Vi bor i en liten by vid Storsjöns strand i Gästrikland. Vi har sett levande och överkörda grävlingar vid några tillfällen. Det aktuella nu är att vi tidigt i somras sett grävling böka runt på gräsmattan ett par kvällar. Vi såg grävlingtrattat på morgonen. Nu har vi trattar över hela gräsmattan, som är stor och ganska mossig. Även grannen har trattar. Men vi vet inte var grävlingen/ grävlingarna bor. Byn har flera gårdar med ängar och åkrar, gamla hus med ladugårdar utan djur och lador. Dessutom har vi skogar tunt oss. Är det troligt att djuret bor i närheten eller på någon av gårdarna? Var bor de annars? Kan de många trattarna tyda på att det är fler djur? Vad annat letar de efter i trädgården t ex? Hur ska vi förhålla oss till dem? Vi har en ganska trafikerad väg genom byn och vi har tidigare sett påkörda djur. Det känns lite olustigt att de kanske bor hos oss och riskerar att bli överkörda. Vad annat kan du berätta om grävlingen som vi kan ha glädje av att känna till?
Grävlingar är inte så ovanliga, så det kan säkert vara flera djur i området. Samtidigt är de aktiva djur, så det behöver nog inte vara så väldigt många individer som ligger bakom de många ”trattarna” ni hittat i gräsmattan. Jag skulle tro att de letar efter daggmaskar, som säkert trivs bra i den fuktiga mossan nattetid. Det är en stapelföda för grävligen där de finns.
Områdena kring er by låter som utmärkta grävlingshabitat. Jag tror därför att det är sannolikt att djuren bor nära er, och på din beskrivning skulle jag tro att man kan hitta det så kallade grytet lite varstans. Det kan t.ex. finnas under ett klippblock eller annan naturlig hålighet i marken, eller så har grävlingarna själva grävt ut ett tunnelsystem. Det är inte ovanligt att gryten finns under övergivna byggnader och liknande. Det är ganska imponerade tunnelsystem – mycket långa och ofta djupa så att det är frostfritt. I allmänhet är det flera individer i ett och samma gryt.
Under vintern ligger grävlingarna i vintervila, men är det milt kan de ibland vara uppe och röra på sig. De parar sig på våren och försommaren. Honorna fördröjer sedan själva dräktigheten (äggen börjar inte utvecklas på en gång), och ungarna (oftast 2-3, ibland fler) föds i februari till mars året därpå. Då är de helt blinda och saknar den tjustigt randiga teckningen.
Det är roligt att ni intresserar er för grävlingarna. Det är ett fascinerade djur som tyvärr är lite styvmoderligt behandlat i Sverige. Tyvärr är de utsatta i trafiken, som ni själva har noterat. Om det är särskilda platser där ni ofta finner påkörda djur kunde ni kanske få upp ett lågt stängsel så att grävlingarna korsar vägen på annan, säkrare, plats. Annars tycker jag att ni ska förhålla er till grävlingarna genom att bara njuta av att ha dem i området och försöka få syn på djuren när de är ute på tur. Frågar du mig är det ett av landets allra tjustigaste däggdjur!
-Andreas Nord
