Min undran gäller hur ämnen bryts ner/tas upp i och ur jord. Jag är glutenintolerant och noga med att äta glutenfritt för att inte bli sjuk. Men jag vill kunna kompostera enkelt i lägenhet för att fylla på odlingen i sommar och har blivit tipsad om Bokashi (http://www.bokashi.se/) som en enkel och miljövänlig lösning. Man strör bokashi och vetekli över avfallet – och min fråga gäller nu det här med vete. Vad jag förstår ska vetekli i sig inte innehålla gluten och om det skulle göra det borde väl detta brytas ner? Frågan är kanske långsökt, men finns det risker med att använda vetekli på detta sätt – och sedan till matjord?
Nedbrytning av organiskt material i t ex jord sker genom att den komplexa strukturen av många olika ämnen som utgjorde biomassan (fetter, protein, stärkelser, etc) bryts ned till mindre beståndsdelar, och slutligen till de minerala byggstenarna (därav termen mineralisering som är synonym med nedbrytning). Mineralt kol är CO2, mineralt kväve är salter med ammonium eller nitrat (NH4+ eller NO3-) och mineralt forfor är en rad olika salter av forfat (PO4). Ibland sker mellansteg under nedbrytningens gång till mellanprodukter, och några av dessa kan tom vara ganska resistenta mot fullstädning mineralisering (når aldrig de enklaste minerala formerna), som t ex lignin i växtmaterial.
Upptag av näring från jord sker från både minerala och organiska former, men celltransporten sätter gränser för hur stora molekyler som kan tas upp. T ex proteiner är för stora, men deras beståndsdelar (aminosyror) brukar gå utmärkt. Stärkelse är också för stor, men t ex de monomerer och dimerer de består av (e.g. glukos, laktos) kan ofta tas upp intakta. I en jord är mikroorganismerna nästan alltid begränsade av en brist av kol-föreningar (alla små organiska föreningar i vattenlösning i jorden) vilket innebär att de alltid kämpar sitt bästa för att ta upp precis allt som finns av dessa. Eftersom mikrobcellerna är så små, så många, och är så bra på att fånga upp små molekyler (har effektiva transportörer) konkurrerar de i princip alltid ut växter för dessa substanser. Något som nedbrytarmikroberna är relativt ointresserade av, däremot, är minerala former av kväva och forfor, vilka därmed blir över för växter. Med sin egen källa till kol (fotosyntes) är det just de andra näringsämnena växterna har ont om, främst kväve och fosfor som det går åt mest av.
Efter att dina matrester (organiska materialet) fått kompostera ett tag (mao brutits ned av mikrober) anrikas det i minerala näringsämnen. Kolet från det organiska materialet har respirerats bort av mikroberna till CO2 (som lämnar komposten som gas), men de andra minerala näringsämnena, som mikroberna inte är så intresserade av, anrikas. Lägger man kompost till sin matjord anrikas den därmed i växt-näringsämnen som gynnar växternas tillväxt.
Glutenallergi är (om jag förstår det riktigt) överkänslighet mot ett protein (en beståndsdel av gluten; gliadin). Det som dina växter tar upp från komposten kan innehålla mineralt kväve från gluten, eller tom aminosyror från gluten, men aldrig intakt gluten (det är fysiologiskt omöjligt). Alltså — ingen risk.
Ang vetekli och den kommersiella produkten du nämner. Det fungerar säkert bra. Men du hade nog kunnat få en lika fin kompost om du slängde på lite halm (innehåller mycket kol som passar mikrober som gör fin kompost) eller gräs eller liknande, och slängde över en näve jord varifrån som helst (innehåller miljarder bakterier, och definitivt passande arter för din kompost, som du sedan ”odlar fram” rätt medlemmar från mha halmen / växtmaterialet). Men även om vetekliet innehåller gluten kommer det inte in i växterna du så småningom odlar på din matjord.
– Johannes Rousk
