Varför föreställer vi oss att eventuella varelser från andra planeter har mänsklig form? Kan det inte vara så att evolutionen skapat helt andra livsformer, som skiljer sig markant från jordens livsformer, på planeter utanför jorden?
Spännande fråga. Här några tankar från en biolog, men samtidigt total lekman i själva ämnet.
Först en motfråga. ÄR det verkligen så att vi föreställer oss att de har mänsklig form? Jag gissar att de varelser som setts i äldre science fiction filmer har varit lika människor för att det gjort både filmandet och ”plotten” enklare. Ungefär: sätt spetsiga öron och ett extra öga på skådespelare och låt dem prata engelska. När tekniken efterhand tillåtit avancerade animeringar har väl ändå ”utomjordingar” efterhand antagit allt mer annorlunda former i spelfilmer?
Kanske borde både ”liv” och ”varelser” definieras noggrant först innan vidare diskussioner, men om vi tänker oss att vi är någorlunda ense om vad detta är, så skulle jag tänka så här:
Eftersom vi lever i samma universum är det vissa grundläggande saker som trots allt gäller ALLA. Samma kemiska grundämnen och samma fysiska lagar. Eftersom olika grundämnen har olika kritiska egenskaper, och vissa passar bättre för ”livsprocesser” än andra, så skulle man nog tänka sig att utomjordiskt liv skulle vara uppbyggt av ungefär samma byggstenar, vilket i huvudsak är de lättare grundämnena. Saknas syre på en planet, så kan kanske svavel vara en god ersättare. Det finns ju faktiskt redan på jorden (på stora havsdjup) organismer som ”andas” svavel istället för syre. Osv. osv. Är det dessutom så, som vissa menar/gissar, att livet i en primitiv kan ha kommit hit till jorden en gång via meteoriter så bör det ju per definition kunna finnas liv likt vårt någon annanstans.
Om en varelse evolverat på en planet har den varit utsatt för gravitation. På jorden finns ett antal olika ”lösningar” på hur en organism kan hantera detta och det vore rimligt att någon eller några av dessa lösningar skulle ses också på utomjordingar. Har varelsen utvecklats för att röra sig över en fast planetyta är det rimligt att någon typ av ben har utvecklats. Möjligen 3 eller 7 ben, men likväl ”ben”. Eller varför inte ett slingrande. Simmar varelsen i vatten eller någon annan typ av vätska är rimligen både fenor och någon typ av undulerande rörelse att gissa på. Osv. osv.
Så kanske skulle vi ändå känna igen en utomjordisk varelse när vi väl får se en? Ett ”litet” bekymmer är väl att dessa varelser, om de väljer att komma hit (eller vi åker till dem), måste vara rejält långlivade. Det KAN ju finnas någon typ av liv på Mars och Venus, våra närmsta grannar, men om det finns något större och mer kommunikativt än bakterier där hade vi kanske redan vetat? Så då får vi kanske vända oss till planeter utanför vårt solsystem. Jag läste på en till synes trovärdig internetsida att om vi (eller rymdvarelsen) kunde färdas genom rymden i en hastighet fyra gånger snabbare än något som människan hittills haft i rymden, skulle det fortfarande ta 4000 (fyra tusen) år att komma till/från den närmst liggande kända planeten (som ligger på 4,2 ljusårs avstånd från oss). Då pratar vi om den NÄRMSTA planeten utanför vårt solsystem.
Forskare som ägnar sig specifikt åt din fråga kan säkert ge mer uttömmande svar, men med möjligt undantag av Mars och Venus gissar jag att det lär dröja innan vi får svaret på hur eventuella utomjordingar faktiskt ser ut.
– Åke Lindström
