Hallonänger, Byturus tomentosus. Bilden tagen av Hedwig Storch.
Har alltid, vid somrarnas hallonplock, undrat varför man aldrig påträffar maskarna under deras färd upp till hallonen men väl där, är de?
Det vi ibland kallar ”hallonmask” är i själva verket larver till en skalbagge som på svenska heter hallonänger (Byturus tomentosus på latin). Skalbaggarna är 4-5 mm långa, grågula, och angriper på vårkanten hallonblommor och äter främst pollen men även på blombotten. De lägger sina ägg på fruktämnet och larverna utvecklas inuti den mognande frukten. Så småningom hamnar de på marken där de förpuppas och nästa vår kommer det fram nya skalbaggar, och livscykeln börjar om.
Kattuggla, Strix aluco. Bilden tagen av Martin Mecnarowski.
Jag hittade i en lövskog i Norrköping en massa fjädrar på marken efter ett fågel som blivit uppäten. Fjädrarna verkar vara kattugglefjädrar (kolla på nätet). Vem kan tänkas äta kattuggla?
Skulle tro att en duvhök är den mest sannolika boven i dramat.
-Åke Lindström
Man kan också tänka sig flera däggdjur som skulle kunna ta en uggla, om de fick chansen. Oftast brukar däggdjur bita av huvudet, de gillar hjärnan, medan fåglar oftast angriper bröstet på en fågel. De är ute efter bröstmusklerna. Tänkbara däggdjur skulle kunna vara hund, räv, mård, iller…
Svartfjällig tofsskivling, Pholiota jahnii. Bilden tagen av Gerhard Koller.
Denna svamp växte vid en vägkant på Värmdö, i närheten av Nyvarps gamla fyr. Ytterligare ett bestånd fanns på andra sidan av vägen . I skogsområdet, som är blandskog, fanns inte några andra bestånd. Fyndet gjordes under v 39. Leopardsvamp är det enda jag kan finna. Inga andra uppgifter. Intresserad och nyfiken.
Ser ut att vara Svartfjällig tofsskivling Pholiota jahnii.
Sackaros är en organisk molekyl – den innehåler kolatomer. Bilden skapad av Rob Hooft.
För ett tag sedan så såg jag och min familj en dokumentär om socker och dess inverkan på kroppen. Där så gick dem igenom fruktos och att det är värre för kroppen överhuvudtaget än vitt socker. Stämmer det? Och varför?
Ifall du är bekväm att läsa engelska texter, läs denna artikel från the Guardian av Robert Lustig, en av våra främsta forskare på just detta ämne. Här förklarar han just det du frågar om på ett bra och tydligt vis.
Rådjur med utväxt på läppen. Bilden skickades in av Astrid.
Viltkameran har tagit en bild på rådjuret med en påse under halsen…vad tror ni att det är?
Jag är inte veterinär, men tillåt mig att spekulera.
Jag tycker mest att det ser ut som någon form av vårtliknande åkomma, som nog (att döma av hur påsen ser ut) så småningom kommer att torka ut och falla av utan att åsamka rådjuret större skada. Dessutom ser djuret i övrigt friskt ut och verkar ha bra hull.
Eftersom den sitter så pass isolerat/frånskilt kroppen tror jag inte att det rör sig om någon tumör eller varböld, som eventuellt hade gett djuret en sämre prognos. Eftersom det inte heller tycks finnas några spår av liknande bölder/vårtor på kroppen tror jag inte heller att det rör sig om något av de otäcka virus som hjortdjur (och annat vilt) kan drabbas av, såsom papillomvirus.
För att vara helt säker skulle man helst ta ett prov på bölden. Men då måste ju djuret fångas in, med allt vad det innebär.
Hoppspindel, Plexippus paykulli. Bilden tagen av Akio Tanikawa.
Denna spindel kröp på en trästolpe på en uteservering på Karpathos, Grekland idag 2017-06-28. Jag hittade inte denna på sidan om spindlar. Jag undrar vad detta är för spindel. Jag har googlat, men inte hittat den. Kroppen är ca. 1,5 cm. Hoppas du kan hjälpa mig med ett svar.
Det är en hona av hoppspindeln Plexippus paykulli, vanlig på hus i subtropiska områden och i tropikerna.
-Gästinlägg av Lars Jonsson, spindelexpert, Högskolan Kristianstad
Bläcksvamp. Bilden skickades in av Conny Fahlcrantz.
Hej, var ute och gick i ett skogsparti i Höganäs, Ärtan och Bönan, och hittade svampen. Undrar nu vad den heter?
Det är en bläcksvamp, numera uppdelade i flera släkten med många arter och som bara undantagsvis går att identifiera till art utan mikroskopering. Hör eventuellt hemma i närheten av glitterbläcksvamp, Coprinellus micaceus, eller veckad bläcksvamp Parasola plicatilis.
And here’s how: Men’s brains are made up of little boxes and we have a box for everything. We have a box for the car. We have a box for the money. We have a box for the job, a box for the kids, a box for you, a box for your mother…somewhere in the basement.
And the rule is the boxes do not touch. All right?
When a man discusses a particular subject, he goes to the appropriate box, slides it out, opens it up, will discuss only the content of that particular box and then when he is done, he puts it away hoping not to touch or disturb any of the other boxes.
Now a woman’s brain is made up of a big ball of wire and everything is connected to everything…It’s like the Internet super highway, and it’s all driven by energy that we call emotion. It’s one of the reasons that women tend to remember everything because if you take an event and tie it to emotion you can remember it forever. The same thing happens to men, but it doesn’t happen very often, because frankly…we don’t care. But women tend to remember EVERYTHING! Zzzzzzz-zzzzz-zzzz.
Men have a box in their brain that women are not aware of. This particular box, has NOTHING in it. It’s true. In fact, we call it the “Nothing” box. And of all the boxes a man has in his brain, the nothing box is his favorite box. If a man has a chance, he’ll go to his nothing box EVERYTIME. That’s why a man can do something seemingly completely brain dead for hours on end. You know, like, fishing. They’ve actually measured this. The University of Pennsylvania did a study and men can do absolutely nothing and still breathe. Women can’t do it. Their minds never stop! Zzz-Zzzz-zzzz. And they don’t understand the “Nothing” box…and it drives them CRAZY…because NOTHING makes a woman go crazy like watching a man…doing…nothing!”
– Mark Gungor
Det där uttalandet har väldigt lite med forskning att göra. Det verkar mer komma ur författarens fördomar och försök att vara rolig. Man ska inte tro allt man läser på nätet och speciellt inte uttalanden av typen “män är så och kvinnor är så”.
Ibland kan man läsa om riktig forskning som faktiskt hittar skillnader mellan kvinnor och män, ibland till kvinnornas fördel och ibland till männens fördel (vad som nu kan räknas som fördel). MEN det är alltid viktigt att komma ihåg att sådana resultat enbart handlar om medelvärden. Det är stor variation inom grupperna, oftast mycket större än den funna skillnaden mellan könen. Som exempel kan man tänka på en av de tydligaste skillnaderna mellan kvinnor och män: kroppslängd. Alla vet att “män är längre än kvinnor”, men det betyder ju inte att alla män är längre än alla kvinnor, eller hur? Det är en skillnad i medelvärden, inget annat. Det finns kvinnor som är längre än de flesta män och män som är kortare än de flesta kvinnor. Till syvende och sist handlar det om individens egenskaper, inte vilket kön (eller annan grupp) en tillhör.
Bredbladig ligust, Ligustrum ovalifolium, är en vintergrön växt.
Trädens blad bli ju gula och röda på hösten och jag har förstått att detta är eftersom att de går in i vintervila och klorofyllet bryts ner så därför syns röda och gula färger, trädet tar upp energin som finns för att “överleva vintern”. Men hur är det med vintergröna växter varför bryts inte klorofyllet ner i dem?
Intressant och aktuell fråga.
Innan bladfällningen bryter bladet ner vad det kan, bland annat klorofyll och proteiner, och skickar ämnena tillbaka till stammen. Det är först och främst mineralämnena som kväve, magnesium, fosfat etc. som skickas tillbaka, för de är dyrbara. Växterna konkurrerar med andra växter om att ta upp dem från marken, så de bör inte lämna ifrån sig dem. Kolföreningarna/energin kan växten bilda nya i fotosyntesen nästa år så en del av dem blir kvar. Alar fäller bladen gröna, men de har egen kvävefixering och växer normalt i träsk där inga andra trädarter klarar sig.
Fördelen med vintergröna blad är att de får en tidigare start på växtsäsongen och har inte unga blad när alla bladätande insekter anfaller. Nackdelen är att det krävs avancerade kemiska och strukturella skydd mot vinterns frost, uttorkning och bildning av giftiga föreningar, bl a fria radikaler.
– Allan Rasmusson
En intressant notis är att klorofyll bryts ner på ett helt annat sätt än det bildas. De flesta ämnen i cellerna brukar annars bildas och brytas ner i syntesvägar som mer eller mindre är varandras spegelbilder. Klorofyll bryts snabbt ner till en annan molekyl som visserligen har stora strukturella likheter med en klorofyll molekyl men den kan inte absorbera ljus. Detta är viktigt för att avgifta cellen från klorofyll när fotosystemens beståndsdelar bryts ner. Speciellt fritt klorofyll + ljus + syre ger mycket reaktiva syreradikaler som bryter ner cellerna. Antagligen sker detta i ganska stor utsträckning också i vintergröna växter i kyla trots att klorofyllet sitter bundet i de proteiner som deltar i fotosyntesens ljusberoende reaktioner (oxidation av vatten som ger bildandet av NADPH och ATP, och syrgas). Vid varmt väder kan energin som absorberas av klorofyll kanaliseras i bildande av socker via fotosyntesen men i kallt väder sker kemiska reaktioner (inklusive fotosyntesen) långsamt men fotonerna som träffar klorofyllet är oberoende av temperatur så då är det större risk att syreradikalerna bildas. Vintergröna växter måste bygga upp system som skyddar dem mot dessa radikaler. Det kostar säkert energi att göra detta och det måste balanseras mot nyttan av att kunna fortsätta med fotosyntesen längre in på hösten, under tillfälliga varma dagar under vintern och att komma igång tidigt på våren.
Har en fråga som jag funderat på. Om en häst ser en ko på avstånd, utan att vara nära så dofter kan uppfattas, kan hästen då veta vad den ser? Vet den att det inte är en häst eller kan den tro att det är en annan häst? Frågan kan även gälla andra djur av lika storlek, liknande beteende – vet djur då om det är samma art som dom själva?
En knepig fråga som inte bara handlar om synskärpa utan också om självmedvetande. ”Vet” en häst att den är en ”häst”? Kan den veta skillnaden på sig själv och en ko, eller en hjort? Uppenbart kan en individ från någon av ”flykt”-arterna, hästar, älgar och andra, se skillnad på djur de måste akta sig för, främst stora rovdjur, och djur de inte behöver fly från. En intressant iakttagelse är den att som ryttare kan man komma till exempel rådjur och hjortar mycket närma utan att dessa flyr, mycket närmre än om man skulle ge sig på att gå nära dem. De uppfattar uppfattar uppenbarligen inte att det är en människa, alltså ett farligt djur, som sitter på hästen, ett ofarligt djur. Resonemangen runt medvetandet och uppfattningen av omgivningen kan säkert föras långt, men jag tror den blir mer intressant om den görs av kognitionsforskare än av bara zoologer.
– Lars Lundqvist
Människan har något bättre synskärpa än häst och ko vilket gör att de i princip kan se samma detaljer som vi men inte på fullt så långt avstånd. Häst och ko har dessutom ett enklare färgseende och kan inte skilja på rött och grönt. Men både häst och ko har trots allt mycket bra syn, och i svagt ljus, i skymning eller på natten, ser de faktiskt bättre än vad vi gör. Deras syn har också samma grundläggande roller som hos oss och de flesta andra ryggradsdjur – att vägleda rörelse, att hitta mat, att varna för faror, att hitta individer av samma art och att interager med dem. Både ko och häst är flockdjur där interaktioner med andra individer är viktiga delar av beteendet. Alla djur utnyttjar så mycket som möjligt av den information deras sinnen förmedlar. Synsinnets fördelar är lång räckvidd och ingen tidsfördröjning. Därför är synsinnet helt överlägset när det gäller att på långt håll upptäcka andra djur och att identifiera djur av samma art. För flockdjur som ko och häst har synen en viktig roll inte bara för att känna igen den egna arten utan även för att skilja på olika individer i den egna flocken.
Kommentarer