Jag sitter för tillfället och läser om människans kognitiva utveckling samt dylika utvecklingsprocesser och tanken slår mig att hela vår mänskliga utveckling (fylogenesen?) är slående liknande ett virus utveckling i en kropp. Jag tänker mig vår arts påverkan samt utveckling (och eventuellt fortsatta utveckling ut i universum). Hur väl fungerar denna metafor? Håller den? Hur skulle man kunna distansera vår utveckling och påverkan på universum gentemot ett virus utveckling på en kropp?
Det var en intressant tanke, men jag tror inte att man kan säga att den håller som metafor – åtminstone inte ur vetenskaplig synpunkt. Visst kan människan orsaka förstörelse på jorden, och har förökat sig till tidigare omöjliga populationsstorlekar. Men där liknelserna slut. Virus kan för det första inte reproducera sig utan värdcellens maskineri, och därför blir det en ständig samevolution mellan virusen och värdcellerna. Människan anpassar sig till Jorden, men Jorden kan inte anpassa sig till oss. En annan stor skillnad är att när virus lämnar värdcellen så poppas den som en ballong och är totalförstörd, men det är ganska osannolikt att människan kommer någonsin kunna utrota allt liv på Jorden (inklusive bakterier osv). Sen kan vi såklart tänka och välja att göra annorlunda, vilket virus inte kan…
– Jessica Abbott
