När jag läser på internet om vilka temperaturer vi föredrar så hittar jag mycket om vilket spann rumstemperatur är och varför vi trivs i det. Jag förstår hur det fungerar men jag blir nyfiken på om man kan förklara varför det är just så. Vi vill ha en omgivande rumstemperatur som är lägre än vår inre för att våra kroppar genererar värme som försvinner när fukt på huden dunstar, och så vidare. Detta är väl en av de utmärkande dragen i däggdjur och det verkar som att den normala kroppstemperaturen hos däggdjur ligger inom några grader runt människans.
Men för en oinsatt så känns kroppstemperatur, samt hur det förhåller sig till rumstemperatur, som ganska arbiträrt. Varför just runt 35-40 grader och rumstemperatur runt 20-25 grader? Och varför så fast, trots att däggdjur finns i olika klimat som också skiftar över dygnet och året? Jag tänker frågan ungefär som att man kan fråga sig varför livet såsom vi känner det består av just kol och inte till exempel silikon. Hade siffrorna kunnat vara annorlunda med naturlagarna i behåll? Kan man särskilja om det beror på klimatet eller på några inre mekanismer hos däggdjur, till exempel föda eller kroppslig aktivitet?
En spännande fråga med många lager! När det kommer till hur och varför måste vi egentligen skilja på två olika begrepp med lite olika innebörd – termoneutralitet och termisk komfort.
Termoneutralitet är ett fysiologiskt koncept som är ett mått på det spann av lufttemperaturer där vi kan hålla oss jämnvarma bara med hjälp av kroppens normala processer som matsmältning, att hålla blodomloppet igång och så vidare. Det finns alltså för alla djur en ”termoneutral zon” där vår ämnesomsättning (alltså vår inneboende värmeproduktion) är helt oberoende av yttertemperaturen. Den begränsas nedåt av en ”lägre kritisk temperatur”. Under den måste vi producera värme proportionerligt mot omgivningens temperatur för att hålla oss varma. Uppåt begränsas den termoneutrala zonen av en ”högre kritisk temperatur”. När det är varmare än så måste vi avge värme för att inter överhettas, till exempel genom att svettas. Hur ”bred” den termoneutrala zonen är beror på många olika saker, bland annat vår evolutionära bakgrund (var vi kommer ifrån och har utvecklas under årmiljonerna) och våra kroppars inneboende isolering. Hos människor är den termoneutrala zonen förvånansvärt hög och smal – i allmänhet brukar en mena att den för nakna människor ligger ungefär mellan 25 och 30 grader, och med lättare beklädning någonstans mellan 20-25 grader. För andra däggdjur är den väldigt annorlunda. En ren i norra Sverige har till exempel en termoneutral zon som på vintern omfattar hela intervallet -30 till 10 grader (!), men på sommaren är den högre. Renen, liksom andra däggdjur (och människor med, för den delen), byter mellan en tjock och isolerande vinterpäls till en mycket tunnare, sämre isolerad, sommarpäls. Det gör att den är ”temperaturoberoende” över ett mycket vidare temperaturintervall på vintern än på sommaren, i linje med säsongernas skiftningar. På samma sätt har ju vi tjockare jacka på vintern. Även under en och samma årstid kan till synes ganska lika organismer ha väldigt olika termoneutrala zoner. Fåglar, som ju förvisso inte är däggdjur men icke desto mindre också är varmblodiga djur, är ett bra exempel på det. Här omkring oss i Lund har blåmesar en termoneutral zon som sträcker sig mellan 10 och 30 grader, medan den hos talgoxar på samma plats sträcker sig mellan 20 och 30 grader. Längre upp i landet är talgoxar ”termoneutrala” ned till knappa 10 grader.
Att just vi har en så hög och snäv termoneutral zon beror nog dels på vårt ursprung i varma delar av världen, men också på att vi har förmånen att kunna ”klä oss efter väder” och lever inomhus i ganska temperaturkontrollerade miljöer. Andra djur har andra anpassningar, som bestäms både av deras ”bakgrund” och av miljön runtomkring dem. I breda ordalag är det vanligt att den termoneutrala zonen är bredare, och förskjuten nedåt, på vintern jämfört med sommaren hos vilda djur. Det är alldeles oberoende av kroppstemperatur, för det stämmer som du säger att de flesta däggdjur har kroppstemperaturer mellan 35 och 40 grader.
Det är ett svar på ”varför” vår kropp fungerar som den gör. Men det är också viktigt att skilja på ”hur”, alltså vad vår fysiologi bestämmer åt oss, och hur vi faktiskt omsätter det i vårt dagliga liv. Framförallt hos människor är begreppet ”termisk komfort” vanligt förekommande. Det brukar definieras som “det mentala stadium som ger oss störst tillfredställelse i förhållande till omgivande temperaturförhållanden”. Den termiskt komfortabla zonen är i regel alltid mycket bredare än den termoneutrala zonen, vilket betyder att vi trivs bra i ett mycket större spann av temperaturer även om vi ibland måste svettas lite eller ibland måste huttra en smula. Det kan till exempel förklara varför många av oss tycker att det är skönt att sola på våren och sommaren, trots att vi noterar att ”det är varmt” och trots att våra kroppar jobbar hårt för att kyla ned oss. Det är dåligt känt vad som styr hur den termiskt komfortabla zonen bildas och ändras, men klart är att det beror både på fysiologiska faktorer (som kan skilja sig mellan olika personer), våra beteenden och yrkesliv (de som arbetar i fysiskt krävande fält kan till exempel ha en termiskt komfortabel zon som är lägre, eftersom de skapar massor av kroppsvärme när de arbetar), och inte minst vår kulturella bakgrund. Det betyder att vi kan lära oss från föräldrar, vänner och omgivning vad en skön temperatur är för något, och sedan bära det med oss genom livet. Det kan nog ändras på ganska kort sikt också, om förutsättningarna ändras. Till exempel bodde jag själv i många år i nordligaste Norge, där det egentligen mest finns en vit vinter och en grön vinter. Vår uppfattning om vad som är en behaglig sommartemperatur ändrades radikalt, och den ändrades snabbt. När vi sedan flyttade söderut igen blev responsen den omvända. Klart är att det fanns fysiologisk anpassning inblandat i detta, men den kulturella biten var minst lika stor.
När det gäller djur vet vi inte särskilt mycket om termisk komfort. Det börjar bli ett allt viktigare begrepp inom djurproduktion och i olika slags välfärdsfrågor, men avseende de vilda djuren är det mest blanka papper. För oss som arbetar med vilda djur är det dock tydligt att olika individer reagerar olika starkt på ändringar i omgivningens temperatur, så det är nog fullt rimligt att anta att djur också har temperaturintervall som är ”termiskt komfortabla” och att de justerar sina beteenden för att kunna stanna i den zonen.
– Andreas Nord
