Jag går på Jensen gymnasium åk 1. Vi har just nu i uppgift att skriva en uppsats om en bioteknik i samhället och har fått specifika frågeställningar. En av våra källor i uppgiften behövde vara mail från forskare. Jag fick biotekniken GMO. Min frågeställning är om vi bör förädla majs för att förse dem med sämre ekonomi med näringsrik mat? Hur ser ni på detta, tror ni det skulle vara möjligt. Finns det sätt att förse dem med näringsrik mat? Blir det tillräckligt näringsrikt?
Jag antar att du läst på om GMO och förstår någotsånär kopplingen mellan gener och hur dessa styr en växts egenskaper, utseende, osv. Modifierar/ändrar man koden/baserna i en DNA sekvens som en gen är uppbyggd av så kan man få en förändring i växtens egenskaper, utseende, osv. Sådana här förändringar sker naturligt hela tiden i alla våra celler. Det är det som är mutationer. Oftast blir det ingen effekt, ibland blir det en effekt, ibland är effekten bra för cellen/organismen men ibland kan det bli riktigt illa (ex man kan få cancer). Man kan öka antalet mutationer i en cell genom olika typer av strålning (ex röntgen strålning) eller behandling med kemikalier (ex natrium azid, NaN3). Detta har utnyttjats sedan 1928 i växtförädling över hela världen och all vete, korn, havre, osv. på åkrarna runt Lund har sådana mutationer i sig, då växtförädlarna hittat de individer i sina växtförädlingsförsök där växten har fått en egenskap som var bättre ur ett tillämpat perspektiv. Att göra mutationer med strålning och kemikalier räknas som icke-GMO-metoder.
En GMO-växt är en GMO-växt för att den har främmande DNA i sig. Oftast använder man sig av bakterien Agrobacterium tumifaciens som är en bakterie som angriper växter. Det är så den bakterien fungerar liksom B-Streptokocker angriper oss och ger oss halsfluss. Vad man gjort är att ”tämja” denna Agrobacterium och utnyttjar dess system för att infektera en växt till att överföra det DNA man vill ha infört i en växtcell.
Ofta använder man Agrobacterium för att slå ut en viss gen i växten. Detta kan man också göra med strålning och kemikalier men skillnaden är att man med Agrobacterium kan träffa just den gen man vill åt. De andra metoderna är slumpmässiga och går inte att rikta in mot en önskad gen. Därför måste man med icke-GMO-metoderna strålning och kemikalier undersöka väldigt många växt-individer eller celler för att hitta rätt växt/cell. Lite som att leta efter en nål i en höstack. Detta är idag möjligt med hjälp av supereffektiva DNA-sekvenseringsmetoder som utvecklats enormt under de senaste 10 åren. Då företag vet att de inte kan sälja GMO-växter har man istället använt sig av DNA sekvenseringsmetoder för att få fram nya sorter där man letat upp rätt växt/cell. Således behövs inte GMO-tekniken för att slå ut en gen.
Däremot behövs den om man vill införa en gen och ge en växt nya egenskaper. Då själva definitionen av GMO är att den innehåller främmande DNA kan man inte komma runt detta med DNA-sekvenseringsmetoder. En införd gen är alltid en införd gen.
Vad nytt är på gång? Har du hört om CRISPR/Cas9? I detta system utnyttjar man en typ av ”bakteriers immunförsvar” för att modifiera en växt (går också att modifiera djur och andra organismer). I detta system kan man ganska precist slå ut en gen. Men då en utslagen gen med hjälp av Agrobacterium lämnar en bit Agrobacterium DNA i genen, ser man inte något främmande DNA från CRISPR/Cas9 i ”barnbarnen” av en sådan behandling. Däremot gör man det i ”barnen”. Enligt ett EU beslut i juli 2018 räknas CRISPR/Cas9 gjorda växter som GMO-plantor. Det stora bekymret kommer att bli hur man skiljer en växt med en utslagen gen tillverkad via strålning eller kemikalier som inte är GMO-metoder, från en växt som kan se exakt likadan ut i sitt DNA men är framtagen med CRISPR/Cas9 som alltså är en GMO-metod.
Man kan också införa en gen med CRISPR/Cas9 men då har man ju satt in en främmande gen och den är absolut klassad som GMO.
Okey, så till din uppgift ”om vi bör förädla majs för att förse dem med sämre ekonomi med näringsrik mat”. Ordet ”bör” uppmanar ju till att man ska försöka och det är absolut en hedervärd handling men vem ska göra det? En parallell; i världen finns många sjukdomar. Särskilt i fattiga länder. Ändå inriktar sig läkemedelsindustrin på välfärdssjukdomar i länder där de sjuka kan betala för sig. Hemskt kan man tycka men förtag har som sin grej att tjäna pengar. Samma sak med växtförädlingsföretag. De måste tjäna pengar för att existera och finns ingen som kan betala för deras produkt även om de behöver produkten i ett fattigt land, så går företaget i konkurs. Personer på företag är nödvändigtvis inte sämre människor och många företag driver projekt i fattiga länder som goodwill. Det vill säga, de driver välgörenhetsprojekt för att tillfredsställa sig själva, sin personal och deras kunder. Det finns alltså en anledning för företag att göra detta även om det inte är företagets drivande inkomstkälla. Ansvaret kanske därför ligger på en annan nivå, politisk nivå? Är detta något för FN, EU, Sverige, dig eller mig? Ska någon ta fram denna majs så måste ju denna person också kunna få sitt liv att gå runt under tiden personen jobbar med projektet.
Kan vi då förädla majsen för att göra den näringsrik? Ja, det borde gå. Växter som ska ätas av djur och människor ska helst vara proteinrika (jag antar att detta är vad din lärare menar med näringsrik). Växtförädling av växter med högre proteininnehåll tar växtförädlare ständigt fram. Sakta men säkert. De använder icke-GMO-metoder och korsningar för att få fram nya sorter och de mäter dess proteininnehåll. De gör mycket DNA-sekvenseringar. Mig veterligen har inga större möjligheter uppenbarat sig med GMO-tekniker. Slå ut gener kan man som sagt göra med strålning och kemikalier kombinerat med DNA-sekvensering och då behövs inte GMO. Men stora genombrott kanske fås om man sätter in 50 olika gener med GMO-metoder. Nu är det mest en gen som sätts in i varje försök. Eftersom det inte finns någon efterfrågan på GMO grödor, så driver heller inte företagen på för att forska hur man gör för att sätta in 50 olika gener men skulle konsumenterna acceptera det och köpa produkterna skulle den utvecklingen gå snabbare. Men man vet ju heller inte vilka 50 gener man skulle satsa på. Där finns mycket forskning kvar att göra.
Nästa fråga var ”finns det sätt att förse dem med näringsrik mat? Blir det tillräckligt näringsrikt?” Detta är också en stor fråga som kan besvaras på olika sätt. Är det krig så är det svårt att få fram mat över huvud taget. Har maten sämre näringsinnehåll, så kanske man kan äta lite mer för att kompensera, så vad är då tillräckligt näringsrik? Kanske din lärare egentligen menar den stora frågan om det finns möjlighet att förse en ökande världsbefolkning med mat (innan befolkningskurvan planar ut, vilket den verkar göra)? Det tror jag. Äter vi mer vegetariskt så skulle mycket vara vunnet och det ligger utanför GMO-frågan.
-Mats Hansson
Kommentarer