Källarspindel, Meta menardi. Bilden tagen av Magnefl.
Fann denna spindel i en gammal jordkällare, den påminner lite grand om Fettspindeln men denna verkar vara mycket större samt ha lite smalare bakkropp, fanns flera exemplar av den och de varierade mellan 3-5cm i diameter.
Spindeln du fotat är en källarspindel, Meta menardi. Dom kan bli riktigt biffiga! En gammal jordkällare låter precis som deras favoritmiljö. Deras äggkokonger ser ut som en liten silkesboll som hänger på en tråd, det fanns säkert några sådana i jordkällaren.
På marken utanför huset där jag bor (bor i stan) fanns en skatunge som sprang omkring och skrek. I början kunde jag se föräldrarna flyga omkring ovanför trädet men efter att halva dagen gått försvann föräldrarna. Skatungen fortsatte att springa omkring på marken. När den flaxar med vingarna lyfter den cirka 10cm från marken, men den kan inte flyga. Den är cirka 15cm lång. Jag tänkte att föräldrarna kanske inte vågade komma ner och mata skatungen för den är på trottoaren/förbipassage där mycket människor och hundar går. Det finns inget buskage i närheten, endast två stora träd där jag kan se skatboet cirka 4m upp. Eftersom jag tyckte synd om den tog jag den upp till min balkong som är endast 1m från där jag hittade den, fast upp en våning (bor 1 våning upp). Jag matade den med hundburkmat vilket fungerade fint. Jag tänkte att föräldrarna skulle komma och mata den, men de verkar ha försvunnit helt. Jag har några frågor: 1. Hur ofta skall jag mata den med hudnmat? 2. Behöver jag ge den vatten? (har hört att skator får i sig vätska genom burkmaten, stämmer det?) 3. Baserat på min beskrivning: 15cm lång, går själv, flaxar med vingarna, kan ”flyga upp” cirka 10 cm från marken. Hur lång tid skulle ni estimera att det kommer ta innan den flyger iväg?
Dessvärre verkar något vara på tok med skatungen. Normalt blir de flygga vid knappt 3 veckors ålder, dvs senast i början av juni (i alla fall i Skåne). Föräldrarna har nog gett upp om den fortfarande inte kan flyga. De har i alla fall matat den väldigt länge.
Är du fäst vid skatan får du nog vara beredd att fortsätta mata ett bra tag, antingen dör den, tillfrisknar och flyger iväg eller se förblir den pigg men oförmögen att flyga. Att den genast äter tycker jag är ett gott tecken. Den bör nog erbjudas vatten. Innan den lär sig dricka själv ur skål så ge med pipett eller tesked.
Ett inte ovanligt problem med kråkfåglar är att de drabbas av gapmask. En otrevlig rundmaskparasit som sätter sig i luftstrupen på fåglar. Infektionen ger sig till känna på så sätt att drabbade djur (nästan alltid årsungar av ffa kråkfåglar och andra som äter daggmask – en mellanvärd) andas med ett rosslande eller väsande djur. Svåra infektioner är dödande. Detta kan behandlas med Axilur, ett receptfritt preparat som kan köpas till hund och katt (preparatet tar alla spolmaskar/nematoder, även tarmversioner). Våra lokala, vilda skatungar verkade ha problem med detta. Vi fångade dem just när de blivit flygga i början av juni och gav dem en engångsdos med pipett direkt i svalget. Vi använde på burken angiven dos per kroppsvikt gånger tre eftersom vi inte kunde ge i tre dygn. Det enda vi vet är att ungarna överlevd, om trots eller tack vare behandlingen vet vi ju inte.
Korsspindel, Araneus diadematus. Bilden tagen av Michael Gäbler.
Jag såg denna spindel precis på vår uteplats. Är den farlig?
Det är en korsspindel du fotograferat. Du har fotograferat magen på den, men på ryggen har den ett tydligt kors. En korsspindel bits inte om man inte fångar in den och provocerar den. Och om man skulle lyckas bli biten så är det inte värre än ett milt getingstick. Så för mig skulle den gärna få sitta och fånga myggor i sitt nät på min uteplats (om jag haft en uteplats).
– Viktor Nilsson-Örtman
Du kan läsa andra svar om korsspindlar här, här, och här.
Jag har funderat på detta att man kan hjälpa njursjuka med hjälp av osmos, men hur funkar det? Och vad innebär det?
Nja, det är väl snarare med diffusion, vad jag förstår. Osmos är när vatten rör sig från ett område men låg koncentration till ett område med hög koncentration. Diffusion är när partiklar rör sig över ett membran (dock oftast också från låg koncentration till hög koncentration). Dialysmaskiner funkar genom diffusion – alltså att vatten och avfallsprodukter rör sig över ett membran för att rensa blodet.
Hypoaspis stabularis. Bilden skapades av Anthonie Cornelis Oudemans.
Är en hängiven naturfotograf. Sorterar mina bilder tagna under den gångna sommaren. Upptäckte på en humlebild att den bar på någon snyltgäst som kan likna en fästing.
Det finns flera arter av kvalster som kan gå på humlor och som finns namngivna i Europa. Säkert någon av dessa. Den lite mörkt rödbruna tonen liknar visserligen varroakvalstret som går på honungsbin, men varroa kan inte föröka sig på humlepuppor, men skulle ev. kunna hamna på en humla om bi och humla besöker samma blomma och kvalstret av någon anledning råkar byta värd.
– Bengt Nihlgård
Nej, jag tror inte det är ett Varroa-kvalster. Det finns, som Bengt skriver, en hel rad ”humlekvalster”, både i familjen Laelapidae, där det finns ett (under-)släkte, Hypoaspis (Pneumolaelaps), med flera arter som är associerade med humlor, och familjen Parasitide. De flesta av dessa arter lever i humlornas bo, av vad är inte lätt att veta, men där finns många födokällor. Pollen, allmänt avskräde, eller humle-larver. När bona överges i slutet av sommaren och de nya drottningarna ger sig av följer en del kvalster med honan och uppehåller sig på hennes kropp tills hon nästa vår börjar anlägga ett nytt bo. Då lämnar de henne och återtar sitt bo-parasitiska leverne.
Kammaneten Bolinopsis infundibulum. Bilden tagen av NOAA.
Lekte med hunden i vattnet i Varberg, Femte viken igår. Såg en manet jag inte sett förut – tänkte att det var den kammanet, den som kommit senare år men blev osäker och artbestämde den till en ”klimp”. Den var ca 10-12 cm lång och ”små små pärlor” lyste i olika färger längs ”sömmarna”. Jag har letat efter hur dessa rör sej i vattnet. På youtube hittar jag filmer på den amerikanska kammaneten som nu finns hos oss på västkusten, men den ser ut att inte röra sej, bara flyta? Den jag såg drog ihop sej, blev lite vitaktig och sedan helt genomklar i utdraget format, nästan svår att se i vissa lägen. Vattnet är ju inte så kallt jag stod med vatten till knähöjd och tittade på den. Är väldigt osäker på vad det kan ha varit. Vad tror ni är troligast?
På din beskrivning så låter det ju definitivt som en kammanet. Jag har sett mängder av den amerikanska kammaneten på västkusten och jag håller med dig om att den inte alls rör sig så som du beskriver utan mest passivt följer med strömmen. Det finns dock två andra stora kammaneter som man skulle kunna träffa på i grunt vatten längs västkusten: Bolinopsis infundibulum (upp till 15cm) och Beroe cucumis (upp till 16 cm). Jag har inte sett dem själv men Bolinopsis infundibulum beskrivs i Moen & Svensen’s Djurliv i Havet (en mycket fin bok!) som planktonisk. Det vill säga att den precis som den amerikanska kammaneten bara följer med strömmen och äter andra mindre plankton. Beroe cucumis däremot är ett rovdjur som äter andra kammaneter, främst just Bolinopsis infundibulum. Så jag kan tänka mig att Beroe cucumis är lite mer ”aktiv”. Jag tittade på lite filmer på youtube, det fanns ganska många, men jag hittade inte någon där den såg ut att simma riktigt så som du beskriver. Men du kan väl kolla själv och se om det liknar maneten du såg?
Stenkrypare, Lithobius sp. Bilden skickades in av Astrid K Asplund.
Vilket djur är det som jag hittade i en kopp med olja på hyllan bredvid min säng? kan det vara en tusenfoting eller pälsängel? Jag vill också veta hur jag ska bli av av med dessa djur om jag hittar fler.
Det är en tusenfoting, som hör till gruppen enkelfotingar och släktet Lithobius. På svenska kallas de stenkrypare. De är rovdjur, så vill du inte ha insekter i huset kan du låta dessa vara i fred, de jagar nämligen insekter och andra smådjur. Normalt lever de ute i översta markskiktet, under mossa eller under bark på döda eller halvdöda träd. Jag skulle tro att de i normala fall dör ganska snabbt om de kommer inomhus.
Kanadagäss, Branta canadensis. Bilden tagen av Dori.
Jag bor i Göta (LillaEdet) Vid våran sjö Ryrsjön finns det en kanadagås som inte följt med de andra… Den är ensam kvar och tam. Den kan flyga. Min fråga är om den klarar vintern här?
Kanadagåsen är inplanterad från Nordamerika till Sverige i början av 1900-talet. Den har sedan dess blivit en vitt spridd häckfågel i Sverige. Kanadagässen i Sverige är tuffa fåglar som bara flyttar så långt söderut de behöver för att komma undan hård vinter, alltså is och snö. Då lämnar många landet för att söka sig till mildare klimat i Danmark och Tyskland. Så svaret på din fråga beror helt på hur vintern blir. En mild vinter har gåsen stora chanser att klara sig. En hård vinter med mycket is på sjöar och vattendrag och djup snö som döljer maten, blir det riktigt tufft. Det faktum att den är ”tam” kan möjligen indikera att den är sjuk på något sätt, vilket naturligtvis gör dess överlevnad än mer osäker.
Större nattfly, Noctua pronuba? Bilden skickades in av Eva-Kerstin Lundborg.
Vad ska denna krabat bli? Och vad heter den. Vad den äter vet jag redan..allt från tomater till kål…
Detta är en fjärilslarv, familj nattflyn (Noctuidae). Ser ut som en större bandfly (Noctua pronuba), en rätt vanlig art. Kan inte helt utesluta att det finns andra nattflyarter med larver som ser likadana ut.
– Yann Clough
Svar på en tidigare fråga om nattflyn hittar du här.
Fryxellsjön i Antarktis. Bilden tagen av Joe Mastroianni.
Vad är det för pH-värde på Antarktis is? Om den smälter kommer den att ytterligare sänka pH-värdet i haven?
Arktis består av is som tillkommit dels genom fruset havsvatten, dels genom pålagring av nederbördssnö. pH-värdet i den senare styrs av luftens kolsyra och bör hålla sig kring 5,6. Det kan givetvis dessutom finnas kvar sura nederbördspartiklar som gör att pH-värdet i några skikt är lite lägre. Det är alltså delvis saltfattigt (0,05%) och svagt surt nederbördsvatten som smälter till havet, som i sig har en hög och buffrande salthalt (3,5%) med pH kring 8-8,2. Man kanske därför i början inte trodde att smältvattnet skulle ha någon avgörande pH-effekt, men den verkar i svagt sänkande riktning och förstärker alltså den effekt som den ständigt ökande koldioxidhalten i atmosfären har. Det blir också en mycket större vattenyta som kan absorbera luftens koldioxid. Negativa pH-effekter av den smältande Arktis tycks märkas i Canada, som också oroas av utspädningen av havsvattnets salter, eftersom många organismer behöver kalcium och andra salter i den koncentration de varit vana vid i årtusenden. Man får väl förmoda att liknande effekter gäller i Antarktis också.
Kommentarer