgskiftning? Är det vanligt/ovanligt? Tacksam för svar via telefon eller mejl!
Eftersom den avvikande färgen bara finns på delar av kroppen, misstänker jag att detta är en somatisk mutation, alltså en förändring i generna som inte drabbat könscellerna. Individen har alltså inte ärvt denna färgvarianten, och förmodligen kommer dess ungar inte heller att ha den (ni som kan mer om genetik än jag, rätta mig om jag har fel!). Mutationen har hindrat infärgningen av melanin på delar av kroppen. Tror inte att färgvarianten är särskilt vanlig, jag har bara sett en ekorre tidigare med vita fält, och den hade betydligt mindre än denna. De mörka delarna på denna individ verkar mycket mörka, men det kan ju bero på exponeringen. Färgen på ekorrar är mycket variabel. Ju längre norrut i Sverige ju ljusare grå blir ekorrarna på vintern, men de blir aldrig vita. Arten förekommer i hela Sverige. Predationen på vuxna ekorrar är inte stor, därför tror jag inte att ens denna avvikande färgvariant är mer utsatt för rovdjur, men det är förstås en ren gissning.
– Lars Lundqvist
Kommentarer