Fråga en Biolog

Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar

Visa rutor

Skalbagge på köksfönstret

Taggbock, Prionus coriarius, är en stor och imponerande långhorning som utvecklas i tall och olika ädellövträd. Hos oss förekommer arten i den sydliga delen av landet. Bilden är tagen av Johan 43.

Det här djuret satt på köksfönstret i 45 min idag vid 16-tiden i Sank Anna i Östergötland. Vi trodde först att det var en ekoxe som vi har gott om, men det verkar snarare vara en smedbock? Östergötland är dock inte riktigt rätt område för smedbock vad jag förstår. Storleken är omkring 5 cm. Vad är det för djur vi såg?

Östergötland är som du säger fel landskap för smedbock, vilken numera bara finns på Gotland. Däremot har du hittat den besläktade arten taggbock, Prionus coriarius. Namnet har den fått av taggarna den bär på halsskölden. Båda är stora långhorningar som hör till samma underfamilj Prioninae, med tre arter i sverige: raggbock, taggbock och smedbock.


Alla tre arterna är rödlistade. Taggbocken är rödlistad som Nära hotad (NT). Den finns i de sydliga kustlandskapen och upp till Upplandskusten. Den är beroende av gamla halvöppna skogar med grova äldre ekar, bokar och tallar. Larverna lever i trädens rotdelar.

Jag kan tänka mig att Sankt Annas Skärgård hyser fina miljöer för arten. Den är rapporterad på flera ställen på Yxnö och omgivande öar.

– Viktor Nilsson-Örtman

oktober 15, 2020

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vad gör getingarna?

Bivarg, Philanthus triangulum, påminner om en geting men är i själva verket en rovstekel. Den är specialiserad på att fånga honungsbin, vilka utgör föda för bivargens larver. Bilden är tagen av Tobias Johansson.

Idag såg vi två stycken getingar hålla på med varandra. Den undre var mörkare och låg nästan helt stilla. Efter ett tag så flög den övre iväg med den undre. Vad sysslade getingarna med?

Det är inte getingar du fotograferat. Den övre är en bivarg, Philanthus triangulum, som hör till en familj rovsteklar som heter Crabronidae.

Bytet däremot är ett honungsbi, Apis mellifera, i familjen Apidae.

Bilden visar mycket väl på bivargens livshistoria. Honorna spenderar den största delen av sin tid med att jaga honungsbin. När hon fångat ett bi så sticker hon det med sin gadd mellan mellankroppen och huvudet. Biet blir då paralyserat, men fortsätter leva. Därefter flyger bivargen iväg med biet och lägger det i ett hål som hon har grävt i en solvarm sandig sluttning. Detta hål kan vara upp emot en meter djupt och innehålla över hundra bin! Hon lägger sin ägg i gropen och bina utgör sedan mat åt hennes larver. Eftersom bina fortfarande lever så håller sig maten fräsch under mycket längre tid än om hon hade dödat dem!

– Viktor Nilsson-Örtman

oktober 15, 2020

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Skalbaggar på rygg

Skogstordyvel (Anoplotrupes stercorosus) sedd underifrån. Just såhär hittar man ofta tordyvlar på sensommaren, när deras liv är på upphällningen och koordinationsförmågan börjar brisera. Bilden är tagen av Carl-Magnus Helgegren.

På mina dagliga skogsturer har jag på flera olika stigar upptäckt ett flertal skalbaggar på rygg. På vissa ställen ligger det en femton, tjugo stycken i rad. Vad har hänt eftersom det är så många på samma ställe? Jag går mestadels i bokskog. Jag har spekulerat i om dom var ”förbrukade” efter slutfört uppdrag, vad det nu kunde vara, men så är det uppenbart inte! Ska man göra en räddningsinsats och försiktigt vända dom rätt?

Skalbaggen som du har sett på rygg är med största sannolikhet skogstordyvlar, Anoplotrupes stercorosus. Det här djuret är aktivt framförallt på våren och försommaren. Senare på säsongen har de parat sig och lagt ägg och börjar så smått bli ”förbrukade” som du säger.

Det här är långbenta djur som normalt sätt lätt klarar av att vända sig på rätt köl igen. Du kan läsa mer om detta här. När de, i skalbaggsmått mätt, börjar bli gamla fungerar deras nervsystem inte lika bra och de mister lite av sin koordinationsförmåga. Då klarar de ibland inte att vända sig rätt ibland. Så även om du vänder på skalbaggen blir det lite av konstgjord andning. Djuret har redan spelat ut sin aktiva till i livet, men kan nu istället bli mat åt fåglar, små däggdjur eller andra insekter, eller brytas med av markens mikroorganismer.

– Andreas Nord

oktober 14, 2020

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Fiskmåsar på rad

Fiskmås, Larus canus. Bilden är tagen av Estormiz.

Vi bor vid en sjö i Västra Götaland och har under några år nu observerat ett märkligt fenomen. Fiskmåsarna lägger sig på en lång rad ute i sjön och ligger där och guppar flera timmar i rad. Fenomenet brukar uppstå någon gång under juli-augusti månad. Vid samma tidpunkt brukar de också ägna sig åt en sorts spiralflygning där de samlas i stort antal och flyger högre och högre. I vissa fall avslutas dessa spiraler med störtflygningar. Vad håller måsarna på med?

Det är inte helt lätt att bena ut vad dina måsar gör, men här är några funderingar.

Jag skulle tro att dina fiskmåsar är på flyttning. Väldigt många fisk-och skrattmåsar flyttar västerut över Sverige på sensommaren. Många kommer österifrån (Baltikum, Ryssland). När de ligger på vattnet så tror jag att de förmodligen bara smälter maten, efter att ha födosökt på någon åker eller fält i närheten. Alternativt väntar de ut bättre väder att flytta i.

Dina spiralflygningar kan antingen ha med födosök eller flyttningsaktivitet att göra. Måsar jagar gärna större insekter i luften. Man kan då se att de gör utfall ut i luften med tillfälligt öppna näbbar. Alternativt tar fåglarna höjd för att flyga vidare. Måsar beter sig gärna som många rovfåglar, nämligen att de hittar en varmluftsbubbla inom vilken de kretsar och tar höjd (”de tar hissen”). Ibland leder detta till att de på hög höjd sedan bryter cirkeln och försvinner bort i flyttningsriktningen. Alternativt finner de inte väderläget gott nog och avbryter sin kretsning och dyker ner för att invänta bättre väder.

Lite spekulativt, men rimliga spekulationer!

– Åke Lindström

oktober 14, 2020

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vad har kärrspindeln på magen?

Hona av skräddarspindel, Dolomedes plantarius, med sin äggsäck under kroppen. Bilden är tagen av Jenny Davidsson.

Jag hittade vad jag tror är en kärrspindel vid Vågsjön i Roslagen idag. Den stor böld på magen. Min man tror den ska ha ungar, men jag tycker det ser ut som en böld. Jag blev så nyfiken så jag ville fråga er! Vad tror ni att det är?

Vi har två arter i släktet Dolomedes.  Släktet har inget svenskt namn, men djuren kallas ibland för kärrspindlar. De två arterna är kärrspindel (Dolomedes fimbriatus) och skräddarspindel (Dolomedes plantarius). Detta ser ut att vara den senare.

Det som du kallar för en böld är istället en äggsäck som spindeln håller i käkarna. Denna hantering av äggen är typisk för arterna i spindelfamiljen vårdnätspindlar (Pisauridae) dit kärrspindlarna hör. De gör också ett speciellt nät, som kallas för vårdnät, till sina ungar.

– Fredrik Arvidsson

oktober 13, 2020

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Stor skalbagge i vardagsrummet

Den imponerande smedbocken, Ergates faber, är vår största långhorning. Den utvecklas i tall, och finns hos oss bara på Gotland och Gotska Sandön. Bilden är tagen av Oskar Äng.

I morse kröp den här bjässen runt på mitt vardagsrumsgolv här på Gotland. Jag tror att det är en smedbock, men kanske har jag fel? Den var strax över 3 cm lång. Var släpper jag bäst ut den i det fria?

Visst är det en smedbock, Ergates faber. Ett fantastiskt djur! De flyger bra, så du kan nog släppa den rakt utanför fönstret. Vill du vara extra snäll släpper du ut djuret i närheten av talltimmer, eftersom det är just tall som smedbocken utvecklas i.

– Andreas Nord

oktober 13, 2020

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Rätt snigel i fällan

Spansk skogssnigel (Arion vulgaris) kallas också för mördarsnigel, är en glupsk snigel som kan ställa till oreda i trädgårdar. Den härstammar från Sydeuropa, men har introducerats på många platser. I Sverige hittades den för första gången i Skåne 1975. Här ses två individer som parar sig. Bilden är tagen av B. Girardot.

Vi bor på en gård på landet och mördarsniglarna har hittat hit också! Men vi har också andra sniglar här. Bland annat svarta skogssniglar och några bruna med prickar. Dessa är vi rädda om, men jag hittar ingen information om hur man kan skydda dem när man t.ex. sätter ut snigelfällor. Vi är inte så rörliga själva, så att gå ute och plocka dem är inte så lätt! Det är mest när gräset klipps och de sitter och äter på dem som kommit i gräsklipparen.
Varför är öl bäst i fällorna? Går det med något annat?

Jag har exakt samma problem hemma och därför klipper vi. Jag har tyvärr inget jättebra alternativ till att klippa sönder dem i två bitar precis bakom nacken. Snigeldödande nematoder finns att köpa, men de går även på de svarta, och de svarta går även i ölfällor. De bruna med prickar är troligen leopardsniglar som hör till kölsniglarna. Det finns också svarta kölsniglar med ett tunt vitt streck längs ryggåsen.  Kölsniglar är inte nära släkt med mördarsniglarna så nematoder skall enligt uppgift inte döda dessa. Om kölsniglar går ner i ölfällor vet jag dock inte.

Jäst lever normalt på ruttnande växtdelar, och det är troligen jästlukten som lockar sniglar till fällorna.

För att minska belastningen på ryggen när man klipper sniglar kan jag rekommendera långa grässaxar (Gardenas och Julas är båda bra) och stark pannlampa.

– Allan Rasmusson

 

Vi hade en student för många år sedan som gjorde försök med utspädd etanol och det fungerade lika bra som öl (men förstås svårare att komma över). Dock var det en väldigt snigelfattig säsong så antalet var inte riktigt pålitligt. Ett alternativ till saxar är kantskärare.

– Olle Anderbrant

oktober 12, 2020

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Hur andas växterna egentligen?

Unga blad av hästkastanj, Aesculus hippocastanum. Hur andas denna och andra växter, egentligen?

Jag läst så motstridiga uppgifter om hur växterna andas. När de inte ägnar sig åt fotosyntes så lär de andas syre när ljuset är borta. Men jag har läst att klyvöppningarna är stängda då. Hur tar de då in syre, om de nu gör det? Även växter behöver väl syre för förbränning, eller?

Intressant och stort ämne och jag förstår ditt bryderi. Här är några fakta i saken.

1) Alla växtceller andas i princip alltid (dvs. de använder syrgas i mitokondrierna för att oxidera kolföreningar och bilda ATP), förutom inaktiva  intorkade celler som pollen eller torra frön, eller celler som inte har tillgång till syrgas (t.ex. rotceller i vattenmättad mark där syret tagit slut). Cellandningen i blad går långsammare i ljus än i mörker men den stannar aldrig. Det är en vanlig missuppfattning att växter inte andas och fotosyntetiserar på samma gång, men om någon påstår att de inte gör det har de fel. Jag och mina kollegor har skrivit om just detta i världens mest använda lärobok i Växtfysiologi .

Boken finns inte för nedladdning, men: 

2) Växterna andas mer på natten än på dagen, ja. Om klyvöppningarna är stängda så kan ändå syrgas komma in i tillräcklig mängd eftersom det finns väldigt mycket syrgas i luften, blad har stor yta per volym och eftersom syrgas är en liten opolär molekyl som kan diffundera direkt genom bladytan. Under normala tillväxtförhållanden är det endast i kompakta tjocka vävnader med hög aktivitet som man vet att det kan bli syrgasfritt i centrum. Sådant har uppmätts inuti potatisar och frön av böna under groning. Se t.ex. den här fritt tillgängliga uppsatsen (på engelska) om frömitokondrier. Den ligger på hemsidan till läroboken som jag nämnde ovan.

– Allan Rasmusson

oktober 12, 2020

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Kan man överleva på att bara äta gräs?

Skulle man kunna överleva på att bara äta gräs, som en häst eller ko? Bilden är tagen av Daniel Åhs Karlsson.

Jag undrar vad som händer om en människa bara skulle äta gräs som hästarna? Skulle man överleva? Hur länge?

Man skulle förmodligen svälta till döds relativt snabbt eftersom gräs är för svårsmält för mänskliga tarmar. Det sliter dessutom rejält på tänderna, så om du lyckades överleva ett tag skulle tänderna bli skadade och ramla ut så småningom. De flesta djur som äter mycket gräs har antingen ständigt växande tänder (som gnagare och kaniner), eller får nya tänder som ersätter de gamla när de blir för slitna (som elefanter). Det finns några gräsarter som går att äta rått, som till exempel vetegräs (wheatgrass), men gräs är oftast ganska näringsfattigt så det skulle vara svårt att sätta i sig tillräckligt mycket för att överleva. Du kan jämföra med att endast äta isbergssallad eller kål. I regel är det bättre att äta gräsfrön om det är möjligt – många av våra domesticerade grödor är egentligen gräsarter, t.ex. vete, ris, havre, korn, osv.

– Jessica Abbott

Gräsätarna har en mycket intressant tarmflora av bakterier som lever på gräset som kommer ner i gräsätarens mage. Det är alltså inte gräsätaren som bryter ner gräset utan bakterier i magen som omvandlar gräset till ämnen som växtätarens tarmar kan ta upp. Vi har inte en sådan mage med sådana bakterier.

– Mats Hansson

oktober 9, 2020

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Bitande djur på stranden

Larv av en guldögonslända. Dessa nyttodjur, som också kallas bladluslejon, kan ge ganska smärtsamma bett. Bilden är tagen av Bitte.

Detta djur har jag sett på stranden, och när det biter gör det rejält ont. Den är 3-8 mm lång. Jag får stora svullnader som är till en decimeter i omkrets. Vad är det för något?

Det är väl en larv av en guldögonslända, eller hur?

– Jörgen Ripa

Det är mycket riktigt en larv av en guldögonslända, som är sk. nätvingar i familjen Chrysopidae. I Sverige har vi 17 olika guldögonsländor fördelade på 8 olika släkten. Namnet ”guldögonslända” kommer sig av att de vuxna djuren har vackert guldglänsande ögon. De ser också väldigt olika ut – gröna eller gula, med breda vingar fulla av nätmönster. Det är vanligt att vuxna individer söker sig inomhus under hösten, för att finna en plats att övervintra på. Larven kan ge smärtsamma bett, men den är samtidigt ett riktigt nyttodjur eftersom den äter många småinsekter som vi inte tycker så bra om. De kallas faktiskt ofta för bladluslejon!

– Andreas Nord

oktober 9, 2020

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Nyare inlägg Äldre inlägg