Fråga en Biolog

Jag bor i Jämjö som ligger i östra Blekinge. En dag när jag var ute och gick fick jag se en gråsvart ekorre, inte en röd som jag är van vid. Jag tyckte att den var lite större än vanligt, men annars var den lik de röda med fluffig svans. Vad kan det vara för art?

Det är alltid svårt att identifiera djur bara baserat på beskrivningar, så du får se svaret som vägledande och inte absoluta sanningar. Vår inhemska ekorre (Sciurus vulgaris) har en ganska variabel färgteckning och kan ha mycket grått insprängt i den annars röda pälsen. Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att djuret på din beskrivning påminner en hel del om östlig gråekorre, Sciurus carolinensis, som är gråsvart och en hel del större än vår vanliga ekorre. Den uppehåller sig också på marken i större utsträckning än vår egen ekorre gör.

Den östliga gråekorren förekommer naturligt i östra Nordamerika, men har förts in på många platser i världen särskilt genom handel med sällskapsdjur. I Storbritannien har den blivit väldigt vanlig och på många håll i princip trängt undan den inhemska europeiska ekorren. Dels är den stor och mycket konkurrenskraftig, och dels kan den överföra virus som den själv är immun mot till den inhemska ekorren. Man är rädd för att den östliga gråekorren kan bli invasiv i hela EU, vilket hade varit mycket olyckligt för vår egen ekorre och många andra smådjur. Såvitt jag vet är den inte tidigare observerad i Sverige, men det är möjligt att den finns i djurparker eller kanske privat.

Som sagt, utan bild går det inte att säga vad du har sett. Men om du letar bilder på nätet tror jag nog att du får en bra känsla för om du har sett en gråare variant av vår egen ekorre eller en östlig gråekorre. Om du kommer fram till att det senare är mer sannolikt bör du rapportera ditt fynd på Artportalen, och nog också göra Länsstyrelsen och/eller Naturvårdsverket uppmärksamma på fyndet.

Du kan läsa mer om den östliga gråekorren på Naturvårdsverkets webb här, och på Artdatabankens webb här.

Svenska Jägareförbundet har av Naturvårdsverket fått i uppdrag att kontrollera eventuella främmande ekorrar i landet. Hör därför gärna av dig med uppgifter om tid och plats för din observation (och foto om det finns) på: tipsaframmandearter@jagareforbundet.se.

– Andreas Nord

december 15, 2020

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Under höstens mörka timmar har detta ljud hörts på vår tomt på Bjärehalvön i Skåne. Det är en naturtomt med bokskog, hästhagar, och lite alkärrskog. Det finns sedan flera år ett stort duvhöksbo i grannens skog, men duvhökarnas läte brukar inte låta så här och de är tysta på natten. Det finns även kattugglor här. Går det att höra vad det är?

Jag är tämligen säker på att detta är tornfalk, Falco tinnunculus. Tiggande ungar (det släpiga rullande gnället) och eventuellt en vuxen fågel därtill (ki-ki-ki). Nu har jag inte originalmailet här, så har glömt var inspelningen gjordes, men det var gott om tätortsnära häckningar av tornfalk under 2020 i södra Sverige. Detta p.g.a. den goda gnagartillgången. Detta i sin tur på grund av den goda bokollonskörden 2019. Detta i sin tur beroende på den mycket varma sommaren 2018.

– Åke Lindström

”Hur kan du vara så säker på att det är tornfalk vi hör?”

”Jo, men det var ju så varmt 2018!”

Klockrent!

– Jörgen Ripa

Ibland är inte ekologi vare sig svårare eller vackrare än så!

– Åke Lindström

december 14, 2020

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Ser mossornas livscykel ut ungefär som på den bifogade bilden? Är den lika för alla mossor? 

Jo, figuren är i stor sett korrekt, men inte fullständig.

Till vänster i bilden finns ritat ett honorgan (arkegon). Honorganet är format som en vas med en öppning längst upp, med en kanal genom den smala övre delen (halsen) som leder ner till äggcellen som är utritad i mitten av honorganet. 

Vad som saknas i bilden är hanorgan (anteridier) som brukar beskrivas som klubbformat, smalare mot basen. Hanorganen producerar rörliga hanceller (spermier) som simmar med hjälp av två flageller från hanorganet till honorganet och ner genom halsen på honorganet för att kunna befrukta äggcellen. Både hanorgan  och honorgan är mikroskopiskt små och sitter gömda på de synliga mossskotten. För att befruktning ska kunna ske måste det finnas en hinna av vatten som hancellerna kan simma i. I vissa fall sitter han- och honorgan på samma mossplanta, i andra fall sitter de på andra plantor. Efter befruktningen utvecklas äggcellen till en sporkapsel som sitter fast på honplantan, vilket är tydligt utritat i figuren.

Livscykeln är i princip likartad för alla mossgrupper, men mindre detaljer skiljer.

– Nils Cronberg, gästexpert

december 11, 2020

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Jag håller på att göra mitt gymnasiearbete och jag tänker undersöka hur växter påverkas av salt. Jag vill alltså odla en växt och vattna det med olika saltkoncentrationer. Men jag vet inte vilken växt jag ska välja för att odla. Därför vill jag fråga er om tips på en saltkänslig växt som även växer snabbt.

Ett mycket bra förslag på projekt! Jag skulle föreslå att du tittar på hur frön kan gro i olika salthalter, snarare än att du tittar på hur mer eller mindre fullvuxna växter klarar bevattning med salt. Då kan du göra fler experiment efter varandra eftersom det bara tar en vecka innan det händer något med fröet och det börjar gro. Du kan också analysera flera ”individer” och fler saltkoncentrationer, vilket gör att du kan räkna statistiskt på dina experiment och aktivera även läraren i matematik.

Nu när det börjar bli vinter kan du köpa fågelfrön i de flesta matvaruaffärer (sådana frön som man matar fåglarna med utomhus). Köp en påse med blandade frön så får du flera olika sorters växter att experimentera med och du kan se om de har olika salttolerans. Påsarna brukar innehålla solrosfrön, hampfrön, havre, korn och vete.

Salttolerans är faktiskt ett väldigt hett forskningsområde, då det är ett ökande problem i världen, och det är många forskare som jobbar med detta. Torktolerans är ett liknande forskningsområde som också är hett.

Lycka till!

– Mats Hansson

Som komplement till Mats skulle jag vilja tillägga att rädisa och gurka är lättodlade växter som är känsliga för salt. Rädisa används ofta för denna typ av tester, den gror dessutom mycket fort.

– Håkan Wallander

Vill du ha en extremt salttolerant växt att komplettera med så ta med lite quinoafrön. De tål mycket mer salt än de flesta växter; flera hundra millimolar.

– Allan Rasmusson

december 11, 2020

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Gråter djur? Rådjurskid kan ju låta som om de gråter. Gör de det med tårar också? Är det något annat djur som gråter tårar?

Djur kan gråta på så sätt att de har tårkanaler som utsöndrar vätska. Men till skillnad från oss människor så finns det inga riktigt tydliga bevis för att djur gråter för att visa sina känslor (sorg, smärta, o.s.v.). De använder istället vätskan från tårkanalen för att smörja upp hornhinnan så att ögonen inte torkar ut. Men djur kan ju såklart visa sorg, smärta, ångest, frustration och andra känslor som vi brukar förknippa med gråt på andra sätt, t.ex. genom olika läten och olika typer av beteenden.

– Andreas Nord

december 10, 2020

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vi har fått i uppgift att titta närmare på småkryp och valde då den bruna stenkryparen. Vi har hittat väldigt lite information om den här arten. Kan ni ge oss några tips?

Det bästa ni kan göra för att hitta information om bruna stenkryparen är nog att titta i den del av Nationalnyckeln som behandlar just mångfotingar.
Se här. 

Ert lokala bibliotek kan säkert hjälpa er att få fram boken!

– Andreas Nord

Samma information finns också lättillgänglig som Artfakta från Artdatabanken. Artdatabanken är en organisation som försöker förmedla information om alla Sveriges växter och djur! Här kan ni läsa mer.

– Nils Cronberg, gästexpert

december 9, 2020

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Hur gör spindlar för att spinna en tråd horisontellt över ett stort avstånd där de inte kan mellanlanda?

Jag skulle tro att de spinner en tråd som de släpper ut från spinnvårtorna och som förs iväg med luften. Om spindeln är liten följer den också med och transporteras med s.k. ”ballooning”. Större spindlar tror jag kan sitta kvar och hoppas på att spinntråden fastnar/landar på ett fast underlag och sedan kan de klättra över. Många spindlar använder sin tråd som säkerhetslinor när de klättrar på ytor där de inte känner sig helt säkra på att de kan hålla sig kvar.

– Ellen Sandström

Här är  fantastisk film på hur spindlar kan överbrygga 25 m(!):

– Jörgen Ripa

december 9, 2020

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Jag undrar vad det som är på bifogad bild är för något? Bilden togs i mitten av november på en nedfallen bok i Rövarekulans naturreservat i Skåne.

Du har hittat en svamp som heter violett geléskål, Ascocoryne sarcoides. Den är lite kul eftersom den förekommer i två ganska distinkta stadier. 

Det stadie som du hittar är det asexuella anamorf-stadiet, som producerar så kallade konidier, det vill säga sporer som är i stort sett genetiskt identiska med varandra och produceras genom kloning. I detta stadie ser den violetta geléskålen ut som lila geléaktiga blobbar, och påminner en del om gelésvampar som släktet Tremella i ordningen Tremellales.

I det sexuella telemorf-stadiet producerar svampen så kallade ascosporer som produceras genom sexuell förökning mellan två olika individer. I detta stadie ser den den violetta geléskålen mer ut som som skålsvamparna i ordningen Pezizales.

Den violetta geléskålen är dock inte särskilt nära släkt med varken gelésvampar eller skålsvampar, utan hör till ordningen disksvampar, Helotiales.

Arten är vanlig på ved av lövträd som björk och bok under senhösten. 

– Viktor Nilsson-Örtman

december 8, 2020

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Jag har ett stort intresse för träd och bifogar ett fotot av  krokande träd – som ej väjer för varandra. Något måste ha gått fel i den normala växtfysiologin, eller vad kan det bero på? Jag har sett detta både hos en ek som finns söder om Backåkra vid Tyge å och hos en bok som står på nya kyrkogården i Löderup. I bägge fallen ser de ut att komma från samma rot – men även om så ej är fallet bär de sig korkat åt. 

Träd kan växa ihop, även träd av olika arter. Jag har sett bok och ek, men minns inte var.  Det finns gott om bilder ute på nätet, t ex. här.

Fenomenet kallas “inosculation” och det finns även bland annat en artikel på engelska Wikipedia-sidan. Det finns folk som på dylikt sätt får träd till att växa samman i speciella former för prydnads skull.

Vad nyttan är för träden är dock svårt att säga. Växter formar sig efter omgivningen och växer där det finns plats att växa, eftersom de ofta har en icke-determinerad utveckling. De kan växa ihop med, och runt, både stenar och järnstaket. Så det behövs kanske ingen nytta utan endast acceptans.

Växter är absolut intelligenta, i så mening att de processar mångfacetterad information, tar beslut och minns det, men ett självmedvetande finns det inga indikationer för som gör det värt att diskutera. I dagligt tal, en 500-årig ek borde nog ha dött av tristess för länge sedan om den hade självmedvetenhet.

– Allan Rasmusson

december 8, 2020

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Jag undrar vid vilken tid på året de första dagsländorna går från larv- till vuxenstadiet. Kan det vara så tidigt som april/maj i Skåne?

Dagsländorna är tidigt på vingarna i Skåne. Om man tittar på antalet registrerade fynd på Artportalen ser man att toppen i Skåne infaller i månadsskiftet maj/juni, men att det finns fynd i hela maj månad och ibland också så tidigt som i april (och några enstaka fynd i mars).

Ser man till hela landet är bilden delvis en annan, men det är tydligt att dagsländorna har sin främsta flygtid ganska tidigt på sommaren. De bifogade bilderna visar hur det ser ut för Skåne och för landet i stort.

– Andreas Nord

december 7, 2020

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar