Fråga en Biolog

Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar

Är de svenska vildsvinen inavlade?

Vildsvinssugga (Sus scrofa) med kultingar. Den svenska vildsvinsstammen härstammar troligtvis i huvudsak från en grupp djur som rymde ur ett hägn i Södermanland i slutet av 1970-talet. Därefter, och kanske också innan dess, har det med stor sannolikhet skett återkommande rymningar. Dessutom är det känt att vildsvin återkorsat sig med tamgrisar vid flera tillfällen. Dessa faktorer har gjort att det genetiska materialet bland svenska vildsvin nog är borde stort och varierande, med en låg grad av inavel. Det står i stark kontrast till vissa andra djurpopulationer i Sverige.

Den svenska vargstammen hotas (i medierna?) ibland av inavel och det nämns att man borde ta in vargar utifrån (Finland/Ryssland) för att komma till bukt med detta. Men hur är det då med vildsvinen? De var utrotade i landet och dagens vildsvin sägs härstamma från några rymlingar ur ett hägn på 1940-talet. Är våra vildsvin inavlade även de?

Detta är en intressant och motiverad fråga. Med största sannolikhet är vår nuvarande vildsvinsstam inte särskilt inavlad. Det stämmer förvisso att vildsvinen var utrotade och att den nuvarande (stora) populationen nog grundades av en grupp rymlingar från ett hägn i Södermanland i slutet av 1970-talet. Därefter, kanske också dessförinnan, har det dock med stor sannolikhet varit fråga om flera ytterligare rymningstillfällen, följt av återkorsningar med tamgrisar. Dessa olika faktorer har gjort att den genetiska diversiteten i vår vildsvinspopulation sannolikt är både stor och variationsrik.

Hela den svenska vargstammen härstammar däremot från totalt 7 individer. Återkomsten av vargen i Sverige skedde via paret i Nyskoga-reviret som etablerade sig 1983. Därefter dröjde det ända till 1991 innan nytt genetiskt material kom in i populationen (en hane), varav det ånyo var stiltje fram till 2008 då två nya hanar fick valpar. Därefter etablerades en tik 2017, och en reproducerande hane i Norge 2019. Här finns mer information om vargen i Sverige.

Inavelskoefficienten, som är ett mått på hur nära släkt två individer är med varandra, är fortfarande väldigt hög bland familjegrupper hos den svenska vargstammen. Vi ser förvisso en nedgång nu, men värdet är fortfarande (2021) på 0,24. Som jämförelse har barn till kusiner en inavelskoefficient på 0,13 och barn till helsyskon en inavelskoefficient på 0,25. Det betyder att vargarnas familjegrupper är ungefär lika närbesläktade som barn till ett syskonpar. Det är såklart inte en bra sak för djurens genetisk hälsa, så slutsatsen att det behövs nytt genetiskt material i vargpopulationen är vetenskapligt välgrundad och inte ett mediapåfund. Figuren nedan visar hur inavelskoefficienten hos svenska vargar har utvecklats under den senaste 30 åren.

Inavelskoefficienten mäter hur nära släkt individer är med varandra. Barn till kusiner har till exempel en inavelskoefficient på 0,13 medan barn till helsyskon har en koefficient på 0,25. Figuren visar hur inavelskoefficienten har utvecklats hos familjegrupper bland svenska vargar från 1987 då mätningarna påbörjades. Den gröna linjen visar medelvärdet, medan de grå linjerna visar den övre och undre standardavvikelsen (ett mått på spridningen i materialet). I modern tid har det varit en liten nedgång i inavelskoefficienten, men den är fortfarande mycket hög. Vargarna delar alltså ungefär lika mycket genetiskt material som barn till ett syskonpar skulle ha gjort. Data är hämtade från Naturvårdsverkets officiella statistik.

Vargens historia i Sverige står alltså i stark kontrast till vildsvinens situation, där den grundande populationen var mycket större, under en period sannolikt utökades genom fortsatta rymlingar, och sedan diversifierades ytterligare via återkorsningar med tamgrisar.

– Andreas Nord

mars 14, 2023

Inlägget postades i

Däggdjur Djur Evolution Genetik

Write a comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *