Vi hittade denna insekt i vårt hus i Östersund. Hunden åt upp den men spottade snabbt ut den och gnällde lite grann. Det är oklart om han blev stucken eller biten av insekten. Den liknar en harkrank väldigt mycket, men den är mycket mörkare och större än vad vi är vana vid.
Vad är detta för insekt månntro?
Ofta är det bra att lita på magkänslan! Detta är faktiskt en harkrank. Vi är vana vid att harkrankar är ganska anonyma med olika grader av gråbruna färger. Men vissa harkrankar avviker och har istället en vackert blanksvart kropp beströdd med olika bjärt färgade mönster. Flera av dessa harkrankar hör till ett släkte som kallas för vedharkrankar, Ctenophora. Som namnet antyder utvecklas vedharkrankarnas larver i murken ved, och eftersom det är en typ av habitat som det finns väldigt lite av i våra moderna, brukade, skogar så är alla vedharkrankar mer eller mindre sällsynta.
Av vad jag kan se är harkranken som er hund smakade på en art som heter gulprickig vedharkrank, Ctenophora guttata. Det är ett mycket roligt fynd, för gulprickiga vedharkranken finns bara i Mellansverige och måste räknas till en av våra mer sällsynta vedharkrankar. Larven lever i murken lövträdsved, bland annat pil, asp och björk, och arten är därför beroende av gammal skog med inslag av död ved. Den begränsade utbredning i landet tillsammans med behovet av en typ av habitat som är sällsynt och minskande nästan överallt gör att gulprickiga vedharkranken är nationellt rödlistad som Nära hotad (NT). Det är alltså en hänsynskrävande art som det är bra för olika naturvårdare att få kännedom om. Jag rekommenderar därför att du rapporterar ditt fynd, tillsammans med bilden, på Artdatabankens rapporteringssida Artportalen så att fynduppgifterna blir offentliga.
Här kan du läsa mer om gulprickig vedharkrank och se en utbredningskarta över svenska fynd.
Och till sist, att hunden gnällde har inget med harkranken att göra, annat än att den kanske smakade illa. Harkrankar är egentligen en stor mygga, men de kan inte stickas och inte heller bita. Ditt djur ser ju lite vasst och tillspetsat ut i bakänden, men det ni ser är en hona med ett äggläggningsrör. Hanen har trubbigt avrundad bakkropp.
– Andreas Nord
