Jag funderar på människans evolution jämfört med, exempelvis, råttor. Säg att råttor på 30 år hinner med 30 nya generationer och människan en. Borde inte råttornas anpassning/evolution gå mycket snabbare och därmed gett dem ett ”övertag” gentemot människa? Varför är, exempelvis, råttor inte intelligentare än människor och försöker utrota oss istf tvärt om?
Det är helt korrekt att kortare generationstid ger snabbare evolution, så på så sätt har råttorna ett ’övertag’. Å andra sidan är evolutionen en process utan ett givet slutmål. Det är inte alltid som intelligens medför högre överlevnad eller fler avkomma. En större hjärna kostar dyrbar energi och tar tid att utveckla (dvs längre generationstid!). Råttor är antagligen precis så intelligenta de behöver vara för att leva att bra råttliv. Om man i stället vänder på frågan kan det vara svårt att förklara varför vi människor råkade bli så intelligenta som vi blev. Vi har en stor hjärna som slukar massor med energi och medför riskabla födslar, både för moder och barn. Vi kan idag se fördelarna med vår otroliga anpassningsförmåga och snabba kulturella utveckling, men exakt vad som drev på utvecklingen från början är svårare att säga. Var det kommunikationsförmåga, social förmåga, planeringsförmåga, förmåga att hantera och tillverka verktyg eller allmän anpassningsförmåga till nya miljöer som var den avgörande egenskapen? Eller var det bara förmågan att attrahera en partner? (intelligens kan vara sexigt!) Eller allt på en gång? Det finns många teorier men inget definitivt svar. Än.
– Jörgen Ripa
