Signalkräfta, Pacifastacus leniusculus, är en nordamerikansk kräfta som planterats ut på många håll i Sverige med start på 1960-talet. Det kommer sig av att signalkräften har särskilt hög motståndskraft mot svampsjukdomen kräftpest. Det har inte vår inhemska flodkräftan (Astacus astacus). I dag är olagliga utsättningar av signalkräfta det allra största hotet mot flodkräfta, som minskat med 97% under de senaste hundra åren. Bilden är tagen av Yvette Johansson.
I slutet av maj hämtade jag vatten i den lilla bäcken hemmavid för att vattna lite växter. Då såg jag två pyttesmå kräftor i bäcken. Är det flodkräfta eller signalkräfta?
Oskarp bild, men de rundade klorna tycker jag gör den väl till en tydlig signalkräfta. På den här länken kan du läsa mer om signalkräftan, hur man arbetar med att begränsa dess utbredning, och hur man skiljer den från flodkräfta.
– Andreas Nord
Ganska suddigt, men klorna är nog kraftigare än flodkräftans pincetter, så signalkräfta är en bra informerad gissning.
En sensommarbild från Trelleborgs kommun på Skånes sydkust. Här var strandmålla, Atriplex littoralis, ovanligt vanlig i år. Vi tror att det beror på att vinterns stormar spolade upp stora mängder näringsrik tång och andra alger som gynnande mållorna. Bilden skickades in av Cathrine Ek.
Stränderna i Trelleborgs kommun är detta året översållade av högväxande strandmållor. Det har varit så från och till genom åren, men i år är det extremt. Stormen Babet rörde om stränderna rejält och mycket alger spolades upp. De sköljdes aldrig ut igen. Är det alla gamla alghögar som blivit en bra växtbädd för mållorna just i år, eller finns det någon annan förklaring till att de är så talrika just i år?
Jag håller med. Det är alldeles säkert ett resultat av att stora mängder näringsrik tång och andra alger spolats upp.
Ekvårtbitare, Meconema thalassinum, är vår minsta och spensligaste våprtbitare. Den är framförallt aktiv på sensommaren och hösten, och dras då gärna till olika slags ljuskällor. Oftast hittar man den dock på olika lövträd och buskar där den glupskt förser sig av små, mjuka insekter. Bilden är tagen av Risto Rainne.
Är det möjligt att artbestämma denna liten insekt, trots en mycket dålig bild? Den satt på köksfönstret en sensommarmorgon och bilden är tagen snett underifrån. Det var en liten vårtbitare, bara 1,5 till 2 centimeter lång, och den måste vara en skicklig flygare eftersom jag bor på sjunde våningen i ett flerfamiljshus i Lund.
Det är en ekvårtbitare, som på vetenskap heter Meconema thalassinum. Det är en av våra allra minsta vårtbitare, och den är framförallt aktiv på sensommaren och hösten. Djuret du har fotograferat är en hane. Honan är snarlik, men har bara ett utskott – äggläggningsröret – i bakänden. Ekvårtbitare är en duktig flygare som gärna dras till ljuskällor som utomhusbelysning. Normalt sett hittar man den framförallt på olika slags lövträd.
Många olika slags skalbaggar lever i våra hus och hem. Det är svårt att vara riktigt säker på vad just denna bild visar. Ett spännande sätt att ta reda på det är att försöka få puppan att kläckas. Det är i allmänhet ganska enkelt, och det är dessutom rysligt spännande att få följa puppans utveckling till färdig skalbagge på nära håll!
Vad kan detta vara? Tacksam för svar!
Bilden är litet för beskuren för att kunna ge ett säkert svar, men det rör sig om en puppa av någon slags skalbagge. En av de vanligaste skafferiskalbaggarna är fläskänger (Dermestes lardarius), men ängrar har tydligt håriga larver vilket gör mig litet tveksamt till att det är en sådan du har hittat. Ett annat alternativ är att det rör sig om någon slags mjölbagge (dvs. några olika arter i skalbaggsfamiljen svartbaggar, Tenebrionidae), av vilka flera är vanliga inomhus. En storleksangivelse, som skarpare bilder på hela djuret och larvskalet (det som syns överst i bild), hade hjälpt oss att komma litet närmare.
Flera olika slags skalbaggar förekommer allmänt inomhus, och ofta ställer det inte till några större problem. Just mjölbaggar och fläskängrar kan ställa till litet oreda om det blir ett stort utbrott i torrskaffning, men vid låga populationstätheter fungerar de som utmärkta rengörare som tar hand om skräp i golvspringor och bakom hyllorna i skafferiet.
Vill du få reda på precis vad det är kan du lägga puppan i en liten glasburk. Rulla ihop en liten bit hushållspapper ungefär tjockt som en cigarett, och placera puppan därinne. Det kommer maximalt ta ett par veckor innan den kläcker.
Kvadratspindeln, Araneus quadratus, tillhör spindelfamiljen hjulspindlar. Hit hör också flera andra stora och spektakulära svenska spindlar, till exempel den allmänna korsspindeln. Typiskt för hjulspindlarna är de runda och ganska stora spindelnäten som de spinner för att fånga sin mat. På sensommaren har hjulspindlarna hunnit växa till sig ordentligt, och vissa individer kan bli riktigt stora. De är dock, liksom nära nog alla svenska spindlar, helt ofarliga för människor. Bilden är tagen av Örjan Hedhman.
I somras cyklande jag utanför Trollhättan och tog en paus vid ett häststall. På hjälmen hittade jag då en gulgrön spindel kroppen, som var ett par centimeter stor. På bakkroppen fanns det fyra prickar som såg ut som ögon. Vet ni vad jag har träffat på?
Det är en hjulspindel som kallas för kvadratspindel på svenska, och heter Araneus quadratus på vetenskap. Den är en nära släkting till korsspindel, och lever på liknande sätt. Såhär på sensommaren har alla hjulspindlar hunnit bli vuxna, och då ser man dem ofta kring hus och hem. Det är bra att ha spindlar där, eftersom de äter upp olika slags besvärande flygfän som flugor och myggor.
Vi har skrivit om kvadratspindlar många gånger på vår blogg. Du hittar inläggen här.
Jättekortvinge, Ocypus olens, är den i särklas största medlemmen i skalbaggsfamiljen kortvingar i Sverige. När den känner sig hotat böjer den upp bakkroppen och spänner ut sina stora käkar. Då kan den faktiskt påminna litet om en skorpion. Vi tror att det var just en jättekortvinge vår frågeställare sprang på under hundpromenaden på sydöstra Öland.
Jag har just sett en skorpion! Den var två centimeter lång, svart med ryggen krökt framåt och en liten pärla på yttersta spetsen, som kan ha varit dagg eftersom det var väldigt fuktigt utomhus. Min hund sprang omkull något litet och när den reste sig upp så såg jag det här djuret. Det var på grusvägen ut till Triberga borg på sydöstra Öland. Dumt nog fann jag mig inte och tog inget kort och när vi gick tillbaka var den borta.
Jag tror att det är en jättekortvinge, Ocypuys olens, som du har sett. Den är stor och mattsvart, och intar typiskt just den försvarsställningen du beskriver.
Det är i själva verket en skalbagge i den stora gruppen ”kortvingar” som alla känns igen på att täckvingarna är kraftigt förkortade så att nästan hela bakkroppen är naken. I Sverige har vi hela 1300 olika slags kortvingar (av totalt 4600 skalbaggar), och jättekortvingen är den i särklass största. Kolla in den här länken så hittar du bilder att jämföra med. Vi har också skrivit om jättekortvingar tidigare. Här hittar du våra tidigare inlägg.
När det finns både snok och huggorm i området är det bra att kunna skilja dem åt. Snoken är längre och smäckrare, med en lång och smal svans. Den har också få, och ganska stora, fjäll i ansiktet och ett avrundat huvud med rund pupill. Huggormen ger ett kortare och kraftigare intryck, fjällen är mindre och kantigare, och ögonen har vertikal pupill. Är ormen omkring 1 meter lång, som i det här fallet, säger uteslutningsmetoden också att det är en snok. Huggormar kan förvisso bli en meter långa, men de flesta blir inte större än 60-65 centimeter som vuxna. Bilderna är tagna av Erika London.
Jag har två helsvarta ormar i min trädgård i Värmland. De är svarta, nästan 1 meter långa, med små fjäll och avsmalnande svans. De återfinns oftast i häcken eller där gräset är lite högre. De verkar inte särskilt rädda för människor. Jag ser dem oftast på bara några meters avstånd från varandra och på i stort sett samma plats varje dag.
Jag tror själv att det är ett huggormspar och att det är honan jag lyckats fånga på. Grannen är dock övertygad om att de är snokar och menar på att det inte är alla som har de karaktäristiska gula fläckarna. Vem av oss har rätt?
Grannen har rätt – det är (vatten)snokar, Natrix natrix. De karakteristiska gula fläckarna kan ofta saknas, men att det är en snok syns på den slanka kroppen med en lång, tunn svans (alltså delen av kroppen efter avföringsöppningen), att plåtarna i ansiktet är stora och fyrkantiga, och att bukfjällen är vita och kontrasterar tydligt mot färgen på ryggen.
Huggormen är kort och satt, med en liten och väl avsatt svans, och den har mindre fjäll i ansiktet. Dessutom har huggormen ett utpräglat trekantigt huvud, medan snokens är mer rundat. Till sist ger storleken en ledning: det är bara snoken som kan bli 1 meter lång i Sverige. En vanlig längd på en stor huggormshona i Sverige är omkring 60 centimeter.
– Andreas Nord
Stort tack för återkopplingen. Vi har pool på tomten så det är nog den som drar till sig ormarna. Poolen är även väldigt populär bland barnen i området, så det känns väldigt skönt att veta att det bara är ofarliga snokar. Hade det varit huggormar hade vi kanske behövt överväga att förflytta dem till ett närliggande skogsparti, då de inte verkar vara rädda alls för oss människor utan snarare söker sällskap.
Grenlocke, Dicranopalpus ramosus, är en avlägsen släkting till egentliga spindlar, men förs till den egna gruppen lockespindlar, som alla har långa ben och en liten, kompakt, kropp. Grenlocken sitter gärna i spagat som på bilden. Den är lättast att känna igen på att ’pedipalperna’ (utskotten som sticker rakt framåt på bilden) är tydligt grenade. Det är så grenlocken fått sitt svenska namn! Grenlocke hittades för första gången i Sverige för drygt 10 år sedan. Numera är den ganska utbredd i Skåne och den tycks sprida sig snabbt i de sydliga landskapen. Bilden är tagen av Anna Archer.
Jag hittade denna på min köksgardin i Kristianstad i Skåne i början av oktober. Ganska vacker och lite läskig, tycker jag. Vad är det för något? Är det en spindel som gått i spagat? Vilka käkar!
Du har hittat en grenlocke (Dicranopalpus ramosus) som är ett spindeldjur, men inte en spindel utan en helt egen grupp som kallas för lockespindlar (Opiliones).
Grenlockar har en tendens att sitta sådär med benen utspridda och platt mot underlaget. De två utstickande strukturerna fram på huvudet är inte lockens käkar utan det är något som kallas pedipalper. De fungerar som känselorgan och hjälper till med mathanteringen. På just grenlocken är pedipalperna grenade, vilket har gett upphov till det svenska namnet. Käkarna är de mindre utstickande strukturerna som du ser innanför pedipalerna och så här ovanifrån ser man inte hela käkarna utan bara ovandelen av dem.
Grenlocke hittades i Sverige för första gången i Sverige för drygt 10 år sedan. Därefter har den spridit sig snabbt i de sydligaste landskapen, med flest fynd i västra Skåne. Precis som andra lockespindlar är grenlocken ett fredligt djur som är allätare och inget att vara rädd för. På den här länken kan du läsa mer om grenlocke.
Badrumsmaskar är släkt med våra vanliga daggmaskar, men trivs bättre i avloppet än i jorden. I bland kan det dyka upp en badrumsmask i toaletten. Obehagligt, så klart, men inget att vara bekymrad över. Badrumsmaskarna är nämligen, precis som daggmaskar, nedbrytare. Ett enkelt sätt att skilja dem från parasitiska spolmaskar är att se efter om kroppen har ringar som på bilden till vänster här ovanför. Då är det en badrumsmask eller någon annan vattenlevande daggmask. De parasitiska maskarna har en alldeles slät kropp. Forskarna tror att badrumsmaskar härstammar från Västafrika. Numera är de dock spridda över hela världen. I Sverige har de funnits i flera decennier.
Jag hittade en mask i toaletten innan jag skulle sätta mig. Tror ni att den lever i avloppet, eller kommer från någon av oss som besökt toaletten? Vi har alla i familjen tagit avföringsprov. Labbet hade skrivit en kommentar att det kan vara en avloppsmask. Men jag blev ändå orolig, för jag läste ett inlägg från er med fråga om mask i toaletten, där ni skrev att det kunde vara mask som lever i urinvägarna. Vet ni vad det är jag hittade?
Jag tror att detta rör sig om så kallade badrumsmaskar. De är släktingar till våra vanliga daggmaskar och i Sverige finns två olika arter, Dichogaster bolaui och Dichogaster saliens. Ingen av dem hör hemma hos oss från början, utan härstammar troligen från Västafrika. Numera är de dock spridda över hela världen, och upptäcktes i svenska hem för flera decennier sedan.
Hos oss lever de framförallt i avloppen i badrum. Det kan därför hända att de kommer upp ur toaletterna i bland. Trots att de trivs bättre i avloppet än i jorden, är badrumsmaskar inte ett tecken på att det är smutsigt eller att vi har dålig hygien. De är heller inte skadliga för oss på något sätt. Däremot är badrumsmaskar beroende av vårt avfall för att överleva. De är nämligen, precis som vanliga daggmaskar, nedbrytare. Gamla hudrester är en omtyckt måltid i badrumsmaskarnas värld.
– Andreas Nord
Kan man skicka den på analys till er för att få veta säkert? Jag förstod att den också är lik spolmask som kan leva i tarmen på människa, och en annan mask som kan leva i urinvägarna.
Du behöver inte vara orolig. Det syns tydligt att din mask har segment på kroppen, på samma sätt som en daggmask har. De kallas därför för ”ringmaskar”. Utöver badrumsmaskarna finns det också andra vattenlevande daggmaskar som kan vara aktuella i en toalett. Spolmaskar, eller rundmasken Dioctophyma renale som lever i urinvägarna, har alla slät kropp utan ringar.
– Andreas Nord
Tack för dina svar! Nu kan hela familjen sänka axlarna!
Cabernet sauvignon är en av världens mest kända druvsorter. Den härstammar från den franska vinregionen Bordeaux, där den alltjämt är den mest populära sorten. Cabernet sauvignon odlas dock över hela världen, bland annat i stora vinländer som Chile, Sydafrika och Australien. Druvorna på bilden växer i Lalande de Pomerol i Bordeaux. Bilden är tagen av Christophe Eyquem.
Min fråga gäller vin. Blir det någon skillnad i en vindruvas kvalitet eller smakprofil efter skörd och vinifiering, beroende på om den pollinerats med pollen från samma sorts druva eller eller en annan sorts druva? Till exempel om Cabernet sauvignon pollinerats med Cabernet sauvignon, eller om Cabernet sauvignon pollinerats med Merlot.
Det borde inte göra någon skillnad eftersom perikarpet (frukten, alltså) är en ren maternell vävnad, det vill säga en del av moderträdet som följer med fröna. Endast fröna innehåller komponenter från fadern (pollenet). Huruvida fröet bidrar med smak till vinet vet jag dock inte. Om vi jämför med äpplen, så beror äpplets kvalitet på moderträdet.
Kommentarer