Jag ömmar så för de grodor som lever och förökar sig i min lilla trädgårdsdamm. Nu lekte de och lade mycket rom under den varma perioden runt påsk. Tyvärr har kylan återkommit och rommen ser inte bra ut. Har allt dött? Förra året hände samma sak och då lades ny rom, men de ynglen hann inte bli grodor innan den kalla hösten kom. Är det ”kört” i år också?
Jag är ingen expert på hur grodrom klarar låga temperaturer, men min gissning är ”ganska bra”, eftersom många groddjur leker väldigt tidigt på året när vattentemperaturerna fortfarande är låga och väderomslag ganska vanliga. Om det blivit så kallt att dammen, och rommen, frusit, är det såklart en annan historia. En mindre damm är också mer utsatt för väderomslag, eftersom det är en mindre vattenmassa som värms och kyls snabbare.
Jag tycker du ska ta upp rommen och titta på den – om den lever kan du se hur grodynglet rör sig inuti ägget!
Ny rom tror jag inte det blir, beroende på vart i landet du befinner dig. Leken brukar vara ganska synkroniserad i de arterna som leker tidigt på våren, och sen händer inte mycket mer eftersom de vuxna djuren lämnar dammarna efteråt.
Om rommen eller ynglen dör år efter år kanske det beror på något annat. Det kanske finns rovdjur, t.ex. fiskar, som äter av den? Eller det kanske är lite dåliga vattenförhållanden i dammen?
-Andreas Nord
Andreas svar är ungefär vad jag skulle ha sagt.
De tidigt lekande grodarterna klarar vattentemperaturer ner mot nollan under ganska långa perioder. Endast om rommen fryser och det bildas is i cellerna — något som ibland påverkar den del av äggen som ligger högst upp i klumpen, i vattenytan — är det risk att de dör av förfrysning. Detta gäller de ”bruna” grodorna, som ju leker tidigt på våren: vanlig groda, åkergroda, och (den lokalt förekommande i sydöstligaste Sverige) långbensgrodan. Just långbensgrodan leker ofta först av dessa tre arter, med start i mitten av mars. Rom som lagts så tidigt kläcks ofta inte på flera veckor, eller rent utav på en månad. Det beror delvis på att den läggs litet djupare i vattnet, fastlimmad på grenar och växter, och inte flyter upp till ytan. Därför är den skyddad när dammens yta ibland fryser under kalla nätter under den tidiga våren. Men eftersom solen inte värmer upp dylik rom på djupare vatten lika effektivt och snabbt, så dröjer det längre innan den kläcker. Vanlig groda och åkergroda lägger sin rom på grundare vatten, och speciellt äggklumparna av den förstnämnda ligger solexponerad i ytan av dammen redan som nylagd. Ibland händer det alltså att äggen på toppen (i vattenytan) fryser, men resten av äggen i dylika klumpar klarar sig.
När man någon gång hittar en hel romklump där alla de svarta äggkärnorna har dött — vilket ses av att det bildas liksom en grå, luddig hinna runt ”äggkärnan” — så finns skälet till deras olycka vanligen på annat håll. Kanske har de inte befruktats, eller så har grodan lekt där vattenkvaliteten är gravt undermålig.
Iglar kan ibland pressa sig in i romklumpar och selektivt äta de svarta äggen (”kärnorna” i varje klotformad gelepärla, vilken romklumpen består av). Men aldrig är iglarna så effektiva att de klarar av att hitta och äta vart enda ägg in en stor romklump med kanske ett tusental ägg. Få andra predatorer ger sig på rommen innan ynglen kläckts och lämnat gelehöljet.
Som Andreas skriver kan honor av dessa ”bruna” grodor — vanlig groda, åkergroda, och den i sydost förekommande långbensgrodan — endast lägga en klump om året. Lekperioden i en damm är ofta överstånden på mindre än en vecka. Ibland kan den avbrytas tillfälligt om det kommer kallare väder mitt i leken, och återupptas när det blir mildare igen. Men grodorna har ingen möjlighet att lägga ägg fler gånger om det mot förmodan skulle bli en lång och iskall period med mycket sönderfrusen rom, eller — vanligare förekommande — om rommen torkar ut. Det sista händer ganska ofta när grodorna lekt på grunda översvämningar i anslutning till den ”riktiga” dammen.
-Gästinlägg av Björn Lardner, grodexpert
