Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar
Kära följare,
Nu tar Fråga en Biolog sommarlov, med begränsat antal poster per vecka och längre svarstid än vanligt. Vi är tillbaka i full skala i slutet av augusti.
Vi önskar er alla en skön och rofylld sommar, med hälsning från,
Expertpanelen
Jag har alltid varit intresserad av biologi, framförallt evolutionsbiologi. Det var några år sedan min senaste biologilektion så jag kommer här med en relativt grundläggande fråga angående definitionerna av begreppen evolution och adaption. Är det korrekt att säga att adaption är evolution, men att evolution inte nödvändigtvis är adaption?
Jag skulle vilja säga att det stämmer. Ur ett genetiskt perspektiv brukar man definiera evolution som en förändring i allelfrekvenser över tid, dvs att vissa genvarianter blir mer eller mindre vanliga i populationen. Sådana förändringar kan leda till anpassning till sin miljö, men behöver inte alltid göra det. Till exempel genetisk drift – slumpmässiga förändringar i allelfrekvenser i en population – kan leda till evolutionär förändring utan anpassning.
– Jessica Abbott
Kan en huggorm ha gula halsfläckar liknande en snok? I sjön Leran här hemma kom en orm simmande över en vik. Det såg ut som en snok med gula halsfläckar. Att den simmade med hela kroppen ytligt som huggormar gör tänkte jag inte på. Den hade det typiska sicksackmönstret som utmärker huggormar. Huvudet syntes också vara en huggorms, med flack hjässa och spetsigt, båtförsliknande nosparti.
Nej, huggormen har inga gula halsfläckar. Din bild visar alltså en snok, som emellanåt har detta schackmönster som djuret på din bild visar. Att det inte är en huggorm se man t.ex. på att huvudet är ganska runt och har få, stora fjäll. Huggormar har ett kantigt huvud med många små fjäll. Tittar man nära ser man också att snoken har en rund pupill, medan huggormar har en pupill som är högre än bred, alltså åt det vertikala hållet.
– Andreas Nord
Tack för förtydligande. Jag har försökt titta efter det du nämner men bilden är lite svag. Hade önskat att jag vinklat lite vid fotograferingen. Ögonen är ju särskiljande. Eftersom det finns gula huggormar ville jag inte utesluta huggormsalternativet, i synnerhet inte för denna orm med det klassiska, tydliga mönstret på kroppen. Sen finns det också snokar utan gult så det är klurigt.
Det kan vara nog så klurigt! Det man kan tänka lite på är att snokar ger ett ganska ”slätt” och smäckert intryck när man ser dem, medan huggormar är ganska grovyxade (”knottrig” kropp p.g.a. grova fjäll) och kraftiga (kort och tjock kropp). Huggormar har variabel färg som du säger, men just sådana här tydligt avgränsade fläckar i nacken ser man inte!
– Andreas Nord
Hybridtanken har funnits där som en förklaring till denna märkliga orm. En nu införlivad kunskap är huggormssnok. Den finns normal inte i Sverige, men i södra Europa. Kan en sådan ha funnits i ett terrarium och släppts ut eller runt? Den har huggormsliknande mönster på kroppen, därav namnet. Nåväl, en snok är det kanske ändå.
Huggormssnoken är förvisso nära släkt med vår egen snok (Natrix maura, jmf. med vår egen Natrix natrix). Den är dessutom än mer vattenbunden. Någon sådan har dock aldrig påträffats i Sverige, och jag tror inte att den skulle ha kunnat komma hit på naturlig väg. Inom terrariehobbyn är det inte en alldeles ovanlig art, så det finns såklart möjlighet att någon skulle ha rymt. Jag tror dock inte att den skulle kunna bilda livskraftiga hybrider med våra svenska snokar, eftersom vintrarna torde ta kål på dem.
Det tredje alternativet är vår allra mest sällsynta svenska orm, hasselsnoken. Den är mer huggormslik, och finns i de sydöstra delarna av landet där den är en stor sällsynthet. Det här är dock en värmegynnad art, som inte återfinns vid vatten vad jag vet. Att den skulle ha hybridiserat med en snok är inte sannolikt, dels eftersom de två arterna är ganska obesläktade, men i synnerhet eftersom hasselsnoken livnär sig genom att äta andra ormar!
– Andreas Nord
Jag läste en artikel på nätet om svalorna. Dessa underbara fåglar som vi blir så glada över när de kommer tillbaka till oss på Ön i Limhamn. Vi har noterat att det har kommit enstaka fåglar redan. Är de här för reka för sin flock, vem bestämmer i så fall vilken svala som ska flyga hit först?
Visst är det fantastiskt när svalorna och tornseglarna kommer tillbaka. Som om livet självt återkommer.
Man ser ofta svalor tillsammans eller i små flockar, men det finns inget som tyder på att svalorna hänger samman i flockar över längre tid så att de på något sätt ”lär känna varandra”. Det är möjligen så att ett antal par som häckar i samma lada en sommar kan ”lära känna varandra”, men utanför häckningssäsongen lever svalorna med alla sannolikhet helt ensamma, det vill säga de anpassar sig inte till, eller sällskapar, med vissa specifika svalor. Däremot uppträder de ibland i flock, ungefär som när okända människor råkar åka i samma buss. De gör de för att förhållandena då är gynnsamma på den platsen, så att många vill vara där.
De första svalorna som anländer på våren har helt säkert ”fattat beslutet helt själva” att anlända då. De som kommer först gör detta för att deras inre klocka ”talar om för dem” att det är dags, och/eller för att de haft tur med vädret och födotillgången under resan. Kanske gott om mat och sydliga medvindar. När vi ser de första svalorna är det lätt att tro att ”nu har svalorna kommit”. Så är det inte, utan den stora mängden svalor anländer under de kommande veckorna, och de sista så sent som i början av juni. Det finns helt enkelt en normalfördelad variation i när svalorna anländer, där de flesta anländer betydligt senare än de första vi ser.
– Åke Lindström
Så du menar att de småflockar av ladusvalor man ser i juli – augusti inte är familjer där ungarna lär sig flyga och skaffa mat!? Så besviken jag blir!
– Lars Lundqvist
Att i alla fall ladusvalefamiljerna håller ihop ett bra tag är uppenbart; det går rätt länge att hålla isär gamla och unga fåglar. Och familjer som häckat på samma gård höll, i alla fall enligt min erfarenhet (född på gård med 4-6 par häckande), hade i regel sällskap tills de drog iväg i september. Och som jag minns det fanns oftast en första-kull kvar i omgivningarna i fall något par lade en andra kull. Hur länge de sedan sällskapar under höstflytten kanske våra fågelflyttningskollegor vet mer om.
– Sigvard Svensson
Eftersom frågan så specifikt handlade om vårflyttningen blev mitt svar därefter.
Bra att ni klarlagt sensommarens familjegrupper runt häckplatserna. Vad gäller perioden utanför häckningstid är det nog ingen som riktigt vet, men det finns ingen anledning att tro att enskilda svalor på något sätt hänger ihop någon längre tid.
– Åke Lindström
Jag bor i Skövde och här finns en liten sjö vid namn Paradissjön. Denna sjö är parningscentrum för paddor. Jag var där i förrgår och det fanns flera hundra paddor i sjön. Snart går de bort från sjön och vad händer då?! Jo de blir påkörda oavbrutet. Vägen är full av överkörda paddor, som ju för övrigt är fridlysta! Jag har talat med kommunen som säger att det är Försvarsmakten som äger marken. Jag har talat med dem, som hänvisar till Fortifikationsverket. Har ni några tips om hur jag ska gå vidare? Länsstyrelsen? Tacksam för alla råd för att stoppa denna vidriga padd-död!
Jag har Googlat litet, men tyvärr inte funnit svar. Jag MISSTÄNKER att det beror på ägandeförhållandena vem som borde kontaktas vad gäller grodtunnlar och andra faunapassager. Fortifikationsverket torde vara en bra första kontakt att ta om det rör sig om militär mark och militär väg. Deras websajt ger dock inga träffar på orden ”grodtunnel” eller ”faunapassage”, men väl ”naturvård”. URL: https://www.fortifikationsverket.se/
Trafikverket förvaltar enligt ett av nedan länkade dokument 98 000 km statliga vägar, av totalt 420 000 km vägar i Sverige. Jag har inte lusläst det långa dokumentet tillräckligt noggrannt för att se om svaret kan finnas där, men snabbkoll av vissa rubriker gav inget om militär mark/väg eller icke-statliga vägar.
https://trafikverket.ineko.se/Files/sv-SE/12025/RelatedFiles/2005_72_vilda_djur_och_infrastruktur_en_handbok_for_atgarder.pdf
Ovanstående document citerades I detta grodrelaterade infoblad från Trafikverket: https://trafikverket.ineko.se/Files/sv-SE/19323/Ineko.Product.RelatedFiles/100837_temablad_natur_groddjur.pdf
Så, kanske kan Trafikverket och Fortifikationsverket kan vara bra startpunkter för frågeställaren att höra med? Och Länsstyrelsens natur- / miljövårdsenhet om det inte blir napp?
– Björn Lardner, gästexpert
Vad är detta? Den hittades 10/5 2020 i Limmared, Västra Götaland.
Jag har googlat på bålgetingar, men jag tycker att denna är större än så.
Kan man skicka den någonstans och få den artbestämd?
Jag tycker att det ser ut som en bålgeting.
– Mats Hansson
Visst är det en bålgeting-drottning.
– Sigvard Svensson
Vad är detta för fluga? Dom svärmar för fullt på min bakgård sedan ungefär en vecka tillbaka. Jag har bott här i 4 år och har aldrig sett den mängd som svärmar nu.
Någon hårmygga, Bibio sp.?
– Sigvard Svensson
Din fluga är ingen fluga, utan en mygga i den tvåvingefamilj som kallas för hårmyggor (Bibionidae). Vi har 24 olika arter i Sverige. Det rör sig sannolikt om en art i släktet Bibio. De är typiskt aktiva tidigt på året, och kan svärma i stor mängd på våren, precis som du själv har noterat.
– Andreas Nord
Min klass har sått frön, ett frö per kruka. Ur ett frö kom det upp två stjälkar med hjärtblad! Jag har inte sett detta tidigare. Är det tvillingar, och är plantorna i så fall enäggs- eller tvåäggstvillingar?
Frön med två groddar, så kallad polyembryoni, är inte vanligt men förekommer hos till exempel hassel, apelsin, citron, och vissa barrträd. Det var en holländare, Antonie van Leeuwenhoek, som först upptäckte fenomenet när han studerade citrusfrön (1719). Om de två groddarna är enäggs- eller tvåäggstvillingar beror på om de kommer från samma befruktning eller inte, och det kan vara svårt att avgöra utan mikroskop. Så det är säkrast att bara kallad dem ”tvillingar”.
Stefan Andersson
Jag undrar varför småfåglar flyger som de gör. Först några meter ”som vanligt” med vingslag och sedan, som jag tycker det ser ut, i ballistisk bana med vingarna ihopfällda, och sedan tillbaka till flykt med vingslag. Är det för att minska den totala energiåtgången, för att bli mer svårfångade eller något annat?
Det du beskriver brukar på svenska kallas ”bågflykt” och på engelska ”bounding flight”. Mycket riktigt tar kroppen en ballistisk bana när vingarna är helt infällda. Bågflykt förekommer mer eller mindre utpräglat hos en stor mängd ”småfåglar”. Tydligast bågflykt finner man hos ärlor och hackspettar. I andra ändan av spektrumet finner man stare och svalor, som visserligen slutar flaxa med vingarna då och då, men som då glider med vingarna helt utfällda.
Det är inte helt klarlagt vilken fördel bågflykten ger, men två förklaring verkar mest rimliga. Den första är att det ger en aerodynamisk fördel när de infällda vingarna inte ger något luftmotstånd. Å andra sidan så får fågeln inte någon lyftkraft från vingarna då så frågan är om vinsten är så stor?
Den andra förklaringen är att infällda vingar ger flygmusklerna en kort tid för ”återhämtning”. Naturligtvis kan båda förklaringarna gälla. Jag har svårt att tro att det har med risken att bli dödad att göra. Bågflykten är ju ofta synnerligen rytmisk, och därför tämligen förutsägbart för en rovfågel. När det gäller att undvika predatorer har då fjärilarna det perfekta flygsättet, de kastar sig åt tvärt åt sidorna i ett fullständigt oförutsägbart mönster. Det vet alla som försökt följa en fjäril i kikare, eller för den delen, försökt fånga den med håv.
– Åke Lindström
Jag har fått en skoluppgift där jag ska prata om insekter och spindlar. Jag har nu hittat en gräsgrön guldbagge, men jag ska ha min redovisning först om en vecka. Jag undrar om det går, precis som med spindlarna, att förvara guldbaggen i kylskåpet i en vecka och sedan släppa ut den efter uppvisning?
Det tror jag nog att du kan göra, men du bör tänka på att det inte blir för torrt eller för blött i burken. Det kan vara bra att erbjuda skalbaggen lite sockervatten t.ex., så att den inte torkar ut. Just sådana här stor djur kan vara känsligare för uttorkning än man tror!
Jag tror att du skulle kunna lägga in en kapsyl eller ett flasklock med lite sockervatten till baggen, så att den har ”när den behöver”. Du kan också prova om den äter söta frukter, t.ex. en bananskiva eller en klyfta av ett rött äpple.
– Andreas Nord
Kommentarer