Hur kommer det sig att djur som gamar och hyenor och lejon kan äta kadaver utan att bli dåliga i magen ? Vad är det som dem har som inte vi har ?
Det vanliga svaret på frågan brukar innehålla en formulering om att åtminstone däggdjuren, i frågan alltså hyenor och lejon, har lågt pH i magsäcken som dödar skadliga bakterier. I själva verket har de inte surare magsyra än människor, omkring pH 2 – 3. En veterinär sa istället att de egentligen inte klarar att äta mer rutten mat än vad vi gör. De blir dåliga i magen. Lejon äter ju färskt kött som de själva dödar, liksom hyenor. Det är lite av en myt att de äter kadaver. De är mycket skickliga jägare. I Sverige har vi järv som är kanske känd för att vara jägare och döda många inte minst renar. Järven är dock en typisk asätare som är rätt mycket beroende av att det finns varg i samma område. En stor del av året fryser dock det slagna bytet snabbt åtminstone i norra Sverige, vilket hindrar bakterietillväxt.
Vad gäller gamar är jag osäker. De har ju tre olika ”magar”, krävan, muskelmagen (för att sönderdela födan) och till slut körtelmagen som motsvarar däggdjurens magsäck. Hur de gör för att tåla ruttnande kött, vet jag inte. Möjligen äter också de upp köttet innan det blir obrukbart. De brukar ju vara framme väldigt fort, ibland innan bytet är riktigt dött.
Så svaret på frågan blir nog att även djuren undviker skämt kött. Ligger maten för länge i solen blir det de ryggradslösa djuren samt bakterier och svampar som tar hand om nedbrytningen.
– Lars Lundqvist
Håller inte helt med. Anledningen varför gamar klarar av att äta kött som skulle ge oss andra matförgiftning är på grund av starka magsyror, anpassat immunförsvar, men framför allt en speciell komposition av magbakterier som skyddar dem från patogener. Det finns en genom-artikel på gamar som kollar mer på immungener, och en microbiome-artikel. Den senare claimar att de har ”få bakteriearter” i magen och att det troligen är en anpassning men det får man nog ta med en nypa salt, det är rätt svårt att jämföra antal bakteriearter rakt av med andra publikationer. Men att de har anpassade mag-mikrober för sin föda som skyddar värden genom antingen utkonkurrera patogener eller direkta defensiva funktioner är troligt.
– Gästinlägg av Elin Videvall, doktorand i molekylär ekologi
