Kaffe – en växt som är känd för att innehålla koffein.
Jag undrar vad koffein har för funktion hos växter och om det finns i alla växtarter? Jag undrar också om det går att svara på/forska om detta. Skulle bevattning utspätt med koffein kunna hämma alternativt gynna växters tillväxt?
Koffein har växten för att försöka undvika att fröet blir uppätet av insekter eller andra djur. De flesta (alla?) växters frön innehåller något som ska skada eller åtminstone smaka illa just för att undvika att bli uppätet. Äpple har ett fruktigt yttre som lockar djur att äta dem och sprida fröna men själva fröna innehåller cyanid och kanske andra ämnen som definitivt inte är bra att äta.
Olika ämnen är olika skadliga för olika organismer. Ulf Ellerviks bok om gifter [’Förgiftad’, ISBN 9789188589538] beskriver hur koffein är mycket skadligare för spindlar än andra centralstimulerande droger som klassas som narkotiska preparat och som påverkar människor mer. Kanske koffein är skadligt för en del växter. Andra växter skulle säkert gynnas av att bevattnas med koffein då det innehåller mycket kväve, vilket de behöver för sin tillväxt. Det skulle helt enkelt fungera som gödningsmedel.
En havsutter (Enhydra lutris) med en sjöborre, en slags tagghuding. Havsuttern är ett av många djur som äter tagghudingar. Bilden är tagen av Matt Knoth.
Finns det några djur som äter tagghudingar, eller i alla fall försvårar deras levnadsvillkor?
Det finns många djur som äter tagghudingar, såsom fiskar, krabbor, fåglar, och olika däggdjur. Måsar och kråkor är t.ex. väldigt förtjusta i sjöborrar och sjöstjärnor. En klassisk tagghudingspredator är också havsuttern, som äter stora mängder sjöborrar. Den är faktiskt en nyckelart i sitt ekosystem: genom att kontrollera sjöborrepopulationerna ’skyddas’ de stora kelpskogarna (kelp är ett slags sjögräs) från överbete av sjöborrarna, och det i sin tur har stora strukturerande effekter på ekosystemet.
Vissa tagghudingar är också kannibaler, t.ex. sjöstjärnor som gärna äter upp mindre kamrater. Människor är också predatorer på tagghudingar – könsorganen från sjöborrar anses på många platser vara en delikatess!
En björnspindel (släktet Trochosa). Bilden skickades in av Hanna Sandeberg.
Jag skulle behöva få hjälp med att få ett namn på en spindel som jag hittade i min rabatt. Spindeln var nästan lika stor som en femkrona. Jag blev väldigt fascinerade av färgen och mönstret som den hade. Jag har aldrig sett denna art/färgteckning innan, så jag hoppas att kunna få hjälp att ta reda på vad denna ögonsten heter?
Det är en björnspindel (släktet Trochosa). Arterna Trochosa terricola och T. ruricola är vanligast.
Coronaviruset COVID-19. Bilden är gjord av Centers for Disease Control and Prevention (CDC).
Naturen har ju ett eget sätt att verka för att de olika djurarterna ska hålla sig starka och friska, att de starkaste djuren med de bästa generna får fortplanta sig och bidra till en starkare art. Gäller detta också människan? Att vi gör oss en björntjänst genom att försöka rädda alla från alla diverse sjukdomar?
Detta är ingen konstig fråga och många har säkert ställt sig den, men svaret kommer kanske förvåna dig. Det finns många potentiella vinklingar på ett svar, främst etiska, filosofiska och moraliska sådana. Men nu har du ju frågat en biolog och då får du ett svar som jag hoppas de flesta biologer skulle hålla med om.
Först, tvärtemot vad du skriver så har naturen ingen inneboende agenda, eller syfte, om att arterna skall hålla sig starka och friska. ”Naturen” bryr sig inte det minsta om ifall en art dör ut eller inte. Det gäller även människan. Hade ”naturen” haft ett sådant sätt vore förresten framgångsfaktorn för denna strategi extremt låg, med tanke på att de flesta av alla arter som en gång funnits redan dött ut.
Grovt sett och på kort sikt stämmer det att ”de starkaste djuren med de bästa generna får fortplanta sig och bidra till en starkare art”, även om det nog vore mer korrekt att prata om alleler (alltså genvarianter) och inte gener. Men, och det är ett mycket viktigt MEN, vad som är ”bästa generna” beror helt på i vilken omgivning generna (och dess bärare) befinner sig. Och vår omgivning har en stark tendens att ändra sig på kort och lång sikt, både den abiotiska omgivningen (klimat, väder, vulkanutbrott mm) och den biotiska omgivningen (andra levande organismer). Det betyder att det som är ”bra gener” vid ett visst tillfälle kan vara ”urusla gener” vid ett annat tillfälle.
Här ett exempel. I alla fall stora älgar som blir attackerade av varg gör bäst i att stanna och möta dem med huvudet och hornen före. Stanna och slåss! Så är det fortfarande i Nordamerika. I Sverige där vargen länge varit borta och samtidigt jägarna använt hund vid älgjakten, har beteende att stanna och slåss blivit helt fel. Då skjuts du nämligen snart av jägaren. Därför har de älgar som haft en gen (i alla fall beteendet) som säger ”spring” klarat sig bättre (bättre fly än illa fäkta). Nu när vargen kommit tillbaka i Sverige så är det (när en älg möter varg) sämsta den kan göra att springa! Alltså, beroende på omgivningen (vargar, jägare, eller båda) är det alltså helt olika beteenden (”gener”) som är ”bra”.
Vad gäller människan, om vi nu alls skulle tänka strategiskt för artens överlevnad, så är det följaktligen omöjligt att vilka gener som kan gynna arten i morgon. Kanske har de människor som idag är känsliga för en viss sjukdom andra gener som skulle vara otroligt bra för mänskligheten om 100 år?
Du frågar ifall vi verkligen skall försöka bota de individer som blir sjuka, ifall vi då inte gör vår art en björntjänst? Svaret är väl egentligen ganska enkelt: alla varianter på att aktivt låta bli att försöka rädda sjuka människor skulle leda till fruktansvärda samhällen. Sådana samhällen har redan prövats, även de mer extrema varianterna där man aktivt dödat människor med vissa gener. Det vill vi inte ha.
För min del: självklart skall vi försöka rädda de sjuka och svaga, oavsett vilken eventuell effekt det kan tänkas ha på kommande generationer människor.
Grönsiskor, Carduelis spinus, i Enviken, Dalarna. Bilden skickades in av Kristina Andersson.
Idag har jag sett två fågelungar! Tycker det ser ut som grönsiskor. Jag såg åtminstone en av dem förra veckan men trodde då att det rörde sig om en sjuk fågel eftersom den såg lite tufsig ut. Idag såg jag två och hade tid att studera dem lite mer ingående, såg då de korta stjärtfjädrarna, de fjuniga dunen på sidorna och förstod då att det måste vara ungar. Bilderna är tagna idag i Enviken i Dalarna 24/2. Hur vanligt är det att grönsiskor får ungar den här tiden på året i dessa trakter?
Det stämmer att det är grönsiskor du har sett, men det är inte några ungar utan istället vuxna honor. De är inte så gröna, utan har en sådan här gråbrun grundfärg med kraftig streckning och gröna anstrykningar. Ungarna är inte lika kontrastrika som honor när de lämnat boet, särskilt inte med avseende på de tjusiga gröngula färgerna dina fåglar har. Efter att de flugit ut byter de fjädrar och får sin första ’vuxna’ dräkt. Då är de ganska lika sina föräldrar, och man får titta på små detaljer, som t.ex. hur vissa av fjädrarna i vingen och stjärtfjädrarna ser ut, för att avgöra om det är en årsunge eller en äldre fågel.
Grönsiskor kan förvisso häcka tidigt under år med god födotillgång, som det ju verkar ha varit i år (åtminstone i södra Sverige), men en såhär välutvecklad fågel vid denna tidpunkt känns lite väl tidigt. Om vi räknar bakåt, med antagandet att ungarna är i boet 14 dagar, att honan ruvar i 12 dagar och att hon lägger ett ägg om dagen i fyra dagar (dvs. kullen består av fyra ägg), så måste häckningen ha påbörjats redan 24/1, men då skulle ungarna ha varit utflugna alldeles nyligen när du gjorde din observation, och dessa fåglar är mycket äldre än så eftersom de redan hunnit byta bort (’rugga’) fjädrarna från ungdräkten.
Jag håller med om att de ser lite uppburrade ut, men fåglar har utmärkt kontroll över hur mycket fjädrarna reser sig från kroppen. Genom att resa upp fjädrarna såhär håller sig fågeln varm lättare, eftersom det blir svårare för värmen som produceras av kroppen att tränga ut genom fjäderdräkten (luft isolerar väldigt bra!). Det är därför fåglar ofta är uppburrade när de sover, men också när det är kallt ute eller när de är sjuka.
När fågeln burrar upp sig ser man de duniga fjädrarna mycket bättre än när den inte är uppburrad. Även vuxna fåglar har väldigt mycket dun, som bidrar just till att hålla fågeln varm. Dunet finns dels vid basen av de ”vanliga” fjädrarna (alltså de med färg), men det finns också rena dunfjädrar som finns bara för att hålla fågeln varm.
Några celler i blodet. En röd blodkropp i förgrunden, och en vit blodkropp i bakgrunden. Bilden är tagen av Janice Carr vid USCDCP.
Jag undrar hur processen går till för att få fram DNA ur de vita blodkropparna, t.ex. vid en brottsutredning?
Jag vet egentligen inte hur kriminalteknikerna gör exakt men jag har isolerat DNA från olika organismer i 30 år och det är egentligen inte så svårt. Det gäller bara att få ut DNAt från cellerna/vita blodkropparna. Det behöver inte renas fram i någon större utsträckning. Visst kan det bli lättare att göra de vetenskapliga analyserna om det är rent men det är inte nödvändigt.
En klassisk kombination är att bryta sönder celler med detergent (typ tvål/tvättmedel/diskmedel) blandat med natriumhydroxid (soda). Sodan är basisk och håller DNAt intakt. Syra som är motsatsen till basisk bryter ner DNA. Därefter brukar man tvätta DNAt med etanol för att få bort detergenten och sodan så att de inte stör i de efterföljande analyserna. Etanolen dunstar man bort. DNAt löser man sedan upp i en någon basiskt lösning (en buffert med pH 8).
Koka en bloddroppe i dubbelt så stor volym av bufferten med pH 8 fungerar också ofta.
Kakapo (ugglepapegoja), Strigops habroptila. Bilden tagen av Chris Birmingham.
Är Kea och Kakapo samma art av papegoja?
Nej!
Kean heter på latin Nestor nobilis och är en av två arter i släktet Nestor. Den andra arten är kaka, Nestor meridionalis, också från Nya Zeeland. Kakapon, Strigops habroptilus, är visserligen släkt med dem, men tillhör inte ens samma familj. Den är f.ö. den enda papegojan som inte kan flyga ordentligt.
Varför är avokadokärnor så stora? Är inte meningen att djur ska svälja dem för spridningens skull?
Det finns inga nutida djur som kan svälja avokadofrön, men det kan ha funnits sådana djur tidigare, för tusentals år sedan. Fossil visar att det fanns trögdjur, jättesengångare, som var tillräckligt stora för att kunna svälja avokadofrön och på så sätt fungera som fröspridare. Man kan också tänka sig att vissa andra djur, t ex apor, bär med sig frukterna en bit innan de äter upp fruktköttet och slänger bort fröna så att de hamnar på ett nytt ställe i regnskogen. Då spelar det ingen roll att fröna är för stora för att sväljas. Anledningen att avokadofrön är så stora kan vara att det behövs ett extra stort näringsförråd för att göra fröplantorna effektiva i kampen om det ljuset under lövverket. De ovanligt stora fröna och kopplingen till forna tiders fröspridare är resultatet av ett naturligt urval som verkat under lång tid.
Hasselblomma, Corylus avellana? Bilden skickades in av Christine Sund-Lundström.
Vad är detta för utskott?
Detta är en honblomma med röda märkesflikar på en hassel. Lite osäker på om det är vår vilda hassel (Corylus avellana) eller någon odlad släkting. Hanblommorna sitter i hängen på andra delar av busken.
Ja, enligt en uträkning 2018 är 80% av biomassan på planeten växter och alger och därtill kommer en del fotosyntetiserande protister, lavar och bakterier. Anledningen att primärproducenterna dominerar är att den mesta energin förloras när producentbiomassa görs om till konsumentbiomassa. I extremfall som t ex att vegetabilier blir till oxkött förloras mer än 90% av energin, och därmed biomassan. Även om förlusterna är mycket mindre vad gäller tillväxt av svampar och bakterier så sker även där förluster. Alltså måste det finnas mer biomassa av producenter än konsumenter. Dock, finns det fler arter av konsumenter än producenter.
Kommentarer