Fråga en Biolog

Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar

Klippdassens utbredningsområde

Gulprickig dasse (hyrax), Heterohyrax bruceii. Bilden tagen av Buecherfresser.

För väl sextio år sedan läste jag Bibeln, och Koranen. Blev väldigt intresserad av leviticus och vad man fick och inte fick äta. Senare i livet har jag gått ut med en troende judinna, och då var det viktigt att äta koshermat.

Det står i elfte kapitlet att man inte får äta kött av ”klippdassen, ty han idisslar väl, men har icke klövar, han ska räknas för er såsom oren.” Själva ordet klippdassen lade jag direkt märke till. Den fanns ju inte i Skåne. Så ser jag ett program för någon vecka sedan om klippdassen, där man bl a får veta att den är endemisk i Sydafrika.

Hur kan det komma sig att man nämner det djuret i Gamla testamentet? SvT hade ingen aning, eftersom man hade köpt in programmet. Man bad mig forska vidare på egen hand, vilket jag alltså gör nu. Jag har även skrivit till församlingen här i byn.

Jag undrar om producenten inte varit felinformerad? Av vad jag kan läsa mig till av IUCNs bedömning har klippdassen/klipphyraxen (Procavia capensis) en utbredning som också omfattar delar av mellersta Afrika och områdena kring Röda Havet och arabhalvön inkluderande bl.a. Israel och Jordanien. Och då är kanske inte dess omnämnande i bibeln lika märkligt!

-Andreas Nord

Ibland har zoologer lite olika uppfattning om det är samma art eller flera som finns i olika områden. Så vissa anser att de klippdassar som finns i Sydafrika är en egen art, andra att det bara finns en enda art klippdass i hela Afrika och på arabiska halvön. Hur som, klippdassar finns även i Israel, så det är inte konstigt att de nämns i Bibeln.

Så här långt var det en av de lätta frågorna, men den svåra (och gräsligt intressanta) är ju varför man inte äter vissa saker. Varierar ju mellan olika kulturer och religioner. Som boende i Sverige är det ju tämligen lätt att undvika att äta klippdass.

-Bodil Enoksson

Däggdjurssystematik är inte alltid så självklar och mycket händer just nu främst med hjälp av genomforskning, vilket betyder att man inte längre tittar bara på djurs utseende utan också på hur deras gener ser ut. Däggdjurens utveckling tog fart i Jura och Krita (alltså för omkring två hundra till sextiofem miljoner år sedan). Vid denna tid satt flera av de kontinenter vi känner i dag ihop i en superkontinent som kallas Godwana. På grund av att kontinenterna började slitas loss utvecklades däggdjuren olika på de alltmer isolerade kontinenterna som flöt bort från varandra som isflak. På den Afrikanska kontinenten började en stor mängd ”artlinjer” (eng. traits) utvecklas inom en grupp som vi idag benämner Afrotheria, dit också elefantdjur räknas tillsammans med flera andra ordningar som fortfarande har sin huvudutbredning just i Afrika. Också ordningen Hyracoidea (hyraxar på svenska). Den i sin tur indelas numer i tre släkten, träddassar, Gulprickig hyrax och Klipphyrax. Träddassar finns med två arter söder om Sahara, alltså tropiska och södra  Afrika, Gulprickig hyrax, med en art men ett otal underarter, i östra och södra Afrika och klipphyrax söder om Sahara, Sydafrika, Capprovinsen och nordöstra Afrika, Levanten och Arabiska halvön, även i vissa isolerade populationer i Algeriet och Libyen. Det bör påpekas att systematiken inom ordningen är fortfarande outredd och mycket kommer säkert att ändras i den nära framtiden.

Hyraxarna räknas alltså inte längre inom hovdjuren, och inte ens till dess nära släktingar. Däremot har de väldigt intressanta tår, som påminner starkt om hovar. Får du chans någon gång att studera deras tår på till exempel ett museum, glöm inte att ta en närmare titt.

-Lars Lundqvist

Lite imponerande att bibelöversättarna kände till klippdassarna, förresten.

-Bodil Enoksson

april 6, 2018

Inlägget postades i

Djur