Mitt namn är Ludvig och går sissta året på gymnasiet. Jag söker lite vetenskap om hur man på bästa sätt undersöker halten av tungmetall i fisk, eller om det ens är möjligt att göra det med våra förutsättningar och vår kunskap. Jag och några vänner tänkte nämligen ha något rörande tungmetaller i fisk som gymnasiearbete eftersom vi älskar att fiska och går det naturvetenskapliga programmet. Vi har dock ett problem eftersom vi inte vet riktigt hur vi ska gå till väga för att finna tungmetallen i fisken. Vår lärare föreslog att vi skulle mixa ner hela fisken till en gröt, och därefter separera fettet från resterande massa (för det är väl i fettet, tungmetallerna lagras?) och sedan applicera diverse indikatorer på olika metaller i det utvunna fettet från fisken. Men det kan ju omöjligt vara det smidigaste tillvägagångssättet? Jag läste även en rapport gjord av någon på ert universitet som rörde just de! tta och i denna gick det att läsa följande: ”Då alla lokaler fiskats, tinades samtliga öringar. Öringen vägdes (våtvikt), längdmättes och levern dissekerades därefter ut medels metallskalpell. Levrarna placerades individuellt i syradiskade provrör av glas och frystorkades under 24 timmar till torrsubstans (TS) och vägdes sedan. Uppslutning med salpetersyra (65 % Aristar från BDH) och metallanalys med ICP-Masspektrometri utfördes vid avdelningen för Växtekologi och Systematik, Ekologiska institutionen, Lunds Universitet. Statistiska tester utfördes med envägs ANOVA och regression. Programvaran som användes var Statistica version 9.0.” Jag tvivlar på att vi kan utföra liknande labb (tänker mest på metallanalysen) i skolan så jag undrar om det finns någon annan lösning till problemet?
På normalt sett använder man ICP-OES eller ICP-MS för tungmetall analys. Då får man qualitativa (vilka metaller) och quantitativa (hur mycket) resultat. När man börja studera kemi är en av den första grejer man måste göra en ”Trennungsgang” i anorganisk kemi. Tyvärr har jag ingen aning vad det kan heter på svenska eller engelska. (http://www.amazon.de/Blasius-Lehrbuch-analytischen-pr%C3%A4parativen-anorganischen/dp/3777613886) Jag är ganska säker att man kan hitta någonting liknande på engelska. Efter en separeringsväg (Trennngsgang) har man qualitativa svar. Det tar jättelång tid och man måste träna mycket tills man vet hur allting ser ut och man får en känsla för olika reaktioner. Vissa reaktioner är riktig farlig och i prinzip är allting mycket giftig (H2S, HCN är kemikalier man använda mycket). För att få quantitativa resultat är proceduren likadant. Det finns föreskrifter till varje metall man är intressarat in att mäta. Här krävs en mikrovåg (+/- 0,001 mg)!
Det finns också reaktioner för att veta om det finns metaller över huvudtaget. Jag tror det var dithizon.
Jag skulle focussera på en eller två metaller och göra försök om det finns i djuret och hur mycket. Eller jämföra olika delar av fisken.
– Gästinlägg av Jürgen Kuhn, forskningsingeniör på Biologiska Institutionen
Vad är avsikten med studien? Är det att visa hur farligt det är att äta den här fisken? Då skall analysen göras av fiskens muskelmassa som man äter. Är det fråga om att visa hur mycket som fiskens högsta metallkoncentration är så skall man analysera levern där metallhalterna kommer att vara som störst.
Halterna av As, Cd och Hg kommer att vara låga därför krävs analys med ICP MS eller AAS GF. Övriga metaller kan ev. analyseras med ICP OES eller vanlig AAS.
Uppslutning med salpetersyra vid förhöjd temperatur är den vanligaste tekniken för att få provet i lösning i lösning. Ev. med en. anpassad mikrovågsugn och teflon kärl.
Tyvärr finns inga enkla genvägar eftersom halterna är mycket låga!
I analysen som vi gjorde åt Kalmar Högskola så hade man valt att analysera levern. Eftersom levern efter torkning blir mycket lätt så bestämde vi att uppsluta i små glasrör och späda minimalt jag tror att vi uppslöt med 1 ml syra och sen spädde till 10 ml för att få så hög metallkoncentration som möjligt.
– Gästinlägg av Tommy Olsson, forskningsingeniör på Biologiska Institutionen
