Vad innebär det för klimatet om den biologiska mångfalden fortsätter att försvinna på samma vis i framtiden?
Förhållandet mellan biologisk mångfald och klimatet går förmodligen åt båda hållen. När klimatet ändras förändras också livsutrymmet för många specialiserade arter, och de kan då trängas undan av arter som är generalister (dvs. de kan finnas lite överallt, i olika miljö- och naturtyper), och i förlängningen kan det leda till att andra arter också försvinner eftersom de kanske direkt eller indirekt var beroende av specialisterna. Det är ofta en långsam process. Det som däremot går alldeles för fort är när vi själva utarmar den biologiska mångfalden genom modernt jord- och skogsbruk, och när städer breder ut sig. Då försvinner eller förändas inte sällan viktiga naturområden och naturtyper, och ekosystemen går från att vara artrika och välfungerande till att bli lite mer likriktade och bra på bara en eller några få saker. Många djur och växter får inte plats i dessa moderna habitat, och riskerar därför lokalt utdöende eller kraftiga nedgångar i populationsstorleken. Om populationerna blir tillräckligt små blir de extra sårbara – då finns kanske inte tillräckligt mycket variation kvar för att arten ska kunna anpassa sig till ett nytt klimat. På så sätt blir det lite av en utdöendekedja, som på sikt kan leda till att naturen börjar fungera sämre eftersom ekosystemets sammansättning har ändrats. Det kan då påverkar det som vi brukar kalla för ’ekosystemtjänster’, som är t. ex. pollinering av grödor och människors upplevelser av naturen (”vart tog alla vitsipporna vägen?”). Det betyder att det kan finnas en samverkan mellan förlust av biologisk mångfald och klimatförändringarna – att det ena förstärker det andra! Det är ganska rimligt – om naturen ska anpassa sig till klimatet gör den nog det allra bäst om den får vara sitt ”bästa jag”, alltså utbredd och artrik. Till sådana här ganska komplicerade förhållanden tillkommer också direkta effekter som är mycket enklare att förstå – när vi hugger ner urskog i regnskogsområden och annorstädes (i Sverige hotas också urskogsområden av avverkning!), och när vi rubbar balansen i haven genom överfiske och föroreningar, är det risk att vi direkt försämrar jordens förmåga (träd, växtplankton) att ta upp koldioxid från atmosfären, och utarmar samtidigt artrikedomen. Det kan på så sätt kanske skynda på effekterna av klimatförändringar.
Häromdagen publicerades en grupp forskare en debattartikel om ungefär detta i Svenska Dagbladet. Kanske du tycker att den är intressant. Du kan läsa den här:
https://www.svd.se/kris-i-naturen–sa-kan-trenden-vandas
Som slutreplik vill jag också säga detta: vi står inför stora utmaningar, och naturen mår inte så bra på många håll i Sverige och världen. Samtidigt händer det väldigt många positiva saker när det kommer till att återskapa miljöer och rädda arter som är på utdöende. Det är tack vare engagerade människor som du själv som vi får till stånd enastående beslut som begränsningar i engångsartiklar av plast och plastpåsar, stiftande av nya naturreservat, ändringar av byggnadsplaner efter miljökonsekvensutredningar mm.
Vi har en lång väg kvar att gå och nog går det lite långsamt. Men även om det är mörka moln på horisonten finns det också många ljusglimtar. Makten ligger i våra händer, och jag tycker därför att det finns alla anledningar att vara en miljöoptimist! Det går om vi vill, och om vi är villiga att jobba hårt. Jag hoppas att du vill fortsätta att göra det, trots att media målar upp en väldigt dyster bild av framtiden.
-Andreas Nord
