Jag har letat ohört länge efter litteratur om människans begär efter att skaffa barn. Så min fråga till er blir: Vad säger evolutionsteorin om människans fotplantering? Finns det ett biologiskt begär inom människan att föröka sig? Och jag har i åtanke att människan är dessutom kapabel till att kunna reflektera över detta, att välja bort det.
Evolutionsteorin säger att gener från individer utan fortplantningsbegär kommer att försvinna från populationen ganska snabbt. Ytterst så är människans sexdrift då en sorts ”fortplantningsförsäkring”. Innan preventivmedel fanns var det enda säkra sättet att avstå barn att också stå emot sin sexdrift, och avstå från sex helt och hållet – oftast lättare sagt än gjort. De som ibland gav efter till sitt begär har förmodligen gynnats under evolutionen. Däremot är det inte alltid adaptivt att skaffa barn hur som helst. Man kan välja att ha färre barn och därmed kunna investera fler resurser per barn. Har man fått en bra start i livet kanske man klarar sig bättre än andra, så det har säkerligen även funnits selektion för att någorlunda kunna planera sitt barnafödande. Så det finns ingen motsättning i att både sexdriften och den reflekterande förmågan att ibland välja bort att få barn kan ha selekterats av evolutionen, beroende på situationen.
– Jessica Abbott
Evolutionsteorin säger att ärftliga beteenden som leder till högre överlevnad och/eller fler avkommor (”barn”) än andra beteenden, kommer att spridas och leva vidare. Det ”begär efter att skaffa barn” som du frågar efter är helt enkelt vår sexdrift. Det vi delar med i stort sett alla andra (”högre stående”) djur är att vi har två (biologiska) föräldrar som haft sex med varandra. Detta är det ”biologiska begäret”, som du uttrycker det. Den andra biologiska mycket viktiga driften i sammanhanget är att ta väl hand om barn, inte minst om vi tror/vet att de är våra egna. Det är ingen slump att människor kan göra nästan vad som helst för sina barn!
Det är ofrånkomligt att bärare av gener som sett till att dess bärare har haft tillräckligt med sex, samt gener som har sett till att de egna barnen tas hand om väl, kommer vara de som får flest överlevande barn. Sådana gener kommer alltså snabbt få övertaget och bli vanliga. Tänk dig motsatsen: en gen som får sin bärare att undvika sex och/eller strunta i sina barn kommer snart att vara försvunnen. Den genen dör ut med sin barnlösa bärare.
MEN, detta är inte samma sak som att vi ”bör” eller ”borde” skaffa barn. Precis som du säger har vi idag möjligheten att i stor utsträckning välja om vi vill ha barn. Evolutionen kan bara tolkas bakåt i tiden: det vi ser idag är det som var framgångsrikt i tidigare generationer. Evolutionen har inget att säga om hur det ”borde vara”. Så det helt ”OK” att inte vilja ha barn, för den som tycker så, och evolutionen blir inte ”sur”.
– Åke Lindström
