Jag går i nian på montessori Bjärred och vi håller just nu på med projektarbeten. Jag skriver om människans utveckling och skulle gärna behöva lite hjälp med ett par frågor som jag hoppas ni kan besvara. Mina frågor är: Vem var Lucy? Varför är vi inte apor idag? Hur ser framtiden ut för människan?
1) Lucy är ett cirka 3 miljoner år gammalt fossilfynd av en tidig människoart, Australopithecus afarensis, och ett av de mest fullständiga fossila människoskelett som man har hittat. Hon hade upprätt gång, men hjärnan var fortfarande liten, av samma storlek som schimpansens. Jag förmodar att skolan prenumererar på Nationalencyklopedin. Du kan slå upp ”Lucy” och ”människans utveckling i NE, så får du mer information.
2) Vi är apor. Den moderna människan och alla utdöda människor tillhör en gren på apornas utvecklingsträd. Därmed är vi apor. Vi skiljer oss från andra nu levande apor bland annat genom vår upprätta gång, våra välutvecklade hjärnfunktioner, som bland annat inkluderar språkförmågan, och vår välutvecklade kultur, som via språket överförs från generation till generation.
3) Jag utgår ifrån att du med din fråga menar följande. Är människan fortfarande föremål för evolution genom naturligt urval? Det har hävdats att hon inte är det, åtmintone inte i världens rika länder. En anledning skulle kunna vara att dödligheten där är mycket låg under tiden från och med födelsen till och med de åldrar, då vi fortplantar oss. En annan anledning skulle kunna vara att det finns en rad kulturella faktorer som påverkar antalet barn som vi sätter till världen, förutom den evolutionära fortplantningsdugligheten (”fitness”). De flesta väljer ju hur många barn de vill ha. Ytterligare en anledning skulle kunna vara att det kulturella arvet har större betydelse än det genetiska. Det kulturella arvet har tidigare inkluderat sådana saker som att lära sig att tillverka stenyxor, att försvara sig mot rovdjur och att lagra föda inför sämre tider. Numera inkluderar det bland annat framgångsrik bekämpning av sjukdomar och frånvaron av svält i stora delar av världen. Därmed skulle det naturliga urvalet ha liten effekt på oss människor.
Men det finns data som tyder på att vi varit föremål för naturligt urval även efter det att vi utvecklat en avancerad kultur och kanske fortfarande. De ljusa hudfärgen i nordliga delar av världen utvecklades relativt sent, i Europa för mindre än cirka 35 000 år sedan. De evolutionära fördelen med ljus hudfärg har mycket sannolikt med vitamin D att göra. Läs om detta här.
Ännu senare, för mindre än 10 000 år sedan, utvecklade flera folkgrupper, bland annat vi nordeuropéer, genom naturligt urval förmågan att dricka mjölk som vuxna. Det handlade hos oss om en mutation i en styrande gen, som i sin tur gör att genen för enzymet laktas inte stängs av, när barn slutat dia. Därmed kunde vi och andra folkgrupper bryta ned sockret laktas i mjölk och drabbades inte av diarréer och andra problem vid mjölkdrickande. Detta gav boskapsskötande folkgrupper tillgång till en ny viktig näringskälla.
I Afrika förekommer en genmutation som fortfarande är föremål för naturligt urval. Den ger i dubbel dos upphov till bland annat allvarlig blodbrist, sickelcellanemi. Men har man en normal gen och en sickelcellgen är man frisk och har ökad motståndskraft mot malaria. Denna fördel gör att den muterade genen har gynnats genom naturligt urval, trots att den gör en del personer allvarligt sjuka.
Det finns många som anser att människor i sen tid har varit och fortfarande är föremål för naturligt urval. Men det är svårt att visa, bland annat på grund av vår genererationslängd. Hos oss är det kannske 20-25 år mellan generationerna. Det gör att det kan ta hundratals eller tusentals år för en genmutation att etablera sig genom naturligt urval. Hos bakterier och bananflugor kan man påvisa evolutionära förändringar inom loppet av något eller några år. Ett annat problem är att man inte kan förutsäga framtida evolution. Evolutionen är inte riktad. Den orsakas av miljöförändringar, slumpvisa mutationer, naturligt urval och sexuellt urval. Sexuellt urval har jag inte diskuterat här. Men det finns undersökningar som tyder på att vårt val av partner inte bara styrs av kulturella faktorer, utan även av så kallat sexuellt urval.
För att sammanfatta, så är det möjligt att den moderna människan fortfarande är föremål för ett visst naturligt urval, men det är svårt att påvisa detta. Och vi kan inte förutsäga vad ett sådant urval skulle komma att ge för resultat i framtiden.
– Gästinlägg av Anders Lundquist, ansvarig för Fråga en Zoofysiolog
