Jag och mina kompisar undrar hur frön kan sprida sig på olika sätt.
Först några ord om frön och frukter. Varje frö kommer från en frukt som i sin tur varit en blomma. När fröna är mogna kan de antingen falla ur sin frukt och spridas ett och ett, eller spridas tillsammans, inneslutna i sin frukt. Beroende på vad det är för växt kan spridningen av frön eller frukter ske med vind, vatten eller olika slags djur. Det är viktigt att fröna sprids till ställen med bra ljus och fuktighet så att de kan gro och växa upp till nya individer.
Vindspridda frön och frukter är ofta små eller försedda med spröt, hår eller vingar som gör att de lättare fångas upp av vinden. Det kan räcka att de faller lite långsammare så att vinden kan föra dem med sig några meter åtminstone – så att de inte landar precis under moderplantan där det kanske är för skuggigt. Ett bra exempel på vindspridning är maskrosens frukter som ser ut som fallskärmar.
Vattenspridda frön omges ofta av luftfylld eller ”fluffig” vävnad som gör att de kan flyta långa sträckor på vattenytan. Här är kokospalmen ett bra exempel. Kokospalmen finns längs många tropiska kuster eftersom deras frukter – kokosnötterna – kunnat flyta från strand till strand med havströmmarna.
Frön och frukter som sprids med djur har ofta taggar, krokar eller klibbigt slem på utsidan som gör att de fastnar på djuret päls, fjädrar eller fötter. Då kan de spridas flera hundra eller tusen meter, kanske hundratals kilometer om det är en fågel som bär fröna eller frukterna. Frön kan också spridas i ätliga frukter som lockar till sig olika djur genom sin doft, smak och lysande färg. Många djur och även vi människor gillar söta, saftiga frukter som blåbär, äpplen och persikor. Alla dessa innehåller frön som kan spridas när vi äter frukterna, till exempel när vi spottar ut kärnan i en persika.
Slutligen finns det växter med ”aktiv spridning” där frukten exploderar och sprutar eller slungar ut fröna så att de hamnar flera meter från moderplantan. Bra exempel på detta är sprutgurka och jättebalsamin, som man kan läsa mer om på nätet.
-Stefan Andersson
