Vi har fått loppor som frodas på oss. De stora lopporna blir ca 5 mm, är kolafärgade och gräver in sig i köttet. Att dra bort dem är som att ta tag i skinnet, de sitter bergfast. Om de lossnar har man ett hål lika stort som loppans kropp och blodet rinner. Anticimex kallar dem för växtloppor och tycks inte anse att de är farliga att ha. Finns det över huvud taget växtloppor som lever sin hela livscykel på oss människor? Har ingen bild, den blev för suddig.
Finns även små svarta ettriga loppor. Har haft dem alla i ca 3 månader. Hur kan vi försvara våra kroppar från angrepp? De äter på oss dygnet runt och vi kan inte använda Tenutex hela tiden. Har smort in oss med olja,salt, vitlök och kamomill. Dammsuger och använder vattenånga flera gånger varje dag.
Det här låter mycket besvärande!
De små ettriga, svarta, lopporna låter som fågelloppor. De finns normalt i fågelbon, men om man handskas med fåglar eller fågelbon (t.ex. rensar gamla fågelholkar) kan man få med sig lopporna in. Ni bör se efter om det finns någon möjlig ”källa” som ni har fysisk kontakt med i närheten av ert hem. De kan leva ganska länge inomhus, och kan vara till besvär eftersom betten ibland ger upphov till svår klåda. Det gäller att vara nog med att tvätta textilier varmt, eller lägga dem i frysen minst några dagar. Problemet med just fågelloppor brukar dock lösa sig självt efter en tid, eftersom de inte överlever särskilt länge inomhus. Det bygger ju såklart på att det inte är en stadig tillförsel av nya loppor.
Beträffande ”växtlopporna”, så är jag osäker på vad Anticimex egentligen syftar på. Det som jag närmast kommer att tänka på är bladloppor, som sitt namn till trots inte alls är loppor utan suger saft från olika växter och inte besvärar människor.
De däggdjursloppor som också biter människor kommer oftast från våra husdjur. Kattloppan, Ctenocephalides felis, är såvitt jag vet den vanligaste i våra hem, men jag tror å andra sidan inte att det är en art som gräver sig in under huden. De är hur som haver utmärkt skickliga på att gömma sig i pälsen hos hund eller katt, men det är såklart mycket svårare på den ganska nakna människokroppen. Precis som för fågellopporna är nyckeln här är att försöka ta reda på var lopporna har kommit ifrån, t.ex. genom att undersöka era pälsdjur om ni har sådana. I övrigt gäller att rengöra, tvätta, och frysa så gott det går. Det som gör det hela lite besvärligare är att äggen inte läggs i pälsen, och larverna utvecklas därför inte heller på värddjuret. Det betyder att omgivningen måste städas noggrant för att man ska bli av med lopporna. Av vad jag förstår kan det vara besvärligt när det gäller åtminstone kattloppor, så det kanske är bra att ta en skadedjurssanerare till hjälp om era besvär har varit långvariga. Ett första steg är dock att ta reda på vad det faktiskt rör sig om – en bild, eller ännu hellre några insamlade exemplar, vore en bra start.
Hoppas att ni kommer tillrätta med problemen.
-Andreas Nord
Är inte expert, men har hon katt kan de väl dra in både fågelloppor och gnagarloppor, eller?
Ja, en mycket bra poäng! Som också skulle kunna förklara möjlig förekomst av flera arter loppor i ett och samma hushåll.
-Andreas Nord
